Lyckan
Om man öppnar fönstret i rummet mitt när solen skiner så strålar den in rakt ner i sängen, så att hela härligheten förvandlas till ett alldeles himmelskt och hett natursolarium.
Där kan man till exempel läsa en lite konstig bok om en ukrainsk kille och hans husdjurspingvin, lyssna till svängig schweizarrap på radion eller helt enkelt tupplura tills man vaknar fräkenprickig och rödrosig på axlarna, med ett lite lätt solstingigt snurr i skallen.
Sen kan man kanske ge sig ned på stan och tränga sig in på överfylld uteservering för att tillsammans med en glad kamrat skratta och vara lycklig över att vara vid liv. Och litegrann över pojkvänner som inom kort kommer på besök.
Kanske om typ tjugo timmar.
Där kan man till exempel läsa en lite konstig bok om en ukrainsk kille och hans husdjurspingvin, lyssna till svängig schweizarrap på radion eller helt enkelt tupplura tills man vaknar fräkenprickig och rödrosig på axlarna, med ett lite lätt solstingigt snurr i skallen.
Sen kan man kanske ge sig ned på stan och tränga sig in på överfylld uteservering för att tillsammans med en glad kamrat skratta och vara lycklig över att vara vid liv. Och litegrann över pojkvänner som inom kort kommer på besök.
Kanske om typ tjugo timmar.
Avundsjukligheter
Idag har jag jordgubbat mig med god bok i strålsol och t-tröjevärme. Hade jag haft med mig ett ägg så hade jag troligtvis utan vidare stekt det på mitt brännheta svartjeansiga byxben.
Så. Ni är välkomna att avundsjuka av er i kommentarsfältet nedan.
Så. Ni är välkomna att avundsjuka av er i kommentarsfältet nedan.
Vaktbock
Här är mitt kök snedstreck förråd. Det är här jag wookar mina grönsaker, diskar mina kaffekoppar samt förvarar allt möjligt som inte riktigt får plats någon annanstans.
Allt som allt är det ett trevligt tillhåll som blott har ett litet problem. Det råkar nämligen vara beläget längst in i den djupa korridor jag delar med ett gäng andra kufar och för att ta sig mellan kokplatta och matbord kan man om man har otur bli tvungen att vandra genom inte mindre än fyra dörrar.
Att vandra genom fyra dörrar med famnen full av rykande kastruller och smutsdisk i mängd kan vara utmaning nog, men vad som kan göra det hela än mer besvärligt är faktumet att minst två av dessa dörrar för att minimera risken för stöld av julpynt bör vara låsta.
Klipsk som jag är har jag dock hittat en lösning på problemet.
Istället för att vid varje framochtillbakaspringning låsa upp och låsa dörrackarn har jag skaffat vaktbock. En trofast vän som skrämmer bort både tjyvar och ibland även mig själv.
Allt som allt är det ett trevligt tillhåll som blott har ett litet problem. Det råkar nämligen vara beläget längst in i den djupa korridor jag delar med ett gäng andra kufar och för att ta sig mellan kokplatta och matbord kan man om man har otur bli tvungen att vandra genom inte mindre än fyra dörrar.
Att vandra genom fyra dörrar med famnen full av rykande kastruller och smutsdisk i mängd kan vara utmaning nog, men vad som kan göra det hela än mer besvärligt är faktumet att minst två av dessa dörrar för att minimera risken för stöld av julpynt bör vara låsta.
Klipsk som jag är har jag dock hittat en lösning på problemet.
Istället för att vid varje framochtillbakaspringning låsa upp och låsa dörrackarn har jag skaffat vaktbock. En trofast vän som skrämmer bort både tjyvar och ibland även mig själv.
Back off säger vaktabocken och stirrar på varje tjyv med förebrående min. Praktiskt.
Bye bye juletid
Alltså. Nu har jag haft staffanstalledränglåten på hjärnan alltför länge. Vareviga dag sedan slutet på november har jag trallat denna fasansfullt enformiga sång båd morgon middag och kväll, även om efter en stunds runtsurfande på denhäringa hemsidan bytt text en smula.
Hursomhelst så har jag insett att det kanske eventuellt börjar bli dags att försöka ta farväl av julandet för den här gången.
Så. Nu gör jag det minsann. Jag tar ner julpyntet.
