Ida-Platz

Idag har jag besökt platsen jag hela mitt liv längtat till, utan att veta om det.

Platsen där jag kommer till min rätt. Där hör hemma, passar som handen i handsken, trivs som fisken i vattnet och så vidare och vidare. Det känns så rätt liksom.

Se själva!





Emma blev dock sjukt ledsen över att inte ha någon egen platz, så jag lovade att hålla ögonen öppna efter en sådan.

Ni kan väl höra av er om ni hittar nåt?


Tyskland, blommor och fölsedag

Jag nämnde ju lite sådär i förbifarten igår att jag varit på kortvisit i det tyska landet. På den glada och lite småsvenska blommsterön Mainau, lite närmre bestämt. 

Där vandrade jag lycklig ikring i solens sken.

Provsatt en hysteriskt bekväm hängstol. (Det är dock inte jag som poserar på bilden nedan)

Plåtade blomster.


Samt en enorm påfågel tillverkad av detsamma. 


Helt okej chill jobb jag har då va.

Andranamnsnamnsdagen

Igår firade jag och Emma vår gemensamma andranamnsnamnsdag med att ha en sjukt schtekig dag. I mången lång timme låg vi i solen och drack hallonsaft och läste mången kvalitativ tjejtidning. 

Jag fick bland annat veta vilka kändisar som skulle skilsmässas från vilka, utan att riktigt ha vetat att de var gifta med varandra in the first place, vilka som var gravida med sina andra och tredje och femte barn, utan att veta att de hade fått sina första samt en hel del andra viktigheter som tidningar av detta slag kan erbjuda ett öppet sinne.

Och så fick jag mig en redigt rejäl hamburgerbränna. Ni vet när man blir färgad på framsidan och blir färgad på baksidan men är alldeles ostekt på kanterna. Så ser jag ut nu.

Och sedan, när kvällen nalkades, gick vi över från en rosa dryck till en annan, då vi förflyttade oss ned till floden för att sippa rosé i solnedgången. 

Maja anslöt sig och vi (emma) bestämde att hon skulle passa i page.
Emma hade på sig en keps.
Och jag försökte peta kameran i ögat. 

Sen gick vi hem.

Klart slut. 


Choklasvull

Gårdagens aupairafton ägnades åt chokladprovning. Ingen kan väl med gott samvete lämna Schweizarlandet efter en helårsvistelse utan att någon gång svulla i sig butikens hela chokladutbud på en och samma gång, tänkte vi och dukade upp ett helt hav av praliner och andra godbitar. 


Fotograf Christelle lyckades fånga mitt anlete i dess njutigaste tillstånd, då jag fortfarande knaprade på portion nummer ett och jag ännu inte skiftat färg till måillegrön. 



Nom nom nom...

Det fina med kamrater

Jojusteja! Mina vänner har ju varit här och hälsat på, sådär som mina vänner lite nu och då är, och som vanligt då något sådant händer tänker jag

Käranån! Huri hela friden har jag burit mig åt för att överleva så länge utan dessa übersköna och livslustgivande personer i mitt liv?




Ty det är saligare att tappa sin picknick i sjön i goda vänners lag, än att göra det ensammen.

Och värdare att ta turistiga foton framför resliga statyer, då fotogeniska polare ställer upp och poserar. 


Dessutom blir kamerans självutlösare glad då den för en gångs skull får komma till användning...


För att inte tala om alla piffiga frisyrer som enbart kommer till då de fått vidröras av flätbegåvade människors fingrar. 

Och hur spexigt är det egentligen att knapra i sig så mycket chips att magen svullnar över alla bredder, om man ingen har att dela det med?


Ja vad är det för vits med att på konstnärligt maner hångla upp en grafittiprydd väg, om ingen finns till hands för att beröras av skönheten i det hela och sedan fånga uttrycket på bild?


Näe, vetniva!

Hur trevligt det än kan vara att varje afton genom datorskärmen umgås med deltagarna i big brother, somom de var mina närmsta kamrater i livet, så känner jag ändå att det skall bli ganska fint att komma hem igen. 

Om förtiåtta dagar. 


Lyckan

Om man öppnar fönstret i rummet mitt när solen skiner så strålar den in rakt ner i sängen, så att hela härligheten förvandlas till ett alldeles himmelskt och hett natursolarium.

Där kan man till exempel läsa en lite konstig bok om en ukrainsk kille och hans husdjurspingvin, lyssna till svängig schweizarrap på radion eller helt enkelt tupplura tills man vaknar fräkenprickig och rödrosig på axlarna, med ett lite lätt solstingigt snurr i skallen. 

