Har ni hört om mitt nya jobb?

Inte det?

Inte så konstigt kanske, eftersom jag inte berättat om det.

Hursomhelst utgörs mitt fjärde deltidsjobb av elevassistentande på den käcka skola där Jenny jobbar och det hela känns än så länge både härligt och harmoniskt. Fram tills nu då. Jenny berättade nämligen alldeles nyss att jag imorgon förväntas deltaga i elevernas jympalektion. I JYMPAKLÄDER!

Genast började jag panika och i mitt inre återuppleva högstadiets ångestladdade volleybollmatcher och svimfärdiga biptest. På ett ögonblick förvandlades jag till en arm varelse. En vekling.

Och av bara farten började jag smida planer på hur jag skulle kunna smita undan det hela. Kanske är det här jag ska börja dra nytta av mitt invalida finger (som uppvisades i föregående inlägg).

(På tal om det. Ni glömmer väl inte att rösta i bloggbattlingen? )

Här skulle det egentligen vara en bild, på vilken jag av outgrundlig anledning (antagligen i ett ögonblick av fantastsik och oväntad tur) lyckas se någorlunda sportig ut. Men då jag för tillfället inte lyckas hitta den får vi leva i tron att den någonstans finns och bär hopp om en inte alldeles oduglig idrottsida.

Ja. Önska mig lyckatill.

Härmed utmanas prussy på bloggbattle i kategorin "mest synd-omiga hushållsarbetsskadade fingrar". Mitt bidrag ser ut som följer:


Nyligen hemkommen från arbetsam dag i hysterisk andraklass och därför ganska lidande av båd huvud-, hals- och magsmärtor. Driftig som jag är löser jag dock det sistnämnda problemet med omedelbar och panisk matlagning. 

Dock visar sig detta vara långt ifrån det ultimata viset att laga mat på, då stress, press och svältande magar gärna gör rörelser lite spretiga. Spretiga rörelser och varma stekiga pannor är dålig kombo. Se bara på pekfingret nedan.  



Stekt finger

Stekt finger i närbild (med punkterad brännblåsa)



Så, vad väntar ni på?

Fatta telefonen och sms:a BRÄNT FINGER till första bästa telefonnummer, eller lämna helt enkelt en kommentar i fältet nedan för att rädda kvar din favoritbloggerska i tävlingen.

Ta steget! Gör det.

.

Alfapetafton med Jonas och David ikväll

och för att hotta till det hela en smula utdelas dubbla poäng för alla pinsamma ord.
.
Framgångsrikt!

Mitt sårade brev till vikariebokaren gav lön. Så mycket lön att hon ringde och bad om ursäkt två gånger och så, hej och hå, var jag åter på banan.

Idag har jag alltså läst högt ur en bok om troll och agerat rymdskepp.

Ett rymdskepp

Och för er som undrar är läget på åka-till-schweiz-eller-inte-fronten fortfarande mycket orolig.
Goda råd och livsvisdomar mottages tacksamt.

Idag har inte mycket blivit gjort i batteribrudarnas hem. En bok har lästs ut, en kopp kaffe har druckits och så har jag varit en sväng i butiken. Målet med det hela var att köpa det där frimärket jag glömt bort att köpa varje gång jag gått förbi affären under den gågna veckan (och det är många gånger, vill jag be att få tala om).

För tydlighetens skull skrev jag en enkel och tydlig lista som inte skulle kunna tappas bort.

Enkel och tydlig handlingslista

Och hem kom jag såklart med alla nödvändigheter man kan tänka sig.

Men, är det någon som ser ett frimärke?

Allt möjligt man kan behöva.


Nej, inte jag heller.
Håhåjaja

Idag har jag hittat vårens brallor. På Weekday. Lagom tajta och i rätt färg. Och medan Olle förhandlade fram ett bra pris provade Jenny och jag säsongens brillor.  

Jenny...

...jag och säsongens brillor.

Sedan sprang jag i blåsten på en herrn nedan. Han tog mig med till ett franskt konditori, där vi för ett ögonblick fann lugnet i stormen. Han fick tala ut om sina pollenbesvär och jag om min framtidsångest. Mycket givande!

Emanuel i tankfull pose.

Kvällen som sedan följde tillbringades i Hanssonsyskonens boning. Maria som nedan kan skådas tillagade middag. En middag som Jennys skeptiska blick till trots blev ypperligt delikat.

Matlagande Maria och en Jenny.

Och aftonen som följde gick i tecknade serier och typsnittsdiskussioners tecken. Ganska harmoniskt och härligt var det, trots min ringa förståelse för såväl den tecknade serien och de avancerade samtalsämnena.  
 
