Sightseeing (eller hur det nu kan tänkas stavas)
Idag har jag kört slut på föräldrarna genom att släpa runt dom i mina allra favoritigaste gränder.
Kollakollakolla, ropte jag så fort jag såg något sevärt. Och föräldrarna de kollade hit och dit och ojade sig över skönheten tills tungorna deras vrickades och ögona nästan trillade ur.
Far min såg några fräcka klockor i ett skyltfönster, men drabbades då han såg prislappen av svår modlöshet.
Kollakollakolla, ropte jag så fort jag såg något sevärt. Och föräldrarna de kollade hit och dit och ojade sig över skönheten tills tungorna deras vrickades och ögona nästan trillade ur.
Far min såg några fräcka klockor i ett skyltfönster, men drabbades då han såg prislappen av svår modlöshet.
Inte lätt att vara svensk normalinkomsttagare i Schweiz. Nej.
Tiden
Idag är det tidsomställningssöndag och det betyder sovmorgon för alla. Dessvärre förstod jag mitt i morgonvirrigheten varken om klockan gick framåt eller bakåt och fick således ligga halvvaken och vänta på de frukostsugna föräldrarnas ankomst en timme eller så. En timme under vilken jag hann filosofera kring livsviktigheter såsom vad är tid och hur lång är evigheten. Sen blev jag yr i bollen och började räkna får istället.
Hursomhelst skall jag nu skala potatisar, gå i gränder och sjunga psalmer.
Vad ska ni göra va?
Gränd.
Tillbaka!
Vi är hemma igen från den knasiga italienskspråkiga delen av landet och JA, vi har haft det gött.
Jag har fått hänga med föräldrar, konversera med nunnor (si si capritiosa!) och plåta vackra alpiska vyer.
Dessvärre är det ingenting ni kommer få beskåda varken nu eller imorgon eller om en vecka, kära vänner.
Ty, trots att Kurt återvänt helad och glad saknar han fortfarande en del essentiella delar för att kunna sprida sina verk över internetet.
Nåväl. Mer om det en annan gång. Tills vidare får ni helt enkelt ha lite fantasi.
HEJ!
Jag har fått hänga med föräldrar, konversera med nunnor (si si capritiosa!) och plåta vackra alpiska vyer.
Dessvärre är det ingenting ni kommer få beskåda varken nu eller imorgon eller om en vecka, kära vänner.
Ty, trots att Kurt återvänt helad och glad saknar han fortfarande en del essentiella delar för att kunna sprida sina verk över internetet.
Nåväl. Mer om det en annan gång. Tills vidare får ni helt enkelt ha lite fantasi.
HEJ!
Grannarna del 4 (sprödhåriga tovan från norr)
Grannresans sista anhalt får bli hos tanten vi kallar den sprödhårga tovan från norr. En naturälskande och tystlåten lintott med rötterna i skandinavien, som antagligen heter Svea. Eller Karin.
Troligtvis tillbringar hon sina dagar med att göra det skandinaver gör bäst: serverar exotiska köttbullar till glada schweizare och genomresande turister. Och på fritiden täljer hon dalahästar eller begraver sig i den strindbergska litteratur, som hennes bokhyllanbillybibliotek till största del består av.
Sitt tunna och torra hår tvättar hon, som synes, i Fructis Streanghtening Shampoo, eftersom hon tror att de gröna flaskorna signalerar miljömedvetenhet och kvalitet. Och under tiden hon gör det, brukar hon allt som oftast gnola på en eller annan gammal cardiganslåt. Alternativt klämma till med en klassisk jojk, för att hedra hembygden sin.
Och när hennes hår är färdigstärkt och glansat iklär hon sig sitt stilrena och ack så praktiska fjällrävenställ och ger sig ut på långpromenad i den friska och uppfriskande luften.
Eller... så tillhör shampot någon halvsunkig svenskkyrklig volontär, som föredrar thaigryta framför köttbullar, föredrar austen framför strindberg och aldrig lyckats tälja något mer avancerat än en smörkniv.
Kanske.
Inte hemma
Nu är klockan tidigt och jag befinner mig, om allt har velat sig väl, på ett tåg på väg till Lugano och didäringa nunnorna jag berättade om en annan gång. Där skall vi, likt sist, hälsa på Jesus i nunnornas kapell, fika kakor och förhoppningsvis ta oss en titt på omgivningarna, som förhoppningsvis inte kommer vara lika regndränkta som sist.
Hursomhelst kanske denna information kan vara av värde för er, när ni senare idag klickar er in på denhäringa bloggen och besviknas över den enormt sparsamma uppdateringen.
Hursomhelst kanske denna information kan vara av värde för er, när ni senare idag klickar er in på denhäringa bloggen och besviknas över den enormt sparsamma uppdateringen.
Jag är alltså inte hemma.
Så. Spring iväg och gör nånting vettigt nu!
Promenera hunden! Skriv en dikt! Baka en paj! Fotografera en ost!
Och framför allt, hav det ballt tills vi ses igen.
Solstålande Zürich. Typ igår.
Ps. Förresten. Håll ett halvt öga på datan också. När allt kommer omkring lär ju sista delen i grannresan visa sig någon gång under dagen. Och man vet aldrig när.
Promenera hunden! Skriv en dikt! Baka en paj! Fotografera en ost!
Och framför allt, hav det ballt tills vi ses igen.
Solstålande Zürich. Typ igår.
Ps. Förresten. Håll ett halvt öga på datan också. När allt kommer omkring lär ju sista delen i grannresan visa sig någon gång under dagen. Och man vet aldrig när.
Tchüss!
Grannarna del 3 (Ursula, den vilda sensationen)
Tillåt mig att presentera min tredje fiktiva granne Ursula, en hetlevrad och målmedveten madam som tillbringar sina dagar på baren the naked tiger, där hon serverar lite för starka och lite för billiga drinkar till lite för gråhåriga män med lite för lågt sittande ögon.
I övrigt är naglarna hennes båd långa, vassa och lackade i något passande mönster. Och passande betyder matchande till paljettdressen hon iklär sig dagligen, med undantag för vardagliga utflykter till närbutiken då hon tonar ner sig en smula i någon enklare ormskinnsdräkt.
Som bekant duschar hon gärna ofta, mycket och länge i Ombias vårdande och passionerat passionsfruktsdoftande kräm wild sensation, som för hennes ekonomiska överlevnads skull köps i flerpack på migros aktionsavdelning. Och alltmedan hon i ångan skummar på med den flytande passionen brukar hon vräka på med någon svängig shakiralåt. Såklart.
Och imorgon: Sprödhåriga tovan från norr. Var redo!
Fullärd!
Långt innan jag vaknade imorse hände något tråkigt.
Min praoelev Elin lämnade nämligen landet. Avslutade sitt praoskap och stack hem till svea rike, så att säga. Innan hon for hann jag dock lära henne några sista bra-att-kunna-grejer.
Min praoelev Elin lämnade nämligen landet. Avslutade sitt praoskap och stack hem till svea rike, så att säga. Innan hon for hann jag dock lära henne några sista bra-att-kunna-grejer.
Ja. När min ursprungliga plan - att lära elin att dricka kaffe- gick om intet fick jag tänka om.
Tänk tänk tänk, tänkte jag, något lättlärt måste det vara. Och vips kom jag på den excellenta idén att istället upplysa henne om tedrickandets hemlighet.
Tänk tänk tänk, tänkte jag, något lättlärt måste det vara. Och vips kom jag på den excellenta idén att istället upplysa henne om tedrickandets hemlighet.
Hemligheten, viskade jag, är att använda sig av en stor kopp och mycket socker. Och elin nickade förstående till svar. Så blandade hon ihop den härliga brygden, doftade på den med en lite skeptisk min och så, knappt innan jag hann blinka, var det hela uppdrucket.
Av bara farten lärde hon sig även vilket glas man skall nyttja vid serverandet av vilket vin (själva drickandet får hon dock vänta med några år), samt att dra fingret genom en ljuslåga.
Och med de kunskaperna i bagaget får vi tacka henne för visat intresse och anse henne vara fullärd.
Gött!
Av bara farten lärde hon sig även vilket glas man skall nyttja vid serverandet av vilket vin (själva drickandet får hon dock vänta med några år), samt att dra fingret genom en ljuslåga.
Och med de kunskaperna i bagaget får vi tacka henne för visat intresse och anse henne vara fullärd.
Gött!
Nya gardiner
Vad tycks om mina nya gardiner?
Är dom inte väldigt fashion?
Var hälsade till min enkla boning!
Det är en god morgon! En fredagsmorgon. En solenskinermorgon. Och en morgon för förberedelser och fixerier.
Ikväll kommer nämligen min mor och min far på besök, ända från Sverige, och då gäller det att ta i med redighetshandskarna för att få bostaden ren och fläckfri. Man vill ju inte att de skall förfäras av dammigheten så pass att de vänder i farstun och far hem igen. Nej.
Ikväll kommer nämligen min mor och min far på besök, ända från Sverige, och då gäller det att ta i med redighetshandskarna för att få bostaden ren och fläckfri. Man vill ju inte att de skall förfäras av dammigheten så pass att de vänder i farstun och far hem igen. Nej.
Var hälsade ömma moder och rare fader, till min enkla boning, skall jag ropa då de kliver in genom dörren.
Ja, det ska jag.
Ja, det ska jag.
En svartvit spjuver
Jajusteja! Ni sitter ju hemma och försmäktar av nyfikenhet över vem det egentligen var som fick smaka min och Chantals utsökta rotfruktsgryta! Och så sitter jag här i godan ro, och gör ingenting för att lätta era plågor.
Så. Jag berättar väl då.
Så. Jag berättar väl då.
Aftonens hedersgäst var alltså ingen mindre än hufvudrollsinnehavaren i den klämkäcka femtitalsfilmen ovan. En fröjdig farbror som bjussade på finrödvin ur den egna samlingen och lika glatt berättade om sitt skådespeliga och övriga liv. Ett övrigt liv som till större delen levts i trakterna runt Zürich. Passande nog. Och när vi vinat och soppat och pratat om det förgågna fick vi även beskåda mästerverket. På storbildsskärm.
Ja. Kanske bör jag nu medge att varken filmen eller farbrorn var mig bekanta innan min ankomst hit, att publiken under filmvisningens medelålder antagligen låg snäppet under rollatorsberoende, samt att inte ett endaste litet klipp från filmen fanns att youtuba, trots idoga försök.
Men det är icke alls något som behöver betyda att filmen är redo för graven. Ack nej! Faktum var att den påvisade att även gamla stockholmare kan ha humor. Och att viss spänning kan uppnås även utan moderniteter som tre-de och...färg.
Alltså: Bra gjort Peter!
Ja. Kanske bör jag nu medge att varken filmen eller farbrorn var mig bekanta innan min ankomst hit, att publiken under filmvisningens medelålder antagligen låg snäppet under rollatorsberoende, samt att inte ett endaste litet klipp från filmen fanns att youtuba, trots idoga försök.
