Hemma!
Jag är sedan cirkus två dagar hemma. I Sverige! Resan gick bra och jag är alldeles välbehållen. Lycklig över sommarlovet och i blandad dos relaxad över hemmavaron och superstressad över allt som måste göras innan det bär av igen. (Imorgon klockan halv tolv alltså (till amerka alltså))
Hittills har jag hunnit med att våldgästa en mormor, krama andan ur en vegan, dricka mycket kaffe med en far, kittla en syster, krama en mor, knapra sallad med kamrater, låna fyra biblioteksböcker, prata svenska med en kassörska på ica, växla till mig en hög med amerikanska dollars...
...och utöver det hela vandra 5293 steg.
Fantastiskt!
Och till råga på allt så har far min har helat datorn (genom att racerbeställa ny laddare) och jag är på så vis befriad från mitt teknikcelibat.
Och till råga på allt så har far min har helat datorn (genom att racerbeställa ny laddare) och jag är på så vis befriad från mitt teknikcelibat.
Ernst Billgren och datordöden
Ni undrar vart jag tatt vägen.
Relevent undran. Faktiskt.
Det ser nämligen ut som så att min arma datorladdare bestämt sig för att lämna detta jordelivet och följdaktligen har jag blivit lämnad ensam och utan tillgång till internät, bloggverktyg samt övriga möjligheter till digital underhållning.
Tragiken flödade och frustrationen likaså. Men så kom jag plötserligen på den briljanta idén att jag istället för att sörja ju kunde ta och underhålla mig själv på annat vis. Här har ni lista:
1. Jag har umgåsats rikligt med snart hemåkande kamrater. Badat, druckit kaffe samt besökt loppisar och försökt låta bli att köpa något.
2. Jag har begravt mig i en hög med böcker, som hur mycket man än trycker inte kommer få plats i resväskan min.
3. Jag har ätit upp samtliga marsipanbitar ur chokladasken jag av en vän dam presentades med vid min avtackningsgudstjänst.
4. Jag har firat nationaldag med en hel lög andra svenskar på knökfullt galleri. Poserat lycklig framför en tavla föreställande djur och kringfladdrande smycken.
5. Jag har blivit kändisnervös och hetsat Theres att smygplåta Ernst Billgren bakifrån
Och det var väl typ allt.
Relevent undran. Faktiskt.
Det ser nämligen ut som så att min arma datorladdare bestämt sig för att lämna detta jordelivet och följdaktligen har jag blivit lämnad ensam och utan tillgång till internät, bloggverktyg samt övriga möjligheter till digital underhållning.
Tragiken flödade och frustrationen likaså. Men så kom jag plötserligen på den briljanta idén att jag istället för att sörja ju kunde ta och underhålla mig själv på annat vis. Här har ni lista:
1. Jag har umgåsats rikligt med snart hemåkande kamrater. Badat, druckit kaffe samt besökt loppisar och försökt låta bli att köpa något.
2. Jag har begravt mig i en hög med böcker, som hur mycket man än trycker inte kommer få plats i resväskan min.
3. Jag har ätit upp samtliga marsipanbitar ur chokladasken jag av en vän dam presentades med vid min avtackningsgudstjänst.
4. Jag har firat nationaldag med en hel lög andra svenskar på knökfullt galleri. Poserat lycklig framför en tavla föreställande djur och kringfladdrande smycken.
5. Jag har blivit kändisnervös och hetsat Theres att smygplåta Ernst Billgren bakifrån
Och det var väl typ allt.
Vive la france
Jag är tillbaka efter internationella helgen. Hit och dit och hit och dit från Schweiz till Frankrike till Schweiz till Tyskland och tillbaka till Schweiz har jag farit. Och kära nån vad jag har sett!
Igår var jag i Frankrikes sydligare regioner. I en liten och sjuukt pittoresk by i Alsace, närmare bestämt.
Där gudstjänstade jag tillsammans med en hög tillresta svenskar i liten men överdådigt smyckad stenkyrka, doftade på klättriga rosor och smaskade sparris tills solen gick ner.
Igår var jag i Frankrikes sydligare regioner. I en liten och sjuukt pittoresk by i Alsace, närmare bestämt.
Där gudstjänstade jag tillsammans med en hög tillresta svenskar i liten men överdådigt smyckad stenkyrka, doftade på klättriga rosor och smaskade sparris tills solen gick ner.
I grannhuset samlade man på porslinsdjur och trädgårdstomtar. Jag ficka akut ameliefrånmontmartrefeeling och blev nästannästan tvungen att plocka med mig en liten nisse som sällskap på kommande äventyr.
