Idag hade jag högtflygande planer på att vara redig. Att diska min disk, rusa med mina flaskor till återvinningsstationen, gå ut med mina sopor, städa mina rum, tvätta, hänga och vika min tvätt samt eventuellt polera samtliga lister glänsande med en liten liten tandborste.  Om andan skulle få för sig att falla på. 

Jag hann ungefär så långt som till punkt två innan allt gick åt skogen. 

KRASCH, sa det nämligen då, och så sprack hela min glasåtervinningspåses botten och släppte på så sätt fri elva stycken inte helt ursköljda flarrer, som glada i hågen tillsammans med sitt klibbiga innehåll flög ut över hela golvet.  

Jag blev lite lagom glad i hågen och svor en både lång och förbaskad ramsa, innan jag halvnogrant torkade upp det värsta kletigheterna, ihopsamlade flaskrackarna och bestämde mig för att lägga ned hela redighetsprojektet. 

Sen lade jag mig med tjurig min tillrätta under en gammal filt, för att stilla min ilska framför det kungliga bröllopet (bröloppet? brölloppet?) (med energisk tysk kommentator) och invänta nästa redighetsryck, som förhoppningsvis skall dyka upp någon gång inom de närmsta veckorna.