Men det är icke alls något som behöver betyda att filmen är redo för graven. Ack nej! Faktum var att den påvisade att även gamla stockholmare kan ha humor. Och att viss spänning kan uppnås även utan moderniteter som tre-de och...färg.
Alltså: Bra gjort Peter!
Grannarna del 2 (Hennakvinnan)
Vidare i grannresan går vi till min granne som antagligen heter antingen Harmony eller Peace, lever på grönt te och ägnar dag och natt åt att sy kläder av gamla kartonger och tomflaskor, som hon säljer dyrt i sin jasminrökelsedoftande handelsbod för att sedan ge överskottet till fonden för bekämpning av könsstympning av utrotningshotade djur.
Som synes tvättar hon sitt midjelånga och uppenbart hennafärgade hårsvall i sparsam mängd biologiskt nedbrytbar Biokosoma Repair Shampoo. Sedan stänker hon i ett par droppar Olive Glossing Conditioner från The Body Shop, som hon fått från sin väninna Sunshine, som tack för allt hon gjort för hennes (sunshines) stackars halta vandrande pinne som dessvärre avled i förra veckan.
Stay tuned för mer information om Harmonys granne Ursula. Ursula- den vilda sensationen!
Kändis!
Nu ska jag laga mat åt en vinhandlande tv-kändis.
Det ni.
Frukost vs. Lunch
Försoven igen! Dock utan förspilld arbetstid. Snarare förspilld bloggläsningstid, och det är heller inget jag spontant jublar över.
Idag kunde jag inte ens komma ihåg att klockan ringt och stängts av när jag vaknade tvåochenhalv timme senare än planerat. Fördelen med det hela är dock att jag slipper laga äckelgröt och helt enkelt kan hoppa direkt på lunchen=gött!
Vem var det egentligen som hittade på att man måste äta tråkiga grejer till frukost?
Fett dåligt påhitt hälsar hon som precis slängt i sig spaghettisar med osttjofs, och gillare.
Idag kunde jag inte ens komma ihåg att klockan ringt och stängts av när jag vaknade tvåochenhalv timme senare än planerat. Fördelen med det hela är dock att jag slipper laga äckelgröt och helt enkelt kan hoppa direkt på lunchen=gött!
Vem var det egentligen som hittade på att man måste äta tråkiga grejer till frukost?
Fett dåligt påhitt hälsar hon som precis slängt i sig spaghettisar med osttjofs, och gillare.
Lurade!
Nu tror ni alla att jag suttit hemma och bloggat om grannar hela aftonen. HA! Där tog ni fel!
Faktum är att jag tillbringat halva kvällen på tåg mellan Zürich och Basel och andra halvan av kvällen fikandes med en hög sköna aupairer, som lärt mig finska sånger om munkar och slappnat av till havsbrusmusik i hög på golvet.
Ja. Även jag har alltså gått och blitt nymodig.
Tidsinställt inlägg och allt. Käckt va?
Faktum är att jag tillbringat halva kvällen på tåg mellan Zürich och Basel och andra halvan av kvällen fikandes med en hög sköna aupairer, som lärt mig finska sånger om munkar och slappnat av till havsbrusmusik i hög på golvet.
Ja. Även jag har alltså gått och blitt nymodig.
Tidsinställt inlägg och allt. Käckt va?
Grannarna del 1 (sport-öl-och-tunnhårighetsmannen)
Som ni säkert vet bor jag i någon typ av studentkorridorshalvkollektiv. Det betyder alltså att jag delar båd toalett och badrum med ett gäng totala okänningar. Okänningar jag inte sett röken av på två månader, undantaget en farbror i joggingkläder jag snickesnackade med en afton för någon månad sedan.
Detta försätter oss alltså i en ganska underlig relation till varandra, med tanke på att vi dagligen klär av oss nakna och sjunger hobbyopera i samma rum, fast vid olika tidpunkter, utan att ens veta vad vi heter.
Så. För att så att säga göra oss lite mindre främmande för varandra har jag helt enkelt gjort en enkel sanalys av mina sambosar, utifrån det enda jag egentligen sett av dem: deras shampoflaskor. Så, haka på! Följ med på ett imaginärt besök hos grannarna mina. En presentation i fyra delar som börjar här och nu.
Detta försätter oss alltså i en ganska underlig relation till varandra, med tanke på att vi dagligen klär av oss nakna och sjunger hobbyopera i samma rum, fast vid olika tidpunkter, utan att ens veta vad vi heter.
Så. För att så att säga göra oss lite mindre främmande för varandra har jag helt enkelt gjort en enkel sanalys av mina sambosar, utifrån det enda jag egentligen sett av dem: deras shampoflaskor. Så, haka på! Följ med på ett imaginärt besök hos grannarna mina. En presentation i fyra delar som börjar här och nu.
Låt oss börja med den mest lättplacerade flaskan, som jag helt fördomsfullt antar tillhör joggingfarbrorn i rummet längst bort. Farbrorn som dömt av det lilla jag skådat besitter båd muskelstyrka och motionsvilja. Antagligen rusade han direkt efter vårt lilla möte in i duschen och hällde en halv flaska Nivea Men Strong Power över sin manliga, starka och kraftfulla lekamen alltmedan han brölade ut någon fräck rockklassiker.
Hade han inte vid vårt möte nämnt att han studerade något avancerat vid universitetet hade jag såklart hävdat att han arbetar som byggnadsställningsbyggare och sveper ett par, tre, tio bärs med sin polare Chris på stammishaket The Footballer var lördagkväll. Och med tanke på shampoot i frågas hårstråstärkande förmågor är han antagligen en svaghårad man, som lider en smula av åldersnoja och tunnhårighetskomplex och därför lite halvmedvetet är på jakt efter stadga för såväl sitt hår som sitt liv i allmänhet.
Känner du att du kan vara kvinnan/mannen för min granne sport-öl-och-tunnhårighetsmannen? Tveka då inte att höra av dig! Jag vet var han bor!
Håll även ögonen öppna för morgondagens granne: Hennakvinnan.
Klyftor för brö-lösa
I Schweiz är det tydligen meningen att man som flicka skall börja förföra karlar när man är sisådär i tolvårsåldern, iallafall om man skall tro storleksmarkeringarna på underkläderna.
Spetsar och rosetter i all ära, men vid storlek 146 är det svart push up som gäller.
Spetsar och rosetter i all ära, men vid storlek 146 är det svart push up som gäller.
Praktiskt för oss brö-lösa, tycker jag och emma.
Klyftor även åt alla sjutti-a-minus!
Andrahandsbutik och lösviktslunch
Idag har vi secondhandspanat och vegetarianlunchat, jag och emma.
Secondhandspanade gjorde vi i ett fräckt trevåningshus där dom spelade gamla goda grammofonskivor, sålde fräscha ralphlaurenskjortor för fyra frankisar och transporterade barnvagnar i mystisk varuhiss.
Vegetarianlunchade gjorde vi på skönaste stället där man handlade tofugryta i lösvikt till rimligt pris och toalettade med dekorativt vikt toalettpapper. Dessutom välkomnades man med öppna armar, även när man kom iklädd joggingtajts och löpardojor. Bara det kan ju få en att vrida mungiporna i riktning mot den blå himmlen ovanför.
Lycklig hurt-Emma med smaklig vegetarisk lösviktsmat.
Secondhandspanade gjorde vi i ett fräckt trevåningshus där dom spelade gamla goda grammofonskivor, sålde fräscha ralphlaurenskjortor för fyra frankisar och transporterade barnvagnar i mystisk varuhiss.
Vegetarianlunchade gjorde vi på skönaste stället där man handlade tofugryta i lösvikt till rimligt pris och toalettade med dekorativt vikt toalettpapper. Dessutom välkomnades man med öppna armar, även när man kom iklädd joggingtajts och löpardojor. Bara det kan ju få en att vrida mungiporna i riktning mot den blå himmlen ovanför.
Lycklig hurt-Emma med smaklig vegetarisk lösviktsmat.
Kaffenykter präst?
Hörni? Har ni någonsin hört talas om något så konstigt som en icke-kaffedrickande-prälle (kaffenykter präst)? Det är klart att ni inte har. Inte förens idag. Präster är ju nämligen kända för att leva blott av tro och kyrkkaffe.
Nu ligger det dock till som så att jag sedan några månader tillbaka arbetar i en församling där just en av denna sällsynta art gör detsamma. En som skakar försynt på huvudet var gång någon kaffemoster börjar vifta med kaffekannan under näsan på honom och som dessutom avböjer alla sorters bakverk innan rejäl middag åtnjutits.
Men, hur kan detta vara möjligt, tänker ni nu. Varifrån får han sin kraft och inspiration, den där?
Well, jag har detektivat en smula och såattsäga hittat svaret i bilden nedan:
Nu ligger det dock till som så att jag sedan några månader tillbaka arbetar i en församling där just en av denna sällsynta art gör detsamma. En som skakar försynt på huvudet var gång någon kaffemoster börjar vifta med kaffekannan under näsan på honom och som dessutom avböjer alla sorters bakverk innan rejäl middag åtnjutits.
Men, hur kan detta vara möjligt, tänker ni nu. Varifrån får han sin kraft och inspiration, den där?
Well, jag har detektivat en smula och såattsäga hittat svaret i bilden nedan:
Naken oktobersolare
I eftermiddags var vi oppe på taket här hemma, för att beundra utsikten. Och utsikt fick vi se. Mer än väntat.
För först såg vi åt höger och sen såg vi åt vänster, och himlen lyste blå och bergen likaså.
Och sen såg vi uppåt och sen såg vi neråt och det var då vi insåg att något suspekt var på gång.
På balkongen nedanför satt nämligen en lagom bred och ganska blek granne i sina bästa år och solade. I godan ro och precis som Gud skapt honom, såattsäga.
Och jag började så smått att undra några styckna saker.
1. Hur kommer man på tanken att sola i oktober?
För först såg vi åt höger och sen såg vi åt vänster, och himlen lyste blå och bergen likaså.
Och sen såg vi uppåt och sen såg vi neråt och det var då vi insåg att något suspekt var på gång.
På balkongen nedanför satt nämligen en lagom bred och ganska blek granne i sina bästa år och solade. I godan ro och precis som Gud skapt honom, såattsäga.
Och jag började så smått att undra några styckna saker.
1. Hur kommer man på tanken att sola i oktober?
2. Hur kommer man på tanken att sola naken i oktober?
3. Hur kommer man inte på tanken att skyla sig en smula när man som naken oktobersolare bliver upptäckt i hela sin nakna härlighet av ett gäng bestörta grannar?
Fika med damer
Ja. Som sagt försov jag mig imorse och anlände med andan i halsen och strumporna utochin till personalfikamötet sisådär tre kvartar senare än planerat. Till mitt försvar kan jag dock meddela att det var de svenska hollywoodrfuarna som hållit mig vaken alltförlänge kvällen innan, samt att jag drömt om jobbet mitt ända fram till vaknandets stund.