Värdfolket bjöd på bubbeldricka från närbelägna vingårdar. Med nyplockade körsbär till.
Och till det knaprade vi i oss sparrisar med god aptit. Under bar och molnfri himmel.
Och runt benen våra strök mjukpälsade bykatter och små barn med körsbärskladdiga händer.
Värdfolket bjöd på bubbeldricka från närbelägna vingårdar. Med nyplockade körsbär till.
Och till det knaprade vi i oss sparrisar med god aptit. Under bar och molnfri himmel.
Och runt benen våra strök mjukpälsade bykatter och små barn med körsbärskladdiga händer.
Ja jag var så överväldigad av det helas idylliskhet att jag nästan föll av min stol och ner i den prunkande rosenrabatten intill.
Men bara nästan. Turligt nog. Jamenar, hur hade det sett ut liksom?
Men bara nästan. Turligt nog. Jamenar, hur hade det sett ut liksom?
Looptroop rockah!
För konsertigheterna gick också bra!
Det var värsta häftiga hipphopparbandet från Sverige som spelade/ sjöng /rappade och det hela var så medryckande att både jag och vännerna hoppade högt i extas när det hela drog igång, trots att ingen av oss någonsin hört talas om bandet Looptroop rockers tidigare.
Det var värsta häftiga hipphopparbandet från Sverige som spelade/ sjöng /rappade och det hela var så medryckande att både jag och vännerna hoppade högt i extas när det hela drog igång, trots att ingen av oss någonsin hört talas om bandet Looptroop rockers tidigare.
Dom hette så, dom som spelade alltså.
Sen gjorde vi oss alla snygga och som vanligt slutade snyggörningen med att vi alla såg nästan likadana ut. Den här gången blev vi gröna.
Rita hade förberett sig med en naglig hyllning.
Och jag förberedde mig genom att äta väldigt mycket potatis.
Sen gjorde vi oss alla snygga och som vanligt slutade snyggörningen med att vi alla såg nästan likadana ut. Den här gången blev vi gröna.
Själv snodde jag en skön och mycketmycket ljust grön tröja av Rita, som jag sedan posade järnet i framför en tavla av en nakenspringande dam som helt passande hängde inne på stället där bandet spelade.
Så många kort tog vi att kameran sedan blev överansträngd och vägrade att knäppa några fler bilder alls den kvällen. Så vi fick glatt svänga de lurviga utan att dokumentera det hela.
Kan dock meddela att musikerna var konsekvent klädda i rött. Sicken miss!
Kan dock meddela att musikerna var konsekvent klädda i rött. Sicken miss!
Detektivigheterna II
Detektivigheterna gick bra.
Min assistent Kajsa och jag åkte i fredags långt ut i obygden med både tåg och buss och smög sedan ikring både länge och väl innan vi hittade det vi letade efter. Sedan satte vi oss nöjda och lättade på en gräsplätt i utkanten av en parkeringsplats och avnjöt där en picknick och det beröm vår arbetsgivare levererade telefonvägen.
Härligt!
Min assistent Kajsa och jag åkte i fredags långt ut i obygden med både tåg och buss och smög sedan ikring både länge och väl innan vi hittade det vi letade efter. Sedan satte vi oss nöjda och lättade på en gräsplätt i utkanten av en parkeringsplats och avnjöt där en picknick och det beröm vår arbetsgivare levererade telefonvägen.
Härligt!
Framgångsrik detektivassistent på parkeringsplatspicknick.
Mystisk med mörka solisar.
Jahaja. Och hur gick konsertigheterna? tänker ni nu.
Lugn, lugn, säger jag då. Ni får veta snaaaart!
Jahaja. Och hur gick konsertigheterna? tänker ni nu.
Lugn, lugn, säger jag då. Ni får veta snaaaart!
Sistagångenknytet
Tjugosju dagar kvar i tobleronelandet och tillvaron börjar så sakteliga fyllas av sistagånger.
I måndags gick sistaste organiserade zürichaupairträffen av stapeln. I knarkparken invid floden. Det var knytkalaspicknick som stod på schemat och själva knytigheterna var så rikliga att jag blev tvungen att klättra på alla fyra över filten för att nå fram till kanelbullarna i mitten.
Så ska en picknick se ut.
Gratulerer med dagen
Idag har jag förlängt mitt cv med en rad, då jag gjort en insats på de folkdräktsbeklädda norrmännens nationella dag som rikligt avlönad våffelgrädderska.
