Trots morgonens blodförlust lyckades jag på eftermiddagen med att ta mig till staden, på helt egen hand handla påfyllning till den stackars telefonen och till och med hänga en stund med Marcus i solen. Mycket bra gjort!

Marcus är nämligen en person som man (jag) bör hålla hårt i, då han både är en livs levande svensk-schweizisk ordbok och en känning från gamla konfirmationstider. Och man skulle kunna säga som så att de egenskaperna i kombination med hans visdom och stabila liv såattsäga gjort honom till min livscoach för dagen. 

Han lärde mig bland annat att akta mig för farliga svanar och att suga salta ärtor och gav mig sedan rådet att se till att gifta mig med Mark Zuckerberg,  så att jag i framtiden skulle få råd att gå på schtekiga innerstadsrestauranger.