Redighetsryck
Idag hade jag högtflygande planer på att vara redig. Att diska min disk, rusa med mina flaskor till återvinningsstationen, gå ut med mina sopor, städa mina rum, tvätta, hänga och vika min tvätt samt eventuellt polera samtliga lister glänsande med en liten liten tandborste. Om andan skulle få för sig att falla på.
Jag hann ungefär så långt som till punkt två innan allt gick åt skogen.
KRASCH, sa det nämligen då, och så sprack hela min glasåtervinningspåses botten och släppte på så sätt fri elva stycken inte helt ursköljda flarrer, som glada i hågen tillsammans med sitt klibbiga innehåll flög ut över hela golvet.
Jag blev lite lagom glad i hågen och svor en både lång och förbaskad ramsa, innan jag halvnogrant torkade upp det värsta kletigheterna, ihopsamlade flaskrackarna och bestämde mig för att lägga ned hela redighetsprojektet.
Sen lade jag mig med tjurig min tillrätta under en gammal filt, för att stilla min ilska framför det kungliga bröllopet (bröloppet? brölloppet?) (med energisk tysk kommentator) och invänta nästa redighetsryck, som förhoppningsvis skall dyka upp någon gång inom de närmsta veckorna.
Vyn från sängen bestående av elva tomma flaskor och en trebent, småinstabil stol.
Jag hann ungefär så långt som till punkt två innan allt gick åt skogen.
KRASCH, sa det nämligen då, och så sprack hela min glasåtervinningspåses botten och släppte på så sätt fri elva stycken inte helt ursköljda flarrer, som glada i hågen tillsammans med sitt klibbiga innehåll flög ut över hela golvet.
Jag blev lite lagom glad i hågen och svor en både lång och förbaskad ramsa, innan jag halvnogrant torkade upp det värsta kletigheterna, ihopsamlade flaskrackarna och bestämde mig för att lägga ned hela redighetsprojektet.
Sen lade jag mig med tjurig min tillrätta under en gammal filt, för att stilla min ilska framför det kungliga bröllopet (bröloppet? brölloppet?) (med energisk tysk kommentator) och invänta nästa redighetsryck, som förhoppningsvis skall dyka upp någon gång inom de närmsta veckorna.
Vyn från sängen bestående av elva tomma flaskor och en trebent, småinstabil stol.
The Game
Okej. Jag har nu, förmodligen något decennium efter de flesta andra, läst klart denhärninga fantastiskt tjocka och utförliga boken på ämnet raggning.
Oj oj OJ, så spännande tänker ni nu. Nu är hon ju värsta flörtexperten som kan fånga vemsomhelst på sin krok. Bada i karlar kan hon göra om hon skulle önska.
Men ack, säger jag då. Ty jag har ju såattsäga redan min fisk på det torra och har på sätt och vis tagit mig igenom dessa 494 sidor av förförelseknep förgäves!
Men, jag försöker att inte misströsta, utan istället glädjas över de lärdomar jag förhoppnings tagit till mig. Som till exempel hur man genomskådar en till synes charmant krograggare, som inte har annat i kikaren än fuffens (=typ alla) och hur man på bästa sätt gör sig av med vederbörande (springer för livet).
Så bra!
Oj oj OJ, så spännande tänker ni nu. Nu är hon ju värsta flörtexperten som kan fånga vemsomhelst på sin krok. Bada i karlar kan hon göra om hon skulle önska.
Men ack, säger jag då. Ty jag har ju såattsäga redan min fisk på det torra och har på sätt och vis tagit mig igenom dessa 494 sidor av förförelseknep förgäves!
Men, jag försöker att inte misströsta, utan istället glädjas över de lärdomar jag förhoppnings tagit till mig. Som till exempel hur man genomskådar en till synes charmant krograggare, som inte har annat i kikaren än fuffens (=typ alla) och hur man på bästa sätt gör sig av med vederbörande (springer för livet).
Så bra!
