Vi var iväg och hälsade på kusinen och den namnlösa veckogamla bäbisen igår. Och han var så liten så liten att man nog hade kunnat ha honom i handväskan om man hade velat. Och så sömnig var han att man hade kunnat bjuda in ett spelemanslag och dansa polka genom lägenheten utan att han hade vaknat. 

En sån vill jag ha! skrek jag till Jacob lite nu och då då den lille log förnöjt över livet och gosade in sig i mitt moderskänsliga bröst.