I fyra och en halv timme stod jag i solen på en sjöutsiktig balkong och det var fyra och en halv mycket aktiva timmar, må jag säga.
Fyra och en halv timmar under vilka propparna gick fyra gånger, jag brände fingrarna på våffeljärnet sex gånger och creme fraichen (?) tog slut en gång.
Norrmännen hade fått för sig att man skulle växla in alla sina pengar vid ingången till kalasigheterna, för att man istället skulle handla vaffler, pölse med lompe och rulltårta med låtsaspengar.
Jaha. Og hvorfor är det bara svenske jenter som steker vaffel? frågade sig de fosterlandskära norrmännen lite småbittert då de smuttande på sin champagne väntade på våfflornas tillfrasande, ty de trodde sig ha blivit av med svenskarna för gott på befrielsens dag för hundrasex år sedan.
I fyra och en halv timme stod jag i solen på en sjöutsiktig balkong och det var fyra och en halv mycket aktiva timmar, må jag säga.
Fyra och en halv timmar under vilka propparna gick fyra gånger, jag brände fingrarna på våffeljärnet sex gånger och creme fraichen (?) tog slut en gång.
Norrmännen hade fått för sig att man skulle växla in alla sina pengar vid ingången till kalasigheterna, för att man istället skulle handla vaffler, pölse med lompe och rulltårta med låtsaspengar.
Till råga på allt hade de fått för sig att låtsaspengarna skulle heta bonger.
Haha. Bonger.
Jaha. Og hvorfor är det bara svenske jenter som steker vaffel? frågade sig de fosterlandskära norrmännen lite småbittert då de smuttande på sin champagne väntade på våfflornas tillfrasande, ty de trodde sig ha blivit av med svenskarna för gott på befrielsens dag för hundrasex år sedan.
Men så förklarade jag att jag visst hade rötter, om än avlägsna, i det oljerika landet i väst och vips så var allt frid och fröjd igen.
Och så sjöng de en hel massa nationalsånger, lekte konstiga lekar med bollar som flög hit och dit och drack sig glada på bubblig dricka.
Jag råkade bränna nacken röd.
Jag råkade bränna nacken röd.
Sannas födelsedag / fördelen med långa kamrater
Idag är dagen då Sanna fyller stor och följdaktligen var natten till idag natten då vi skulle fira denna händelse.
Så vi samlades gladhågade i min inte så stora säng för att på min inte så stora tv beskåda Schweizarlandets inte så framgångsrika deltagande i den europeiska songcontesten och sedan vandra vidare mot mer kvalitativa musikupplevelser.
Och som vanligt då sällskapet såg ut som det gjorde förvandlades jag, med min vanligtvis ganska medelmåttiga längd, till en tvättäkta dvärg.
Men sen slog maja huvet i lampan och jag kände att mitt öde nog inte var så väldans tokigt ändå.
Att vara i kortväxt minoritet kan ju bära med sig en hel del fördelar. Exempelvis är det mycket praktiskt då man vandrar i spöregn och på ett smidigt vis kan skydda sig från vätan i skuggan av långa kamrater.
Nu föll det sig dock så att jag fick vandra hem i ensamhet, utan reslig polare som regnskydd och därför drog på mig en röstansättande förkylning.
Och som vanligt då sällskapet såg ut som det gjorde förvandlades jag, med min vanligtvis ganska medelmåttiga längd, till en tvättäkta dvärg.
Inte ens mina försök att bygga frisyr på höjden gjorde någon större skillnad.
Nej. Jag fick helt enkelt acceptera läget och posera bäst jag kunde.
Men sen slog maja huvet i lampan och jag kände att mitt öde nog inte var så väldans tokigt ändå.
Att vara i kortväxt minoritet kan ju bära med sig en hel del fördelar. Exempelvis är det mycket praktiskt då man vandrar i spöregn och på ett smidigt vis kan skydda sig från vätan i skuggan av långa kamrater.
Nu föll det sig dock så att jag fick vandra hem i ensamhet, utan reslig polare som regnskydd och därför drog på mig en röstansättande förkylning.
Men det är ju en annan historia.
Kyrkröran
Jag har just provat på en för mig heelt ny form av kyrkighet. Den trespråkiga gospelmässeformen, närmre bestämt.
En ganska tidskrävande grej, kan jag meddela att det är, där tre olika präster skall predika om samma sak fast på tre olika språk. Efter varandra. Där alla texter skall läsas tre gånger och alla liturgiska visor skall trippelframföras.