Bye Bye juletid. See you igen till hösten.
Hursomhelst så har jag insett att det kanske eventuellt börjar bli dags att försöka ta farväl av julandet för den här gången.
Så. Nu gör jag det minsann. Jag tar ner julpyntet.
Bye Bye juletid. See you igen till hösten.
Svårigheter
Jo. Jag har gått in på den ödesdigra internetsidan studera.nu idag. Alldeles nyss. För att så att säga säkerställa en lärorik framtid i Göteborgstrakten.
Ja, kära nån vad tankarna snurrat ikring i huvet de senaste minutrarna. De senaste dagarna, veckorna och månadernas framtidsbeslutsångest liksom hopade sig i skallen min tills det blev alldeles svart och jag inte riktigt kunde tänka någon vettig tanke alls.
Så nu ska jag lägga ner det hela och titta på dokumentär om en kille som har tourettes syndrom. För att få lite perspektiv på mina problem och så då va.
Mitt hus och min rondell, som inom kort kommer att avlägsna sig från mitt liv.
Ja, kära nån vad tankarna snurrat ikring i huvet de senaste minutrarna. De senaste dagarna, veckorna och månadernas framtidsbeslutsångest liksom hopade sig i skallen min tills det blev alldeles svart och jag inte riktigt kunde tänka någon vettig tanke alls.
Så nu ska jag lägga ner det hela och titta på dokumentär om en kille som har tourettes syndrom. För att få lite perspektiv på mina problem och så då va.
Mitt hus och min rondell, som inom kort kommer att avlägsna sig från mitt liv.
Schwesterlein
Förövrigt tycker jag att ni ska ta er en titt på SYSTERS BLOGG. Som bekant är hon ju till skillnad från undertecknad given korttagandets gåva och som ännu bekantare har hon alldeles nyligen varit här på besök.
En oslagbar kombo, med andra ord.
Så titta. Nu!
En oslagbar kombo, med andra ord.
Så titta. Nu!
Mozarellamys
Igår var jag och traktens alla au-pairer (nästan) samlade i Meilen för pizzabakning och härligt samkväm. Själv anlände jag i farligt hungrigt tillstånd och råkade därför nästan äta mig mätt på icke tillagad mozzarella och minibrezels.
Vid själva tillagandet tog den nyblivna vegetarianen jag direkt över ansvaret för de köttlösa pizzorna. Passande nog. Av någon anledning råkade jag hälla oliver över hela pizzan, trots att jag på långa vägar inte är mogen nog för sådan vuxenmat.
Rita och Christelle hade köpt finvin och var tvugna att lägga sig till med sofistikerade finsmakarminerna.
Och Linn, värdinnan i fråga, tjusdukade bordet i den enorma och mysbelysta matsalen. Kontrasten från mitt eget rangliga, med smutsdisk belamrade bord blev då lätt överväldigande och jag övervägde för en stund på allvar att ta mitt pick och pack och flytta in där i något litet hörn.
Slutligen lyckades jag dock slita mig från all värme och skönhet och tog mig hem till mitt egna krypin, som vid närmre eftertanke inte var så pjåkigt.
Och nuni. Nu far jag iväg på mera bortamiddag. Det sägs att jag även här skall bjussas på mozarella och över det klagar jag inte nämnvärt.
Det känns helt ok.
Vid själva tillagandet tog den nyblivna vegetarianen jag direkt över ansvaret för de köttlösa pizzorna. Passande nog. Av någon anledning råkade jag hälla oliver över hela pizzan, trots att jag på långa vägar inte är mogen nog för sådan vuxenmat.
Rita och Christelle hade köpt finvin och var tvugna att lägga sig till med sofistikerade finsmakarminerna.
Och Linn, värdinnan i fråga, tjusdukade bordet i den enorma och mysbelysta matsalen. Kontrasten från mitt eget rangliga, med smutsdisk belamrade bord blev då lätt överväldigande och jag övervägde för en stund på allvar att ta mitt pick och pack och flytta in där i något litet hörn.
Slutligen lyckades jag dock slita mig från all värme och skönhet och tog mig hem till mitt egna krypin, som vid närmre eftertanke inte var så pjåkigt.
Och nuni. Nu far jag iväg på mera bortamiddag. Det sägs att jag även här skall bjussas på mozarella och över det klagar jag inte nämnvärt.
