Grått nytt hår!
Idag är det nyårsafton. Sista dagen på året. En fet dag för de allra flesta.
För mig skall dock dagen vara lite lite fetare än för alla andra, eftersom jag skall parmiddagsfira med Jenny och Olle och Jacob och hans hysteriskt välplanerade flerrätterskök.
Förra året lovade jag mig själv att äta mer godis.
Det har gått bra.
För mig skall dock dagen vara lite lite fetare än för alla andra, eftersom jag skall parmiddagsfira med Jenny och Olle och Jacob och hans hysteriskt välplanerade flerrätterskök.
Förra året lovade jag mig själv att äta mer godis.
Det har gått bra.
Hur har det gått för er?
Kanhända blir det lite dans när aftonen mognar till. Utan morotshår iockförsig.
Liten och sömnig
Vi var iväg och hälsade på kusinen och den namnlösa veckogamla bäbisen igår. Och han var så liten så liten att man nog hade kunnat ha honom i handväskan om man hade velat. Och så sömnig var han att man hade kunnat bjuda in ett spelemanslag och dansa polka genom lägenheten utan att han hade vaknat.
En sån vill jag ha! skrek jag till Jacob lite nu och då då den lille log förnöjt över livet och gosade in sig i mitt moderskänsliga bröst.
En sån vill jag ha! skrek jag till Jacob lite nu och då då den lille log förnöjt över livet och gosade in sig i mitt moderskänsliga bröst.
Sen berättade modern i fråga om hur det hela hade gått till när den lille kom ut. Då kom jag fram till att jag inte alls ville ha en sån.
Med anledning av borttappad kamerasladd snodd bild på liten fot tillhörande bäbis.
Med anledning av borttappad kamerasladd snodd bild på liten fot tillhörande bäbis.
Listerinetävling
Ikväll har jag och Jacob haft listerinetävling. Den som kan munskölja längst med denna fasligt frätande lösning vinner äran och halva kungariket och frukost på sängen med mera.
Och tårarna rann och fingrarna fladdrade och fötterna smattrade mot golvet i plågor.
Sen råkade jag sätta i halsen och jag måste medge att jag sällan varit så nära döden.
Men nu har jag hämtat mig och har så smått börjat förklara för min motspelare att det visst var den som vann bakifrån som skulle få frukost.
En annan gång när jag har solglasögon på huvet och äter listerinekrävande mat.
Bönemöte
Igår återsåg jag mina bästa bönor till kompisar. För förstaste gången på fyra feta månader!
De var sig lika bortsett från lite längre hår och några fler ärr här och där. Jag var mig också lik bara lite gladare att se dem än vanligt.
En sara, en ida, en becka och en halv frida.
Och nu planerar jag att krympa dem alla i torktumlaren, packa ner dem i min rymliga koffert och helt enkelt bära med mig dem tillbaka till Zürich om en vecka.
De var sig lika bortsett från lite längre hår och några fler ärr här och där. Jag var mig också lik bara lite gladare att se dem än vanligt.
En sara, en ida, en becka och en halv frida.
Och nu planerar jag att krympa dem alla i torktumlaren, packa ner dem i min rymliga koffert och helt enkelt bära med mig dem tillbaka till Zürich om en vecka.
Kul jul
Ni undrar var jag hållit hus de senaste dagarna, om jag blivit julmatförgiftad eller bortrövad av tomten.
Det har jag inte. Jag har bara tagit mig friheten att bloggsemestra en smula, under just de dagar då ni ändå är för upptagna för att läsa bloggar. Är jag smart eller smart?
Hursomhelst så har julen varit idyllisk och härlig. Se här vad jag har gjort!
Jag har haft på mig en likadan tröja som min syster och sett jättetöntig ut inför fotograferande släktingar.
Jag har spelat julklappsspelet på b med släktingar, och på blodigt allvar krigat med kusin Calle om de eftertraktade bomerska bågarna. Jag vann. Calle fick brödpenslar.
Jag har varit på kakkalas hos andra släktisar. Årets buffe överglänste förra årets med 22 kaksorter mot 17.
Jag har gått på promenad i vrålkyla med för små termobyxor på mig. Jag tog kort på ett träd.
Sen har jag spelat spel med jacob och vunnit jättemycket. Det var gött.
Det har jag inte. Jag har bara tagit mig friheten att bloggsemestra en smula, under just de dagar då ni ändå är för upptagna för att läsa bloggar. Är jag smart eller smart?
Hursomhelst så har julen varit idyllisk och härlig. Se här vad jag har gjort!
Jag har haft på mig en likadan tröja som min syster och sett jättetöntig ut inför fotograferande släktingar.
Jag har spelat julklappsspelet på b med släktingar, och på blodigt allvar krigat med kusin Calle om de eftertraktade bomerska bågarna. Jag vann. Calle fick brödpenslar.
Jag har varit på kakkalas hos andra släktisar. Årets buffe överglänste förra årets med 22 kaksorter mot 17.
Jag har gått på promenad i vrålkyla med för små termobyxor på mig. Jag tog kort på ett träd.
Sen har jag spelat spel med jacob och vunnit jättemycket. Det var gött.
Lucka tjugofyra
Dagen är kommen
kärlek triumfera!
Förberedelser som blivit flera och flera,
ju närmre den här dagen vi marchera
börjar vi så sakteliga reducera.
Större kakor att glasera,
fler klappar att paketera,
rim att komponera, diktera och polera,
släktkalas att planera
i ett land där trafiken inte behagar fungera.
Ja, alla göromål på hög kan nästan få en att explodera, detonera, krevera,
om man inte bestämt sig för att inte låta dem sabotera,
genom att till exempel ett julbord utan onödig mat introducera.
Tillåt mig att rekommendera
att enbart must och köttbulle prioritera
och att i ett myspyntat föräldrahem husera.
Redan där kan du din ansträngning halvera,
med tanke på att där ofta redan finns fint pynt att utplacera
och piffiga lyktor att i mörka hörn gruppera.
Att sedan en sparsam klappfilosofi adoptera
genom att önska sig mindre och pyssla mera
kan dessutom skydda dig från att börsen din ruinera.
Och glöm för all del inte bort att man vid dåligt väder en vinterkänsla kan arrangera,
genom att dra ner persiennerna, gömma sig i källeran, eller bäggedera.
Det sista är dock knappast något som vi idag behöver diskutera
med tanke på att istiden vårt rike verkat invadera.
I dessa moderna tider behöver du turligt nog inte lära dig att ett instrument hantera
för att med julemusik kunna imponera.
Nu räcker det ju blott med att datamaskin härbärgera
så kan du med spotifyjulspellista komplettera.
Slutligen vill jag proklamera
att det viktiga är att realisera
att högtiden vi hetsar så kring numera
handlar om att pappa Gud bestämt sig för att världen sauvera!
Det är fett viktigt att absorbera!
Så god jul på er alla vänner, bekanta, släktingar med flera!
Vill ni ge mig en härlig julklapp vil jag gärna proponera,
att ni via denhäringa länken på bloggen min börjar abonnera.
kärlek triumfera!
Förberedelser som blivit flera och flera,
ju närmre den här dagen vi marchera
börjar vi så sakteliga reducera.
Större kakor att glasera,
fler klappar att paketera,
rim att komponera, diktera och polera,
släktkalas att planera
i ett land där trafiken inte behagar fungera.
Ja, alla göromål på hög kan nästan få en att explodera, detonera, krevera,
om man inte bestämt sig för att inte låta dem sabotera,
genom att till exempel ett julbord utan onödig mat introducera.
Tillåt mig att rekommendera
att enbart must och köttbulle prioritera
och att i ett myspyntat föräldrahem husera.
Redan där kan du din ansträngning halvera,
med tanke på att där ofta redan finns fint pynt att utplacera
och piffiga lyktor att i mörka hörn gruppera.
Att sedan en sparsam klappfilosofi adoptera
genom att önska sig mindre och pyssla mera
kan dessutom skydda dig från att börsen din ruinera.
Och glöm för all del inte bort att man vid dåligt väder en vinterkänsla kan arrangera,
genom att dra ner persiennerna, gömma sig i källeran, eller bäggedera.
Det sista är dock knappast något som vi idag behöver diskutera
med tanke på att istiden vårt rike verkat invadera.
I dessa moderna tider behöver du turligt nog inte lära dig att ett instrument hantera
för att med julemusik kunna imponera.
Nu räcker det ju blott med att datamaskin härbärgera
så kan du med spotifyjulspellista komplettera.
Slutligen vill jag proklamera
att det viktiga är att realisera
att högtiden vi hetsar så kring numera
handlar om att pappa Gud bestämt sig för att världen sauvera!
Det är fett viktigt att absorbera!
Så god jul på er alla vänner, bekanta, släktingar med flera!
Vill ni ge mig en härlig julklapp vil jag gärna proponera,
att ni via denhäringa länken på bloggen min börjar abonnera.
Sjukaste julen
Jag vaknade imorse i sjukaste huset, med en avsvimmad magontad syster på soffan och en nästäppt huvudvärkig far på en säng. Själv försökte jag ropa GOD JUL men fann då mig själv vara sågottsom fullkomligt röstbefriad.
Men det är inget som får sätta stopp för festligheterna. Nej nej. Här sköljs värktabletter ner med must och julevisorna får visslas med stor inlevelse.
Nu ska här lunchas med currykyckling och bulgur.
Det blir gött!
Gojul på er nu! Gojul!
En smula julhångel. Det bjur jag på.
Men det är inget som får sätta stopp för festligheterna. Nej nej. Här sköljs värktabletter ner med must och julevisorna får visslas med stor inlevelse.
Nu ska här lunchas med currykyckling och bulgur.
Det blir gött!
Gojul på er nu! Gojul!
En smula julhångel. Det bjur jag på.
Lucka tjugotre
För att stilla er förfäran vill jag berätta att jag beslöt
att det var bäst att jag mig inte i kaksmeten snöt.
Det hade ju kunnat bli en tråkig upplevelse för den som kakan avnjöt
och mitt smaken som var söt
känner en hint av förkylningsgröt.
Hursomhelst är det en tråkig grej att drabbas av förkylningsstöt,
att inte längre vara frisk som en nöt
när julen anländer med brak och stöt,
men så går för den som över lyckan skröt,
över vinterväder, varma kläder och sin stiliga göt.
Men nu får det vara slut på självömkanstjöt!
Bättre är att tröstäta choklad och annat flöt,
för att senare kunna säga att jag trots svårigheter njöt
av den finfina tid som förflöt.
att det var bäst att jag mig inte i kaksmeten snöt.
Det hade ju kunnat bli en tråkig upplevelse för den som kakan avnjöt
och mitt smaken som var söt
känner en hint av förkylningsgröt.
