Nejmen! Titta vem som flyttat in hos batteribrudarna idag!

Och se vad hon hade med sig!

Det blir bra sommar dethär, hörni.

Och se. Helgen blev trots fredagens dramatik synnerligen lyckad med systerdejt, bananglassdejt, födelsedagskalas och morsdagtårta i mängd.

Bäst av allt lär dock vara gårdagens återförening med de hemkomna afrikabrudarna. Glädjetårarna sprutade från min sida och plötsligt kändes lyckan fullkomlig.


Ida, Frida och Rebecka en sommar för längesen när vi alla såg likadana ut.

I will näver let you go again, säger jag. Åtminstone inte på ettpar månader eller så.

Tidningsavskedsmiddag igår då ja. En kväll i pastan, glädjen, sorgen och chockens tecken, så att säga.


Bra början med matigheter och glädje.

Fredrik fick dock ingen pasta och fick därför lägga sin energi på att se snygg ut istället.
Annars glatt. 

Glatt glatt.

GLATT!

Och oj så glatt!

Så glatt att hela sällskapet vandrade vidare till dans och härligheter på stadens schtekiga nattklubb.

Och glatt var det ända tills någon random kille blev skjuten i halsen och förblödde mitt på dansgolvet.

Kära nån, vilken kväll.
Tur att jag inte slutar jobbet oftare.
Klarar inte såntdär.

Gokväll kamrater.

Nu är tiden inne för mig att på ett officiellt sätt ta avsked av den här stresshysteriska och lite lätt ångestframkallande våren och ta klivet in i den ljuva ledighetens sommar.

Passerbrickan är inlämnad till den där tidningen och aldrig mer skall jag ringa ett sånt där säljsamtal. Förhoppningsvis. 

Detta betyder betydligt mer tid för bloggar, solsken, dammsugande av golv och hemkomna afrikanska vänner. 
Ni kan alltså önska mig välkommen tillbaka till livet!

 
Låt oss samman utbrista i ett halleluja!

HALLELUJA!

Och nu: avskedsmiddag med skönaste säljarna i stan.
Hejhej!
Hejhej!

Inte nog med att man blir snygg och vältränad av jobbet  mitt, man kan ju bli tv-kändis också!



Kolla på fräschaste bruden i rosa och blått alldeles i början.

Vilken stjärnglans!

Ikväll luktar det vårregn, blomma och grill i gamlestan och jag tycker att det hela känns rätt okej.

Ibland kan en minsann känna att ens blogg liksom vänder sig emot en. Vägrar att samarbeta och glömmer bort all omsorg man lagt ner på den.

Den kan till exempel bestämma sig för att inte publicera de superduperkäcka mobiltelefoninlägg man författat om norska nationaldagsfirerier och billiga chokladbollar och då kan man bli litegranna ledsen och modlös och allmänt opepp.



 

Men opepperier hör inte den här bloggen till. Därför publicerar vi här en glad norsk mittinattenbild på en moster och en ida för att liva upp stämningen. Och litegranna för att hylla det snygga landet i väst. Heja Norge!

Godnatt!

Ånej! Har jag glömt bort att blogga hela helgen? NU IGEN? Jag har det ja. Dumt.

Ska vi göra som så att vi snabbsammanfattar veckoslutet kanske? Ska vi göra det? Vi gör det!

Ja. Jag har alltså sett två luftballonger och spanat på solnedgång på ett berg, lyssnat på en glad gospelkör och hållt i ett paraply. En bok till en pappa har jag köpt, och tjockat i mig en massa kebab. Sen har jag förlorat en match i TP och köpt en randig kappa på en loppis. Bevittnat ett brölopp och ett jättelångt och glatt regnbågståg har jag också gjort och det var väl ungefär allt.


Såja. Då var ni ikapp ja.
Redo för ny vecka.
Hej!

Fortfarande utan kamerasladd förbereder vi här en rosa vårinvigningsveganmiddag bestående av rödbetsbiffar med rödlök, rosé och hallonpaj.

Lyckligt hemkommen från heltrevlig släktträff har jag precis insett att jag slirvslarvat bort vad som för tillfället tycks vara mitt livs viktigaste ägodel: kamerasladden!

Och innan den är funnen blir det inga bilder och härligheter för någon. Abstintenta läsare hänvisas därför till sakletarstyrkan som förhoppningsvis skall göra en insats för att lösa problemet snarast. Hjälp hjälp!

Okej. Nu är helg och härligheter komna och därför har jag bestämt mig för att sluta vara sjuk. Idag ska nämligen kusinerna och jag ut på roadtrip med destination släktträff och det ska bli så trevligt så.


Påt ungefär såhär kan jag tänka mig att det hela kommer se ut. Med skillnaden att den rara dalastugan i bakgrunden kommer vara en dalsländsk liten herrgård då.

 

 

När man är hemma och är sjuk får man inte bara ligga i overksam i soffan hela dagen. Man kan dessutom få hemburen mat och en hel påse godis av sin sambo, som man till exempel kan tjocka i sig framför kvällens bantningsprogram på teven. Härliga tider!

Kollakollakolla! Ser ni nånting annorlunda? Ser ni nånting nytt?


Har hon fått nånting i ögat, tänker ni.

Har hon gjort nånting med tänderna?

Närå. Felfelfel! skriker jag. Det är håret som är grejen.

Hårtofsens glada tid är tillbaka, om än dock i en ganska kort och töntig form.


Snygg både uppifrån och litegrann från sidan.


Fantastiskt!