Det känns helt ok.
Haha. Ok.
Moderiktigt
Häromdagen sken solen så förfärligt strålande i stan. Så mycket strålade den att jag var tvungen att bära båd solglasögon och keps.
This is how we do it in tha schweizarland, sa jag till henne och lyfte nonchalant min ytterst modemedvetna nästipp upp i vädret.
Typ.
Anna tyckte att kepsen var ful.
Jag sa åt henne att hon inte visste vad hon pratade om.
Jag sa åt henne att hon inte visste vad hon pratade om.
This is how we do it in tha schweizarland, sa jag till henne och lyfte nonchalant min ytterst modemedvetna nästipp upp i vädret.
Typ.
Morgestreich
Vi tog alltså tåget klockan 02.02 i måndags, en alldeles utmärkt tid att sätta sig på ett tåg, för att tillsammans med stora delar av den zürichska befolkningen fara till Basel och invigningen av den årliga fasnachtsfesten.
Klockan 02.57 anlände vi till staden i väst och tog oss så till strategiskt utvald plats framför ett rosa hus, där kamrater väntade med förväntansfulla blickar. Den egna blicken var visst mer sömnig än förväntansfull.
Klockan 02.57 anlände vi till staden i väst och tog oss så till strategiskt utvald plats framför ett rosa hus, där kamrater väntade med förväntansfulla blickar. Den egna blicken var visst mer sömnig än förväntansfull.
Med halvkyligt termoskaffe i hand bevittnade vi sedan hur hela staden släcktes ner. Hela staden alltså. Blev helt nedsläckt. Läskigt.
Sen hörde vi ett ljud i fjärran. En orkester av pipande piccoloflöjter och smällande trummor. Och ljudet kom närmre och likaså ett tåg av maskerade människor med lampor på skallarna sina.
Hej och hå, tänkte vi då. Nu är undergången nära! Snart släpper tengil ut Katla och då brinner vi alla opp!
Men så visade det sig att tågarna i själva verket var ganskaså ofarliga och humoristiska figurer. Turligt nog. Vissa var till exempel glada och hade lampskärmar på huvudena.
Och så vi vandrade ikring ett par timmar. Uppför gator och nerför gator och in och ut i gränder och jag prisade långkalsongerna och öronpropparna jag varit klipsk nog att packa med mig.
Sen blev vi trötta och tog in på ett café, där vi hällde i oss te och blundade en stund tills solen gick upp.
Då gick vi ut för att hälsa morgonen. Och paraden som inte tröttnat på att pipa i flöjter och promenera i takt. Inte på långa vägar hade de tröttnat, så vi strosade ikring en stund till, synade deras skyltar lite närmre och insåg att vi förstod minst lika lite av budskapen deras då som innan.
Då blev vi lite trötta och gjorde som paradarna nedan. Packade ihop och åkte hem.
Svartvitt och konstnärligt
Min syster är här ja. Jag skyller all blogglig frånvaro på henne, ty hon är alldeles tokigt uppmärksamhetskrävande. Fullt upp har vi haft med bland annat konfirmandlekande, barnsjungande, bakning, kakfastande och middagande med polare.
Men. För att ni inte skall känna er alltför åsidosatta bjur jag här på bilder från fredagens kamratliga barhängande, då jag introducerade min fotografiga syster för mina fotografiga kamrater. Hej och hå vad fotografigt det hela blev. Det diskuterades objektiv hit och blixtar dit och jag fattade ingenting alls. Syster ställde dock in min lilla gröna rackare på fräckt svartvitt läge och vips så kände även jag mig som en mästerlig konstnär.
Men. För att ni inte skall känna er alltför åsidosatta bjur jag här på bilder från fredagens kamratliga barhängande, då jag introducerade min fotografiga syster för mina fotografiga kamrater. Hej och hå vad fotografigt det hela blev. Det diskuterades objektiv hit och blixtar dit och jag fattade ingenting alls. Syster ställde dock in min lilla gröna rackare på fräckt svartvitt läge och vips så kände även jag mig som en mästerlig konstnär.
Fint!
Och nu här fikas och eftermiddagsluras. I natt skall vi nämligen ge oss av på häftigaste äventyret i grannstaden, och då krävs pigghet och glatt humör.
Hörs!