Hursomhelst är det en tråkig grej att drabbas av förkylningsstöt,
att inte längre vara frisk som en nöt
när julen anländer med brak och stöt,
men så går för den som över lyckan skröt,
över vinterväder, varma kläder och sin stiliga göt.
Men nu får det vara slut på självömkanstjöt!
Bättre är att tröstäta choklad och annat flöt,
för att senare kunna säga att jag trots svårigheter njöt
av den finfina tid som förflöt.
Hemma, kakor, snor
Nu är jag hemma i fäderneshuset igen och vi har bakat kakor och pimpat gran hela dagen lång, mor och far och syster och jag.
Jag har försökt motstå min nästan tvångstankelika impuls att snyta mig i degen. Det gick.. bra.
Eller? Gjorde det det?
Snorig syster med kakor.
Och snart kommer danföredopparedagdikten. Näst sista julkalendersluckan.
Stay tuned...
Jag har försökt motstå min nästan tvångstankelika impuls att snyta mig i degen. Det gick.. bra.
Eller? Gjorde det det?
Snorig syster med kakor.
Och snart kommer danföredopparedagdikten. Näst sista julkalendersluckan.
Stay tuned...
Lucka tjugotvå
Den tjugoandra luckan stannar vi nu vid
ty för julen är det alldeles snart tid.
Om bara två små dagar strålar stjärnan klar och blid,
alla drabbas av akut frid
Men tänk nu på att inte vara för rapid
när du dig ut på vägarna ger i din snabba hybrid.
Ja, kalla mig morbid,
men där finns mången förare som kan anses vara stupid,
som i julestress inte drar sig för att släppa ut lite koldioxid
trots att de har glögg i blodet och lätt kan göra dig till en rigid invalid
och oförmögen att ägna dig åt gymnasisk verksamhet på din fritid.
Ibland kan det nog löna sig att vara en smula paranoid,
vara förberedd på att bli träffad av en fallande asteroid
och framför allt: ha på sig bilabältet ALLTID!
Middag, löften, kyla och öl
Middagen igår var trevlig. Sjukt trevlig och glad och återseende.
Jag trugade i alla en ohälsosamt stor mängd must och log fånigt av lycka hela kvällen.
Jag trugade i alla en ohälsosamt stor mängd must och log fånigt av lycka hela kvällen.
Och idag har jag lekt med systern min (på bild ovan). Vi spanade på folk och grejer, slipade lite på ett framtida gemensamt nyårslöfte, jag försökte motstå frestelsen att anmärka på folk i närhetens beteende högt på svenska och sen gick vi till Liseberg. Där var Jacob också. Han klappade en get och var glad men lite kall under fötterna.
Och sen gick vi till systembolaget för att för att fira min svenska alkoholköparmyndighet. Jag köpte en öl som Jacob ska få i julklapp och skröt över min tjugoårighet för killen i kassan. Jag tror han blev imponerad.
Ett barn är fött på denna dag
Kära nån så väl välkomnad jag är här i hemlandet. Typ såatt mina vänners imagenboende ungar ploppar ut för att hälsa mig välkommen så fort jag når hemlandets jord.
Nästan iallefall.
Nästan iallefall.
Lucka tjugoett
Ikväll ska jag julekalasa med gamla goda vänner,
som så länge varit ifrån mig att jag erkänner att jag känner
hur hjärtat mitt av lycka och välmående spänner.
Typ så att jag vill rusa ikring på en äng och gnägga likt en brunstig ardenner.
För jag antar att det är det dom gör.
Alltså, ränner.
Ja, nu ska här viftas med alla sociala antenner,
för att kompensera för de frånvaropersienner
som varit neddragna över våra liv i vad som känns som decennier.
Telefonlös men hoppfull
Jag är framme nu. Helskinnad och bara en ynka liten timme försenad. Visserligen en fungerande telefon och tio blodcirkulerande tår fattigare, men somsagt: framme!
Redan i dagens första flygplan kom jag nämligen på den briljanta iden att slå av telefonen min, utan att kunna pin-koden. Och utan telefon blir man inte hämtad från någon flygbuss. Ack och ve!
Men sorgen varade inte länge, för sen fick jag läskeblask i komiskt liten burk och nu ska jag alldeles strax iväg till Jempa och Olle på värsta julåterträffspartyt.
Redan i dagens första flygplan kom jag nämligen på den briljanta iden att slå av telefonen min, utan att kunna pin-koden. Och utan telefon blir man inte hämtad från någon flygbuss. Ack och ve!
Men sorgen varade inte länge, för sen fick jag läskeblask i komiskt liten burk och nu ska jag alldeles strax iväg till Jempa och Olle på värsta julåterträffspartyt.
Så här glad kan man tillexempel vara hemma hos olle och jempa
Bon voyage!
Herrehoppsan! Klockan är mycket! Har hon vaknat än den där bloggbruttan tänker ni nu.
Javisst, ropar jag tillbaks!
Vaken och vaken? Knappt insomnad. Med två frukostpotatisar i magen och en skara proppade väskor kring benen.
Javisst, ropar jag tillbaks!
Vaken och vaken? Knappt insomnad. Med två frukostpotatisar i magen och en skara proppade väskor kring benen.
En gång på ett flygplan.
Så nu säger jag auf wiedersehen, Schweizarlandet och tag dig i akt, Sverige, för här kommer europas hemlängtigaste svenska, och hon är inte utsövd!
Så nu säger jag auf wiedersehen, Schweizarlandet och tag dig i akt, Sverige, för här kommer europas hemlängtigaste svenska, och hon är inte utsövd!
Världens största muffin!
Årets sista kväll i Zürich är avverkad. Julebönen med operasång i marc chagalls egna lilla kyrkokor är avverkad och likaså härlig kväll med rara flickor och väldigt mycket fikabrö.
Bland annat har vi ätit världshistoriens största muffin.
Låt oss alla ta en tugga från varsitt håll, ropte jag. Men tydligen var det ett förslag som föll i dålig jord, då jag belönades med mången skeptisk blick.
Bland annat har vi ätit världshistoriens största muffin.
Låt oss alla ta en tugga från varsitt håll, ropte jag. Men tydligen var det ett förslag som föll i dålig jord, då jag belönades med mången skeptisk blick.
Och nu ska jag sova och vara nervös inför morgondagens godmorgonflygning till de norrligare breddgraderna.
Hela kvällen har jag spridit ut min övertygelse om min kommande försovning. Ja, till den grad har jag hetsat om den att jag blivit lovad telefonväckning i ottan av morgonpigg åpärkamrat.
Ibland lönar det sig att vara besvärlig, serni.
Lucka tjugo
Om fyra dagar är det slut på min lyrik.
Ibland hörs även en och annan röst som kallas unik,
Då ljuder istället o helga natt och annan rustik
musik i kyrka med skön akustik
i ditt hem, i din bil och i någon enstaka julöppen butik.
Ja överallt hörs toner och dylikt,
Ja överallt hörs toner och dylikt,
som i vissa fall låter som barnaskrik,
långdragen kolik
eller någon som drabbats av häftig panik
efter att i kissnödigt tillstånd fastnat i rusningstrafik.
I andra fall är den rentutav magnifikt sagolik
I andra fall är den rentutav magnifikt sagolik
då musikern i fråga har en välutvecklad sångteknik,
tonsäkerhet och varierad dynamik.
Ibland hörs även en och annan röst som kallas unik,
som kan förmedla både tragik och romantik
och kanhända ett budskap av smygpolitik.
Men varesig det är en prydlig katolik,
Men varesig det är en prydlig katolik,
en professor i metafysik
eller en hippie klädd i batik
så verkar det vara en inbyggd funktion i deras genetik
att i juletid bli musikfreak
som i en utsträckning som är osannolik
lyssnar till egentligen rättså tvivelaktig julmusik.
Packad!
Lucka nitton
Om två små dagar har jag klivit ombord
Där skall det ätas kakor med smak av vanilj
Det sista är dock inget man behöver ta upp i konversation vid matbord,
Nej, tala hellre om herdarna och deras fårahjord,
på flyget som skall ta mig till landet upp i nord,
till fosterjord och snälla ord. Där skall det ätas kakor med smak av vanilj
och umgåsas med en tjock och härlig familj.
Ty det är sånt man gör kring julens bord,
Ty det är sånt man gör kring julens bord,
man samlar moster Lisa och farfar Tord*
och mormor som är uppvuxen vid en djup norsk fjord,
ja, och alla kusiner, en hel hord,
för att i glädje och frid fira evangelieord,
käka köttbullen som är hemmagjord,
och tillverkad till följd av brutalt kossemord,
Det sista är dock inget man behöver ta upp i konversation vid matbord,
ty då kan det hända att stämningen blir tillintetgjord
Nej, tala hellre om herdarna och deras fårahjord,
som till betlehem for för att spana på sin lord.
Eller så kan ni snacka om hur väl kakformen är smord.
Det viktiga är ju, som sagt, gemenskap med vän och familj
Eller så kan ni snacka om hur väl kakformen är smord.
Det viktiga är ju, som sagt, gemenskap med vän och familj
och, såklart, kakan med smak av vanilj.
*Sin avlidne farfar Tord bär man alltså med sig i tanken och inget annat.
Dels för att det rimmar bra på ombord, men främst för att han var en härlig och minnesvärd karl.
Dels för att det rimmar bra på ombord, men främst för att han var en härlig och minnesvärd karl.
Hur långt kan man åka utan att trilla över gränsen?
Vi driver ett litet projekt kallat hur långt kan man åka i schweiz på en helg utan att trilla över gränsen?, herr och fru präst och jag. Från sydligaste syd tillbaka upp i norr och sedan östöstösterut.
Ja. Jag är alltså tillbaka från advents/jul/dopkalas i sanktgallen och hej och hå vilket party det var där. Den lilla dallriga orgeln från gårdagen var ett minne blott då jag fick sjunga om glädjebringande himlaväsen och spela fint på fräschaste flygeln.
Sen åt jag största hallondoptårtan i sällskap med hon-i-sareks-moster. Dessutom berättade en glad fransk farbror med håret kammat över flinten värsta spännande historien om sin glada ungdom i kommunistkina, om det underliga klockmodet i Förenade Arabemiraten samt om sin komplicerade kanadensiska visumsituation. Jag nickande glatt och knaprade pepparkaka och var nöjd.
Jempa utanför kyrkan. Appropå kyrka.
Och imorgon är det bara en liten dag kvar tills jag far hemåt för att fira white christmas. Jag hoppas dock på att självaste hemåtåkningen inte skall vara alltför white, så att jag slipper störta in i en alptopp och dö. Såhär i juletid.
Ni kan väl hoppas litegranna också? Hålla en tumme eller knäppa ett par händer? För min skull?