Begravningen gick bra och var fin men en smula blåsig. Morfar vilar numer i frid under ett körsbärsträd och det unnar jag honom. En härlig blåbärsplockarfarbror, snurrstolssnurrare och kakmonster var vad han var och det kan han fortsätta med nu. Fast i himlen då. 


Härlig morfar med tjusig mormor.

Dagen idag har varit en såkallad heldag i syskonskapets tecken och för att kompensera för gårdagens kamerafrånvaro har jag idag dokumenterat allt! Följ med och se!


Det hela började alltså med att syster hämtade upp mig för paketbytestur på staden. Tydligen hade presenten jag i sann kärlek och omtanke valt ut åt henne häromveckan inte alls fallit henne i smaken och det var dags att leta rätt på en ny.

Jag hittade en jättejättelång klänning som jag tyckte skulle passa åt systern min. Såhär såg den ut:

Dessvärre var den inget att hänga i granen, eller för den delen över sin kortvuxna lekamen, så vi blev tvugna att vandra vidare. En liten kärleksparfym av det starka slaget inhandlades åt syster, som blev båd nöjd och väldoftande.

Så glad blev hon att hon tog med mig till kyrkan för att tacka Gud för livets förträfflighet. (Troligtvis hade vi åkt dit i vilket fall som helst, men det spelar egentligen ingen större roll.) Glatt och härligt var det hursomhelst och efter den inspirerande gudstjänsten bjöd syster mig på fika. Gött!

Därefter tog vi modebloggarposarbilder på busshållplatsen. Syster var elegant i kavaj och klackiga skor.

Och jag spexade till mitt något sunkigare ställ med en något edgigare pose. Tröjan jag bär är för övrigt systers ratade födelsedagspresent. Den ÄR ju snygg!

Och som avrundning på kvällen for vi mot föräldrarnas boning och på vägen hittade vi brodern ovan. En rättså suddig karl, som på grund av sitt udda val av boplats inte påträffats de senaste två åren. Typ. "Trevligt att råkas" sa vi då och så for vi samman i både tåg och bil medan brodern fick berätta om sitt spännande liv.


Bra dag detdär. Mycket bra dag.  

Och festligt blev det också när Jenny slängde på sig nåra lösfransar och dansade ikring i rutig kappa.

När Ida försökte få till en tjusig ihopmedtårnatwiggypose.

Och Olle målade sig som sjuttitalsziggystarduststjärna. 

Så festligt blev det, att jag glömde bort att plåta självaste kalaset. Istället satt jag på en filt på hanssonbarnens vardagsrumsgolv, knaprade smöriga popkorn och lärde mig vad skillnaden mellan lajvande och rollspelande är. Stor är den tydligen.

Nu ni. Nu far vi iväg på sextisjuttitalskalas.

Måndagen den tredje maj: dagen då ida tog tag i sitt liv och sa upp sig från jobbet.

Ett glädjebesked som i praktiken betyder att hon om sisådär en månad utöver arbetandet kommer ha ett liv, precis som alla andra. Med lediga kvällar. Och tid att tvätta sina strumpor. Halleluja!

Oj oj oj! Har ni nånsin sett på maken till framgång?

Här sitter jag, som länge och med övertygelse trott att sådant var exklusivt för folk med tufftelefoner, med en fullt fungerande fräsigmobilbloggarmojäng (också kallad mobiltelefon) framför mig och en alldeles nyöppnad och superdelikat jordnötssmörsburk i min hand. En burk som visserligen kostade skjortan, men det var det värt!


Och appropå skjortor som kostar vill jag gärna berätta att tröjan jag på bilden bär är alldeles ny och dessutom stickad av hundra procent ekologisk bomull. Det ni! Och om man vill kan man nu spela chack på min mage. Härligt!

Vitsippsutflykt med familjen idag och alla infann sig i skogen med kameran i högsta hugg. Mor utlyste fototävling där snyggaste vitsippeporträttet skulle vinna storslaget pris i form av ära och berömmelse från hela familjen. Då vi saknar opartisk domare bestämmer jag att jag står som segrare med bidraget nedan.

Anna gjorde dock ett tappert försök med sin monsterkamera hon också.


Medan mor och far mest kramades och såg rara ut.
Sen strikade jag och syster vitsippeposen.


Sen spanade vi litegranna på en get och sen åkte vi hem. Fin söndag.

Sprang på skönaste grabbarna på väg till syster igår. Tror de fick i sig lite mycket i fredags och villade bort sig på hemvägen från valborgsferren.

Men jag är inte den som är den. Nya grannar välkomnas varmast. Vi har ju pölar så det räcker liksom.

Snea gräsänder

Idag fyller syster tjugutvå och därför ska hon få paket. Paket inslaget i torsdagens del tre.

Mycket fint och klimatsmart.

För övrigt är det slut med velande nu.

Schweiz it is. I september.

Herreguuud!

Tydligen kan man fira valborg i Göteborg också. Även när det regnar och är inte så vårigt alls.


Man kan till exempel spontanhandla ett sportigt paraply att rädda kvällen med.
Har man tur så kan man få en blomma av en glad paraddeltagare.  
Och så kan man skratta litegranna åt ekipage med träffande budskap

och litegranna åt en kanin som pangande mitt i vägen.

Imponeras över ståtliga byggen.

Och över spännande fordon.

Man kan stöta på en polare med enorm kamera. '
Och förfasa sig över dagens lättklädda ungdom.



När man sedan är färdig med allt detta kan man till exempel äta sjukt mycket glass

Le en smula över en något generande penna.

Och sedan utklassa sina kamrater i stressigt kortspel.


Ja. Så kan man göra.