Internationella fetkvinnetisdagen
Ni undrar om dagens datum gått mig omärkt förbi? Om jag glömt bort att fira och frossa? Det har jag inte. Jag har firat jättestorslaget, och dessutom tagit kort på det hela.
Titta!
Titta!
Sex stycken semlor och en internationell kvinna. På samma bild. Fint!
Och i afton kommer min favoritsyster på besök från Sverige. Ännu finare!
Ja, lyckan flödar likt lättvispad grädde över en välfylld semlas kant.
Typ.
Och i afton kommer min favoritsyster på besök från Sverige. Ännu finare!
Ja, lyckan flödar likt lättvispad grädde över en välfylld semlas kant.
Typ.
Fasteförberedelser
Snart börjar fastan, kamrater. På onsdag närmare bestämt. Själv har jag bestämt mig för att jag och min syster skall fasta oss fria från kakor och choklad och dylika midjemåttshöjande preparat och på så vis bli sunda och pigga och härliga personer.
Men för att överleva dessa fyrtio dagar av godsaksaskes är det såklart viktigt att grunda ordentligt, så att man inte försvinner och går av och sådär. Helst med fettfyllda måltider två till tre gånger per dag. Med chokladiga efterrätter och kakliga mellanmå däremellan.
Sen så bryts ju fastan om söndagarna. Och eventuellt om någon fyller år. Kanske även om solen skiner och det råkar finnas en glassförsäljare i närheten.
Man får ju vara lite flexibel.
Inspiration..
Men för att överleva dessa fyrtio dagar av godsaksaskes är det såklart viktigt att grunda ordentligt, så att man inte försvinner och går av och sådär. Helst med fettfyllda måltider två till tre gånger per dag. Med chokladiga efterrätter och kakliga mellanmå däremellan.
Sen så bryts ju fastan om söndagarna. Och eventuellt om någon fyller år. Kanske även om solen skiner och det råkar finnas en glassförsäljare i närheten.
Man får ju vara lite flexibel.
Inspiration..
Sås, rappare, hamburgare
Om torsdagskvällen gick i folktomhetens tecken så blev fredagen kompensation som hette duga. Innan klockan tio på morgonen var lokalerna befolkade av förtio bäbävitalammande föräldrar och barn och det hela var ganska wajld and crejsy och gjorde mig sedan fett förtjänt av ledig helg.
Så igårkväll for jag hem till Fredrik och Alex och Keely och Emma och femtehjulade mig en smula på deras parmiddag. Det var trevligt och glatt, ty Fredriks mor hade varit och hälsat på och berikat köket med nya kryddor och Keely hade lagat en oemotståndlig sås.
Sen foro vi alla hem till Majsan, som flyttat till ny lägenhet. Där var det fint och stort och härligt. Majan i fråga hade, kvällen till ära, satt på sig sina högsta klackskor och fick på så vis alla oss andra att känna oss som satta dvärgar.
Det gjorde dock ingenting. Vi var glada ändå. Sanna som var där hade lärt sig en hel eminemlåt utantill och visade mer än gärna upp sina rappartalanger.
Sedan promenerade vi några steg till närmsta diskodansarhak. Maja tycktes känna samtliga personer där och gick ganska snart upp i rök. Mig gick det dock ingen nöd på, då jag skaffade mig nya kamrater från Hamburg. Jag frågade om dom tyckte om hamburgare och det gjorde dom. Passande nog.
Sen promenerade jag hemåt i vårnatt och allmänbildade mig till sömns med ett seginternethackande påspåret.
Fint.
Så igårkväll for jag hem till Fredrik och Alex och Keely och Emma och femtehjulade mig en smula på deras parmiddag. Det var trevligt och glatt, ty Fredriks mor hade varit och hälsat på och berikat köket med nya kryddor och Keely hade lagat en oemotståndlig sås.
Sen foro vi alla hem till Majsan, som flyttat till ny lägenhet. Där var det fint och stort och härligt. Majan i fråga hade, kvällen till ära, satt på sig sina högsta klackskor och fick på så vis alla oss andra att känna oss som satta dvärgar.
Det gjorde dock ingenting. Vi var glada ändå. Sanna som var där hade lärt sig en hel eminemlåt utantill och visade mer än gärna upp sina rappartalanger.
