Med risk för att låta ostig
Jahaja, vadan denna plötsliga känsloyttring, undras det nu, runtom i stugorna.
Johoo, för att jag idag har fått det bästaste och mest välbehövliga en ensam flicka i ett land långt borta kan önska sig. Och det är inte en hundvalp. Inte heller en paketerad pojkvän, även om det hade varit nåt att hänga i gran. Nej, det är....badammbadamm...
...den största lösgodisfyllda påse en schweizisk svenskkyrklig volontär någonsin skådat. Ackompanjerat av en hel hög högkvalitativa teveserieskivor. Sisådär såatt jag skulle kunna sitta klistrad vid skärmen ungefär tills gentlemannen och avsändaren i fråga behagar anlända till stan den fjärde november.
Fjorton lökar
Men, det är väl inget att gråta över, säger ni nu. Hällristningar är ju fräckt och linssoppa både gott och nyttigt.
Visstvisst, säger jag, men det är inte ni som måste hacka fjorton lökar för att soppan skall bli verklighet. Sådetså.
Och för att förekomma er en smula vill jag gärna påpeka att varken vattenimunnenmetoden, rinnandevattenmetoden eller tändstickamellantändernametoden gjort någon vidare nytta.
Men inget ont som inte för något gott med sig: nu är jag iallafall en mästerska på lökhackning. Något i stil med herrn här ovan, såattsäga.
Födelsedag!
Det var nämligen dagen då denhär bloggen kom till världen.
Alldeles ny och fräsch och med lysande framtidsutsikter. Och nu, ett år och femhundratrettio inlägg senare, kan vi alla känna av den mognadsprocess bloggen genomgått. Från naiv skolflicka till världsvan kosmopolit. Fantastiskt!
Säg grattis va!
Passande födelsedagsfirningskost
Uppmärksamt
Fördelarna däremot kan bestå i en rad olika grejer. Bland annat kan det bestå i att man tvingas göra något på egen hand. Till exempel gå till sjön, läsa en god bok och hälla i sig en smaklig kopp kaffe.
Att utflykta i ensamhet ger en även stora möjligheter att upptäcka nya käcka grejer som annars kanske hade gått omärkta förbi. Som till exempel en liten gräsand som mobbas bort ur sikt av ett gäng kamerakåta svanar,
eller en väldigt, väldigt liten kaffe latte,
eller en jätteskäggig speldosefarbrors hunds hatt, som på ett mycket käckt vis matchar den skäggige speldosefarbrorns hatt. Fint!
Kanske kan man även skåda något så trevligt som ett kaffemuseum och kanske hinner man tänka tanken att det vore ett ställe att besöka. Lägger man dock uppmärksamhetsögat till kan man även läsa skylten vid sidan om dörren och inse att museet är stängt året ut. Tråkigt.
Mördare!
Update: tydligen kan även spindlar återuppstå trots att de krossats brutalt av panikslagna bloggare. Dessvärre dör de heller inte av att bli nedsprayade med halv flaska got2b2sexy- hårspray. De lägger sig bara lugnt tillrätta och njuter av den fräscha jordgubbsdoften, vad det verkar.
Entschuldigung, herr Värver!
Kommer ni ihåg när jag en gång i tiden berättade för er om mitt obehag över såna där värvare? Well, nu är de tillbaka, i en ny schweizisk tappning.
Överallt är de, på gator och torg, i butiker och utanför, med sina hökögon och tungor som...som någonting med vassa tungor.
Faktum är att jag inte bara skådat dem i fjärran och skälvt lite lätt inombords. Nejnej, jag har även varit i närkontakt med dem, bytt ett par ord och klarat mig från faran på smidigast möjliga vis!
Entschuldigung, herr Värver, säger jag bara, ich komme aus Schweeeden und verstehe nichts. Geh und värv someone else, bitte!
Och vips så är problemet ur världen!
Höst? Vafalls?
Det har ju blivit höst, för tuslan!
Bara sådär, och utan förvarning. Ja, här går man ikring i godan ro, och tror att dagarna ska lunka på som vanligt, och så händer något sånt här! Nej vetniva!