En rättså avslappnad Olle.

En än mer avslappnad Petter.


Pch en kanske inte jättebra bild på Jakob med tillhörande Erikpolare.

En sympatisk men ändå ganska sömnig samling människor, som synes.
Litegranna som dagen i allmänhet, skullemankunnasäga.

Låt oss skylla det på blåsten. 




 

Jahaja. Då var det helg då ja. Och då far vi allesammans till Henriksberg och lyssnar på musicerande kollega.

Skynda er och kom ni också vetja!

Så gott som varje dag hela långa våren har jag blivit ömsint väckt av min vän vikariebokaren. Varje morgon har hon försäkrat sig om mitt välbefinnande och bett mig komma och förgylla skolan med min närvaro. 

Varje dag fram till förra veckan. 

Trodde först att det hela hade någonting med det där påsklovet att göra, men nu när jag inte hört hennes ljuva stämma på snart två veckor börjar jag bli uppriktigt modfälld. 

Har jag sagt något som sårat henne? Har hon bytt ut mig mot en yngre och fräschare förmåga?


Modfälld och för stunden dagtidsarbetslös brud.

What to dooo?

Hemma hos Jenny och mig finns ett badrum och i det badrummet finns ett handfat. Frågan är om man kan kalla det handfat fortfarande, då definitionen på ett handfat bör vara " något man kan tvätta händerna i". I vårt handfat kan man knappt tvätta händerna på grund av de av okända äckligheter igentäppta hålen i botten och den följdaktliga översvämningsrisken.

Bestämmer man sig för att borsta tänderna en morgon kan man vid hemkomsten finna att fatet alldeles blått och härligt av tandkrämsvatten som precis nyligen hunnit pressa igenom den tidigare nämnda massan.

Hursomhelst. Vad jag vill ha sagt är iallafall att detta är något som får mig att inse hur lycklig jag är över att inte vara en ensamboende kvinna. En ensamboende kvinna som inte har någon annan att skylla smutsigheter på. Någon annan att skjuta över städansvaret på.

Känner jag oss rätt kommer problemet antagligen vara olöst fram till utflyttningens dag. Men vad gör det? Ett blått handfat är väl alltid festligt?

 
Av trivselskäl väljer jag att inte publicera några bilder på härligheten, utan väljer istället att ge er en helt random bild på mig och fröken sambo är suddiga och har likadana kläder på oss.

Snyggt!

Nu: borsta tänderna. Godmorgon!

Och ja. Resan norrut gick bra. Framför mig på tåget satt en grupp damer som av allt att döma var på dam-resa. Skrattade högt och gällt gjorde de. Och så hade de med sig en virkad duk att ha på kupébordet. Och så poppade de champagnekorkar mitt på ljusan dan och tycktes ha det så festligt så.  Själv färdades jag ensammen och kom fram ensammen, vandrade längs gågatan helt allena och lyckades även med konsten att luncha ensam utan att se alltför mobbad ut. (Tog till hej-jag-är-intellektuell-och-läser-tjocka-böcker-på-café-metoden)

Gött rättvisemärkt kaffe och svårläst bok.

Därefter nervösshoppade jag två stycken jumprar på gina tricot och vankade sedan av och an i väntan på självaste intervjutiden. Sedan kom självaste intervjutiden då jag i en timmas tid grillades av ett stycke präst, ett stycke prästfru och någon typ av personalrekryterar /ställasvåraintervjufrågeextpert i ett försök att visa mig värdig att till hösten arbeta som alltiallovolontär i den svenskkyrkliga församlingen i Zürich.

Själv tyckte jag att jag skötte det hela på ett både kompetent och trevligt vis. Vad övriga deltagare i mötet ansåg återstår dock att se.

Lättad som en heliumfylld ballong mötte jag sedan upp fröken Falkman för fika. Vi fikade på bra. Lovisa fick berätta om det tuffa livet som gymnasist och jag fick peppa henne inför det stundande högskoleprovet. "Du klarart!" ropade jag och klappade henne på axeln.

Lovisa och smygfotograferad busschaufförinna med mycket lång fläta.

Därefter mötte jag upp Kerstin, min värdinna för helgen. Hon tog mig med till sin kollektivboning där vi åt romantisk pastamiddag.  

Multitaskande Kerstin
 

Och sen chillerillade vi med hennes kollektivpolare aftonen lång tills det helt plötsligt blev ny dag.

Då blev det dags att fika med festivalkarolina, som av en händelse också råkar studera i stan. Hon tog mig  till ett konditori där jag handlade grodbakelse som var snyggare än god och så berättade hon om sitt liv som student, aktiv feminist och kårkvinna. Inte vilken kårkvinna som helst heller. En med vip-kår-leg! Wow! 