Det fina med kamrater
Jojusteja! Mina vänner har ju varit här och hälsat på, sådär som mina vänner lite nu och då är, och som vanligt då något sådant händer tänker jag
Käranån! Huri hela friden har jag burit mig åt för att överleva så länge utan dessa übersköna och livslustgivande personer i mitt liv?
Ty det är saligare att tappa sin picknick i sjön i goda vänners lag, än att göra det ensammen.
Och värdare att ta turistiga foton framför resliga statyer, då fotogeniska polare ställer upp och poserar.
Dessutom blir kamerans självutlösare glad då den för en gångs skull får komma till användning...
För att inte tala om alla piffiga frisyrer som enbart kommer till då de fått vidröras av flätbegåvade människors fingrar.
Ja vad är det för vits med att på konstnärligt maner hångla upp en grafittiprydd väg, om ingen finns till hands för att beröras av skönheten i det hela och sedan fånga uttrycket på bild?
Käranån! Huri hela friden har jag burit mig åt för att överleva så länge utan dessa übersköna och livslustgivande personer i mitt liv?
Ty det är saligare att tappa sin picknick i sjön i goda vänners lag, än att göra det ensammen.
Och värdare att ta turistiga foton framför resliga statyer, då fotogeniska polare ställer upp och poserar.
Dessutom blir kamerans självutlösare glad då den för en gångs skull får komma till användning...
För att inte tala om alla piffiga frisyrer som enbart kommer till då de fått vidröras av flätbegåvade människors fingrar.
Och hur spexigt är det egentligen att knapra i sig så mycket chips att magen svullnar över alla bredder, om man ingen har att dela det med?
Ja vad är det för vits med att på konstnärligt maner hångla upp en grafittiprydd väg, om ingen finns till hands för att beröras av skönheten i det hela och sedan fånga uttrycket på bild?
Näe, vetniva!
Hur trevligt det än kan vara att varje afton genom datorskärmen umgås med deltagarna i big brother, somom de var mina närmsta kamrater i livet, så känner jag ändå att det skall bli ganska fint att komma hem igen.
Om förtiåtta dagar.
Hur trevligt det än kan vara att varje afton genom datorskärmen umgås med deltagarna i big brother, somom de var mina närmsta kamrater i livet, så känner jag ändå att det skall bli ganska fint att komma hem igen.
Om förtiåtta dagar.
Nya tag
Så var påsken till ända och det hela gick så fort att en knappt hann med att blinka.
Långfredagen var nämligen alls inte så lång som dess namn indikerat. Jag klarade med nöd och näppe av att deltaga på en halv nuspikarvifastjesuskristuspåkorset-långfredagsgudstjänst utan att svimma av blodskräck och syrebrist och sedan hann jag inte med så mycket mer.
Påskaftonens afton bjussade på fastebrytning med chokladägg i riklig mängd, som påskhariga kamraten Keely spritt ut i de mest oväntade av skrymslen och vrår (såsom innuti gitarrer och under småskräp i glasåtervinningen).
Och påskadagen som sedan följde på aftonen innan var inte sämre den, ty jag fick hedersuppdraget att skala och skiva aderton ägg och sedan förtära dessa i sällskap med en hel hög uppståndelselyckliga gudstjänstbesökare.
Och annandagen kom och därefter en annan dag och här är vi nu, tillbaka i vardagens inte alls särskilt gråa vardagssörja. En sörja jag frånochmednu skall göra mitt bästaste för att återgiva för mina arton nyfiknaste läsare, som inte ens i vårtidens skralaste bloggtorka ger upp och lämnar idas sida oläst.
Tillbakalutad i gyllene fåtölj efter smaklig långfredagsmiddag.
Långfredagen var nämligen alls inte så lång som dess namn indikerat. Jag klarade med nöd och näppe av att deltaga på en halv nuspikarvifastjesuskristuspåkorset-långfredagsgudstjänst utan att svimma av blodskräck och syrebrist och sedan hann jag inte med så mycket mer.