Ja. Jag är alltså tillbaka från advents/jul/dopkalas i sanktgallen och hej och hå vilket party det var där. Den lilla dallriga orgeln från gårdagen var ett minne blott då jag fick sjunga om glädjebringande himlaväsen och spela fint på fräschaste flygeln.
Sen åt jag största hallondoptårtan i sällskap med hon-i-sareks-moster. Dessutom berättade en glad fransk farbror med håret kammat över flinten värsta spännande historien om sin glada ungdom i kommunistkina, om det underliga klockmodet i Förenade Arabemiraten samt om sin komplicerade kanadensiska visumsituation. Jag nickande glatt och knaprade pepparkaka och var nöjd.
Jempa utanför kyrkan. Appropå kyrka.
Och imorgon är det bara en liten dag kvar tills jag far hemåt för att fira white christmas. Jag hoppas dock på att självaste hemåtåkningen inte skall vara alltför white, så att jag slipper störta in i en alptopp och dö. Såhär i juletid.
Ni kan väl hoppas litegranna också? Hålla en tumme eller knäppa ett par händer? För min skull?
På begäran
Palm med snö
Snö på palm
Jag var i Lugano igår ja. De snötyngda palmernas stad.
Väldigt konstigt, det där med snö på palmer. Gör en lite förbryllad och rörig i skallen.
Hursomhelst. Julegudstjänsten blev en festlig tilldragelse där syster Linda rockade loss på orgeln och jag drämde till med ett stämningsfull strålande jul på den väldigt skrangliga och tidvis överdrivet ekande synten.
Sedan bjöds vi på sju sorters kakor och kaffe ur porslinskanna av leende, julefridiga systrar. Jag fick julklapp innehållande finfina tessinska specialiteter och sen åkte vi tåg i massa timmar. Lika många timmar som vi åkte tåg på ditvägen. Jättemånga timmar tåg blev det alltså och jag sov som en stock och missade nästan hela härligheten.
Fett med fail, alltså.
Väldigt konstigt, det där med snö på palmer. Gör en lite förbryllad och rörig i skallen.
Hursomhelst. Julegudstjänsten blev en festlig tilldragelse där syster Linda rockade loss på orgeln och jag drämde till med ett stämningsfull strålande jul på den väldigt skrangliga och tidvis överdrivet ekande synten.
Sedan bjöds vi på sju sorters kakor och kaffe ur porslinskanna av leende, julefridiga systrar. Jag fick julklapp innehållande finfina tessinska specialiteter och sen åkte vi tåg i massa timmar. Lika många timmar som vi åkte tåg på ditvägen. Jättemånga timmar tåg blev det alltså och jag sov som en stock och missade nästan hela härligheten.
Fett med fail, alltså.
Polisbil framför vacker tessinsk vy.
Blondinida?
OMG, kompisar! Jag tror att jag har blitt en tant!
En såndär blondinbellatant som unnar sig hemmakvällar med te och choklad istället för att röja stadens klubbar nätterna långa.
Samtidigt har något mystiskt inträffat.
Fett läskigt.
En såndär blondinbellatant som unnar sig hemmakvällar med te och choklad istället för att röja stadens klubbar nätterna långa.
Samtidigt har något mystiskt inträffat.
Blondinbella har återgått till att bli en partyhare och dissar sjuttiprocentkakaon till förmån för förtiprocentvodkan.
Ja, bortsett från att jag mölar dajm istället för sjuttiprocentare och aldrig riktigt varit någon svagis för vodka pekar alla fakta i en och samma riktning: Vi har bytt kropp!
Ja, bortsett från att jag mölar dajm istället för sjuttiprocentare och aldrig riktigt varit någon svagis för vodka pekar alla fakta i en och samma riktning: Vi har bytt kropp!
Bella?
Ida?
Fett läskigt.
Lucka arton
Om sex små dagar läses evangelium
om killen som föddes i betlehems slum
medan natten än var skum
och luften ikring var ljum..
..medan Josef stod bredvid och kände sig dum
..medan Josef stod bredvid och kände sig dum
och mot Marias arga ord var helt stum,
ty hon var nästan upplöst av smärta och brist på narkotikum.
Han kunde ju inte direkt gömma sig i något annat rum,
Han kunde ju inte direkt gömma sig i något annat rum,
eftersom det var ett faktum
att varendra tum
av stan var fylld av antingen skatteskrivande flum
eller djur och hö och bröl och brum,
inte heller kunde han handla alvedon på konsum,
eftersom det enbart existerade i futurum.
Glädjande nog kom dock den lille parveln ut frisk och utan brist på kalcium,
Glädjande nog kom dock den lille parveln ut frisk och utan brist på kalcium,
och Maria trodde nog att hon hamnat i delirium
då hon intill sin stilige brudgum
tog en mental bild på miraklet till sitt inre familjealbum.
Ha så kult på restaurangen!
Vi åt jule-hejdå-alla-åpärer-som-åker-hem-middag igårkväll, åpärerna och jag. På purpur, som är värsta fräcka sitta-på-puffar-på-golver-resturangen kvällstid och dunkdunkande danshak om natten, allt i en härlig lila nyans.
Man skulle kunna säga som så att vi valt den käcka tidpunkten litegrann mittemellan för intagandet av födoämnen, varpå vi fick en härlig mix av både dunkdunk och pågolvetpuffar.
Middagen som fick påväntas båd länge och väl var smaklig och dan. Jag slog till på en favorit i repris, i form av fruktsallad i currysås. Som mat och efterrätt i ett, med ett stänk av ryggstelhet till följd av de hysteriskt låga matborden.
Och i detta nu hoppar jag på tåget. Till årets sista påhälsning hos nunnorna i Lugano. Tanken är att jag skall framföra några väl valda julesånger, till elorgelackompanjemang, och jag tror minsann att det kan bli succé!
Om inte tåget halkar av spåret, vill säga.
Man skulle kunna säga som så att vi valt den käcka tidpunkten litegrann mittemellan för intagandet av födoämnen, varpå vi fick en härlig mix av både dunkdunk och pågolvetpuffar.
Middagen som fick påväntas båd länge och väl var smaklig och dan. Jag slog till på en favorit i repris, i form av fruktsallad i currysås. Som mat och efterrätt i ett, med ett stänk av ryggstelhet till följd av de hysteriskt låga matborden.
Och i detta nu hoppar jag på tåget. Till årets sista påhälsning hos nunnorna i Lugano. Tanken är att jag skall framföra några väl valda julesånger, till elorgelackompanjemang, och jag tror minsann att det kan bli succé!
Om inte tåget halkar av spåret, vill säga.
Lucka sjutton
Om exakt en vecka är kalleankan på tv slut
Och tänk om det som substitut
fisken är upptagen ur sitt lut
och för att dämpa nervositeten inför paketöppnandets minut
har du knaprat i dig karameller från en hel strut.
För tänk om nån kring klapparna knutit en omöjlig knut
För tänk om nån kring klapparna knutit en omöjlig knut
som måste skäras upp med kniv för att presenten ska komma ut.
Och tänk om det som substitut
för glädjetjut
blir knivslintande och blodssprut,
om ni blir tvungna att fatta ett beslut
som innebär att Karl Bertil Jonsson ersätts med besök på barnakut.
Så, för att undvika olyckligt slut:
Så, för att undvika olyckligt slut:
se till att lägga ditt krut
på att skriva långa rim snarare än på en knut som fordrar spjut.
Snö, framgång och avundsjuka
Kärahjärtanes vad det snöar idag. Typ så att man får pulsa i midjehöga drivor upp till affären, och åka pulka på handväskan hem.
Ni undrar såklart hur det gick med gårdagens härliga och spontana sångframträdande. Jag skulle vilja säga att var en framgångsrik och lyckad tilldragelse. Den glada och förfriskade personalen dansade med till mössens julsång, skrålade lika entusiastiskt till hejtomtegubbar och dessutom lyckades vi med bedriften att sjunga hela jagsågmammakyssatomten i två helt olika tonarter. Samtidigt. Skillat ellerhur?
Hursomhelst så såg vi ut sisådär såhär på vägen till papperssalen, där eventet skulle äga rum. Nervösa och svinkalla, men ändå makalöst spexiga och peppade, som synes. Själv posar jag bakom kameran, in case att ni undrar.
Och nu ska jag dra något gammalt över mig och oja avundsjukt över att systern min ikväll ska få gå på Robynkonsert. Och få betalt fört dessutom. Oj oj oj!
Ni undrar såklart hur det gick med gårdagens härliga och spontana sångframträdande. Jag skulle vilja säga att var en framgångsrik och lyckad tilldragelse. Den glada och förfriskade personalen dansade med till mössens julsång, skrålade lika entusiastiskt till hejtomtegubbar och dessutom lyckades vi med bedriften att sjunga hela jagsågmammakyssatomten i två helt olika tonarter. Samtidigt. Skillat ellerhur?
Hursomhelst så såg vi ut sisådär såhär på vägen till papperssalen, där eventet skulle äga rum. Nervösa och svinkalla, men ändå makalöst spexiga och peppade, som synes. Själv posar jag bakom kameran, in case att ni undrar.
Och nu ska jag dra något gammalt över mig och oja avundsjukt över att systern min ikväll ska få gå på Robynkonsert. Och få betalt fört dessutom. Oj oj oj!
Lucka sexton
Dagens juledikt handlar om en gran.
Lite för att de i juletid är vanligare än socker i marsipan,
Själv har jag avlett varje granskaffarplan,
Vidare bör du se till att pynta som en amerikan.
Sedan kan du bjuda på ett par köttbullar från scan,
Lite för att de i juletid är vanligare än socker i marsipan,
men mest för att det rimmar på bland annat fasan, indian, aspartam och uran.
Själv har jag avlett varje granskaffarplan,
eftersom jag knappt kan ta hand om en ensam tulpan.
Kanske saknar jag något essentiellt organ
Kanske saknar jag något essentiellt organ
som gör att växtmördandet för mig går på slentrian.
Hursomhelst är det viktigt att man vid nedhuggandet av sin gran
Hursomhelst är det viktigt att man vid nedhuggandet av sin gran
tar med sig någon som med använandet av yxa är van,
helst en skogshuggarveteran,
så att du inte råkar hugga av någon del av någon human.
Vidare bör du se till att pynta som en amerikan.
Fyll på med glitter, kulor, ljus och häng upp godis i cellofan.
Och glöm för all del inte bort att hälla på en ocean
Och glöm för all del inte bort att hälla på en ocean
med vatten, såatt granen inte skrumpnar ihop till ett litet flarn.
Och när du är färdig med detta, bjud då in en sopran
till att intill granen sjunga om de vise männen i turban.