Karolina med fika.

Grodbakelse

Men så kände jag att det inte riktigt var färdigfikat, så jag drog vidare till nästa café där de gamla klasskamraterna Maya och Elinor möttes upp. 

Maya med morotskaka.

Maya försökte i största möjliga mån undvika kameran och lyckades sisådär med det hela. Hon berättade om värsta dans och biståndsresan hon gjort till stora los angeles staden och om karriären hon numera gör som frukostvärdinna /sång och steppdansunderhållerska på en av stadens trevligare hotell. Tufft, tänkte jag!

Elinor med glass.

Elinor som numer tillbringar sina dagar på den stockholmska balettakademien kände behovet att kompensera sin ständiga dansträning med en härlig sommarglass.

Och sedan var det dags för mer fika. Kerstin och jag begav oss till de Nilssonska föräldrarna (Kerstins föräldrar alltså). Där fick vi välsignad köttgryta och skånsk spettekaka. Härligt! 

Håkan sågar kaka.

Och efter allt fikande började jag här bli en smula tröttt.
Ida med dålig hållning i nervösshoppad jumper.

Men lite trötthet är inget som inte kan botas. "Kein Problem" skrek den tyskstuderande Kerstin . Jag peppar  upp dig med lite Lady Gaga!

Kerstin med data.


Och med ens fick jag energin tillbaka, piffade till mig för röj i en paljett-tröj och lånade en värmande päls att värja mig mot kylan med. I den utstyrseln for jag med Kerstin till partaj.

Päls-ida.

Och på partaj hittade jag helt otippat ännu en föredetta klasskamrat som gått och blivit alldeles stilig. Blenda hade bestämt sig för att bejaka sin konstnärliga ådra och studerar därför konstvetenskap vid det uppsalska universitetet.

Snygg-Blenda.

Tillsammans for vi till kalmars nation för att uppleva det riktiga studentlivet. Där var jag råsnygg på toalett och Kerstin släppte loss hårsvallet sitt på dansgolvet. Hon var så tjusig att hon fick med sig värsta killen hem. (Tydligen någon typ av permanent pojkvän. (Bör kanske tilläggas))

Snyggida i röj-paljetttröj/ väst.

Kerstin på dansgolv.


Den där poljkvännen visste hur man charmar en kvinna. Här med valrosspommes.

Kerstins boffrend.

Och så mycket mer än så hann jag faktiskt inte med innan det var dags att styra kosen hemåt igen. På tåget hem hann jag med både att sova, att spana på det svenska landskapet och att fundera över min egen plats i tillvaron. Lite över hur jag hade kunnat tänkas arta mig om mitt fjortonåriga jag istället för att flytta söderut hade fått utvecklas på uppsalianskt vis.

Hade jag då varit lika snygg som snyggblenda? Hade jag dejtat en valross, som Kerstin, haft vip-kårleg som Karolina eller steppat på hotellfrukost som majsan?  

Och så tänker jag att det kanske är ganska okej att vara en lagom framgångsrik telefonförsäljare på sveriges framsida. En lagom framgångsrik telefonförsäljare med en eventuell framtid inom den svenskschweiziska kyrkan. Vädret är i alla fall bättre här.

Hemma från gråaste barndomsstaden nu
och härligaste Göteborg tar emot mig med öppna armar.


Välkommen hem, säger tuppen.


Nu ska jag se efter vad världen haft för sig i min frånvaro.
Sen: bilder

Så var det morgon igen och jag slänger helt spontant ihop en liten formfranska till frulle. För det är ju sån jag är.

Spontan formfranska

God morgon!

Är nu åter på arbetsplatsen och säljsystemet börjar starkt med att kollapsa efter cirkus fyrtio minutrar. Det betyder betald slösurfning tills vidare och jag känner mig helt okej nöjd med upplägget. Heja!

Ni kan alltså känna er fria att tipsa om alla trevligheter inernätet har att erbjuda. Gört!

Hemma i stan igen och redan i farten med syskondejt av det kreativa slaget. Fotografsyster har nämligen fått i uppdrag att plåta person hon känner väl för att illustrera dennes personlighet. Uppenbarligen är modellen hon valt ingen mindre än jag.



"Jag tänker mig något hysteriskt och rosa" säger hon och börjar flytta runt möbler och grejer.




Himla spännande dethär.

På senare tid har jag insett charmen med att laga pannekaksfrulle och har således gjort så även denna morgon. Idag gör vi det dock med en lite oväntad touch. Jenny lagade nämligen lax i stekpannan igår.

Laxpannkaka med grädde och jordgubbssylt.