Och turligt nog är det vänliga och förstående kollegor jag arbetar med, som bjöd på frukostkakor istället för att ge mig förebrående blicken.
Fortsättningen på dagen har även den gått i de inte helt sällsynta fikande och trevligheternas tecken, med härlig träff för daglediga. Där har det bjudits på kaffe med grädde och fem sorters kakor, och mitt i sockerruset bjussade jag på ett par bejublade och sköna allsångsvalser. Kan det bli bättre va?
'Och turligt nog är det vänliga och förstående kollegor jag arbetar med, som bjöd på frukostkakor istället för att ge mig förebrående blicken.
Fortsättningen på dagen har även den gått i de inte helt sällsynta fikande och trevligheternas tecken, med härlig träff för daglediga. Där har det bjudits på kaffe med grädde och fem sorters kakor, och mitt i sockerruset bjussade jag på ett par bejublade och sköna allsångsvalser. Kan det bli bättre va?
Piffiga och solstrålande daglediga.
Idag
Idag har jag visat praoelin hur man försover sig med stil, samt lärt henne hur man åker spårvagn och handlar kyckling på tyska. Snart skall vi fika med damer.
Fint!
Ungefär såhär glad är inger över att ha praoelin här.
Fint!
Ungefär såhär glad är inger över att ha praoelin här.
Bloggarns bästa tentamenstips
Jacob ska ha farlig tenta imorgon och nervösar sig lite inför mig. Det gör han helt rätt i tycker jag, eftersom jag ju trots min inte jättestora universitetserfarenhet är lite av en tentamensmästarinna, med nervositetshantering som främsta specialitet.
Här har ni mina bästaste tips, i viktighetsordning:
1. Måla naglarna i snygg färg. Vad som viktigt är vid kunskapsuttömmande tillfällen som dessa, är balansen mellan bekvämlighet och snygghet. Att ha något att tjusigt vila blicken vid då inspirationen sinar är minst lika viktigt som att bära ett par icke skavande braller. Nagelpiff är rätt läckerhetsnivå att lägga sig på.
2. Drick lagom mycket kaffe. Kaffe är lösningen på alla problem, utom möjligtvis sömnproblemen, och kan utplåna såväl sömnighet som leda och dåliga stämningar. Se dock till att hålla drickandet på en balanserad nivå. Framför allt innan toalettpausernas inträde, som ofta brukar ske sisådär en timme in i självaste skrivandet.
3. Ta med dig chokladbollar, förslagsvis hemmabakta, i riklig mängd. Inget löser en begynnande skrivkramp bättre än en rejäl sockerchock. Med blodsockerkurvan i uppåtgående riktning kan resultatkurvan inte göra annat än följa efter. Har du dessutom snott ihop det hela själv medan andra panikhandlat sina snickersar minutrarna innan, känner du dig dessutom litegranna förmer än dem och presterar naturligtvis därefter.
Och med denna visdom i bakfickan bör karln min ha hunnit lämna tentamenssalen i jubel innan jag ens hunnit börja snooza imorgon. Göttigt!
Praoeleven!
Säg hej till Elin, praoeleven, som kommer tillbringa sina dagar i mitt sällskap den kommande veckan.
Min plan är att på ett snabbt och effektivt vis lära henne allt jag kan, och idag har jag börjat starkt med att berätta för henne om picknickäggens färg, form och härkomst.
Dessutom sägs det att hon skall vara en osedvanligt duktig diskerska.
Praktiskt!
Min plan är att på ett snabbt och effektivt vis lära henne allt jag kan, och idag har jag börjat starkt med att berätta för henne om picknickäggens färg, form och härkomst.
Dessutom sägs det att hon skall vara en osedvanligt duktig diskerska.
Praktiskt!
Guldmunnad morgonstund
Ojdå..
Jag är rädd att jag, som min ömma moder säkerligen hade uttryckt det, börjar vända på dygnet.
En grande lattekaffe på kvällskvisten kanske inte är att föredra om man vill uträtta något över huvud taget morgonen därpå, tänker jag mycket efterklokt nu när jag motsträvigt släpat mig opp ur himmelriket (sängen) och kokat mig en kopp nescafé gold deluxe.
Menmen. Är man tonåring så är man. Sådetså.
En andrea bäddar säng i guldmunnad morgonstund.
Jag är rädd att jag, som min ömma moder säkerligen hade uttryckt det, börjar vända på dygnet.
En grande lattekaffe på kvällskvisten kanske inte är att föredra om man vill uträtta något över huvud taget morgonen därpå, tänker jag mycket efterklokt nu när jag motsträvigt släpat mig opp ur himmelriket (sängen) och kokat mig en kopp nescafé gold deluxe.
Menmen. Är man tonåring så är man. Sådetså.
En andrea bäddar säng i guldmunnad morgonstund.
Söndag = fikadag
Idag är det söndag och söndag betyder fikadag. Väldigt mycket fikadag.
Himlen har nämligen hängt grå över staden hela dagen och inte lockat till så mycket utomhusaktiviteter över huvud taget. Dessutom är ju fikaställena några av de få som förstått tjusningen med att hålla öppet även på söndagar. (Bra förstått av dom.)
Dessvärre stängde dock de allra raraste av gamlastadskonditorier alldeles precis när vår fikalust var som starkast, varpå våra steg ledde oss till ett visst berömt kaffehak.
Himlen har nämligen hängt grå över staden hela dagen och inte lockat till så mycket utomhusaktiviteter över huvud taget. Dessutom är ju fikaställena några av de få som förstått tjusningen med att hålla öppet även på söndagar. (Bra förstått av dom.)
Dessvärre stängde dock de allra raraste av gamlastadskonditorier alldeles precis när vår fikalust var som starkast, varpå våra steg ledde oss till ett visst berömt kaffehak.
Mariemedlångahåret, Emmymedkortahåret och Linnmedmittemellanhåret.
Elinmedponchon
På detta kaffehak hittade vi ett par hysteriskt sköna lila fåtöljer, en servitör som förgäves försökte vitsa på tyska med ett gäng oförstående aupairer, samt en farbror som hade en fräck i-pad och sjöng med lite försynt i bakgrundsmusiken (you make me feel like a natural woman).
Allt som allt: Lyckad kväll!
Elinmedponchon
På detta kaffehak hittade vi ett par hysteriskt sköna lila fåtöljer, en servitör som förgäves försökte vitsa på tyska med ett gäng oförstående aupairer, samt en farbror som hade en fräck i-pad och sjöng med lite försynt i bakgrundsmusiken (you make me feel like a natural woman).
Allt som allt: Lyckad kväll!
Ytlig problematik
Hur i hela fridan får en på sig hårnålarna på smidigt vis utan att paja nymålade piffnaglar?
KLURT!
Googleparty!
Igårkväll tog Maja med mig som dejt till ett kalas i stadens utkant.
Jag fick då snabbt lära mig att ett sådant jobb ej bara går ut på att sitta framför en data och googla random grejer hela dagarna. Nej, faktum är att man kan syssla med både det ena och det andra.
En farbror, som förövrigt nästan varit min granne en gång i tiden, berättade tillexempel att han hade som jobb att plocka bort otillåtna filmer från youtube. Jag bestämde att det var hans fel att pangpregos ap-program inte längre fanns att finna och bjöd så på en enkel utskällning.
Sen var där ju en hel del aupairer också. Det var tur, ty de bakade kakor att mätta hela gängets sockerbehov med. Gött!
Sen insåg jag och emmyfrånnorrland att vi hade samma intresse för fräna bloggarposer och försökte således att utbilda de stackars googlargrabbarna i dess grunder.
Jag hittade en rumänsk farbror som fattade grejen snabbt men som hade lite svårt med jagärlitedumihuvetblicken.
Han lovade dock att gå hem och öva flitigt.
Jag hittade en rumänsk farbror som fattade grejen snabbt men som hade lite svårt med jagärlitedumihuvetblicken.
Han lovade dock att gå hem och öva flitigt.
Bra det!
På sängen
Idag är det spännande saker som händer i desperate housewives femte säsong och således har jag varit tvungen att stanna under täcket även större delen av mina vakna timmar.
Praktiskt nog har jag då allt som behöver för min överlevnad inom nåbart avstånd, så det hela går ganska bra.
Praktiskt nog har jag då allt som behöver för min överlevnad inom nåbart avstånd, så det hela går ganska bra.
Snoozningsmissbruket
Voj voj, kamrater!
Kommer ni ihåg när jag gick på snoozningsavvänjning. Lite sådär i samma veva som olle skulle sluta snusa. En hård tid i allas våra liv, som trots allt i slutändan ledde till något gott.
Hursomhelst har jag den tiden borta och förbi och jag har fått det rejälaste återfallet världen skådat. Ja, det hela började lite oskyldigt med någon kvart nu och då. Men med tiden har den där lilla kvarten expanderat och blivit längre och längre för att idag sätta rekordet på två och en halv timme.
Plingpling var femte minut i tvåochenhalv timme blir trettio plingpling per dag och jag tänker så smått att det hela inte kan vara riktigt sunt. Nej.
Frukost= någonting härligt jag sällan får glädjen att avnjuta i tider som dessa.
Kommer ni ihåg när jag gick på snoozningsavvänjning. Lite sådär i samma veva som olle skulle sluta snusa. En hård tid i allas våra liv, som trots allt i slutändan ledde till något gott.
Hursomhelst har jag den tiden borta och förbi och jag har fått det rejälaste återfallet världen skådat. Ja, det hela började lite oskyldigt med någon kvart nu och då. Men med tiden har den där lilla kvarten expanderat och blivit längre och längre för att idag sätta rekordet på två och en halv timme.
Plingpling var femte minut i tvåochenhalv timme blir trettio plingpling per dag och jag tänker så smått att det hela inte kan vara riktigt sunt. Nej.
Frukost= någonting härligt jag sällan får glädjen att avnjuta i tider som dessa.
Titta vad det blev!
Titta vad det blev! En säl. Utan ben.
Ja. Det kan va en sovsäck också.
Ja. Det kan va en sovsäck också.
Jultjuvstart pt.3
Idag ägnar jag mig åt det enda rätta i snötider som dessa. Inte för att det snöar så mycket i min stad, men med alla kamraters hysteriska snöpaniksinlägg har jag nästan inbillat fram ett par flingor här också.
Något som i kombination med dethär och dethär nästan kan få en att ana tomteskägg i farstun.
Något som i kombination med dethär och dethär nästan kan få en att ana tomteskägg i farstun.
Loppor!
Lasagnemiddag blev det i storslagen form, med ballerinakex i riklig mängd efterpå. Dessvärre kretsade samtalen mer kring ohyra än kring Blondinbella, även om jag hade henne i åtanke när jag andäktigt stoppade i mig chokladigheterna.
En av middagsgästerna förtäljde nämligen historien om då hennes hem blev invaderat av loppor, såatt hon blev tvungen att evakuera stället och kemtvätta allt hon ägde och hade. Och i vanlig ordning när insekter kommer på tal, drabbades jag av lätt panik och småkrypsparanoia. Började klia mig lite diskret bakom ena örat, lite mindre diskret bakom andra örat och vips så var det hela igång.