Sedan promenerade vi några steg till närmsta diskodansarhak. Maja tycktes känna samtliga personer där och gick ganska snart upp i rök. Mig gick det dock ingen nöd på, då jag skaffade mig nya kamrater från Hamburg. Jag frågade om dom tyckte om hamburgare och det gjorde dom. Passande nog.
Sen promenerade jag hemåt i vårnatt och allmänbildade mig till sömns med ett seginternethackande påspåret.
Fint.
De opålitliga barnfamiljerna
Den här veckan är jag ensam på jobbet. Mina två tappra kollegor befinner sig i Sverige och kvar är jag med ett helt församlingshem att förfoga över.
Jaha. Är det nu hon drar fram öltunnor och bergssprängare och traktens alla tuffa tonåringar för att hålla galen amerikansk ungdomsfilmshemmafest? tänker ni nu.
Nej nej, säger jag då, ty jag är ansvarsfullheten själv och skulle aldrig komma på en sådan faslig tanke.
Istället så skulle jag ikväll anordna värsta familje-öppethus-kvällen, med filmtittning och barnvänlig mat och alla tänkbara trevligheter. Jag hade riggat storbildsapparater, dammat av lottapåbråkmakargatandvdskivor och möblerat biosalong. Jag hade handlat makaroner och dukat med plastglas. Jag hade hackat gurkstavar.
Men vad fick jag för det?
Jo. Jag fick sällskap av ett barn, en mamma samt en farbror. En farbror som ändå inte ville se på någon film.
Och nu är jag ensammen kvar med en liten känsla av misslyckande och en himla massa gurkstavar.
En gång när det var familje-öppethus-afton och familjerna i fråga dök upp.
Jaha. Är det nu hon drar fram öltunnor och bergssprängare och traktens alla tuffa tonåringar för att hålla galen amerikansk ungdomsfilmshemmafest? tänker ni nu.
Nej nej, säger jag då, ty jag är ansvarsfullheten själv och skulle aldrig komma på en sådan faslig tanke.
Istället så skulle jag ikväll anordna värsta familje-öppethus-kvällen, med filmtittning och barnvänlig mat och alla tänkbara trevligheter. Jag hade riggat storbildsapparater, dammat av lottapåbråkmakargatandvdskivor och möblerat biosalong. Jag hade handlat makaroner och dukat med plastglas. Jag hade hackat gurkstavar.
Men vad fick jag för det?
Jo. Jag fick sällskap av ett barn, en mamma samt en farbror. En farbror som ändå inte ville se på någon film.
Och nu är jag ensammen kvar med en liten känsla av misslyckande och en himla massa gurkstavar.
En gång när det var familje-öppethus-afton och familjerna i fråga dök upp.
Tvättider
Här i Schweiz har man inte riktigt anammat det härliga svenska tvättidsbokningssystemet. Tvärtom så får man som hyreshusboende se till att vara kvick i svängarna och norpa husets enda maskin om man inte vill gå smutsig.
Igår studsade jag och mina pigga trapplöparben ner i källaren tre gånger för att finna apparaten i fråga i full gång. Med en timme kvar till programavslut. Varje gång. Det betyder att den taktiske tvättaren, vars kläder tumlade runt i maskinen, hunnit precis före mig. Tre gånger i rad.
Så nu är min plan att jag nästa gång det börjar tryta i strumpelådan ska sätta mig på lur bakom någon liten låda i källarn för att sedan, precis när apparaten klickar till, hoppa fram och likt en desperat liten mullvad vräka ut grannens tvätt och stoppa i min egen. Innan någon annan hinner före.
Vänliga hälsningar
/hon som litegranna saknar hemlandets ordning och reda.
Igår studsade jag och mina pigga trapplöparben ner i källaren tre gånger för att finna apparaten i fråga i full gång. Med en timme kvar till programavslut. Varje gång. Det betyder att den taktiske tvättaren, vars kläder tumlade runt i maskinen, hunnit precis före mig. Tre gånger i rad.
Så nu är min plan att jag nästa gång det börjar tryta i strumpelådan ska sätta mig på lur bakom någon liten låda i källarn för att sedan, precis när apparaten klickar till, hoppa fram och likt en desperat liten mullvad vräka ut grannens tvätt och stoppa i min egen. Innan någon annan hinner före.
Vänliga hälsningar
/hon som litegranna saknar hemlandets ordning och reda.