Påskaftonens afton bjussade på fastebrytning med chokladägg i riklig mängd, som påskhariga kamraten Keely spritt ut i de mest oväntade av skrymslen och vrår (såsom innuti gitarrer och under småskräp i glasåtervinningen).
Och påskadagen som sedan följde på aftonen innan var inte sämre den, ty jag fick hedersuppdraget att skala och skiva aderton ägg och sedan förtära dessa i sällskap med en hel hög uppståndelselyckliga gudstjänstbesökare.
Och annandagen kom och därefter en annan dag och här är vi nu, tillbaka i vardagens inte alls särskilt gråa vardagssörja. En sörja jag frånochmednu skall göra mitt bästaste för att återgiva för mina arton nyfiknaste läsare, som inte ens i vårtidens skralaste bloggtorka ger upp och lämnar idas sida oläst.
Tillbakalutad i gyllene fåtölj efter smaklig långfredagsmiddag.
Skär torsdag, lila ägg
Idag är det skärtorsdag. Jag har legat i solen och följdaktligen antagit en lätt skär kulör. Passande nog.
Och i övrigt är här ensamt och stilla, då mitt enda sällskap är ett tjusigt, lila och svenskgodisfyllt påskägg jag igår fick på posten. Ett ägg, för vilkets skull jag i detta ögonblick genomgår en svår inre kamp för att inte kasta mig över, slita upp och tömma i ett svep.
Rackarns fasta!
Och i övrigt är här ensamt och stilla, då mitt enda sällskap är ett tjusigt, lila och svenskgodisfyllt påskägg jag igår fick på posten. Ett ägg, för vilkets skull jag i detta ögonblick genomgår en svår inre kamp för att inte kasta mig över, slita upp och tömma i ett svep.
Rackarns fasta!
Sächsilüüte
Vi var alltså och spanade på bögbrännerierna igår, kamraterna och jag.
Eller ja, det var inte bara kamraterna och jag, utan en fruktansvärd massa människor, som alla trängdes och hufflades och bufflades för att se så mycket som möjligt av lågorna.
Jag såg ungefär såhär mycket:
Eller ja, det var inte bara kamraterna och jag, utan en fruktansvärd massa människor, som alla trängdes och hufflades och bufflades för att se så mycket som möjligt av lågorna.
Jag såg ungefär såhär mycket:
Och blev ungefär såhär snopen:
Men sen så skingrades folkmassorna och vi kunde åter andas normalt. Lyckliga som lärkor blev vi då och dansade så en liten glädjedans i askregnet.
Jag fick visst lite bög i ögat, sa jag och insåg snart att det var en kombination ord jag aldrig tidigare tagit i min mun.
Sedan spanade vi lite på skrå-herrar som paraderade på höga hästar och försökte så gott det gick att undvika trampa i de tappra springarnas härådärutspridda exkrement.
Sen spanade jag lite på när mina vänner åt spettade djur och sen gick jag hem.
Men sen så skingrades folkmassorna och vi kunde åter andas normalt. Lyckliga som lärkor blev vi då och dansade så en liten glädjedans i askregnet.
Jag fick visst lite bög i ögat, sa jag och insåg snart att det var en kombination ord jag aldrig tidigare tagit i min mun.
Sedan spanade vi lite på skrå-herrar som paraderade på höga hästar och försökte så gott det gick att undvika trampa i de tappra springarnas härådärutspridda exkrement.
Sen spanade jag lite på när mina vänner åt spettade djur och sen gick jag hem.
Att bränna bögen
Ikväll välkomnas sommarn på officiellt vis här i stan. I dagarna två har såväl ung som gammal vandrat stadens gator iklädda vita krullperuker och svarta sjörövarhattar och tydligen skall de alla samlas i en massiv gatuparad framåt aftonen, som sedan, då kyrkklockorna slår sex, skall mynna ut i bögbrännerier och andra festligheter.