Sedan kan du bjuda på ett par köttbullar från scan,
förutsatt att hon inte är vegetarian,
och i glädje fira Kristus på födelsedan.
När hon sedan vilat ut en stund på din vardagsrumsdivan
När hon sedan vilat ut en stund på din vardagsrumsdivan
kan det vara läge att ställa ut din gran på en altan,
där han kan barra hela dan
utan att du behöver lägga upp en åtgärdsplan
eller skrika ut din sorg över hela stan.
Härligt och spontant
Ikväll ska jag och min åpärkör underhålla ikeabossarna på deras stora och seriösa personalfest.
Uppdraget är att vi ska visa de stela schweizarna hur spontana, avslappnade och härliga dagens svenska ungdomar är, genom att i den moderna svenska nationaldräkten (jeans och conversedojor) sjunga svängiga jullåtar och berätta lustiga anekdoter från barndomens julfiranden.
Spontant och härligt va?
Uppdraget är att vi ska visa de stela schweizarna hur spontana, avslappnade och härliga dagens svenska ungdomar är, genom att i den moderna svenska nationaldräkten (jeans och conversedojor) sjunga svängiga jullåtar och berätta lustiga anekdoter från barndomens julfiranden.
Spontant och härligt va?
Kamrater i svenska nationaldräkter.
Och i min stora omtanke om ert välbefinnande vill jag meddela att jag i äkta blogganda förberett och tidsinställt en kalenderlucka för er att öppna lite senare under kvällen.
Jag har alltså inte glömt er.
Så, solong långkalsong!
Och i min stora omtanke om ert välbefinnande vill jag meddela att jag i äkta blogganda förberett och tidsinställt en kalenderlucka för er att öppna lite senare under kvällen.
Jag har alltså inte glömt er.
Så, solong långkalsong!
Avstämning
Jag har nu sett klart förstaste säsongen av det sanna blodets serie, true blood alltså, och ni undrar vad jag än så länge tycker.
Låt mig säga som så att jag under tittandets gång gjort ett par betraktelser.
1. Huvudpersonen heter Sookie. Det är ett konstigt namn som låter som sucky om man säger det slarvigt, vilket de sydstatliga sluddrarna ofta gör. Och då undrar jag: är det här en indikation på att även hon inom en snar framtid kommer att förvandlas till en blodssugande nattvarelse eller är det en hint från manusförfattaren i fråga som egentligen tycker att karaktären hon skapat suger?
Låt mig säga som så att jag under tittandets gång gjort ett par betraktelser.
1. Huvudpersonen heter Sookie. Det är ett konstigt namn som låter som sucky om man säger det slarvigt, vilket de sydstatliga sluddrarna ofta gör. Och då undrar jag: är det här en indikation på att även hon inom en snar framtid kommer att förvandlas till en blodssugande nattvarelse eller är det en hint från manusförfattaren i fråga som egentligen tycker att karaktären hon skapat suger?
2. Sookie har en vana att alltid gå klädd i fantastiskt små, hudexponerande ställ. Jag tänker: är det så smart när hon dagligen (nattligen) umgås med varelser som är ute efter att äta upp henne? Är det verkligen så varmt på natten? och hur bär hon sig åt för att få så schyssta meloner i den där klänningen hon har på dendär vampyrbaren?
3. De vampyrrädda rackarna till människor envisas trots sin vetskap om att vampyrer inte kan ta sig in oinbjudna i det egna hemmet att ge sig ut på turer i skog och mark nattetid just då de blodtörstiga varelserna är ute på jakt. Jag undrar: är de dumma i huvudet?
Och slutligen vill jag gärna manifestera det faktum att jag nu, efter att ha spanat på tolv avsnitt av konstant närvaro av den röda kroppsvätska jag för mitt liv fruktar, klarat mig helt utan att svimma och enbart stängt av ljudet och/eller bilden ett par gånger per avsnitt.
Det bådar gott, ellerhur? Så låt oss ta oss an en säsong till!
Det bådar gott, ellerhur? Så låt oss ta oss an en säsong till!
Julens skjul
Nu har jag sett love actually. Första gången för säsongen.
Lite sent kan man tycka.
Hur ska julestämningen hinna infinna sig på så kort tid, liksom?
Men oroa er icke! Det hela skall nog gå bra om jag bara varvar den med the holiday de åtta kvarvarande aftnarna innan jul, ska ni se. Innan ni vet ordet av så har det ur min skalle växt ut en permanent tomteluva och så får idas sida byta namn till julens skjul. Eller möjligtvis Nissen dissar. Kommer ju knappast ha tid med er när jag bytt bana och blivit anställd av han med renarna liksom.
Ho ho, på er allesammans! Ho ho!
Lite sent kan man tycka.
Hur ska julestämningen hinna infinna sig på så kort tid, liksom?
Men oroa er icke! Det hela skall nog gå bra om jag bara varvar den med the holiday de åtta kvarvarande aftnarna innan jul, ska ni se. Innan ni vet ordet av så har det ur min skalle växt ut en permanent tomteluva och så får idas sida byta namn till julens skjul. Eller möjligtvis Nissen dissar. Kommer ju knappast ha tid med er när jag bytt bana och blivit anställd av han med renarna liksom.
Ho ho, på er allesammans! Ho ho!
Sedan barnsben aktiv i julklappsbranchen. Jo jag tackar jag.
Pengar
En ganska viktig grej i Schweiz är pengar.
En ganska konstig grej i Schweiz är detsamma.
Dels på grund av den färgranna prålighet de innehar och dels med tanke på den hysteriska dyrhet som råder i landet. En dyrhet så galen att en vanlig liten macdånaldshambörjare kostar lika mycket som två likadana svenska. Om man inte vill ha extra ketchup förstås, som isåfall kräver upphostande av fler små mynt.
Surt förvärvade stålar i bloggarhand
En ganska konstig grej i Schweiz är detsamma.
Dels på grund av den färgranna prålighet de innehar och dels med tanke på den hysteriska dyrhet som råder i landet. En dyrhet så galen att en vanlig liten macdånaldshambörjare kostar lika mycket som två likadana svenska. Om man inte vill ha extra ketchup förstås, som isåfall kräver upphostande av fler små mynt.
Och appropå mynt. Det är ju grejer som i svea rike mest duger att handla tuggumin och låna kundvagnar med. I Schweizarlandet däremot, där kan man nästan handla sig en bättre begagnad gucciväska utan att behöva röra en sedel. Så värdefulla är de små rackarna.
Och har ni förresten någon gång i en stressad stund snabbt som ögat försökt lirka fram rätt antal frankisar i rätt valör till rätt kassör i rättan tid?
Till er som inte gjort det kan jag meddela att det är en färdighet som kräver övning och åter övning innan perfektion kan uppnås. Kanske främst för att storleksordningen råkar vara icke-ekvivalent med valörernas storlekar. En halv frank är alltså smulan mindre än tiorapparen som endast innehar en femtedel av värdet. Stört, I tell you!
Och slutligen. Varför heter det ½ frank och inte 50 rappen? Var har den schweiziska ordningen, redan och enhetligen tagit vägen där va?
Till er som inte gjort det kan jag meddela att det är en färdighet som kräver övning och åter övning innan perfektion kan uppnås. Kanske främst för att storleksordningen råkar vara icke-ekvivalent med valörernas storlekar. En halv frank är alltså smulan mindre än tiorapparen som endast innehar en femtedel av värdet. Stört, I tell you!
Och slutligen. Varför heter det ½ frank och inte 50 rappen? Var har den schweiziska ordningen, redan och enhetligen tagit vägen där va?
Surt förvärvade stålar i bloggarhand
Lucka femton
Femtonde december har kommit till vår stad.
Jag sitter ensam i min nystädade bostad,
trygg från utomhusets minusgrad,
och julklappsrimmar samt frossar choklad.
Försökte en stund att ägna mig åt julklappsinslagning.
Ja, jag har vikt och virat och fixat som en galning,
och förhoppningsvis skall det för någon bli en glädjefylld skalning
samt en nöjd paketmottagare till mig som betalning.
Ty att paketera klappar i tidningsblad,
utan tejp och snöre gör ingen glad,
det är svårare än att av vitlök och marmelad
göra en smaklig marinad
som kan användas vid tillagningen av en seg mullvad.
Cocoloco
Ja. Igår kalasade vi alltså till det på storslaget vis, hela kyrkocrewet inklusive jag själv. På finrestaurang där knivarna låg i rätt vinkel på bordet, där såsen ringlade sig på estetiskt tilltalande vis i snirklar kring skumklickar och tryfflar.
Till efterrätt beställde jag värsta loco glassen. En rejäl en i fotglas med en hint av jul. Och den var så tjusig och den var så grann, men hur gärna jag än vill kalla mig själv smakrevolutionär kan jag inte med rent samvete rekommendera denna kombination.
Hör alltså upp, kamrater!
Kanel och kokos passar inte ihop.
Tyvärr.
Till efterrätt beställde jag värsta loco glassen. En rejäl en i fotglas med en hint av jul. Och den var så tjusig och den var så grann, men hur gärna jag än vill kalla mig själv smakrevolutionär kan jag inte med rent samvete rekommendera denna kombination.
Hör alltså upp, kamrater!
Kanel och kokos passar inte ihop.
Tyvärr.
Lucka fjorton
Fjortonde december har kommit till vårt hus
och snöflingor har åter fallit över stadens brus
i skenet av bahnhofstrasses elvatusenfemhundra juleljus.
Det börjar bli dags att prova ut en festlig blus
Det börjar bli dags att prova ut en festlig blus
som passar att bära under julens glädjerus
då tiden för de flesta fördrivs i sus och dus.
Men så finns det ju också många som har tomma krus ,
bor på gatan bland damm och grus
Men så finns det ju också många som har tomma krus ,
och delar middag med en lusäten mus,
som kanske kunde tycka det vore fint som snus
om du sparade en slant från att spenderas på din frus
besök på ett exklusivt varuhus
och istället gjorde litegrann som Jesus:
skänkte lite omtanke och ljus.
Värsta bra idén ju, som sprider sig som värsta virus.
skänkte lite omtanke och ljus.
Värsta bra idén ju, som sprider sig som värsta virus.
Snö, lunch och blankettmallar
Idag är snön tillbaka i stan.
Om en vecka sitter jag på ett plan mellan Zürich och Paris, och om allt vill sig väl senare på ett annat mellan Paris och Göteborg, hemma och glädjen.
Snart skall jag och kollegorna iväg och juleluncha på finaste restaurangen och man skulle väl kunna säga som så att livet är så pass gött att jag utan problem kan ägna någon timme åt att rita blankettmallar i datan utan att trilla av stolen i tråkighetspanik.