Kli kli kli *Hyperventilation* kli kli.. kli
Typ.
En av middagsgästerna förtäljde nämligen historien om då hennes hem blev invaderat av loppor, såatt hon blev tvungen att evakuera stället och kemtvätta allt hon ägde och hade. Och i vanlig ordning när insekter kommer på tal, drabbades jag av lätt panik och småkrypsparanoia. Började klia mig lite diskret bakom ena örat, lite mindre diskret bakom andra örat och vips så var det hela igång.
Kli kli kli *Hyperventilation* kli kli.. kli
Typ.
Ett par ben, på vilka det nu klias frenetiskt.
Blondinbella 20 år
Hörrni! Idag fyller blondinbella år. Jag tycker som jag alltid har tyckt: att det inte är så viktigt att känna alla vars födelsedag man firar. Varför inte kalasa till det även när ens kändis-gillingar fyller. Jämt dessutom!
Förra året firade jag denna dag med sötsaker i riklig mängd och en våldsam film och en gladlynt kamrat.
Men iår har jag varken godis, våldsamma filmer eller gladkamrater i närheten, (Eller. Jag har ju sören här. Fast han har tandvärk och är måttligt glad. ) så jag får helt enkelt lösa det hela på annat vis. Kanske med en lasagne och en glädjepsalm.
Hur ska ni fira?
Förra året firade jag denna dag med sötsaker i riklig mängd och en våldsam film och en gladlynt kamrat.
Men iår har jag varken godis, våldsamma filmer eller gladkamrater i närheten, (Eller. Jag har ju sören här. Fast han har tandvärk och är måttligt glad. ) så jag får helt enkelt lösa det hela på annat vis. Kanske med en lasagne och en glädjepsalm.
Hur ska ni fira?
Vad som komma skall
Det är ett väldans snickesnack om den där snön som fallit i svea rike idag. Om vinter och kyla och hemskheter.
Med underbrallernatajts, lyckligt ovetande om vad som komma skall.
Samtidigt går ryktena om att Schweiz har en svinkall vinter att vänta. Och jag själv börjar frukta om inte för mitt liv så för mitt vinterliga välbefinnande.
Redan under gårdagens sjugradiga småsoliga oktobereftermiddag tyckte jag nämligen att det var läge att plocka fram fulla vintermunderingen. På med vantar, mössa, halsduk, yllejacka, stövlar, sockar och underbrallernatajts och ändå darrade jag som en nyfödd kalv när aftonen kom och jag blev tvungen att vänta på buss utomhus i fyra minutrar.
Redan under gårdagens sjugradiga småsoliga oktobereftermiddag tyckte jag nämligen att det var läge att plocka fram fulla vintermunderingen. På med vantar, mössa, halsduk, yllejacka, stövlar, sockar och underbrallernatajts och ändå darrade jag som en nyfödd kalv när aftonen kom och jag blev tvungen att vänta på buss utomhus i fyra minutrar.
Med underbrallernatajts, lyckligt ovetande om vad som komma skall.
Bli gammal!
Ser ni vad gammal jag är på bilden här? Typ somom jag överlevt några världskrig, kungens födelse och en och annan månlandning.
Men se det är bara bluff och båg!
Faktum är att jag i verkligheten bara är nitton år. I tretton dagar till.
Tretton dagar till fullkomlig vuxenhet* med andra ord.
Och jag funderar så smått på hur jag på bästa vis avnjuter min tonårstids sista enochenhalva veckor. Ska jag tatuera mig? Skaffa moppe? Leta rätt på ett gammalt skjul att tjyvröka bakom? Lägga mig till med ett tufft och ungdomligt ordförråd?
Förslagen är många och tiden är knapp.
Sannerligen.
*enligt sigge 6 år (från förskolan jag i våras tillbringade mina dagar på) uppnås inte fullkomlig vuxenhet förrens dagen man fyller tjugu år.
Och jag funderar så smått på hur jag på bästa vis avnjuter min tonårstids sista enochenhalva veckor. Ska jag tatuera mig? Skaffa moppe? Leta rätt på ett gammalt skjul att tjyvröka bakom? Lägga mig till med ett tufft och ungdomligt ordförråd?
Förslagen är många och tiden är knapp.
Sannerligen.
*enligt sigge 6 år (från förskolan jag i våras tillbringade mina dagar på) uppnås inte fullkomlig vuxenhet förrens dagen man fyller tjugu år.
När jag gör som han vill
Hörrni! Jag har börjat läsa en bok. En fantastisk bok! En jag-kan-inte-lägga-ifrån-mig-dig-för-du-fullkomnar-mitt-liv-bok! Ja, kära barn. Om denna bok skulle jag kunna tala mig varm hela, eller åtminstone halva dagen, men jag nöjer mig tills vidare med upphöjelse i form av ett blogginlägg.
Ja. Hittills har Henrik bland annat lurat mig att tro att jag kan läsa, berättat för mig att man blir långsam av att tänka på gamla människor, samt lärt mig att man som blondin kan luras att tro att man är dum i huvet om man hör för många blondinskämt.
Och för varje sida jag läser vill jag ropa "O lär mig mer du vise man!"
Så gör han det!
Till råga på allt har jag för ett litet tag sedan kommit fram till, alldeles själv, att författaren i fråga faktiskt ser ut precis som denhärkillen. Fräckt!
Ja. Hittills har Henrik bland annat lurat mig att tro att jag kan läsa, berättat för mig att man blir långsam av att tänka på gamla människor, samt lärt mig att man som blondin kan luras att tro att man är dum i huvet om man hör för många blondinskämt.
Och för varje sida jag läser vill jag ropa "O lär mig mer du vise man!"
Så gör han det!
Till råga på allt har jag för ett litet tag sedan kommit fram till, alldeles själv, att författaren i fråga faktiskt ser ut precis som denhärkillen. Fräckt!
Middagsbjudning och musikalisk kamp
Igår var jag på middagsbjudning i farbror Wastings residens. I farbror Wastings nyfräschinredda residens.
Emma var också där. Hon njöt i fulla drag av den kulinariska kycklingrätt värden alltsomhastigast snott ihop. Tydligen passade den utmärkt in i den proteindiet hon av någon underlig anledning går på.
Passade in gjorde också Keelys kanadensiska vän, som redan vid sin ankomst sattea på prov genom att tvingas att slänga ihop en sallad av ett gäng tomater och en djupfrusen bit mozarella.
Trots omständigheterna lyckades hon ganska bra med det hela. Kanske var det för att nycklarna till framgång låg och skräpade i en skål på vardagsrumsbordet.
OJ, så bra, tänkte jag när jag hittade dom. Nu kommer jag med största sannolikhet utklassa hela gänget när det blir dags för singstarande.
Emma var också där. Hon njöt i fulla drag av den kulinariska kycklingrätt värden alltsomhastigast snott ihop. Tydligen passade den utmärkt in i den proteindiet hon av någon underlig anledning går på.
Passade in gjorde också Keelys kanadensiska vän, som redan vid sin ankomst sattea på prov genom att tvingas att slänga ihop en sallad av ett gäng tomater och en djupfrusen bit mozarella.
Trots omständigheterna lyckades hon ganska bra med det hela. Kanske var det för att nycklarna till framgång låg och skräpade i en skål på vardagsrumsbordet.
OJ, så bra, tänkte jag när jag hittade dom. Nu kommer jag med största sannolikhet utklassa hela gänget när det blir dags för singstarande.
Men ack, så fel man kan ha. Di andra besatt nämligen oanade talanger och hoppade opp och krossade mitt övermod i sista stund. Är man kanadensare kan man nämligen lady gagas alla texter utantill, och kommer man från stockholm verkar det vara en naturlig följd att man också är tonsäker som en näktergal.
Vi bör dock inte glömma att en viss bloggare utklassade dem alla när det gällde nittitalspopdängor. Sådetså!
Vi bör dock inte glömma att en viss bloggare utklassade dem alla när det gällde nittitalspopdängor. Sådetså!
Must och skum
Ni undrar såklart vad jag gjort idag. Det undrar ni rätt i!
För jag har varit på schwedenshop och bunkrat upp inför högtiden som står för dörren. Snart iallefall.
För jag har varit på schwedenshop och bunkrat upp inför högtiden som står för dörren. Snart iallefall.
Bäst blir det när den till vänster doppas i den till höger. En ultimat sockerproppad kombo som fixar stämningen i alla lägen.
Uppdejt: Tydligen fungerar det bättre tvärtom. Höger i vänster. (Höger=goddaghanden)
Prova!
Opp ur självömkans träsk!
Hörrni, kompisar! Lika viktigt som det är att få känna sig som en disketrasa lite nu och då är det att kunna dra opp sig själv ur självömkans träsk. Släppa klagerierna och hitta på nåt att sysselsätta sitt arma väsen med.
Idag har jag
Idag har jag
1. Tatt på mig tjockaste raggarsockarna och rejälaste höstdojorna och givit mig ut på längsta promenaden. Gått vilse en smula. Hittat vägen hem. Och slutligen insett att världen inte är så grå som man kan tro.
Gladgröna blad.
2. Lyssnat till en dansig och fräck SÅNG, som kan göra den mest tragiska av måndagsdeppare bubblig av glädje.
3. Krypit ner under tre lager filt med en liten men välsockrad kopp vaniljte i näven (ingen utspilld mjölk krävs) och en vacker gammal film i datan. Bäst funkar det om filmen i fråga är en gammal austenklassiker (helst stolthet och fördom) , då filmer av detta slag både ger en möjlighet att drömma sig bort och inspiration till att vänta tålmodigt på sin drömprins.
Tjej som (någorlunda) tålmodigt väntat på prins.
2. Lyssnat till en dansig och fräck SÅNG, som kan göra den mest tragiska av måndagsdeppare bubblig av glädje.
3. Krypit ner under tre lager filt med en liten men välsockrad kopp vaniljte i näven (ingen utspilld mjölk krävs) och en vacker gammal film i datan. Bäst funkar det om filmen i fråga är en gammal austenklassiker (helst stolthet och fördom) , då filmer av detta slag både ger en möjlighet att drömma sig bort och inspiration till att vänta tålmodigt på sin drömprins.
Tjej som (någorlunda) tålmodigt väntat på prins.
Nerskattad
Idag är det grått i världen. Det är sjutton långa dagar tills herr vegan kommer och hälsar på och jag har spillt ut min sista mjölk.
Diskonatt!
Kan ni tänka er vilken fräck afton jag fick igår? Med diskodans och partynaglar och en hel hög sympatiska schweizare till sällskap.
Fredrik fick sin första omgång nagellackering nånsin. På vänster lillfingernagel.
Emma värmde upp oss alla med ett par friskisochsvettisdansmoves
och jag och Kajsa var inte sena att hänga på. Även om Kajsa mest hängde på sittandes.
