Alldeles strax drar svenska kyrkans jättesvenska julbord igång, en ytterst exotisk och ganskaså välbesökt tillragelse här i schweizerlandet.

Skinkan är uppskuren och musten kyld. Själv är jag hungrig som vargen och en smula trött i potatisskalarmuskeln. Men med ett glatt humör och glögg i min hand lär modet inte tappas i första taget.



Och när musten är slut öppnas lucka två i den idalinnska julkalendern.
Det vill ni väl ändå inte missa?