Tillåt mig att illustrera det hela med ett par bilder!
Förra helgen befann jag mig som bekant på en plats inte långt härifrån, där solen strålade vrålande ner på var och en, där en fika i friska luften krävde bara ben och korta ärmar för att inte bli outhärdligt het.
Men så en dag kom regnet. Det plaskade och rann ett par dar och sen slutade det.
Och så, när vattnet så sakteliga börjar torka bort är världen som förbytt. Lämnar man huset utan fullständigt höstställ finns risken att man likt ett litet höstigt löv darrar så pass av köld att man trillar av pinn.
Hujedamig!
Livrädda barn och aupairer underifrån
Och utöver att fika och se sköna ut har vi ikväll fått lärdom om allt hemskt som kan hända ett litet barn, om man inte passar sig.
Om hur lätt en liten unge spräcker skallen vid fall ner för trappa, om vad som egentligen händer om barnet får för sig att äta maskindiskmedel, om hur lätt hänt det är att ens skyddsling sätter en vindruva i halsen och trillar av pinn och slutligen: om hur svårt det är att hamna rätt när man vill nå den schweiziska räddningstjänsten.
Tack och lov att jag inte är ni, sa jag till aupairerna innan de moloket drog sig hemåt. Tack och lov!
Ägg
Tokigt.
Bild på take-away-påsk stulen typ härifrån.
Ett piratparty
Bilderna är här, som vanligt stulna från sällskapets enda och snyggaste kanadensiska Keely, eller tequeely som hon ibland kallas.
Här syns hon tillsammans med Fredrik från stockholm, när hon skräms av skeppsråtta. Det är dock sådana saker man får vänja sig vid som sjörövare...
...sa jag som glatt och obekymrat delade fåtölj med en utav dem.
För som bekant var kalaset det mest välpyntade och eventuellt mest välbesökta hemmakalas jag skådat i min dar.
Fyra våningar sjörövarskepp alltså, med fiskenät och skatter i trappen, rom för den som önskade i baren och med ankar tatuerade baröverkroppade medlemmar i det spelande livebandet.
En av piraterna kunde prata en smula svenska. Festligt, tyckte vi.
Som tidigare nämnts anlände vi alltså till partyt helt utan varken krokar på armarna eller scarfar runt huvudena. Kanske främst för att främlingen på linbanan, som strax blev en vän, glömt informera om temat som rådde. Eller ja, faktiskt enbart därför.
Det var dock inget problem för emma som snart fann en chic ögonlapp att dra på sig.
Så fashion var den att vi var tvugna att ta ett kort på fashionfotografposen. Igen. Snyggt!
Och som sig bör på ett riktigt bra kalas erbjöds senare både möjligheten att dansa disko och att hålla djupa livsfilosofiska diskussioner natten lång. Bra party!
Mintkudde?
Ett både trevligt och ibland opraktiskt fenomen, skulle jag vilja påstå. Opraktiskt på så vis att det ibland kan hända att godmorgongröten smiter ur sin tallrik och tar plats på den förmodligen dunfyllda kudden som då tvingas ta sig en tur i tvättmaskinen för att sedan på något vis torkas. Problemet ligger dock främst i det sista steget. Torkandet. I nuläget har nämligen de utsatta kuddarna dragit på sig en lätt obehaglig doft som närmast kan liknas vid blöt hund / nerregnad yllejacka och jag undrar så smått vad en kan göra åt problemet.
Fungerar det tillexempel att gjuta en kopp mintte över den stackars kudden?
En av de utsatta stackarna till kuddar.
En dag i Tyskland
Saker man kan göra istället för att gå på blogawards
En tavla och en gammal vän
Flaggor, pannekaka och en död gräshoppa
Med dörrn på vid gavel och flaggorna i topp välkomnade vi folket. Den svenska något större än den schweiziska.
Skyltfönstret till vänster glänste också med sin för säsongen nya pyntning. Till förmån för ett gäng glasälgar har tavlan på det kungliga brudparet fått vika undan. Tråkigt för dem, kul för älgarna.