Men så, för att effektivisera det hela kom någon på den briljanta idén att psalmerna kunde sjungas på tre språk samtidigt. Samt att var och en högt och i otakt kunde läsa fadervårigheterna och trosbekännelserna på sitt eget modersmål, utan att riktigt förstå vad man själv eller någon annan säger mitt i allt yksi kaksi.
Och sedan, när man inte trodde att det kunde bli rörigare, då dyker en glad engelsksjungande gospelkör upp och drar med hela kyrkan i värsta halleluuujah och handklappsgunget.
En ganska tidskrävande grej, kan jag meddela att det är, där tre olika präster skall predika om samma sak fast på tre olika språk. Efter varandra. Där alla texter skall läsas tre gånger och alla liturgiska visor skall trippelframföras.
Men så, för att effektivisera det hela kom någon på den briljanta idén att psalmerna kunde sjungas på tre språk samtidigt. Samt att var och en högt och i otakt kunde läsa fadervårigheterna och trosbekännelserna på sitt eget modersmål, utan att riktigt förstå vad man själv eller någon annan säger mitt i allt yksi kaksi.
Och sedan, när man inte trodde att det kunde bli rörigare, då dyker en glad engelsksjungande gospelkör upp och drar med hela kyrkan i värsta halleluuujah och handklappsgunget.
It´s a salig röra in the kyrka, säger idolf och ser lite allmänt vilsen ut.
Celebert besök
Den här veckan har vi kändisbesök i kyrkan. Av sveriges mest läste barnboksförfattare.
Det skall erkännas att jag inte läst en endaste bok av sveriges mest läste barnboksförfattare. Men det finns ju eventuellt en möjlighet att han kan vara något att hänga i granen ändå.
Hursomhelst så gjorde jag idag ett tappert försök att förklara storheten i det hela för mödrarna till mina barngruppsbarn. Det gick lagom bra.
Barngruppsbarnsmamma: Martin Widmark? Är det han som är med i ladies night eller? Nejhej inte det? Då är det nog inte så mycket att ha.
Hursomhelst så gjorde jag idag ett tappert försök att förklara storheten i det hela för mödrarna till mina barngruppsbarn. Det gick lagom bra.
Barngruppsbarnsmamma: Martin Widmark? Är det han som är med i ladies night eller? Nejhej inte det? Då är det nog inte så mycket att ha.
Martin Stenmarck? Martin Widmark?
Happ happ. Nej nu drar jag iväg och käkar pastasallad och lär mig allt om hur man skriver en lyckad barnbok.
Happ happ. Nej nu drar jag iväg och käkar pastasallad och lär mig allt om hur man skriver en lyckad barnbok.
Europaresan
När man, som jag och kamraterna, nu bott mitt i den härliga Europeiska smeten nästan ett helt år, kan man litegranna känna pressen att ha bordat se en himlarns massa saker. Och eftersom jag enbart hunnit spana på inhemska sevärdheter samt på en liten liten del av Tyskland, kände vi att det var dags att göra någonting drastiskt åt saken.
Så vi for till Europa Park. I Tyskland.
Jaha, tänker ni nu. Sa du inte precis att Tyskland var det enda utomschweiziska land du sett?
Joho. Svarar jag då. Fast just det här resmålet var lite käckare än så. Där har man nämligen, i Deutschlands största Freizeitspark, samlat de allra viktigaste av Europas länder och i enhet med temat byggt upp små men mycket pittoreska byar, i vilka man kan skåda modeller av sevärdheter, dinera på landstypiska restauranger och sist men inte minst skrika halsen av sig i galna karuseller.
Fantastiskt, eller hur?
Innan kameran dog hann vi bland annat med att åka europas största bergådalbana i Frankrike. Jaha, tänker ni nu. Sa du inte precis att Tyskland var det enda utomschweiziska land du sett?
Joho. Svarar jag då. Fast just det här resmålet var lite käckare än så. Där har man nämligen, i Deutschlands största Freizeitspark, samlat de allra viktigaste av Europas länder och i enhet med temat byggt upp små men mycket pittoreska byar, i vilka man kan skåda modeller av sevärdheter, dinera på landstypiska restauranger och sist men inte minst skrika halsen av sig i galna karuseller.
Fantastiskt, eller hur?
Äta bläckfiskar i Grekland.
Posa med kosmonauter och väldigt långa hiphoppare i Ryssland.
Känna fiskdoften i.. Luleå?
Och dessutom att stå i en väldigt lång kö i Schweiz, forsränna i Österrike, åka uppånerkarusell på Island samt promenera rakt igenom Holland.