Happ happ och stoppåbelägg! ropar ni nu. För nog för att schweizarna kan vara gammalmodiga och i vissa fall en aning trångsynta är det väl att dra det hela lite väl långt att avrätta oskyldiga homosexuella på bål?
Lugna er, svarar jag då. Ty det är inte någon bög* i dess svenska mening som skall brännas på bål, utan en explosiv trasdocka föreställande en snögubbe, som tydligen skall symbolisera vintern som enligt allas förhoppningar skall gå upp i rök. Och ju fortare den går upp i rök desto bättre blir sommarn.
Vidare är det sedan tradition att samlas för att grilla en spettad korv över bögens rykande kvarlevor.
Lite osmakligt, kan jag tycka.
*Vid närmare efterforskningar fastställs att det rör sig om en Böögg, och inget annat.
Happ happ och stoppåbelägg! ropar ni nu. För nog för att schweizarna kan vara gammalmodiga och i vissa fall en aning trångsynta är det väl att dra det hela lite väl långt att avrätta oskyldiga homosexuella på bål?
Lugna er, svarar jag då. Ty det är inte någon bög* i dess svenska mening som skall brännas på bål, utan en explosiv trasdocka föreställande en snögubbe, som tydligen skall symbolisera vintern som enligt allas förhoppningar skall gå upp i rök. Och ju fortare den går upp i rök desto bättre blir sommarn.
Förra årets brinnande bög. Snodd från wikipedia.org.
Vidare är det sedan tradition att samlas för att grilla en spettad korv över bögens rykande kvarlevor.
Lite osmakligt, kan jag tycka.
*Vid närmare efterforskningar fastställs att det rör sig om en Böögg, och inget annat.
Vad som händer och sker
Ni undrar om jag lever och vad det isåfall är som sysselsätter mig till den grad att jag försummat allt vad dator heter.
Oroe er icke! Här kommer bilder!
Oroe er icke! Här kommer bilder!
En vacker dag landade min stilige karl i landet mitt, och efter det blev inget sig likt. En dag bestämde han till exempel att vi skulle låna cyklar och motionssightseeinga. Det gjorde vi också. I sju och en halv mil. Tills rumporna nästan trillade av.
Jag krävde stretch- och fotograferingspaus vid fler en ett tillfälle. Tugga nu, så jag får till en bra bild, sa jag till Jacob. Och han lydde.
Sen fyllde Emma år. Lämnade tonåren bakom sig, och så även synen, vad det verkar. Utstyren som nedan blev hon lämnad i främlingars våld. Främlingar som enbart med hjälp av fint formulerade lappar skulle leda henne till de väntande kamraternas tillhåll.
Och lycklig blev hon då hon kom fram, ty där väntade storslagen festmåltid och snygga kamrater och solsken och befrielse från blindstav och skidglasögon.
Och solen fortsatte att skina och glädjen att hava sin karl i närheten fortfor. Parken blev även helgens tillhåll, där böcker lästes, förbirultande hundar klappades och solen fick smeka vår vinterbleka hud med sina upplivande strålar.
Aftnar tillbringades på välfyllda uteserveringar. Jag gjorde ett försök att fånga det hela på bild och insåg först senare att jag i förgrunden råkat få med en enorm sophög.
Sedan fick Jacob ta kort på min solrosiga hy och mina solstingiga ögon.
Men så en dag, for lyckan tillbaka till Svea Rike. Kvar blev jag med ensamheten och den fortfarande strålande solen. Så jag begav mig ut för att söka sällskap på annat håll. Hittade bland annat några sköna flamingosar som chillade i ett hörn.
Och sen vandrade jag litegrann hit och dit och nerför en jättebrant backe och gladdes en smula över världens skönhet.
Och middagade med glada vänninor.
Sedan läste jag väderrapporten i tidningen och insåg att det finns en risk att de föregående dagarnas sparsamma blogguppdateringar blir en bestående trend.