Sen kan man kanske ge sig ned på stan och tränga sig in på överfylld uteservering för att tillsammans med en glad kamrat skratta och vara lycklig över att vara vid liv. Och litegrann över pojkvänner som inom kort kommer på besök.

Kanske om typ tjugo timmar. 


Internationella fetkvinnetisdagen

Ni undrar om dagens datum gått mig omärkt förbi? Om jag glömt bort att fira och frossa? Det har jag inte. Jag har firat jättestorslaget, och dessutom tagit kort på det hela. 

Titta!



Sex stycken semlor och en internationell kvinna. På samma bild. Fint!

Och i afton kommer min favoritsyster på besök från Sverige. Ännu finare!
Ja, lyckan flödar likt lättvispad grädde över en välfylld semlas kant. 

Typ. 





Hey prästen, its your birthday

Idag fyller Sören år. Ni vet, min coladrickande vän. Min gåva till honom är en halv chokladtårta med smak av sprit och härlighet. Den andra halvan fick han av kamrat Ann-Marie som är på besök. Erkänn nu att det var en ytterst fin och festlig present! 



I bakgrunden synes även doftljuset Sören fick av mig i julklapp. Märk väl hur jag all of a sudden framstår som värsta generösa människan. 

Och titta så lycklig han är! Ändå är detta bara pre-tårta-bilden. Ni kan ju tänka er hur lycklig han såg ut efteråt. Eller ja. Ni blir ni tvugna att tänka er, för jag glömde bort att ta en sådan bild. Osis.   




Och nu ska vi iväg och äta middag på Sörens favoritrestaurang. Restaurangen han själv beskriver som restaurangen där ägaren hälsar i hand på en. Kan ni tänka er så trevligt?

Jag sätter på mig partyoutfit med icke åtsmitande magparti. Bra så.  



Vänskap, sol och härligheter

Vad är nu detta, tänker ni. Har hon gått och blitt mästerfotograf bara sådär, männskan?

Nejdå, säger jag då. Det är bara Olles kameras minneskort som såattsäga parat sig med datorn min och sedan fött fram  nedan nostalgiframkallande fotografier. 

Så. För att råda bot på denhäringa bloggens bildiga svältföddhet och för att inte överanstränga min tillfälligt självkänslesjuka skrivförmåga bjur jag här och nu på ett fasligt festligt bildkollage från den gågna veckans härliga kamratåterförening. 

Håll till godo!


Framme

Nu är de här, både Jempa och Olle. Halleluja!

Klockan halv nio imorse landade de i alplandet mitt, efter att ha tillbringat en natt på Frankfurts flygplats. Själv fick jag kliva upp, i mina mått mätt, alldeles hysteriskt tidigt för att möta dem på flygplatsen och följdaktligen ligger vi nu alla nedbäddade för välbehövlig eftermiddagslur.

Dagen än så länge har nämligen varit tämligen ansträngande med promenad i vackert väder, solning bredvid pojke i shorts invid fågelfylld sjö och dubbel matshopping. Jenny har bland annat, för att riktigt anamma den schweiziska dryckeskulturen, köpt en burk energidryck att hälla i sig när middagsluren lider mot sitt slut. 




Ikväll ska jag bjuda på ost. Jawohl!

Bästis

Imorgon kommer min bästaste vän på besök. Jag spelar den här sången för att peppa. 



Dock är det tur att jag inte är någon lesbian, med tanke på att bästisens karl är medföljande sällskap. Kunde bli lite spänd stämning. 

Hursomhelst. Kul!

Vad gör ni idag?

Som vanligt igen

Min Emma är tillbaka i Zürich efter hemskt lång vistelse i både Sveariket och Portugallien och äntligen är stan som den ska vara igen. Idag har vi återförenats i glädje och hällregn, uppdaterat oss om vad som hänt sedan sist (intesåvärstmycket) och planerat vad som under våren komma skall (ganskasåmycket).

Som vanligt lunchade vi på stans göttigaste restaurang och försökte förgäves att inte se alltför mycket ut som ett alldeles för ungt lesbiskt föräldrapar där vi släpade vår barnvagn uppför spårvagnstrappor och nerför spårvagnstrappor och hit och dit tills vi hittade rätt. 


Tha Emma and tha barnvagn on tha stammishak samses.

Ledigdag

Det är så trevligt att vakna tidigt på sin lediga dag, sörpla te i sängen och höra hur hopar med pigga och uppmärksamhetskrävande ungar anländer till arbetsplatsen en trappa ner. Så skönt är det att nynna med i käcka sånger om hoppande djur litegrann på avstånd och i lugn och ro. Och sedan somna om en smula.