Ganska bra och effektiv dag, om jag får säga det själv.
I arbetartagen
Igår fick Kajsa och Kajsa och jag plocka fram våra patriotiska sidor, då vi fått äran att agera serveringspersonal på värsta eventet för nordisk design. Vi spände på oss våra gladaste leenden, övade in några käcka servicerepliker och svängde våra ljusblonda hår hit och dit i sommarvinden.
Och ojojoj, som det gick undan sen.
Det var snittar som serverades hit och vin som hälldes dit och glas som skulle diskas och skräp som skulle plockas. Dessutom var vi ju tvugna att provsmaka absolutvodkamonterns samtliga drinkar, samt med jämna mellanrum fylla fickorna fulla med dajm, utan att någon märkte det. Och alltsammans skulle vi klara utan att spilla en endaste rödvinsdroppe på en endaste prålig designerkavaj.
Hej och hå.
Det hela gick dock bra. Så bra att Therese, som är så pass designig och seriös att hon får vara gäst på kalaset, tog följande jätteglada bild, som jag nu skall klistra upp på mitt cv som bevis på mina fantastiska serveringsfärdigheter.
Och ojojoj, som det gick undan sen.
Det var snittar som serverades hit och vin som hälldes dit och glas som skulle diskas och skräp som skulle plockas. Dessutom var vi ju tvugna att provsmaka absolutvodkamonterns samtliga drinkar, samt med jämna mellanrum fylla fickorna fulla med dajm, utan att någon märkte det. Och alltsammans skulle vi klara utan att spilla en endaste rödvinsdroppe på en endaste prålig designerkavaj.
Hej och hå.
Det hela gick dock bra. Så bra att Therese, som är så pass designig och seriös att hon får vara gäst på kalaset, tog följande jätteglada bild, som jag nu skall klistra upp på mitt cv som bevis på mina fantastiska serveringsfärdigheter.
Valborgshiphopparpartyt
Kära nån vilken späckad helg som just passerat förbi! Det har varit kungabröllop som avlösts av valborgskalas som avlösts av s av förstamajutflykt till en stad långt borta och jag vet inte riktigt vad jag ska börja min redogörelse för det hela.
Så jag gör som så att jag börjar mitt i smeten, med lördagens valborgskalas.
Jag följer inte med ut, sa jag till högt och bestämt då jag anlände till aupairkompisarnas samkväm, ty jag har på senare dagar förvandlats till en tråkig tant som hellre sitter hemma på kammarn än att vara ute och svänga de lurviga bland fesliga schweizare.
Men sen så föll det sig som så att jag efter mycket om och men lyckades med bedriften att göra en inbakad fläta i mitt egna hår, och då fann mig själv så snygg att jag inte kunde med att undanhålla min skönhet för världen, och därför bestämde mig för att ansluta mig till det klubbande sällskapet.
Så vi for allesammans, glada i hågarna, till ett knökat och svettigt hiphopdansarhak, där flickornas klackskor var höga och vassa och pojkarna förgäves försökte skrika raggningsrepliker i öronproppsdövade öron.
Jag själv, som med tanke på mina planer för kvällen hade skippat både högvassa skor och små svettvänliga kläder fick mig en inblick i hur det känns att intaga dansgolvet i kill-outfit (lägg märke till lökring under höger skjortärm) = värdefull kunskap.
Men trots ofräschheter och klibbande hår fortsatte dansen nästan fram till gryningen, då vi lunkade hemåt för ett par (läs tre) timmars sömn, innan vi foro vidare mot nya äventyr.
Så jag gör som så att jag börjar mitt i smeten, med lördagens valborgskalas.
Jag följer inte med ut, sa jag till högt och bestämt då jag anlände till aupairkompisarnas samkväm, ty jag har på senare dagar förvandlats till en tråkig tant som hellre sitter hemma på kammarn än att vara ute och svänga de lurviga bland fesliga schweizare.
Men sen så föll det sig som så att jag efter mycket om och men lyckades med bedriften att göra en inbakad fläta i mitt egna hår, och då fann mig själv så snygg att jag inte kunde med att undanhålla min skönhet för världen, och därför bestämde mig för att ansluta mig till det klubbande sällskapet.
Så vi for allesammans, glada i hågarna, till ett knökat och svettigt hiphopdansarhak, där flickornas klackskor var höga och vassa och pojkarna förgäves försökte skrika raggningsrepliker i öronproppsdövade öron.