Glad på toalett i sverige
Om en vecka sitter jag på ett plan mellan Zürich och Paris, och om allt vill sig väl senare på ett annat mellan Paris och Göteborg, hemma och glädjen.
Snart skall jag och kollegorna iväg och juleluncha på finaste restaurangen och man skulle väl kunna säga som så att livet är så pass gött att jag utan problem kan ägna någon timme åt att rita blankettmallar i datan utan att trilla av stolen i tråkighetspanik.
Glad på toalett i sverige
Lucka tretton
Idag firas lucia i vårt nordliga land
Ja, det händer ju att det tågas en del även i andra ibland
Och jag tänker på att det är viktigt att ibland på sig själv lägga band,
där man för pepparkakor fått sockertand
och gillar vitklädda flickor som tågar likt pärlhalsband.
Här sitter hursomhelst jag med lussekatt i hand,
och bredvid mig den vanligaste orsaken till hemmabrand,
ett ljus som lyser bland mossa och band,
till ljudet av sången om stjärnan som glänser över strandens sand.
Och jag tänker på att det är viktigt att ibland på sig själv lägga band,
glögga lagom och släcka ljusen efterhand,
såatt man undviker att rökförgifta en stackars liten and
som i krisens stund råkar bo utanför ditt hus på en strand.
Glad lucia!
Det är luciadag idag. Jag har traditionsenligt spanat på svts luciamorgon, även om det på traditionsovänligt vis blev framåt tolvtiden istället för tidigt i ottan, när mörker och kyla vanligtvis brukar ligga kring mitt hus och jag väntar på julen kring ett levande ljus.
Hursomhelst så tyckte jag att det var en festlig tillställning i år. Kören var stor och välstämd, lucian var snygg men inte prålig och svennetrion bestående av clampan, sanna nielsen och hondendärsistasommanaldrigkommerihågvadhonheter lyckades med bedriften att sjunga tänd ett ljus utan att öronen trillade av i akut käckhetsförgiftning. Bra gjort!
Och för att fira denhäringa stora, glada och framför allt väldigt ljusa dagen tänker jag nu bjuda på bilder. De bästa från åpärtågsturnen, närmare bestämt. Håll till godo!
Så. Känner ni inte hur julestämningen nästan sprutar ut genom örona på er?
Hursomhelst så tyckte jag att det var en festlig tillställning i år. Kören var stor och välstämd, lucian var snygg men inte prålig och svennetrion bestående av clampan, sanna nielsen och hondendärsistasommanaldrigkommerihågvadhonheter lyckades med bedriften att sjunga tänd ett ljus utan att öronen trillade av i akut käckhetsförgiftning. Bra gjort!
Och för att fira denhäringa stora, glada och framför allt väldigt ljusa dagen tänker jag nu bjuda på bilder. De bästa från åpärtågsturnen, närmare bestämt. Håll till godo!
Så. Känner ni inte hur julestämningen nästan sprutar ut genom örona på er?
Åpärspecialare
Efter dagens luciatågande på en restaurang i utkanten av stan hade vi värsta julebakarkvällen här i körka, åpärerna och jag. Vi bakte pepparkaksälgar och kameler och giraffer och så gjorde vi knäck och ischoklad, fast det egentligen är ganska äckligt och mest onödigt.
Sen fick jag helt plötsligt en snilleblixt, en gudomlig ingivelse, ja som en klarhimmelsblixt trillade det i min skalle ner ett recept på värsta succegodisarna.
Till kamraternas ära kallar jag dem för åpärspecialare, även om de egentligen är chokladdoppade pepparkaksdegsmandlar, som ger ätaren en ljuvlig smakupplevelse innehållande det bästa av tre godisvärldar. Lite som den heliga treenigheten, fast i godisform.
Kan ni tänka er så delikat va?
Sen fick jag helt plötsligt en snilleblixt, en gudomlig ingivelse, ja som en klarhimmelsblixt trillade det i min skalle ner ett recept på värsta succegodisarna.
Till kamraternas ära kallar jag dem för åpärspecialare, även om de egentligen är chokladdoppade pepparkaksdegsmandlar, som ger ätaren en ljuvlig smakupplevelse innehållande det bästa av tre godisvärldar. Lite som den heliga treenigheten, fast i godisform.
Kan ni tänka er så delikat va?
Lucka tolv
Mot jul har vi nu färdats halva vägen
Men eftersom jag med mitt tågande är ytterst enträgen
och imorgon kommer bruden som enligt sägnen
på huvudet skall bära ljus och vara benägen
att sticka ut ögonen på sig själv om de råkar vara ivägen.
Men eftersom jag med mitt tågande är ytterst enträgen
tvingar jag mitt aupairtåg att vara redo i alla lägen,
och därför hoppar vi snart på banan som åker på spårvägen
mot vårt tredje framträdande på en restaurang som är hyfsat närbelägen.
mot vårt tredje framträdande på en restaurang som är hyfsat närbelägen.
Att framgångsrikt mjölka en fiktiv ko
Opp i ottan gick jag alltså för att spana på kamrat Helenas projektarbetesuppsättning av den härliga musikalen RENT, på morrande schweizisk tyska (schweizertysk väderrapport kan för förtydligande av svårförståelighetsgraden med fördel pålyssnas här).
En fett värd tidiguppgång, må jag säga, med tanke på att föreställningen bjöd på båd dramatik, romantik, en del knark, aids och framför allt ett fantastiskt musikaliskt och skådespeligt framträdande från kamratens sida.
Att Karin och jag, som gemensamt givit oss ut på detta äventyr, knappt förstod ett ord av dialogerna är såklart en petitess i sammanhanget.
En fett värd tidiguppgång, må jag säga, med tanke på att föreställningen bjöd på båd dramatik, romantik, en del knark, aids och framför allt ett fantastiskt musikaliskt och skådespeligt framträdande från kamratens sida.
Att Karin och jag, som gemensamt givit oss ut på detta äventyr, knappt förstod ett ord av dialogerna är såklart en petitess i sammanhanget.
Massor av musikalare som sjunger om massor av minuter på rad.
Helenan i fråga när hon med inlevelse och passion mjölkar en fiktiv ko.
Fasans hink
Ta er en titt på den här hinken!
Fin hink, tänker ni.
FASANS HINK, tänker jag.
Under den har jag nämligen för några dagar sedan i en stund av panik stängt in en livsfarlig spindel och nu är liksom frågan: hur länge överlever en spindel i en hink? När skall jag få min papperskorg tillbaka och framför allt vem ska vända på det fasansfulla åbäket?
Tre svåra frågor som kräver svar.
Och nu sticker jag till stan för att spana på fräckaste musikalen. Det ni.
FASANS HINK, tänker jag.
Under den har jag nämligen för några dagar sedan i en stund av panik stängt in en livsfarlig spindel och nu är liksom frågan: hur länge överlever en spindel i en hink? När skall jag få min papperskorg tillbaka och framför allt vem ska vända på det fasansfulla åbäket?
Tre svåra frågor som kräver svar.
Och nu sticker jag till stan för att spana på fräckaste musikalen. Det ni.
Lucka elva
Till julafton är det nu tretton dagar kvar
tretton korta och men festliga dar.
Och innan dessa är till ända bör jag hinna hitta ett paket till min far,
skriva en kärleksproppad dikt till min karl,
se till att med packningen blir klar
att fullfölja mitt luciatågsledande ansvar,
baka kakor, åtminstone ett par
och kanske klämma in en resa till Quatar
där jag kanske häller i mig ett ämbar
fyllt av kryddigt te ihop med en schysst bulgar,
på någon ryktbar gammal bar.
Kanske kan han ta med mig till en exotisk basar
Kanske kan han ta med mig till en exotisk basar
där jag kan brista ut i en lyckans fanfar
över att ha hittat ett utsökt exemplar
av någon brukbar gåva till en rar
liten far som är så svårpresentad att jag skulle behöva ta hjälp av trollkarl
för att hitta en gåva som är godtagbar.
En sådan lösning hade ju vart underbar.
En sådan lösning hade ju vart underbar.
Kring billybokhyllor och ektorpsoffor vi skrida
Idag ska jag och di små aupairerna luciatåga på svenskarnas mest älskade varuhus. Kring billysbokhyllor och förbi ektorpsoffor skall vi skrida och sprida julens glada budskap och sen ska vi köttbulla med lingon och sverigeflaggor och vara jättesvenskexotiska och nästanhemma.
Så. Vad ska ni göra?
Så. Vad ska ni göra?
Lucka tio
Fjorton dagar kvar till jul
Nej mitt i all plåga vill jag mot henne utföra en tacksamhetens gest
och om elva far jag hem till nordväst.
Ikväll ligger jag i sängen och har lagom kul
för på spåret är inställt på grund av långklänningsfest.
Ja, egentligen skulle ju även jag vara gäst,
Ja, egentligen skulle ju även jag vara gäst,
om inte på nobels intelektuella fest
så på en där diskot dunkar och lampor blinkar mest.
Men så drabbades jag under dagen av svårartad kvinnopest,
en plågsam åkomma som min vän my HÄR beskriver bäst.
Fast jag försöker hålla modet uppe och tänker litegrann som en präst,
Fast jag försöker hålla modet uppe och tänker litegrann som en präst,
att det kan ju knappast göra ondare än att bli korsfäst,
eller att som Maria, ta sig från nasaret i norr till Betlehem lite mer sydväst,
utan häst
och gravidtjock som den värsta best.
Nej mitt i all plåga vill jag mot henne utföra en tacksamhetens gest
buga och bocka helt ödmjukt och modest.
Och hade det inte kännts som om min mage blivit trampad på av en korpulent est
hade jag med glädje åt jungfrun täljt en vacker dalahäst.
Luciandet och frimurarna
Ni undrar hur det gick igår, om vi fick ta del av nåra sektiska hemligheter och framför allt hur de mäktiga männen reagerade på vår skönsång. Lugn lugn. Jag berättar.
Med en natt som gick tunga fjät och en lucia som skred med tärnor som släp tog de sig in i salen där männen satt uppradade i stearinljussken, med lustiga små förkläden i knäna och troligtvis djupsymboliskt blingbling kring halsarna. Karlarnas blickar mötte de vitklädda tösernas och deras rödvinsfärgade läppar hummade med i sång som radades på sång, applåderade artigt och begärde efter uttågandet om förlängning av det hela.
En sån lycka, tänkte flickorna sedan, att vi med våran sång kunnat tillfredsställa dessa mäktiga farbröder musikaliskt och på så vis sluppit bli kidnappade av latinbabblande, kåpklädda sektisar med ritualbok och döskalle i hand. Och så firade de sin framgång med frukterna av sitt arbete, som bestod i finvin i riklig mängd samt chokladpraliner från en stor och exklusiv ask.
