Alltså. Nu har jag haft staffanstalledränglåten på hjärnan alltför länge. Vareviga dag sedan slutet på november har jag trallat denna fasansfullt enformiga sång båd morgon middag och kväll, även om efter en stunds runtsurfande på denhäringa hemsidan bytt text en smula. 

Hursomhelst så har jag insett att det kanske eventuellt börjar bli dags att försöka ta farväl av julandet för den här gången. 

Så. Nu gör jag det minsann. Jag tar ner julpyntet.