Jag själv, som med tanke på mina planer för kvällen hade skippat både högvassa skor och små svettvänliga kläder fick mig en inblick i hur det känns att intaga dansgolvet i kill-outfit (lägg märke till lökring under höger skjortärm) = värdefull kunskap.
Men trots ofräschheter och klibbande hår fortsatte dansen nästan fram till gryningen, då vi lunkade hemåt för ett par (läs tre) timmars sömn, innan vi foro vidare mot nya äventyr.
Nya tag
Så var påsken till ända och det hela gick så fort att en knappt hann med att blinka.
Långfredagen var nämligen alls inte så lång som dess namn indikerat. Jag klarade med nöd och näppe av att deltaga på en halv nuspikarvifastjesuskristuspåkorset-långfredagsgudstjänst utan att svimma av blodskräck och syrebrist och sedan hann jag inte med så mycket mer.
Påskaftonens afton bjussade på fastebrytning med chokladägg i riklig mängd, som påskhariga kamraten Keely spritt ut i de mest oväntade av skrymslen och vrår (såsom innuti gitarrer och under småskräp i glasåtervinningen).
Och påskadagen som sedan följde på aftonen innan var inte sämre den, ty jag fick hedersuppdraget att skala och skiva aderton ägg och sedan förtära dessa i sällskap med en hel hög uppståndelselyckliga gudstjänstbesökare.
Och annandagen kom och därefter en annan dag och här är vi nu, tillbaka i vardagens inte alls särskilt gråa vardagssörja. En sörja jag frånochmednu skall göra mitt bästaste för att återgiva för mina arton nyfiknaste läsare, som inte ens i vårtidens skralaste bloggtorka ger upp och lämnar idas sida oläst.
Tillbakalutad i gyllene fåtölj efter smaklig långfredagsmiddag.
Långfredagen var nämligen alls inte så lång som dess namn indikerat. Jag klarade med nöd och näppe av att deltaga på en halv nuspikarvifastjesuskristuspåkorset-långfredagsgudstjänst utan att svimma av blodskräck och syrebrist och sedan hann jag inte med så mycket mer.
Påskaftonens afton bjussade på fastebrytning med chokladägg i riklig mängd, som påskhariga kamraten Keely spritt ut i de mest oväntade av skrymslen och vrår (såsom innuti gitarrer och under småskräp i glasåtervinningen).
Och påskadagen som sedan följde på aftonen innan var inte sämre den, ty jag fick hedersuppdraget att skala och skiva aderton ägg och sedan förtära dessa i sällskap med en hel hög uppståndelselyckliga gudstjänstbesökare.
Och annandagen kom och därefter en annan dag och här är vi nu, tillbaka i vardagens inte alls särskilt gråa vardagssörja. En sörja jag frånochmednu skall göra mitt bästaste för att återgiva för mina arton nyfiknaste läsare, som inte ens i vårtidens skralaste bloggtorka ger upp och lämnar idas sida oläst.
Tillbakalutad i gyllene fåtölj efter smaklig långfredagsmiddag.
Vad som händer och sker
Ni undrar om jag lever och vad det isåfall är som sysselsätter mig till den grad att jag försummat allt vad dator heter.
Oroe er icke! Här kommer bilder!
Oroe er icke! Här kommer bilder!
En vacker dag landade min stilige karl i landet mitt, och efter det blev inget sig likt. En dag bestämde han till exempel att vi skulle låna cyklar och motionssightseeinga. Det gjorde vi också. I sju och en halv mil. Tills rumporna nästan trillade av.
Jag krävde stretch- och fotograferingspaus vid fler en ett tillfälle. Tugga nu, så jag får till en bra bild, sa jag till Jacob. Och han lydde.
Sen fyllde Emma år. Lämnade tonåren bakom sig, och så även synen, vad det verkar. Utstyren som nedan blev hon lämnad i främlingars våld. Främlingar som enbart med hjälp av fint formulerade lappar skulle leda henne till de väntande kamraternas tillhåll.
Och lycklig blev hon då hon kom fram, ty där väntade storslagen festmåltid och snygga kamrater och solsken och befrielse från blindstav och skidglasögon.
Och solen fortsatte att skina och glädjen att hava sin karl i närheten fortfor. Parken blev även helgens tillhåll, där böcker lästes, förbirultande hundar klappades och solen fick smeka vår vinterbleka hud med sina upplivande strålar.
Aftnar tillbringades på välfyllda uteserveringar. Jag gjorde ett försök att fånga det hela på bild och insåg först senare att jag i förgrunden råkat få med en enorm sophög.
Sedan fick Jacob ta kort på min solrosiga hy och mina solstingiga ögon.