Och snipp snapp snut, så var sagan slut.
Malin och utsikt från parken utanför frimurargubbarnas tillhåll en annan gång när det var höst.
Det var en förväntansfull och ganskaså nervös skara flickor som i god tid innan framträdandets start igårkväll anlände till de mystiska fira murarmännens anrika högkvarter, där de välkomnades av en serveringsmadam och leddes in till ett rum fyllt av vinflaskor och röklukt. Där bytte de så om till sina tärneställ, övade igenom sina sånger fnissade obehärskat över den mystik som där rådde.
När tiden sedan var inne leddes de av samma serveringsmadam uppför trappor och genom korridorer tills de kom till en stor, mörk och massiv dörr, innanför vilken femtiofyra prydliga ordensmän vistades. Deras hjärtan bankade, ljuslågorna fladdrade och rösterna darrade likt ojande pensionärers, och efter en stunds nagelbitande och blickflackande knarröppnades porten.
Det var en förväntansfull och ganskaså nervös skara flickor som i god tid innan framträdandets start igårkväll anlände till de mystiska fira murarmännens anrika högkvarter, där de välkomnades av en serveringsmadam och leddes in till ett rum fyllt av vinflaskor och röklukt. Där bytte de så om till sina tärneställ, övade igenom sina sånger fnissade obehärskat över den mystik som där rådde.
När tiden sedan var inne leddes de av samma serveringsmadam uppför trappor och genom korridorer tills de kom till en stor, mörk och massiv dörr, innanför vilken femtiofyra prydliga ordensmän vistades. Deras hjärtan bankade, ljuslågorna fladdrade och rösterna darrade likt ojande pensionärers, och efter en stunds nagelbitande och blickflackande knarröppnades porten.
Med en natt som gick tunga fjät och en lucia som skred med tärnor som släp tog de sig in i salen där männen satt uppradade i stearinljussken, med lustiga små förkläden i knäna och troligtvis djupsymboliskt blingbling kring halsarna. Karlarnas blickar mötte de vitklädda tösernas och deras rödvinsfärgade läppar hummade med i sång som radades på sång, applåderade artigt och begärde efter uttågandet om förlängning av det hela.
En sån lycka, tänkte flickorna sedan, att vi med våran sång kunnat tillfredsställa dessa mäktiga farbröder musikaliskt och på så vis sluppit bli kidnappade av latinbabblande, kåpklädda sektisar med ritualbok och döskalle i hand. Och så firade de sin framgång med frukterna av sitt arbete, som bestod i finvin i riklig mängd samt chokladpraliner från en stor och exklusiv ask.
Och snipp snapp snut, så var sagan slut.
Niohundra år?
I Schweiz kommer man sällan långt med en svensk legitimation. Var gång jag i ausweiskrävande situation halat fram mitt stackars lilla id-kort har jag antingen dömts ut som närsynt, spöke eller allmänt dum-i-huvet.
Kanske beror det på att min körkortsbrist framkallar en övertygelse hos den mottagande parten om att det är ett bankkort och inte en giltig legitimation jag sträcker fram.
Eller så har det någonting med den konstiga schweiziska bakoframdatumskrivarmetoden att göra. Typ om om jag skulle vara niohundra år och född den nittonde dagen i den nittionde månaden år 1102.
Eller så tycker de bara att jag är ful på bilden. Vad vet jag.
Kanske beror det på att min körkortsbrist framkallar en övertygelse hos den mottagande parten om att det är ett bankkort och inte en giltig legitimation jag sträcker fram.
Eller så har det någonting med den konstiga schweiziska bakoframdatumskrivarmetoden att göra. Typ om om jag skulle vara niohundra år och född den nittonde dagen i den nittionde månaden år 1102.
Eller så tycker de bara att jag är ful på bilden. Vad vet jag.
hånad svensk legitimation
Glad nobeldag!
Idag är jag ledig hela dagen för första gången på två veckor. Det innebär egentligen att jag borde ge mig ut och göra stan i den bemärkelsen att jag i julklappshysteri shoppar upp mina surt förvärvade stålar i någon av alla stans hm-butiker, som alla innehar det rätta svenska modet, till det rätta schweiziska priset (det vill säga cirka det dubbla) och därefter handlar mig en starbucksig kaffe att avnjuta i det finfina vintervädret (det vill säga i det tvågradervarma snöslasket).
Fast nu ser det inte bättre ut än att en liten idé fötts i mitt huvud. En idé om att det vore bättre att stanna inne, läsa bloggar, äta lunch till frukost och förbereda mig mentalt inför kvällens festligheter. Kanske resumera gårdagens mystiska luciatågande för en nyhetstörstande bloggpublik.
Ja. Så får det nog bli.
Frukost en gång när jacob var här och jag kommit ihåg att gå till affären.
Lucka nio
Femton dagar kvar till grytedopp,
stilla natt som spelas non stop
och maxad risk för blodpropp av all skinka, korv och glögg i kopp.
Allt detta för att fira att det var tvåtusentio år sedan det i stallet sa plopp
Allt detta för att fira att det var tvåtusentio år sedan det i stallet sa plopp
och Josef skrek flaggan i topp, det blev en med snopp.
Gudomligheten fick således alltså mänsklig kropp
som senare på ett kors spikades opp
för att bära konsekvensen av en fet flopp.
Han blev såattsäga hela världens spottkopp
som madrassen man landar på när man hoppar höjdhopp.
som madrassen man landar på när man hoppar höjdhopp.
Och lyckligtvis stod han efter tre dagar opp,
mådde efter omständigheterna tipptopp,
vann över döden och gav mänskligheten nytt hopp,
anledning att utföra jämfotahopp och dansa till lyckopop.
mådde efter omständigheterna tipptopp,
vann över döden och gav mänskligheten nytt hopp,
anledning att utföra jämfotahopp och dansa till lyckopop.
Buff och Sippel
Jag har med huvudvärk som skäl rymt från den fikande, skrikande barngrupp jag egentligen borde ta hand om för att skriva in lite adresser i församlingens register. Att tolka handskrivna namn och lika kluddiga adresser är inte det lättaste. Framför allt inte då adresserna är konstigt schweiziska och namnen låter somom de är hämtade ur en tecknad barnfilm.
Om jag inte helt misstagit mig kan man i detta land heta Buff och Sippel i efternamn och bo på Mikafilstrasse eller i Samstagern (där det förövrigt borde vara ständig helg). Lustigt.
Förundrad men glad i det mystiska schweizarlandet.
Om jag inte helt misstagit mig kan man i detta land heta Buff och Sippel i efternamn och bo på Mikafilstrasse eller i Samstagern (där det förövrigt borde vara ständig helg). Lustigt.
Förundrad men glad i det mystiska schweizarlandet.
Svenska Frimurare Orden
Ikväll är det dags för zürichaupairgruppens första luciatåg för säsongen.
Det idoga planerandet, tontränandet och texttragglandet skall nu sättas på prov och alla är peppade till tusen på de tusen juleljusen som skall tändas och förhoppningsvis inte bränna upp några långa lockiga luciahår.
Jaha, men var ska ni framträda då, undrar ni nu.
Jaha, men var ska ni framträda då, undrar ni nu.
Schhhhhh, måste jag svara då. Ty det är inte vilket gammalt hak som helst. Nejhej. Det är typ världens hemligaste karlaklubbs sammankomst som skall äras med vår egentligen otillåtna kvinnliga närvaro.
Ja. Jag talar alltså om den Svenska Frimurare Orden (i all dess särskrivna härlighet). En orden som enligt uppgift skall arbeta enligt ett etiskt-filosofiskt system, en personlighetsutveckling där ökade kunskaper erhålles gradvis om livets mening, baserat på byggnadskonstens symbolik genom de verktyg som användes i det rituella arbete.
Ja. Jag talar alltså om den Svenska Frimurare Orden (i all dess särskrivna härlighet). En orden som enligt uppgift skall arbeta enligt ett etiskt-filosofiskt system, en personlighetsutveckling där ökade kunskaper erhålles gradvis om livets mening, baserat på byggnadskonstens symbolik genom de verktyg som användes i det rituella arbete.
Har ni någonsin hört talas om något så mystiskt?
Inte?
Okej. Inte jag heller.
Svartvitt luciatåg från isöndags.
Bisarra staden Basel
Igår var jag, likt så mången annan onsdag, på utflykt till den bisarra staden Basel.
Ja. Jag säger bisarr i brist på bättre beskrivning av de hysteriska väderväxlingar som rått där de senaste dagarna. Från många minus till fjorton grader plus på bara ett par, tre, fyra dagar. Det är en ökning på cirkus tjugo grader på en halv liten vecka det, och enligt hörsägen skall det hela bero på någon typ av fön. Konstigt.
Ja. Jag säger bisarr i brist på bättre beskrivning av de hysteriska väderväxlingar som rått där de senaste dagarna. Från många minus till fjorton grader plus på bara ett par, tre, fyra dagar. Det är en ökning på cirkus tjugo grader på en halv liten vecka det, och enligt hörsägen skall det hela bero på någon typ av fön. Konstigt.
Hursomhelst var det hysteriskt trevligt i Basel, med en massa glada au-pairer och juligt knytkalas. Min fuskhembakade brödmixlingonlimpa gjorde succé och jag gjorde upptäckte ny smaksensation: risalamaltadoppad mango.
Hujedamig så gött det är!
Hujedamig så gött det är!
Lucka åtta
Bakom lucka åtta gömmer sig dikten som rimmar på clementin.
Efter många dagars skapande sinar nämligen gärna fantasin,
Efter många dagars skapande sinar nämligen gärna fantasin,
och fyndigheten falnar även hos en ambitiös blondin
som för stunden är en varm kamin
där hon under täcken och filtar försöker slänga fram rim på rutin.
Nej, tjugofyra dagars dikt är minsann inget för små glin,
ty det gäller att dagligen jobba hårt för att hitta rätta melodin,
frigöra magin,
förlösa poesin,
och innan midnatt knappa in de väl valda bokstäverna i datamaskin.
Och när man sedan är färdig med kalenderindustrin
är det dags att komponera julerim till sin morfar, farbror och pregnanta kusin.
Något som förslagsvis görs i ljuset från hemstöpt stearin,
i sällskap med en flaska kryddat vin.
Det är då det är bra att ha sånahärninga ord sparade i ett litet metaforiskt skrin.
Såna som rimmar på porslin, gardin, bilirubin, pingvin, klosterruin
och pretty much allt annat man kan hitta i den nationella encyklopedin.
Att dricka blod ur vampyrkarls handled
Ni undrar om jag överlevde gårdagens visuella blodsutgjutelse.
Jag gjorde det.