Festlig mat i form av smaklig soppa och massor av saffranspannekaka fick vi alla sedan lov att smälla i oss. Gött!
Och sedan sjöng de folkdräktiga damerna ett gäng folkvisor och det hela var så båd vackert och folkligt. Turligt nog översatte de även gotländskan till riktig svenska. Skönt.
Och som pricken över i:et avslutades kvällen med att jag kallblodigt mördade en gräshoppa som tagit plats alltför nära min säng. (Förlåt Jacob!)
Nu: Godnatt!
Gotlandsparty!
Det går dessutom rykten om att de kommer bära folkdräkter.
Jag tror att det inte blir bättre än så.
En annan del av Zürich
Hörrni! Igår var jag och mina aupairiska vänner ute och upptäckte en annan sida av vår stad. En del som istället för att vara fylld av klipperiklapprande damer i chica byxdressar och kullerstenska idyllgränder består av vegetariska resturanger, vattenpipebutiker, grafittibroar och en alldeles hysteriskt trevlig bohembar, där man kan köpa sig en liten men god kopp kaffe /annan önskad dryck i plastglas och avnjuta denna i en lagom ny plaststol.
En skön och välbehövlig kontrast till den propra värld jag nu lever och (förvgäves?) försöker smälta in i. 
(Bilder snodda av Emma då ja)
Och gissa vad jag har gjort ikväll?
Jo, jag har alldeles själv hittat till Baselsvenskakyrkans lokaler där jag lekt land och stad med en ny hög sköna aupairer. Och lustigast av allt var att jag där hittade en ståtlig madam från den gamla skolan jag för ett par år sedan tillbringade mina dagar i. Hon var snäll, men dessvärre kortvarig i trakten. Synd.
Vad händer?!
Gissa vem som alldeles nyssens var ute och powerwalkade runt Zürich? Som gick upp för trappor och nerför trappor och hit och dit i gränder smala som deltagarna i top model. Nästan. Förbi damer i klackar och turister i joggingpjucks, i sol och värme och härligheter. Och i rask takt dessutom.
Inte kan det väl vara denhär gamla pizzafrosserskan va?
Voj voj. Vart är världen påväg?
Kurt, kamrater, salsasvängar
Och när man som jag är alldeles kameralös är det fritt fram att sno kamraters bilder. Bara sådär och utan att ge dem mer än en liten länk i gengäld. Ja. Här har ni alltså Keelyfrånkanadas bilder från lördagens glada men inte riktigt enligtplanernagående utgång.
Ja. Självaste planen gick alltså främst ut på att hitta ett fresht och diksodunkande hak att svänga di lurviga på tills morgonen grydde.
Men, då vissa köer till vårt förtret var otrevligt lång och då en viss fröken på bilden nedan på ett osmidigt vis förlagt sin legitimation hamnade vi till sist på ett inte riktigt lika fresht och diskodunkande ställe som planerat.
Istället fick vi fira lördag till salsatoner i en öde bar litegranna vänster om floden. Ellerja, riktigt öde var den ju inte då den befolkades av ett par korpulenta och påstrida rosenförsäljare, en svängig bartenderska och en, som synes, lite för svettig dansfarbror i en aning för tajta braller.
Vi tillhör dock inte de damer som går ikring och klagar. Nejdå, vi gladde oss åt situationen och gjorde det bästaste av saken. Själv gjorde jag ett försök att härma emmas seriösa och fokuserade bakomkameranpose. Fint.
Och så fick jag ju se en skymt av fröken blondinbella. Bakifrån. I all sin prakt. Jag bara nästan svimmade. Nästan.
Ny uniform
Idag har jag fått ny jobbarklädsel. En härlig solskensuniform som ser ut ungefär såhär:
Classic but with an edge.
Och alldeles ypperligt praktiskt i det vackra schweizervädret.
Konst, Gud och rara damer
Igår då. Då var jag ute och svirade igen. Den gången i fräschaste konstnärsateljén, på finaste utsiktsberget och gudstjänstade och fikade med raraste damerna.