Sen snurrade vi ner på stan där vi mötte upp en ovanligt lättsam gymnasielärare med tillhörande kamrat, försökte lära oss ett par schweizerdeutschiska fraser och såattsäga svängde de lurviga tills tårna nästan trillade av.
Gött!
Gött!
Klipp klipp
Turligt nog var pluggandet redan nedlagt när jag anlände till Emmas boning igårkväll. Istället hade stället förvandlats till frisersalong med värdinnan själv som saxhållerska.
Sitt still annars klipper jag i dig och jäklarns sicken kass sax var fraser som uttalades lite titt som tätt, och jag kände lite lätt att jag var glad över att hålla mig på avstånd.
Kajsa var dock inte den som klagade. Nej, istället posade hon glatt och snyggt framför kameran.
Och satt still gjorde hon när färgtuberna kom fram. Bra gjort.
Slutresultatet blev dock lite spretigare än väntat. Ellerva?
Skämt åsido. Armlös och grön av avund stod husets hallstaty och betraktade vad som pågick.
Och slutligen uppnåddes önskat resultat. Strike the nöjd-pose, hetsade jag de bägge flickorna.
Och de lydde. Så tjusigt!
Sitt still annars klipper jag i dig och jäklarns sicken kass sax var fraser som uttalades lite titt som tätt, och jag kände lite lätt att jag var glad över att hålla mig på avstånd.
Kajsa var dock inte den som klagade. Nej, istället posade hon glatt och snyggt framför kameran.
Och satt still gjorde hon när färgtuberna kom fram. Bra gjort.
Slutresultatet blev dock lite spretigare än väntat. Ellerva?
Skämt åsido. Armlös och grön av avund stod husets hallstaty och betraktade vad som pågick.
Och slutligen uppnåddes önskat resultat. Strike the nöjd-pose, hetsade jag de bägge flickorna.
Och de lydde. Så tjusigt!
Framtidsångest
Nästa helg ska mina vänner åka till Geneve och skriva högskoleprov. Det betyder inte bara att nästan all deras tid, som jag annars antar hade gått åt till att leka med mig, går åt till studier av prefix och sufix och liknande trams. Det betyder också att hela bekantskapskretsen osar framtidsångest.
Jahaja. What to do efter det häringa slippslapparåret utomlands, tänks det. Vad ska man hitta på när framtiden hinner ikapp en och biter en i tårna? Flytta till svea rikes regnigaste stad för att läsa böcker i tre år och sedan bli arbetslös? Damma av formelsamlingen och återvända in på naturvetenskapens bana? Flytta ut i skogen och där försörja sig som jägare och samlare?
Ja. Frågorna som söker svar är många och svaren som söker frågorna få. Därför har jag planer på att ägna kvällen åt att helt enkelt våldgästa kamraternas studiecirkel, överösa dem med choklad och såattsäga lobba litegrann för carpediemsynen på livet. Eventuellt bränna upp deras högskoleprovspluggarböcker också.
Back to school?
Jahaja. What to do efter det häringa slippslapparåret utomlands, tänks det. Vad ska man hitta på när framtiden hinner ikapp en och biter en i tårna? Flytta till svea rikes regnigaste stad för att läsa böcker i tre år och sedan bli arbetslös? Damma av formelsamlingen och återvända in på naturvetenskapens bana? Flytta ut i skogen och där försörja sig som jägare och samlare?
Ja. Frågorna som söker svar är många och svaren som söker frågorna få. Därför har jag planer på att ägna kvällen åt att helt enkelt våldgästa kamraternas studiecirkel, överösa dem med choklad och såattsäga lobba litegrann för carpediemsynen på livet. Eventuellt bränna upp deras högskoleprovspluggarböcker också.
Back to school?
Torsdagskalas
Ikväll har vi haft AstridLindgrenfest i församlingshemmet. Med en skrattig violinist och en gitarrist som snickrat ihop gitarren sin själv. Och med fyra kilo köttfärssås i magarna.
Så. Vad har ni gjort?
Kolla här!
Barnens vän
Hörrni! Jag vill berätta om fetaste grejen som hände igår.
I godan ro sitter jag på församlingshemmets matta och leder ett gäng gladlynta barnungar i fröjdig sång om sopbilar och bussar och tjocka trumpetspelande krokodiler med mera, när plötsligt en liten men rar dam får för sig att ta sina första steg. Mot mig! Kan ni tänka er så storslaget?
Oj oj oj, sicken intressant och inspirerande sångtant det där ser ut att vara. Henne ska jag nog kika lite närmre på och eventuellt bita litegrann i näsan. Hade hon antagligen sagt om hon besuttit talets gåva. Och så promenerade hon helt enkelt tvärs över mattan och kastade sig i min famn. Fantastiskt!
Säg hej till ida, barnens vän, som får de största av hinder att verka små.
I godan ro sitter jag på församlingshemmets matta och leder ett gäng gladlynta barnungar i fröjdig sång om sopbilar och bussar och tjocka trumpetspelande krokodiler med mera, när plötsligt en liten men rar dam får för sig att ta sina första steg. Mot mig! Kan ni tänka er så storslaget?
Oj oj oj, sicken intressant och inspirerande sångtant det där ser ut att vara. Henne ska jag nog kika lite närmre på och eventuellt bita litegrann i näsan. Hade hon antagligen sagt om hon besuttit talets gåva. Och så promenerade hon helt enkelt tvärs över mattan och kastade sig i min famn. Fantastiskt!
Säg hej till ida, barnens vän, som får de största av hinder att verka små.
Ko, hatt, frihet
Det är kallt i stan idag. Sådär kallt så att man kan komma på sig själv med att kika efter ankellånga dunjackor i skyltfönstrena. Någon sa att det var nio grader imorse. Huvvaligen!
Hur som helst är lite kyla ingenting som stoppar mig, emma och emmas rara aupairbarn. Ack nej. Enbart inlandsis och tornadosar han hindra oss från att lunchstrosa i gränder. Typ.
Och utöver ett gäng sköna dunjackor har vi hittat.....
En ko på en balkong,
Hur som helst är lite kyla ingenting som stoppar mig, emma och emmas rara aupairbarn. Ack nej. Enbart inlandsis och tornadosar han hindra oss från att lunchstrosa i gränder. Typ.
Och utöver ett gäng sköna dunjackor har vi hittat.....
En ko på en balkong,
en alpbil,
en döcharmig hattbutik
och en parfym som enligt uppgift skall dofta frihet.
Jag gillare, säger emma.
Nötig kaka
OJ oj oj och kära nån. Jag glömde nästan bort att visa er.
Här är kakan jag idag åt för att fira min fars femtionionde födelsedag. Kanske ser den inte så god ut som den var, men den innehöll en massa nötter och var båd knaprig och krämig. Samtidigt!
Lite som min pappa. Om ni förstår metaforen. Om inte, klandrar jag er ej.
Ni kan ju inte fatta allt heller.
Grattis till mig som har en sån härlig far iallafall.
-Grattis grattis!
-Tack tack!
Här är kakan jag idag åt för att fira min fars femtionionde födelsedag. Kanske ser den inte så god ut som den var, men den innehöll en massa nötter och var båd knaprig och krämig. Samtidigt!
Lite som min pappa. Om ni förstår metaforen. Om inte, klandrar jag er ej.
Ni kan ju inte fatta allt heller.
Grattis till mig som har en sån härlig far iallafall.
-Grattis grattis!
-Tack tack!
Koll på läget
Idag firar jag och den där veganen att vi varit officiella kärisar i fyra månader. Jag firar med att dricka en kopp vaniljte och han genom att överösa mig med komplimanger.
Typ såhär:
Jag: Alltså, ibland bara önskar jag att jag också var smart och hade koll på läget.
Jacob: Fast. Du är rolig. Det räcker väl?
Charmig karl.
Typ såhär:
Jag: Alltså, ibland bara önskar jag att jag också var smart och hade koll på läget.
Jacob: Fast. Du är rolig. Det räcker väl?
Charmig karl.
Appropå hundar
Idag har gjort det jag är bäst på: fika och damma böcker.
Framför allt har jag dammat böcker. Och bokhyllor. Och ja, lite sådär allt som kom i min väg. Det var uppför stegen och nerför stegen och atjo och prosit och hit och dit i hyllorna som gällde. 
Och en massa göttiga böcker hittade jag, som alla var utlåningsbara. Ja, det var så glädjande att jag log så stort att hakan min försvann. 
Bland annat hittade jag en skön bok om taxar.
Och jag tyckte att den på ett fint sätt belyste schweizarnas förkärlek till att ha hundar i alla storlekar och former, överallt, hela tiden. 
Typ såatt de har en egen avdelning för hundlitteratur på biblioteken.
Hundunderligheter
Som bekant är jag inte direkt någon djurvän, trots att jag nu i snart månaderna fyra sällskapat med en pandatatuerad vegan. Dyker ett djur upp i min omedebara närhet grips jag i bästa fall av ett lätt obehag. I värsta fall av ren panik. (Mer om den sistnämnda sinnesstämningen kan läsas HÄR)
I ett land som detta, som kryllar av sovrumsspindlar och inomhusvistande hundar blir läggningar som min inte alltid helt praktiska.
Till exempel så finns skyltar likt den nedan knappt nånstans att finna.
Nej snarare välkomnas de håriga och vasstandade varelserna med öppna armar i såväl butik som kyrka. Och rätt som man i godan ro diskar eller fikar eller leker så kan det hända att liten men bitsk assecoarshunds bit i byxbenetförsök skjuter upp ens hjärta i halsgropen.
Tokigt.
I ett land som detta, som kryllar av sovrumsspindlar och inomhusvistande hundar blir läggningar som min inte alltid helt praktiska.
Till exempel så finns skyltar likt den nedan knappt nånstans att finna.
Nej snarare välkomnas de håriga och vasstandade varelserna med öppna armar i såväl butik som kyrka. Och rätt som man i godan ro diskar eller fikar eller leker så kan det hända att liten men bitsk assecoarshunds bit i byxbenetförsök skjuter upp ens hjärta i halsgropen.
Tokigt.
Schlagrahm
Det är måndag och solen skiner. Jag har skalat tolv picknickägg, hackat en gurka och varit på konditori och skvilleriskvallrat med Emma, som turligt nog återvänt till stan efter lång frånvaro.
På konditoriet kunde man dricka heisse Schokolade mit Schlagrahm, även om jag hellre hade kallat det Schlagrahm mit einem kleinen bisschen Schokolade.
Både gott och nyttigt, som far min hade sagt.
På konditoriet kunde man dricka heisse Schokolade mit Schlagrahm, även om jag hellre hade kallat det Schlagrahm mit einem kleinen bisschen Schokolade.
Både gott och nyttigt, som far min hade sagt.
Typ LoL och fail
Idag har inget av intresse hänt, trots att det är tiotiotiodagen. Det intressantaste som hänt skulle man väl kunna säga är att klockan slått tio över tio, och då sov jag.
Om jag hade varit en såndär fräck och ungdomlig person, som slänger sig med ord som lol och fail, hade det här varit tillfället att använda dom.