Trevligt äre. 



Framtiden fixad

Igår hade jag en svår släng av framtidsångest. Jag insåg att chilltiden i utlandet är slut om bara sex små månader och innan dess måste jag än en gång bestämma vad jag ska göra med mitt liv. Eller ja. Åtminstone det närmast förestående året.  

Så jag surfade runt på vad-ska-jag-bli-när-jag-blir-stor-sajter, gjorde tester, läste om lustiga universitetsutbildningar och kom som vanligt fram till ingenting.

Ett test sa nämligen att jag ska bli målare och ett annat att jag ska bli regissör. Vissa mammor säger att jag borde bli personalansvarig på något fräsigt företag och Jacobar som tycker att jag har en fallenhet för att analysera känslor i tid och otid föreslår terapeututbildning.

Samtidigt känns det ganska lockande att läsa Göteborgs Universitets naturvetenskapliga program med inriktning på vin. Eller kanske oceanografi, för att övervinna min djuprädsla. Eller kanske logopedprogrammet, där jag lär mig hjälpa andra att kunna prata lika mycket och gärna som jag själv.

Sen hade jag krismöte med Theres och Gerd, mina ypperligt visa aupairgruppsledarkollegor, som bestämde att jag ska bli en sånhär. Spännande va?

Låt oss fira med en omotiverad bild på mig själv med lugg i ögona.




Trasig




Idag råkade jag skära sönder mitt finger med tillhörande nagel mitt i lökhackningen. Utan att varken gråta eller svimma. Tänkte att ni nog ville veta det.

Bon voyage!

Herrehoppsan! Klockan är mycket! Har hon vaknat än den där bloggbruttan tänker ni nu. 


Javisst, ropar jag tillbaks! 

Vaken och vaken? Knappt insomnad. Med två frukostpotatisar i magen och en skara proppade väskor kring benen. 

En gång på ett flygplan.


Så nu säger jag auf wiedersehen, Schweizarlandet och tag dig i akt, Sverige, för här kommer europas hemlängtigaste svenska, och hon är inte utsövd!

Snö, lunch och blankettmallar

Idag är snön tillbaka i stan.

Om en vecka sitter jag på ett plan mellan Zürich och Paris, och om allt vill sig väl senare på ett annat mellan Paris och Göteborg, hemma och glädjen.

Snart skall jag och kollegorna iväg och juleluncha på finaste restaurangen och man skulle väl kunna säga som så att livet är så pass gött att jag utan problem kan ägna någon timme åt att rita blankettmallar i datan utan att trilla av stolen i tråkighetspanik.


Glad på toalett i sverige

Snubbel och krax

Skönt! Gudstjänsten gick bra!

Det första adventsljuset lyste glatt utan att oförhappandes slockna och stolarna räckte gott till alla gäster. Ja, bortsett från att körledarinnan snubblade över ett litet barn såatt hon pajade kaffekoppen sin var hela tillställningen både glad och lyckad. Till och med min målbrottiga stämma överlevde en liten julepsalmsvers. En kraxig sådan. 


Och till min och förhoppningsvis er stora glädje kan även jag ansluta mig till den stora julepyntande massan, då jag nu monterat upp en fin och röd liten stake i fönstret, i vilkens sken jag nu planerar att vila min trötta skalle. 

Gött!


Julesångsskrålande alternativt gäspande jag, en gång på ett tåg. 


Hosianna på er!

Yo! Nu ska jag minsann sticka te körka och förbereda för massiv adventsgudsjänst med efterföljande överbefolkat lussebulleochpepparkakskyrkkaffe. 

Om allt vill sig väl kanske blir vi tvingade att placera fikagäster i städskrubben. Gött!


Hosianna på er allesammans!

'
Förra årets adventstjärna

Pynt och piff

Inte nog med att snön har fallit och att jag har plockat fram stämningsmusiken. Idag har jag även insett att staden min blitt julepyntad.

På tågstation har de till exempel satt opp världens högsta glittergran. Med diamanter och annat tjofs i. Skare va så skare va, sa schweizarna till varann och tjusigt blev det. Minsann.  


Och i träna har de hängt stjärnor och på himlen lyser ljus...

...till och med Emma har snofsat te sig med muffiga öron och en ny fräck läppkulör. Hon fattade dock inte riktigt grejen med jul och sånt, så hon satsar stenhårt på rosa läppar. Men. Ho ska nog lära sig med tiden. 


Och nuni! Nu ska jag minsann rusa iväg till värsta artonårskalaset.
Känns nästan som att vara ung på nytt. 




Tidigare inlägg
RSS 2.0