Även om jag halva tiden fnissade guppande åt det melodramatiska skådespeleriet och andra halvan darrande satt gömd bakom en kudde. Dricka blod ur en vampyrkarls handled liksom. Folk (jag) har ju svimmat för mindre.
Nåväl. Jag säger väl som min gamle kungfumagister brukte, innan han uppmanade oss att kicka varandra i huvet: det som inte dödar, det härdar.
Jag gjorde det.
Även om jag halva tiden fnissade guppande åt det melodramatiska skådespeleriet och andra halvan darrande satt gömd bakom en kudde. Dricka blod ur en vampyrkarls handled liksom. Folk (jag) har ju svimmat för mindre.
Nåväl. Jag säger väl som min gamle kungfumagister brukte, innan han uppmanade oss att kicka varandra i huvet: det som inte dödar, det härdar.
Sak man till exempel kan svimma av.
Sant blod
Ikväll har jag fattat ett ödesdigert beslut. Ett som antagligen kommer att påverka min närmast förestående framtid så till den milda grad att jag varken kommer kunna sova, äta eller tänka som vanligt.
Ja håll i hatten, för nu blåser zürichs blodräddaste brud för första gången bort dammet från den första skivan i den första säsongen av decenniets blodtörstigaste serie.
Med lite tur och en gudomlig putt i rätt riktning ses vi igen i levande tillstånd.
Annars: solong långkalsong!
Ja håll i hatten, för nu blåser zürichs blodräddaste brud för första gången bort dammet från den första skivan i den första säsongen av decenniets blodtörstigaste serie.
Med lite tur och en gudomlig putt i rätt riktning ses vi igen i levande tillstånd.
Annars: solong långkalsong!
Livrädd men lite förväntansfull
Lucka sju
Sjunde luckan öppnas idag
En mackapär som tydligen skall ha ett teknologiskt övertag
Men faktum är att jag
Vad jag än så länge kan säga är att det inte är något durkslag,
och om jag vore som svensson är överlag
hade jag förmodligen redan sålt mitt bohag
för att köpa den där klappen som sägs giva behag
och en känsla av ett förstärkt jag,
iallafall om man skall tro vissa marknadsundersökningsföretag.
En mackapär som tydligen skall ha ett teknologiskt övertag
och i vissa magasin med sin glansiga platthet prytt mittuppslag,
som litegranna bråkar med vår svenska jantelag
genom att vara tunnare och smartare och snabbare än andra produkter av liknande slag
och öka äppelälskare runt om i världens hjärtslag.
Men faktum är att jag
istället för att köpa i-pad hittat presenter av andra slag
om vilka jag av överraskningsskäl inte kan hålla föredrag.
Vad jag än så länge kan säga är att det inte är något durkslag,
utan snarare grejer som går att paketera in i mindre avancerade omslag.
Kanske är det något med handtag,
och något annat som kan använda varje dag.
Några förslag?
Några förslag?
Dö rackarns vetebrö!
Ja. Igår var som bekant den sjätte december. En fet godisdag här i schweiziska landet. Aupairerna hade sin sista luciarepetition och tog då tillfället i akt att frossa i schweiziska specialiteter.
Själv fastnade jag för dihär små rackarna som huserar i var och varannan butik i tider som dessa. Välsmakande, snygga och praktiska. Känner man som jag, att livet går en huvudsakligen emot, har man nämligen i dessa ett utmärkt föremål att ta ut sin bitterhet och frustration på.
Själv fastnade jag för dihär små rackarna som huserar i var och varannan butik i tider som dessa. Välsmakande, snygga och praktiska. Känner man som jag, att livet går en huvudsakligen emot, har man nämligen i dessa ett utmärkt föremål att ta ut sin bitterhet och frustration på.
Dö ditt rackarns hånleende vetebrö, dööö, vrålar man med blodtörstig blick, höjer sedan dolken sin och utdelar det livsavslutande hugget, avnjuter sedan sitt nyslaktade bakverk med en klunk hagebuttentee och fortsätter sedan sitt liv med återfunnet mod.
Nu ger jag mig ut på julklappsjakt. Igen.
Önska mig lyckatill!
Nu ger jag mig ut på julklappsjakt. Igen.
Önska mig lyckatill!
Lucka sex
Inför den sjätte december vi står
vilket i Schweiz betyder att vi besök från herr Nikolaus får.
Tydligen kommer han samma dag varje år
och stryker kring knutarna med sitt långa hår.
Kanske fastnar han med skägget i ett snår
och blir kvar där tills det blir vår,
men oftast klarar han sig utan oönskade sår
och hinner fram i tid för att lämna sina spår,
som brukar innebära karameller i ungarnas stöveltår.
Och sen måste ungarna borsta tänderna med massor av flour,
så att det inte på tänderna går hål.
Det kan nämligen vara smärtsamt och framkalla en och annan tår,
även om det inte är besvär som består
om en tandläkare i tid med sin hjälp bistår.
Vakna på rätt sida?
Jag tror bestämt att jag idag vaknat på helt fel sida, ty hela världen är ful och elak och allting går mig emot.
Hör här!
Till en början har frukostbröden mina har fastnat i rosten, bränt mina arma fingrar samt smulat ner mitt halva golv. Därefter var kranvattnet mitt såpass varmt att det orsakade båd brännskador och vrål. Och när jag sedan skulle vandra till köks med min rikliga ansamling disk stod grannens tvätt i vägen för min köksdörr.
Ute regnar småspik så att all julestämning smälter bort och likaså verkar alla potentiella julklappsköp ha gått upp i rök, såatt jag tomhänt fått lämna min huffiga och buffiga julklappsletningstur. Dessutom har min tandkräm tagit slut, och min enda hårsnodd gått sönder. På fyra ställen.
Kvar är bara mysteriet kring vilken sida som egentligen är den rätta att vakna på. Kommer jag på det kan jag kanske luta madrassen min åt det hållet vid aftonens insomnande, för att undvika en liknande utveckling av morgondagen.
Vad tror ni?
Bild på migsjälv där min blick ser lika mörk ut som den känns i detta nu.
Stulen från Fredrik.
Till en början har frukostbröden mina har fastnat i rosten, bränt mina arma fingrar samt smulat ner mitt halva golv. Därefter var kranvattnet mitt såpass varmt att det orsakade båd brännskador och vrål. Och när jag sedan skulle vandra till köks med min rikliga ansamling disk stod grannens tvätt i vägen för min köksdörr.
Ute regnar småspik så att all julestämning smälter bort och likaså verkar alla potentiella julklappsköp ha gått upp i rök, såatt jag tomhänt fått lämna min huffiga och buffiga julklappsletningstur. Dessutom har min tandkräm tagit slut, och min enda hårsnodd gått sönder. På fyra ställen.
Kvar är bara mysteriet kring vilken sida som egentligen är den rätta att vakna på. Kommer jag på det kan jag kanske luta madrassen min åt det hållet vid aftonens insomnande, för att undvika en liknande utveckling av morgondagen.
Vad tror ni?
Bild på migsjälv där min blick ser lika mörk ut som den känns i detta nu.
Stulen från Fredrik.
Lucka fem
Bakom lucka fem döljer sig en dikt om is,
Ty jag kommer trots allt från trakter som tidvis
I tider som dessa kan det ju vara precis
en hyllning till kylan, som vi kan kalla vinterns pris.
Delvis handlar den också om hur snön olyckligtvis
i mina trakter är på väg in i smältandets kris.
Ty jag kommer trots allt från trakter som tidvis
kan beskrivas som ett vinterparadis.
Där snön ligger i drivor under kvarglömd solmarkis
på en bädd av granris.
Där den ibland drabbas av hybris,
så att den faller i dagar och nätter, ibland veckovis
tills hela landet begravs likt en dammig servis
som givits till din farmor av en smaklös polis
i ett försök till kurtis.
I tider som dessa kan det ju vara precis
vad vi önskar att se när vi står vid vår spis
för att tillaga vår feta julegris.
Och fortsättningsvis
kan det ju vara trevligt att öva upp sin dotter till en skicklig snöskulptris
så att hon i framtiden kan vinna stora pris
och hamna i någon stor tidnings lilla notis
där hon hyllas för sin konstnärliga expertis.
Men hur skall detta gå när kylan olyckligtvis
Men hur skall detta gå när kylan olyckligtvis
här i syd får vika undan för en ljummare bris,
och lämna mig fri från snöskottningens exercis?
Det får bli en surpris.
Det får bli en surpris.
Joddlande lederhosiga män
Idag är det andra advent, och andra ljuset är tänt.
Jag har ägnat dagen åt att fira lucia i förtid, glädjas åt kvalitativ svensk film, samt att förtära söndagsmiddag i välfylld ölhall med joddlande farbröder i ledriga hosor och med guppande ölmagar.
Stämningen som där rådde var minst sagt familjär, skulle jag vilja påstå. Var och en i publiken blev nämligen i-hand-hälsad och i den mån det gick tilltalad med namn från scenen. Fint!
Sören här nedan blev välkomnad som den gode familjefar som värmde deras gamla och vinterfrusna karlahjärtan. Iallafall om man skall tro min tvivelaktiga schweizertyska tolkning.
Jag har ägnat dagen åt att fira lucia i förtid, glädjas åt kvalitativ svensk film, samt att förtära söndagsmiddag i välfylld ölhall med joddlande farbröder i ledriga hosor och med guppande ölmagar.
Stämningen som där rådde var minst sagt familjär, skulle jag vilja påstå. Var och en i publiken blev nämligen i-hand-hälsad och i den mån det gick tilltalad med namn från scenen. Fint!
Sören här nedan blev välkomnad som den gode familjefar som värmde deras gamla och vinterfrusna karlahjärtan. Iallafall om man skall tro min tvivelaktiga schweizertyska tolkning.
Inatt jag drömde
Inatt drömde jag att jag skulle gå om gymnasiet. I Umeå. På värsta låtskrivarskolan. Och så skulle jag bo i ett kollektiv där det fanns spindlar och våningssängar.
I skolan skrev jag en ganska fräck låt som gick litegrann såhär:
Sleeping in my spidercrib,
I skolan skrev jag en ganska fräck låt som gick litegrann såhär:
Sleeping in my spidercrib,
feeling pains in my left rib.
Sen vaknade jag och nu eldar jag vörtbröd i rosten.
Gött.
Gött.
Det är tjejen på bilden som skrivit inlägget.
Lucka fyra
Bara tjugo dagar kvar till julaftons kväll,
Att en pepparkaksdiet till exempel kan omvända en rebell,
tills tomten kommer till den som varit snäll
och stannar utanför hos den som besökt bordell,
stört sin granne med för hög decibell,
givit sin nästa en oförtjänt smäll,
skjutit en gasell
eller helt enkelt varit lite väl kriminell.