Glad bild som har egentligen ingenting med inlägget att göra.
Om jag hade varit en såndär fräck och ungdomlig person, som slänger sig med ord som lol och fail, hade det här varit tillfället att använda dom.
Glad bild som har egentligen ingenting med inlägget att göra.
Italienare, Judith, choklad
Ikväll gick jag på den socialaste ensampromenixen nånsin. Helt i godan ro och mol allena vandrade jag längs floden i riktning mot Judith och fikadejt, när jag plötsligt blev spontanutbjuden på kaffedejt av en medelålders ganska glad italienare. Eh, thanks but no thanks, sa jag och önskade herrn en fortsatt god kväll med en kyss på var kind.
Blev sedan genom milda påtryckningar tvungen att handla en kraftigt överprisad kondom av en vulgärt utklädd italienare, som tydligen snart skulle bli far och enligt mina schweizertysktydningar behövde ekonomiskt stöd för att försörja familjen sin.
Håhåjaja, sa jag till Judith när jag till slut anlände till vår mötesplats. Nu behövs det minsann choklad och en redig kanna te, för att smälta dagens upplevelser! Och så fick det bli. På Macdånaldscaféet.
Blev sedan genom milda påtryckningar tvungen att handla en kraftigt överprisad kondom av en vulgärt utklädd italienare, som tydligen snart skulle bli far och enligt mina schweizertysktydningar behövde ekonomiskt stöd för att försörja familjen sin.
Håhåjaja, sa jag till Judith när jag till slut anlände till vår mötesplats. Nu behövs det minsann choklad och en redig kanna te, för att smälta dagens upplevelser! Och så fick det bli. På Macdånaldscaféet.
Och Judith, som inte bara råkar ha typ världens vackraste namn utan även den bästaste av chokladsmakar, gav mig tipset att beställa smältchokladbrowniesar. Ser ni hur smakligt det ser ut eller? Och ser nu hur lycklig hon ser ut? Fantastiskt ju!
De perfekta schweiziska konfrimandrarna
Idag har vi haft återträff för församlingens gamla konfirmandrar här i kyrkan. En härlig tillställning med fem deltagare, inklusive mig själv och herr präst. En liten, men inte alls oansenlig skara, om jag får säga det själv.
Ty maken till väluppfostrade och samarbetsvilliga konfirmandrar har jag då knappast skådat tidigare under mina många verksamma år i konfirmandledarbranchen.
Ja, de båd jublade och skrattade åt mina välplanerade och fantastiskt roliga lekar, svarade artigt på tilltal och bad till och med om att få hjälpa till vid framplockning av förtäring. Typ.
Det var nästan såatt jag ville skaka dem lite lätt i axlarna och fråga dem var de gjort av sin rebelliska anda, eller typ säga något supermegatöntigt för att undersöka om de verkligen inte ens snurrade litelitegranna himlande på ögonen. Men jag avhöll mig från sådant och prisade istället det schweiziska landet för att uppfostra sådana o-obstinata ungdomar.
Så himla skönt och praktiskt liksom!
Här får ni hoppfulla bilder från min första tid som konfirmandfröken. Festligt!
Ty maken till väluppfostrade och samarbetsvilliga konfirmandrar har jag då knappast skådat tidigare under mina många verksamma år i konfirmandledarbranchen.
Ja, de båd jublade och skrattade åt mina välplanerade och fantastiskt roliga lekar, svarade artigt på tilltal och bad till och med om att få hjälpa till vid framplockning av förtäring. Typ.
Det var nästan såatt jag ville skaka dem lite lätt i axlarna och fråga dem var de gjort av sin rebelliska anda, eller typ säga något supermegatöntigt för att undersöka om de verkligen inte ens snurrade litelitegranna himlande på ögonen. Men jag avhöll mig från sådant och prisade istället det schweiziska landet för att uppfostra sådana o-obstinata ungdomar.
Så himla skönt och praktiskt liksom!
Här får ni hoppfulla bilder från min första tid som konfirmandfröken. Festligt!
Utflykt till förorten
En perfekt avslutning på en trevlighetsstegrande dag blev det när Keely, jag och wastingpojken efter arbetande och studiers slut för dagen samlades i wastingpojkens lya för en skvätt gris de gris och en smula upcatchande.
Igår då.
Igår då.
För en gångs skull fick även den hysteriska bloggfotografen jag vara med på bild. Självfallet tog jag tillfället i akt och instruerade kamraterna i självporträttsposerande. Learn from the professionals, sa jag, lite käckt på engelska.
Därefter bestämde vi oss för att utforska Oerlikons resturangutbud och drog oss därför mot traktens skönaste mexikoplejs, där vi i glädje och samförstånd slängde i oss en tallrik nachosar och varsinn exotisk drink.
Själv hade jag den goda smaken att beställa ställets smakligaste kokoskreation, som till bartenderskans förvåning inte innehöll någon alkohol överhuvudtaget. Nemasproblemas, ropte jag då. Vem behöver alkohol när det finns kokosmjölk? Och så sörplade jag glatt och snurrade ännu gladare den glittriga drinkpinne jag tilldelats.
Så slängde vi oss in i diskussioner kring huruvida studieresultat är beroende av civilstånd samt hur odrägliga aupairbarn egentligen får vara innan man har rätt att slänga ut dem genom fönstret. Och tiden gick snabbare än tigertåget ...
Knappt hann Wastingpojken blinka lite flörtigt mot kameran...
...eller om det var mot Keely...
...innan det blev dags att rusa iväg till sista spårvagnen.
Och i ett huj var jag åter hemma i city igen. Luktande som en gammal cigarettfimp. Så gårt när man lever i rökainnestenåldern. Hujedamig.
Vise Marcus
Trots morgonens blodförlust lyckades jag på eftermiddagen med att ta mig till staden, på helt egen hand handla påfyllning till den stackars telefonen och till och med hänga en stund med Marcus i solen. Mycket bra gjort!
Marcus är nämligen en person som man (jag) bör hålla hårt i, då han både är en livs levande svensk-schweizisk ordbok och en känning från gamla konfirmationstider. Och man skulle kunna säga som så att de egenskaperna i kombination med hans visdom och stabila liv såattsäga gjort honom till min livscoach för dagen.
Han lärde mig bland annat att akta mig för farliga svanar och att suga salta ärtor och gav mig sedan rådet att se till att gifta mig med Mark Zuckerberg, så att jag i framtiden skulle få råd att gå på schtekiga innerstadsrestauranger.
Marcus är nämligen en person som man (jag) bör hålla hårt i, då han både är en livs levande svensk-schweizisk ordbok och en känning från gamla konfirmationstider. Och man skulle kunna säga som så att de egenskaperna i kombination med hans visdom och stabila liv såattsäga gjort honom till min livscoach för dagen.
Han lärde mig bland annat att akta mig för farliga svanar och att suga salta ärtor och gav mig sedan rådet att se till att gifta mig med Mark Zuckerberg, så att jag i framtiden skulle få råd att gå på schtekiga innerstadsrestauranger.
Marcus med kapat ansikte och svan.
Pittoreska hus, fot och flod.
Blod!
Imorse vaknade jag av att min vänstra näsborre på ett brutalt sätt tömde sig själv på blod, sisådär en kvart innan jag skulle börja jobba. Rinn rinn rinn sa den och jag for upp med en väldig fart utan att klockan min, som av en outgrundlig anledning råkat stänga av sig själv under morgonen, behövde ge ifrån sig ett ljud.
Maken till blodbad har sällan skådats och när det hela var överstökat hade mitt huvud antagligen reducerat halva sin vikt, och jag tänker mig att jag såg ut som en sån där dansk fotbollssupporter i ansiktet. Hälften vit och hälften röd nivet.
Men. Jag kom iallafall i tid till jobbet. Skönt.
Maken till blodbad har sällan skådats och när det hela var överstökat hade mitt huvud antagligen reducerat halva sin vikt, och jag tänker mig att jag såg ut som en sån där dansk fotbollssupporter i ansiktet. Hälften vit och hälften röd nivet.
Men. Jag kom iallafall i tid till jobbet. Skönt.
Gris de gris
När man bor i Schweiz får man gå och vinshoppa även om man inte alldeles vuxen och de tjugu åren fyllda.
Det betyder att jag inte längre kan överlåta sådana svårigheter till andra. Att säga "jaadu, köp nå gött bara" och komma undan med det är ett minne blott. Ingenting blir längre köpt av sig självt. Voj voj voj!
Jag har dock kommit på något väldigt smart, för att göra beslutsfattningen något enklare (ty det schweiziska coopets vinutbud är i mina ögon närmast oändligt), och metoden som gäller är påt ungefär densamma som den som gäller till exempel vid val av böcker att låna på biblioteket eller vid val av hårvårdande produkter att handla i butiken, nämligen:
För alla vet ju att de rosa böckerna är de mest intressanta. Alla vet att hårsprayer med fräcka namn ger bättre stadga.
Det betyder att jag inte längre kan överlåta sådana svårigheter till andra. Att säga "jaadu, köp nå gött bara" och komma undan med det är ett minne blott. Ingenting blir längre köpt av sig självt. Voj voj voj!
Jag har dock kommit på något väldigt smart, för att göra beslutsfattningen något enklare (ty det schweiziska coopets vinutbud är i mina ögon närmast oändligt), och metoden som gäller är påt ungefär densamma som den som gäller till exempel vid val av böcker att låna på biblioteket eller vid val av hårvårdande produkter att handla i butiken, nämligen:
knrk-metoden =kul namn, rosa kulör
För alla vet ju att de rosa böckerna är de mest intressanta. Alla vet att hårsprayer med fräcka namn ger bättre stadga.
Och slutsatsen man kan dra av det hela blir självfallet att favoriten bland viner är det på bilden nedan.
En rosa Gris de gris. Kul, rosa, god och prisvärd.
(Tack Marcus för bilden. Tacktack!)
(Tack Marcus för bilden. Tacktack!)
Fiking downtown
Problem solved! Turligt nog går dagens ungdom sällan mer än någon timme utan att logga in på internetet. Och jag fick alltså till en fika på stan med Keely. Keely från Kanada alltså. Teqeely. Med tillhörande aupairbarn, såklart.
Hon berättade om turkiska äventyr och andra äventyr hon varit med om på senaste tiden. Och under tiden satsade det lilla barnet, som jag antar försöker imitera min ut-med-tungan-pose från tidigare inlägg på bilden ovan, på att komma åt så mycket som möjligt av Keelys enormt smakliga chocolate frapuccino. Med de mest genomtänka metoder, och de mest vädjande av blickar lyckades hon till sist svepa kvarlevorna av den och rusade så hemåt igen med båd socker och koffein upp till öronen. Festligt.
Hon berättade om turkiska äventyr och andra äventyr hon varit med om på senaste tiden. Och under tiden satsade det lilla barnet, som jag antar försöker imitera min ut-med-tungan-pose från tidigare inlägg på bilden ovan, på att komma åt så mycket som möjligt av Keelys enormt smakliga chocolate frapuccino. Med de mest genomtänka metoder, och de mest vädjande av blickar lyckades hon till sist svepa kvarlevorna av den och rusade så hemåt igen med båd socker och koffein upp till öronen. Festligt.