Men så en dag, for lyckan tillbaka till Svea Rike. Kvar blev jag med ensamheten och den fortfarande strålande solen. Så jag begav mig ut för att söka sällskap på annat håll. Hittade bland annat några sköna flamingosar som chillade i ett hörn.
Och sen vandrade jag litegrann hit och dit och nerför en jättebrant backe och gladdes en smula över världens skönhet.
Och middagade med glada vänninor.
Sedan läste jag väderrapporten i tidningen och insåg att det finns en risk att de föregående dagarnas sparsamma blogguppdateringar blir en bestående trend.
Bye bye juletid
Alltså. Nu har jag haft staffanstalledränglåten på hjärnan alltför länge. Vareviga dag sedan slutet på november har jag trallat denna fasansfullt enformiga sång båd morgon middag och kväll, även om efter en stunds runtsurfande på denhäringa hemsidan bytt text en smula.
Hursomhelst så har jag insett att det kanske eventuellt börjar bli dags att försöka ta farväl av julandet för den här gången.
Så. Nu gör jag det minsann. Jag tar ner julpyntet.
Bye Bye juletid. See you igen till hösten.
Hursomhelst så har jag insett att det kanske eventuellt börjar bli dags att försöka ta farväl av julandet för den här gången.
Så. Nu gör jag det minsann. Jag tar ner julpyntet.
Bye Bye juletid. See you igen till hösten.
Mozarellamys
Igår var jag och traktens alla au-pairer (nästan) samlade i Meilen för pizzabakning och härligt samkväm. Själv anlände jag i farligt hungrigt tillstånd och råkade därför nästan äta mig mätt på icke tillagad mozzarella och minibrezels.
Vid själva tillagandet tog den nyblivna vegetarianen jag direkt över ansvaret för de köttlösa pizzorna. Passande nog. Av någon anledning råkade jag hälla oliver över hela pizzan, trots att jag på långa vägar inte är mogen nog för sådan vuxenmat.
Rita och Christelle hade köpt finvin och var tvugna att lägga sig till med sofistikerade finsmakarminerna.
Och Linn, värdinnan i fråga, tjusdukade bordet i den enorma och mysbelysta matsalen. Kontrasten från mitt eget rangliga, med smutsdisk belamrade bord blev då lätt överväldigande och jag övervägde för en stund på allvar att ta mitt pick och pack och flytta in där i något litet hörn.
Slutligen lyckades jag dock slita mig från all värme och skönhet och tog mig hem till mitt egna krypin, som vid närmre eftertanke inte var så pjåkigt.
Och nuni. Nu far jag iväg på mera bortamiddag. Det sägs att jag även här skall bjussas på mozarella och över det klagar jag inte nämnvärt.
Det känns helt ok.
Vid själva tillagandet tog den nyblivna vegetarianen jag direkt över ansvaret för de köttlösa pizzorna. Passande nog. Av någon anledning råkade jag hälla oliver över hela pizzan, trots att jag på långa vägar inte är mogen nog för sådan vuxenmat.
Rita och Christelle hade köpt finvin och var tvugna att lägga sig till med sofistikerade finsmakarminerna.
Och Linn, värdinnan i fråga, tjusdukade bordet i den enorma och mysbelysta matsalen. Kontrasten från mitt eget rangliga, med smutsdisk belamrade bord blev då lätt överväldigande och jag övervägde för en stund på allvar att ta mitt pick och pack och flytta in där i något litet hörn.
Slutligen lyckades jag dock slita mig från all värme och skönhet och tog mig hem till mitt egna krypin, som vid närmre eftertanke inte var så pjåkigt.
Och nuni. Nu far jag iväg på mera bortamiddag. Det sägs att jag även här skall bjussas på mozarella och över det klagar jag inte nämnvärt.
Det känns helt ok.
Haha. Ok.
Svartvitt och konstnärligt
Min syster är här ja. Jag skyller all blogglig frånvaro på henne, ty hon är alldeles tokigt uppmärksamhetskrävande. Fullt upp har vi haft med bland annat konfirmandlekande, barnsjungande, bakning, kakfastande och middagande med polare.
Men. För att ni inte skall känna er alltför åsidosatta bjur jag här på bilder från fredagens kamratliga barhängande, då jag introducerade min fotografiga syster för mina fotografiga kamrater. Hej och hå vad fotografigt det hela blev. Det diskuterades objektiv hit och blixtar dit och jag fattade ingenting alls. Syster ställde dock in min lilla gröna rackare på fräckt svartvitt läge och vips så kände även jag mig som en mästerlig konstnär.