Men när elakheten blott är marginell
Men när elakheten blott är marginell
kan det ju hända att tomten är rationell,
och inser att en förbättring är potentiell.
Att en pepparkaksdiet till exempel kan omvända en rebell,
som heter Isabel
och brukar ägna sig åt att att experimentera med en substans som är artificiell
och gör hela världen fyrdimensionell,
så att hon slipper skäll
och istället får en karamell,
en akvarell av en eternell
eller möjligtvis en resa till Israel.
Skriller och Adam Brody
Igår var jag och Sofia på sagolikt skridskoäventyr. På värsta juliga slottet, med fotmördande hyrskriller och blinkande ljus.
Jag krockade bara en gång. Med en baklängesåkande konståkerska.
Och Sofia klarade sig helskinnad och glad ur det hela.
Sen gick vi långt och länge, litegranna vilse och förbi en affär som hette likadant som en stilig skådespelare.
Och sen gick vi hem.
Lucka tre
Redan dags för december tre
och jag är fortfarande mätt efter gårdagens buffé.
Men om tjugoen dagar skall ni se
att det på många håll lagas mat som bäddar för succé.
Massor utav laxfilé
och sill utav finaste kvalité,
gourmetgelé, fläskkarré och kanske någon slags paté,
säkert någon elegant sufflé med smakrik puré
och till eferrätt te
och lingonsorbet.
Av ett julbord som kunnat passa en gourmet
och dessutom spänna tyget i hans dyra piké
har ni nu fått en vacker och utförlig resumé.
Själv är jag dock rätt lätt mättad för att vara europé
en tunna julmust och ni har toppat min livskvalité,
och till det ett par bullar och en potatis, om jag får be.
Men om tjugoen dagar skall ni se
att det på många håll lagas mat som bäddar för succé.
Massor utav laxfilé
och sill utav finaste kvalité,
gourmetgelé, fläskkarré och kanske någon slags paté,
säkert någon elegant sufflé med smakrik puré
och till eferrätt te
och lingonsorbet.
Av ett julbord som kunnat passa en gourmet
och dessutom spänna tyget i hans dyra piké
har ni nu fått en vacker och utförlig resumé.
Själv är jag dock rätt lätt mättad för att vara europé
en tunna julmust och ni har toppat min livskvalité,
och till det ett par bullar och en potatis, om jag får be.
Falska köttabetar och rättrullad tårta
Ni undrar om julbordet blev lyckat, om jag rullade kakorna åt rätt håll samt om skinkan höll önskvärd kvalité.
Och jag svarar ja ja och ja.
För vem är inte lycklig med en hög köttiga bullar i magen, två flaskor must framför sig och en griljerad juleskinka, som i smyg inte alls är någon juleskinka utan en helt vanlig schweizisk köttabit på fatet sitt?
Och rullatårtorna blev båd tjusiga och smakliga. Turligt nog. Kanske för att mor min i sista stund upplyste mig om att det var långsida till långsida som gällde vid själva rullandet. Inte kortsida till kortsida alltså. Bra gjort, mor!
För vem är inte lycklig med en hög köttiga bullar i magen, två flaskor must framför sig och en griljerad juleskinka, som i smyg inte alls är någon juleskinka utan en helt vanlig schweizisk köttabit på fatet sitt?
Och rullatårtorna blev båd tjusiga och smakliga. Turligt nog. Kanske för att mor min i sista stund upplyste mig om att det var långsida till långsida som gällde vid själva rullandet. Inte kortsida till kortsida alltså. Bra gjort, mor!
Lucka två
Andra december är redan här
och det är bara tjugotvå dagar kvar tills vi får stillat våra habegär
genom att öppna presenter från en exklusiv affär
innehållande till exempel en necessär,
eller biljetter till en asball konsert
paketerade i ett snofsigt kuvert,
kanske just en såndär mackapär
som vi önskat från polare pär:
en salva mot hudbesvär,
som doftar som en dessert
innehållande blåa bär.
Fast tänk om det är sisåhär
Fast tänk om det är sisåhär
att få-lyckan blott är en chimär,
och att du trots att du faktiskt är dökär och svär
och inget hellre vill ha än just det där,
inser att det materiella mest är till besvär,
att det leder till misär
och något tragiskt som involverar ett gevär.
Så tag dig i akt och stilla dina begär!
Tugga i dig en bit camenbert
och tillåt dig att vara en ordinär o-miljonär
som sig på djupare saker livnär.
Och sedär,
där har du en livsstil som klär!
Potatisskalarmuskeln
Alldeles strax drar svenska kyrkans jättesvenska julbord igång, en ytterst exotisk och ganskaså välbesökt tillragelse här i schweizerlandet.
Skinkan är uppskuren och musten kyld. Själv är jag hungrig som vargen och en smula trött i potatisskalarmuskeln. Men med ett glatt humör och glögg i min hand lär modet inte tappas i första taget.
Och när musten är slut öppnas lucka två i den idalinnska julkalendern.
Det vill ni väl ändå inte missa?
Skinkan är uppskuren och musten kyld. Själv är jag hungrig som vargen och en smula trött i potatisskalarmuskeln. Men med ett glatt humör och glögg i min hand lär modet inte tappas i första taget.
Och när musten är slut öppnas lucka två i den idalinnska julkalendern.
Det vill ni väl ändå inte missa?
Die slask, die!
När den första snön kommer brukar jag tänka att jag minsann aldrig skall tröttna på det ljuvliga ljus den för med sig, den julestämning den framkallar och den härliga kylan den sällskapar med. I år skall jag minsann njuta av den helhjärtat och utan bitterhet vänta ut den tills den lämnar marken självmant, tänker jag så gott som vart år och trallar så i glädje en vers av jagserdetsnöardetvarvälroligthurra.
Men. Idag kom den första slasken.
Grå och blöt och deprimerande ligger den på trottoaren och slarvar och med ens är var sprudlande tanke som bortblåst. Die slask, die! vill jag skrika och helst samla ihop alltsammans i en stor hink som jag sedan gräver ner i jorden och aldrig mer behöver se.
Men med tanke på min brist på båd hink, spade och muskelstyrka väljer jag istället att behandla den med ignoransmetoden. Baka en rulltårta och låtsas att den inte finns.
Just nu funderar jag på åt vilket håll det är tänkt att själva tårtan skall rullas.
Kortsida mot kortsida väl?
Rättrullad rulltårta
Heureka /lucka ett
Heureka! (Jag har det, alltså)
Efter noggrann eftertanke, en stunds bloggjulkalenderruntgooglande samt genomsökning av min talangbank har jag kommit på vad jag ska bjussa er på. Inspirerat av pelles ljuvliga idé och diverse andra slumpvis framgooglade gamla bloggkalendrar skall jag nu giva er frukten av min gudabenådade poetiska gåva. En juldikt i tjugofyra delar -med sin början idag.
Låt jubel ljuda, och dikten likaså.
Håll alltså till godo, för här öppnas lucka ett!
Med ett rosa rosigt doftljus vid min sida tänt
Åtminstone några procent.
Efter noggrann eftertanke, en stunds bloggjulkalenderruntgooglande samt genomsökning av min talangbank har jag kommit på vad jag ska bjussa er på. Inspirerat av pelles ljuvliga idé och diverse andra slumpvis framgooglade gamla bloggkalendrar skall jag nu giva er frukten av min gudabenådade poetiska gåva. En juldikt i tjugofyra delar -med sin början idag.
Låt jubel ljuda, och dikten likaså.
Håll alltså till godo, för här öppnas lucka ett!
Med ett rosa rosigt doftljus vid min sida tänt
och bakom mig en festligt firad första advent
har den första december slutligen anlänt.
Om tjugotre dagar firar vi killen som Gud till oss sänt
genom att sjunga med lätt brittisk accent
en käck gammal carol om allt det saliga som hänt.
Men tills dess, låt oss göra som 50 cent
Men tills dess, låt oss göra som 50 cent
pryda våra hem med blingbling och läckra ornament
och därefter stanna upp ett moment
, kanske spela en visa på något gammalt instrument
och smälta allt vi känt
och slappna av.
Åtminstone några procent.
Kalender?
Klart jag var oppe i ottan imorse och tittade på kalendern. Kanske inte så tidigt som vissa andra, då det på intet vis är nödvändigt vid tittande på internetversionen. Men ändå.
Hursomhelst tyckte jag det verkade sjukt lovande. Ritvas mumindialekt, Rogers fluffiga frisyr och dottern Isadoras känsla för vilka accessoarer som är "rätt" bäddar ju såattsäga för succe, vill jag påstå.
Och appropå kalendrar har jag hört att man som bloggare litegranna är nödgad att bjussa sina läsare på just en sådan, nu när december månad anlänt. Frågan jag ställer mig är dock vad för någon typ som egentligen skulle göra sig bäst på idas sida.
En modetipskalender är ju utesluten med tanke på min brist på fashionkänsla. Och en jag-tar-av-mig-ett-klädesplagg-för-var-dag-kalender är inte heller att tänka på, då detta på intet vis är en strippblogg. Och hur skulle det se ut med en jag-lottar-ut-en-fräck-vinst-var-dag , när jag inte ens har fantasi nog att skaffa juleklappar till de näraste och käraste.
Ja det ser väl inte bättre ut än att ni får gå kalenderlösa. Om jag inte en snilleblixt innan klockan hinner slå tolv, vill säga. Så det så.
Hursomhelst tyckte jag det verkade sjukt lovande. Ritvas mumindialekt, Rogers fluffiga frisyr och dottern Isadoras känsla för vilka accessoarer som är "rätt" bäddar ju såattsäga för succe, vill jag påstå.
Och appropå kalendrar har jag hört att man som bloggare litegranna är nödgad att bjussa sina läsare på just en sådan, nu när december månad anlänt. Frågan jag ställer mig är dock vad för någon typ som egentligen skulle göra sig bäst på idas sida.
En modetipskalender är ju utesluten med tanke på min brist på fashionkänsla. Och en jag-tar-av-mig-ett-klädesplagg-för-var-dag-kalender är inte heller att tänka på, då detta på intet vis är en strippblogg. Och hur skulle det se ut med en jag-lottar-ut-en-fräck-vinst-var-dag , när jag inte ens har fantasi nog att skaffa juleklappar till de näraste och käraste.
Ja det ser väl inte bättre ut än att ni får gå kalenderlösa. Om jag inte en snilleblixt innan klockan hinner slå tolv, vill säga. Så det så.
Batteribrudarnas krämiga julekalender från förra året då va.
Lingon
Idag bakar jag lingonbröd och lingonrulltårta. Man skulle kunna tro att det är lingonveckan.
Men det är det inte! HA!
Lingon
Men det är det inte! HA!
Lingon