Flaskpost?
När jag flyttade hit skaffades det åt mig en såndär kontantkortstelefon. Såatt jag skulle kunna kontaktas av min omvärld utan att det skulle kosta skjortan.
Nu är det dock så att den där telefonen i mitt våld snart inte blev så brukbar längre, eftersom en dam som jag, som är van vid fräcka svenska abbonemang med fria sms och andra härligheter litegranna överskattat kontantkortets förmågor.
Så. Nu är det alltså åter till stenåldern som gäller. Vad gör man när man akut vill få tag på folk, som för stunden inte är chattbara, utan telefonen sin? Skickar en röksignal? En flaskpost? Telepaterar? Eller, kanske rentutav, fyller man på det rackarns kontantkortet?
Nu är det dock så att den där telefonen i mitt våld snart inte blev så brukbar längre, eftersom en dam som jag, som är van vid fräcka svenska abbonemang med fria sms och andra härligheter litegranna överskattat kontantkortets förmågor.
Så. Nu är det alltså åter till stenåldern som gäller. Vad gör man när man akut vill få tag på folk, som för stunden inte är chattbara, utan telefonen sin? Skickar en röksignal? En flaskpost? Telepaterar? Eller, kanske rentutav, fyller man på det rackarns kontantkortet?
Ganska random bild på kamrater jag hade kunnat få tag på om jag haft pengar på telefonen.
Tungan och datan
Jag har fått en blåsa på tungan. Alldeles längst ut på spetsen. Det är stört störigt och gör att jag varken kan kaffa, prata eller tänka somvanligt.
Resultatet blir alltså en lite lätt sömnvirrig och socialt understimulerad jag, som inte klarar av att göra annat än att nörda framför datan.
Idag har jag tillexempel fått för mig att jag ska börja fixa och trixa med bloggdesign och annat tjafs. Flytta grejer hit och dit. Byta färger på saker och ting. Dra lite streck och hitan och ditan och man kan väl säga som så att det går lite sisådär.
Typ </lägg>#ner"=din<tönt> , säger datan.
Min tunga i svartvitt. För er trevnads skull.
Resultatet blir alltså en lite lätt sömnvirrig och socialt understimulerad jag, som inte klarar av att göra annat än att nörda framför datan.
Idag har jag tillexempel fått för mig att jag ska börja fixa och trixa med bloggdesign och annat tjafs. Flytta grejer hit och dit. Byta färger på saker och ting. Dra lite streck och hitan och ditan och man kan väl säga som så att det går lite sisådär.
Typ </lägg>#ner"=din<tönt> , säger datan.
Min tunga i svartvitt. För er trevnads skull.
Vidrigt trevligt
Idag har jag långlunchrast och roar mig med att ta igen en smula missad sverige-tv. För stunden är det dedär svenska new-york-fruarna som förgyller dagen min, efter rekommendation av en svensk zürich-fru.
"Alltså, du bara måste se svenska newyorkfruar!" ropte hon. "SÅ hemskt och SÅ bra"
Och jag kan väl liksom inte säga det så mycket bättre själv. Vidrigt trevligt är vad det är. Och med risk att verka en smula efter (enligt antagande att ni hemmavarande svenskar redan tagit den här diskussionen), vill jag bara vädra mina åsikter en aning.
Gör dom inte det va?
"Alltså, du bara måste se svenska newyorkfruar!" ropte hon. "SÅ hemskt och SÅ bra"
Och jag kan väl liksom inte säga det så mycket bättre själv. Vidrigt trevligt är vad det är. Och med risk att verka en smula efter (enligt antagande att ni hemmavarande svenskar redan tagit den här diskussionen), vill jag bara vädra mina åsikter en aning.
1. Låter inte dendär Gunillan, nivet hon med det gudabenådade begåvade barnet, väldigt mycket som hon dendär damen med hårfönen och räkorna i kjollinningen i smala sussie?
2. Låter inte dendär Åsan, nivet hon med lindarosingläpparna och bacillskräcken, väldigt mycket som hon dendär Grynet som för ettparårsedan var på allas läppar, t-tröjor och tv-apparater?
Gör dom inte det va?
Proffesionell medarbeterska
Ikväll har jag tillbringat kvällen i sällskap med herr och fru präst, ett gäng pizzor och en hemsidefixardam. Tanken var att den sistnämnda med vårt stöd skulle fixa iordning församlingens nya och fräscha hemsida.
Själv bidrog jag med att vissla julevisor i alltför hög tonart och lite då och då avbryta mig för att anmärka på små men lustiga stavfel och fnissa hysteriskt en liten stund.
Jag kände mig som en mycket professionell medarbeterska som bidrog med storslagenheter till arbetets fortgång.
Eller..gjorde jag det?
Lite random bild på bästaste Jenny och jag. Lite föratt vi är så fina, men främst för att den på ett fint sätt illustrerar kvällens sinnesstämning från min sida.
Jaja. Godnattpåer.
Själv bidrog jag med att vissla julevisor i alltför hög tonart och lite då och då avbryta mig för att anmärka på små men lustiga stavfel och fnissa hysteriskt en liten stund.
Jag kände mig som en mycket professionell medarbeterska som bidrog med storslagenheter till arbetets fortgång.
Eller..gjorde jag det?
Lite random bild på bästaste Jenny och jag. Lite föratt vi är så fina, men främst för att den på ett fint sätt illustrerar kvällens sinnesstämning från min sida.
Jaja. Godnattpåer.
Något för intresseklubben
Ni undrar såklart om jag vaknade imorse, om mitt nya handfat är snyggt, om herr hantverkare var snygg och en hel massa andra saker som kan relateras till föregående inlägg.
Tillåt mig att stilla er nyfikenhet genom att omedelbums svara på era frågor!
1. Trots att jag slängde mig ur sängen sisådär vid halvsjutiden för att vara vaken och redo när främmande herre skulle förgylla mitt rum med sitt sällskap, anlände herrn i fråga inte till platsen förens vid cirka tiotiden. Mycket vaken tid alldeles i onödan, med andra ord.
2. Mitt nya handfat är snyggt. Det har en såndär vrid-hit-och-dit-kran istället för en en-kran-för-kallt-och-en-kran-för-varmt-kran. Praktiskt tycker jag. Dessutom är det det renaste handfat jag någonsin skådat och besparar mig därför en del städtristess.
3. Herr hantverkare var dessvärre ingen hunkedunk, men han hade en fräck verktygslåda.
4. Jag kan väl inte veta vad för massa andra saker ni undrar heller. Vad tror ni om mig egentligen?
En-kran-för-varmt-och-en-kran-för-kallt-kran vs. vrid-hit-och-dit-kran
Tillåt mig att stilla er nyfikenhet genom att omedelbums svara på era frågor!
1. Trots att jag slängde mig ur sängen sisådär vid halvsjutiden för att vara vaken och redo när främmande herre skulle förgylla mitt rum med sitt sällskap, anlände herrn i fråga inte till platsen förens vid cirka tiotiden. Mycket vaken tid alldeles i onödan, med andra ord.
2. Mitt nya handfat är snyggt. Det har en såndär vrid-hit-och-dit-kran istället för en en-kran-för-kallt-och-en-kran-för-varmt-kran. Praktiskt tycker jag. Dessutom är det det renaste handfat jag någonsin skådat och besparar mig därför en del städtristess.
3. Herr hantverkare var dessvärre ingen hunkedunk, men han hade en fräck verktygslåda.
4. Jag kan väl inte veta vad för massa andra saker ni undrar heller. Vad tror ni om mig egentligen?
En-kran-för-varmt-och-en-kran-för-kallt-kran vs. vrid-hit-och-dit-kran
Godmorgon alla händiga schweiziska män!
Imorgon skall jag få mitt handfat bytt. Tidigt imorgon. Tydligen har det oönskade skönhetsfläckar som inte går att ta bort på kirurgiskt vis, varför det helt sonika får vika undan för yngre och fräschare förmågor.
Hursomhelst innebär detta att mitt rum i ottan kommer att befolkas av ett gäng schweiziska hantverkarmän (eller kvinnor?) och det hela känns inte bara spännande utan även lite lätt obehagligt.
Kanske beror det på att jag alltsedan jag kom hit aldrig varit nödgad att kliva upp ur sängen tidigare än klockan halv nio. Eller så beror det på min lite för långa startsträcka innan jag kan tänka någorlunda klart eller vara det allra minsta social på morgonkvisten. För att inte tala om startsträckan innan jag kan tänka så klart att jag kan vara social mot främlingar. På tyska.
Jag ber er alla att önska mig lycka till och att eventuellt be en stilla bön om att jag skall vakna i tid. Gärna innan de där dyker upp vid halvåttatiden sisådär.
Andrea och jag, en gång när vi inte var så pigga i Berlin.
Hursomhelst innebär detta att mitt rum i ottan kommer att befolkas av ett gäng schweiziska hantverkarmän (eller kvinnor?) och det hela känns inte bara spännande utan även lite lätt obehagligt.
Kanske beror det på att jag alltsedan jag kom hit aldrig varit nödgad att kliva upp ur sängen tidigare än klockan halv nio. Eller så beror det på min lite för långa startsträcka innan jag kan tänka någorlunda klart eller vara det allra minsta social på morgonkvisten. För att inte tala om startsträckan innan jag kan tänka så klart att jag kan vara social mot främlingar. På tyska.
Jag ber er alla att önska mig lycka till och att eventuellt be en stilla bön om att jag skall vakna i tid. Gärna innan de där dyker upp vid halvåttatiden sisådär.
Andrea och jag, en gång när vi inte var så pigga i Berlin.
Den årstidliga kluvenheten
Inte nog med att jag bor bredvid en ständigt kissande fontän, ikväll har även juleljuden flyttat in i stugan min.
Eftersom sommaren på grund av den väderliga ambivalensen tycks vara tillbaka övar nämligen traktens nordiska kör på sina sanktaluciastämmor med öppna fönster i afton.
Och jag känner liksom litegranna att jag inte vet vad jag ska känna och bejaka i denna smått skruvade situation. Sommarens varma vind som fladdrar förbi? Höstlövens granna kulör? Den inbillade doften av glögg?
Passande bilder månne?
Eftersom sommaren på grund av den väderliga ambivalensen tycks vara tillbaka övar nämligen traktens nordiska kör på sina sanktaluciastämmor med öppna fönster i afton.
Och jag känner liksom litegranna att jag inte vet vad jag ska känna och bejaka i denna smått skruvade situation. Sommarens varma vind som fladdrar förbi? Höstlövens granna kulör? Den inbillade doften av glögg?
Passande bilder månne?
Bulle i ugnen!
Det sägs att det är kanelbulledag idag. Det firar jacob med att göra världens största....päronbulle?
Mmums!