Men. För att ni inte skall känna er alltför åsidosatta bjur jag här på bilder från fredagens kamratliga barhängande, då jag introducerade min fotografiga syster för mina fotografiga kamrater. Hej och hå vad fotografigt det hela blev. Det diskuterades objektiv hit och blixtar dit och jag fattade ingenting alls. Syster ställde dock in min lilla gröna rackare på fräckt svartvitt läge och vips så kände även jag mig som en mästerlig konstnär.
Fint!
Och nu här fikas och eftermiddagsluras. I natt skall vi nämligen ge oss av på häftigaste äventyret i grannstaden, och då krävs pigghet och glatt humör.
Hörs!
Sås, rappare, hamburgare
Om torsdagskvällen gick i folktomhetens tecken så blev fredagen kompensation som hette duga. Innan klockan tio på morgonen var lokalerna befolkade av förtio bäbävitalammande föräldrar och barn och det hela var ganska wajld and crejsy och gjorde mig sedan fett förtjänt av ledig helg.
Så igårkväll for jag hem till Fredrik och Alex och Keely och Emma och femtehjulade mig en smula på deras parmiddag. Det var trevligt och glatt, ty Fredriks mor hade varit och hälsat på och berikat köket med nya kryddor och Keely hade lagat en oemotståndlig sås.
Sen foro vi alla hem till Majsan, som flyttat till ny lägenhet. Där var det fint och stort och härligt. Majan i fråga hade, kvällen till ära, satt på sig sina högsta klackskor och fick på så vis alla oss andra att känna oss som satta dvärgar.
Det gjorde dock ingenting. Vi var glada ändå. Sanna som var där hade lärt sig en hel eminemlåt utantill och visade mer än gärna upp sina rappartalanger.
Sedan promenerade vi några steg till närmsta diskodansarhak. Maja tycktes känna samtliga personer där och gick ganska snart upp i rök. Mig gick det dock ingen nöd på, då jag skaffade mig nya kamrater från Hamburg. Jag frågade om dom tyckte om hamburgare och det gjorde dom. Passande nog.
Sen promenerade jag hemåt i vårnatt och allmänbildade mig till sömns med ett seginternethackande påspåret.
Fint.
Så igårkväll for jag hem till Fredrik och Alex och Keely och Emma och femtehjulade mig en smula på deras parmiddag. Det var trevligt och glatt, ty Fredriks mor hade varit och hälsat på och berikat köket med nya kryddor och Keely hade lagat en oemotståndlig sås.
Sen foro vi alla hem till Majsan, som flyttat till ny lägenhet. Där var det fint och stort och härligt. Majan i fråga hade, kvällen till ära, satt på sig sina högsta klackskor och fick på så vis alla oss andra att känna oss som satta dvärgar.
Det gjorde dock ingenting. Vi var glada ändå. Sanna som var där hade lärt sig en hel eminemlåt utantill och visade mer än gärna upp sina rappartalanger.
Sedan promenerade vi några steg till närmsta diskodansarhak. Maja tycktes känna samtliga personer där och gick ganska snart upp i rök. Mig gick det dock ingen nöd på, då jag skaffade mig nya kamrater från Hamburg. Jag frågade om dom tyckte om hamburgare och det gjorde dom. Passande nog.
Sen promenerade jag hemåt i vårnatt och allmänbildade mig till sömns med ett seginternethackande påspåret.
Fint.
Bloggdejt -Zürich style
Idag har jag fikat med fina vänner. Vänner som, precis som jag, legat hemma och sjukat sig nästan hela förra veckan och därför var i högsta grad socialt understimulerade. Munnarna gick därför i ett och stillnade enbart till då och då för att smaka på den delikata chokladkokoskräm det vegetariska cafét vi slagit oss ned på erbjöd.
Hursomhelst. Det mest spännande med det hela var faktumet att jag bjudit med min bloggbekantskap Ellen Csordas (Ellen sure does) till spektaklet, varpå det hela förvandlades till värsta seriösa bloggdejten. Ni vet en sån där där man får ett livs levande ansikte på en person som man hittills bara känt genom cyberspejsiga bilder och bloggbetraktelser.
Det hela gick dock fint och vi kom till och med ihåg att fotografera varandra.
Bra gjort!
Nästa gång kan vi kanske bjuda in Blondinbella, som ju också hänger i vår stad, och diskutera sociala medier, nya fräcka projekt och Kissies senaste plastiska ingrepp. Ni vet. Sådär som man gör.
