Långt innan jag vaknade imorse hände något tråkigt. 

Min praoelev Elin lämnade nämligen landet. Avslutade sitt praoskap och stack hem till svea rike, så att säga. Innan hon for hann jag dock lära henne några sista bra-att-kunna-grejer. 

Ja. När min ursprungliga plan - att lära elin att dricka kaffe- gick om intet fick jag tänka om.

Tänk tänk tänk, tänkte jag, något lättlärt måste det vara. Och vips kom jag på den excellenta idén att istället upplysa henne om tedrickandets hemlighet.

Hemligheten, viskade jag, är att använda sig av en stor kopp och mycket socker. Och elin nickade förstående till svar. Så blandade hon ihop den härliga brygden, doftade på den med en lite skeptisk min och så, knappt innan jag hann blinka, var det hela uppdrucket. 

Av bara farten lärde hon sig även vilket glas man skall nyttja vid serverandet av vilket vin (själva drickandet får hon dock vänta med några år), samt att dra fingret genom en ljuslåga. 

Och med de kunskaperna i bagaget får vi tacka henne för visat intresse och anse henne vara fullärd.
Gött!