Igår återsåg jag mina bästa bönor till kompisar. För förstaste gången på fyra feta månader!

De var sig lika bortsett från lite längre hår och några fler ärr här och där. Jag var mig också lik bara lite gladare att se dem än vanligt.




En sara, en ida, en becka och en halv frida.

Och nu planerar jag att krympa dem alla i torktumlaren, packa ner dem i min rymliga koffert och helt enkelt bära med mig dem tillbaka till Zürich om en vecka.