Dripp-dropp
Har jag uppmärksammat er på de lustiga brunnarna som står lite här och var i hela staden och förser förbipasserande med ständigt flödande kallt dricksvatten? Inte det? Nejhejnej, då får jag väl göra det nu då. Som enorma stenåldershandfat med icke fungerande påochavstängningskranar står de där och hälsar glatt på båd gammal och ung, farbror och tant, hög och låg. Typ.
Ett fantastiskt påfund skulle jag vilja påstå att de är. Både ekonomiskt och hälsosamt och bara en smula kissnödighetsframkallande, då man som jag har en placerad precis utanför fönstret.
Skickligt fotad papparazzibild på dripp-droppet i fråga.
Dripp-dropp i närbild.
Ett fantastiskt påfund skulle jag vilja påstå att de är. Både ekonomiskt och hälsosamt och bara en smula kissnödighetsframkallande, då man som jag har en placerad precis utanför fönstret.
Skickligt fotad papparazzibild på dripp-droppet i fråga.
Dripp-dropp i närbild.
Hufvudstaden
Jag har besökt hufvudstaden idag!
Men vaddå, bor du inte i hufvudstaden, säger ni nu. Den störstaste staden med de flestaste invånarna?
Kära små barn, säger jag då. Det är inte alltid så lätt att veta såna här saker, men jag har fått lära mig, och delar gärna med mig av mina kunskaper till er, att storstan Zürich inte nödvändigtvis behöver vara hufvudstad bara föratt den är en storstad. Nej nej. Hufvudstadigheten beror inte alls på sådana saker. Istället kan till exempel en liten kullerstenig och backig småstad som till exempel Bern få hedersuppdraget att agera hufvudet bland landets städer.
Hursomhelst. Där har jag iallafall varit idag, i Bern, hufvudstaden, tillsammans med tre charmanta damer. Redan från tågfönstret skådade vi en enormt härlig loppmarknad som vi naturligtvis invaderade omedelbums och vips så var vår lycka gjord.
Själv fyndade jag en liten nätt grön jacka med motorcyklar på insidan, lite rockenroll sådär, och en mycket fin men ganska tung och dessvärre litegranna trasig skinnväska.
Men vaddå, bor du inte i hufvudstaden, säger ni nu. Den störstaste staden med de flestaste invånarna?
Kära små barn, säger jag då. Det är inte alltid så lätt att veta såna här saker, men jag har fått lära mig, och delar gärna med mig av mina kunskaper till er, att storstan Zürich inte nödvändigtvis behöver vara hufvudstad bara föratt den är en storstad. Nej nej. Hufvudstadigheten beror inte alls på sådana saker. Istället kan till exempel en liten kullerstenig och backig småstad som till exempel Bern få hedersuppdraget att agera hufvudet bland landets städer.
Hursomhelst. Där har jag iallafall varit idag, i Bern, hufvudstaden, tillsammans med tre charmanta damer. Redan från tågfönstret skådade vi en enormt härlig loppmarknad som vi naturligtvis invaderade omedelbums och vips så var vår lycka gjord.
Själv fyndade jag en liten nätt grön jacka med motorcyklar på insidan, lite rockenroll sådär, och en mycket fin men ganska tung och dessvärre litegranna trasig skinnväska.
Och med den väskan på ena axeln, den andra väskan på andra axeln, den nya jackan över axlarna och den andra jackan i den ena väskan samt med tre glada damer i släptåg sprang vi ikring och förundrades över den relaxade stämningen som rådde. Över barnen som sprang ikring barfota i hemstickade tröjor, över damen som tröttnat på försäljning och vrålade ut frasen "alles graaaaatis" lite titt som tätt, över ungen som blev blöjbytt inför allmän beskådan i ett inte så avskilt hörn och såklart över den finfina lemonaden som såldes alldeles intill av två ganska häftiga brudar som båda såg ganska veganska ut.
Vi misstänkte alla lite lätt att de var dom som sluntit en smula med pennan och ritat litegrann på huset intill.
Men när man besöker en hufvudstad på det vis vi idag har gjort, är det viktigt att man inte fastnar alltför länge på glada marknader. Det finns ju även andra saker att beskåda, såsom konst på ett konstmuseum, björnar i fångenskap och kyrktorn som skyms bakom nät av trådbusstrådar.
Och såklart en hel del ätligheter. Till exempel kan man, som finskan här nedan i bild, ta sig en liten pizza på kvällskvisten, att avnjuta i goda vänners lag.
Hoppsansa vilken fin da!
Sound of music och läskeblask
Ikväll har vi haft filmkväll i Malins inte jättebekväma soffa.
Ellerja, först efter att vi varit på galen jakt på läskeblask någonstans i närheten av värdinnans residens, efter klockan sju, har vi haft filmkväll. Just det där med i närheten av residenset och efter klockan sju försvårade nämligen läskeblaskletarsituationen avsevärt, men gjorde den dock inte omöjlig. Ett par, tre, nio, fjorton kvarters promenad och en liten bit med spårvagn tog oss nämligen slutligen till räddaren i nöden, öppet-till-22-coop-vid-Hauptbahnhof, såatt vi kunde återvända hem med fångsten -tre liter kokakola och två påsar chips.
Hursomhelst har vi beskådat hela sound of music. Även slutdelen, i vilken den rejäla familjen gömmer sig på kyrkogårdar och flyr över berg, som jag fram till ganska nyligen inte var medveten om att den fanns. Det hela tog sin lilla tid och tog även kol på våra bakdelar. Men tiden var inte spenderad i onödan. Jag har nämligen kommit fram till några små slutsatser:
1. Den där gamle vontrappfarbrorn, som alltid varit båd gammal och oförståeligt torr, har på senare dagar förvandlats till en riktig hunk. Med lite krut i dessutom. Bra för honom!
2. Dendär vontrappfarbrorns avlidna fruga. Hon lär ju ha varit på smällen i typ... elva år. Och frågan är om det inte var det som tog kol på´na. Stackarn!
3.Hade folksamlingen på dendär festen som barnen sjunger sin solongfarvälaufwiedersehenadjö-låt på haft stämrep innan partyt drog igång? Och om inte, hur kommer det sig att de alla schaffade stämmorna sina så perfekt på detdär sistaste goodbyyet?
4. Om valet skulle stå mellan de fantastiska favoriterna chillichips och pepparchips, så tror jag nog allt att pepparn vinner. Trots allt.
Ellerja, först efter att vi varit på galen jakt på läskeblask någonstans i närheten av värdinnans residens, efter klockan sju, har vi haft filmkväll. Just det där med i närheten av residenset och efter klockan sju försvårade nämligen läskeblaskletarsituationen avsevärt, men gjorde den dock inte omöjlig. Ett par, tre, nio, fjorton kvarters promenad och en liten bit med spårvagn tog oss nämligen slutligen till räddaren i nöden, öppet-till-22-coop-vid-Hauptbahnhof, såatt vi kunde återvända hem med fångsten -tre liter kokakola och två påsar chips.
Hursomhelst har vi beskådat hela sound of music. Även slutdelen, i vilken den rejäla familjen gömmer sig på kyrkogårdar och flyr över berg, som jag fram till ganska nyligen inte var medveten om att den fanns. Det hela tog sin lilla tid och tog även kol på våra bakdelar. Men tiden var inte spenderad i onödan. Jag har nämligen kommit fram till några små slutsatser:
1. Den där gamle vontrappfarbrorn, som alltid varit båd gammal och oförståeligt torr, har på senare dagar förvandlats till en riktig hunk. Med lite krut i dessutom. Bra för honom!
2. Dendär vontrappfarbrorns avlidna fruga. Hon lär ju ha varit på smällen i typ... elva år. Och frågan är om det inte var det som tog kol på´na. Stackarn!
3.Hade folksamlingen på dendär festen som barnen sjunger sin solongfarvälaufwiedersehenadjö-låt på haft stämrep innan partyt drog igång? Och om inte, hur kommer det sig att de alla schaffade stämmorna sina så perfekt på detdär sistaste goodbyyet?
4. Om valet skulle stå mellan de fantastiska favoriterna chillichips och pepparchips, så tror jag nog allt att pepparn vinner. Trots allt.
Den fina malinen med den inte så komfortabla soffan.
Pittoreska dagen
Dagens stora händelse har varit värsta sightseeingturen med aupairbruttorna. Påbylsade och med rejäla skodon på fossingarna vandrade vi samman genom stan, för att lära oss allt om gamla kyrktorn, parker och gränder.
Själv hade jag fått på mig baskern.
Själv hade jag fått på mig baskern.
Och Rita hade fått på sig leendet, trots att hon fyllt år igår och inte sovit gott under natten. Jag funderade ett slag på om jag skulle rita en teckning till hennes ära, men bristen på papper och penna hindrade mig.
Övriga flickor var också entusiastiska upp till öronen. Äntligen ska vi få oss lite välbehövlig kunskap om den schweiziska arkitekturen och kulturen, utstrålade deras lätt hysteriska blickar.
Bland annat fick vi ta oss en titt på en av traktens många kyrktorn. Nedan kan ni skåda europas största urtavla. Oj, så imponerande, sa vi.
Sen tog vi oss en kik på alperna i fjärran, som tack vara det glada och ganska klara vädret behagade dyka upp och förgylla vår samvaro.
Sen plåtade jag moln och en bro i motljus och kallade det konst. Lite för att ära Emma som dessvärre inte kunde närvara.
Sen kikade vi lite på Lenins gamla hus. Det såg ut ganska mycket som alla andra hus. Fint och pittoreskt. Till skillnad från Lenin.
Och sen, när vi blev trötta, kaffade vi zusammen på ett härligt konditori med palmer utanför fönstret. Mjölken fick man i varsinn liten kanna vid sidan av. Skumt.
Glamour
Idag har jag nästan startat ett schweiziskt bankkonto och shoppat loss lite lätt på Bahnhofstrasse. Nästan öppnat bankkonto för att banken, vid min av shoppingen försenade ankomst, råkade vara stängd, och shoppat loss "lite lätt" mest för att jag bara hade råd med "lite lätt".
Hursomhelst så har jag sällan kännt mig varken så schweizisk eller så exklusiv som idag, där jag stosade ikring bland chanel och dior, rolex och hermes. Och sällan har jag fyndat så fint. Iallafall inte i Schweiz.
Ja, jag antar att ni vill se vad jag handlat?
Två piffiga toppar från höstrean på h&m det blev. 
En rosa och bred. 
Och en svart genomskinlig.
Och med det önskar er vän den misslyckade turisten tillika webbkamrelovern tillika hej-jag-har-en-mystisk-hårboll-som-sticker-ut-på-sidan-av-min-frisyr-bloggaren jag er alla en riktigt god fredagsnatt.
Läget
Idag är det fredag. Solen skiner, jag är sockerchockad och fingrarna mina luktar fortfarande lök. Annars är allt ganskamycket somvanligt.
Här är jag en annan gång när jag, precis som nu, rockar loss med Holger (datan) i knät. Skön frisyr be te dubbelve.