Herr Truedsson, som herr konstnär tydligen hetat, hade som sagt haft den goda smaken att placera sitt place på ett skönt berg, från vilket man kunde skåda andra berg, en del dalar och lite annat smått och gott. Framför den utsikten dukade vi upp ett litet käckt altarbord vid vilket vi firade en liten mässa. Faktum var att jag blev så inspirerad att jag sjöng en liten folkvisa för församlingen. 
Sen spanade jag på konst, kliade mig på hakan och sa "hummhumm", i ett försök att verka kulturell. 
Och sedan fikade jag kakor, partybrot och rödvin med ett gäng damer, som allihop hade bott i det schweiziska riket tre gånger längre än jag levt. Typ. Jag kände mig liten och oerfaren och tog till mig alla visdomsord de yttrade. 
Sen tog jag mig en liten tur runt huset och sa "Ååå, åå" och kände mig ganska tillfreds med livet. 
Inte jag på bilden då nej. Men ändå.
Oj, så stolt!
Har jag berättat för er om min fotografsyster? Antagligen ja. Men ändå, jag gört igen!
Min syster är inte bara min snyggaste, snällaste och enda syster, hon är även en hejdundrandes duktig fotograf. Hon har en ny blogg där man kan få beskåda hennes verk hurmycketmanvill! Fantastiskt!
Kolla här vetja! Det är så en blir stolt ända ut i tånaglarna. Minsann!
Den ståtliga och begåvade bruden jag är släkt med.
Regn, kloster och sockerbitar
Som jag tidigare nämnt tillbringades fredagens kväll, natt och lördagens dag på ett härligt kloster bland sköna nunnor. Och som tidigare också nämnts var detta kloster beläget i Lugano, alldeles intill den schweiziskitalienska gränsen. Exotiskt, tänkte jag och klädde mig därför i somrigaste sommarskorna. Möttes dock av gråmoln och hällregn och bara ett par vajande palmer. 
När man sådär nästan är i Italien går det hursomhelst inte an att sitta inne och gömma sig. Promenad vid luganosjön och glassshopping var alltså obligatoriska aktiviteter på fredagens kväll, trots att en syndaflod modell mindre flöt fram längs gator och torg och gjorde de somrigaste sommarskorna blötare än nånsin. Nu har de dock torkat, sisådär tvåochenhalv dag senare.
`
Lördagen gick även den i regnet och utflykternas tecken. Med bil foro vi upp på ett fantastiskt högt berg. Så högt var det att jag ropte ojojoj var gång den serpentiniga vägen fick för sig att svänga. Och det var ett par gånger det. 
Tillslut anlände vi till bergets topp. Jag poserade vackert men lite lätt nervöst för en klassisk turistutsiktsbild. Insåg dock snart att turisten (jag) syntes bra mycket bättre än utsikten, då vi i denna stund befann mig innuti ett moln. 
Men det vore en lögn att säga att resan enbart bestod av regn och dramatik. Det fanns nämligen plats för en trevlig gudstjänst med långsamma psalmer och ganska hårda bänkar och en hel del mat också.
Tydligen får man då man ingår i denna klosterorder inte bara hänga väldigt mycket med sköna killen Jesus, nej man får även ägna sig åt praktiska saker såsom bakning och servering av utsökta tårtor. 
Som gäst får man dessutom förmånen att välja vilken kantons vapen man vill ha på sitt sockerfodral. Jag valde Basel-Land.
Yes. Fräsigt!
Händelserika helgen
Många timmar har tillbringats sovandes i bil, ett par stycken i kyrklig bänk. Och dessutom har ett redigt antal olika väderlekar lekt med min tillvaro.
Nu får dock bildregnet vänta till morgondagen, eftersom jag denna kväll har fullt upp med att bearbeta sorgen över att inte få vara med på vännernas vilda valvaka.
Vännernas vilda valvaka
Auf wiedersehen!
Åkej. Då far jag nu då. Gällande det kommande dygnets bloggande är jag rädd att det för min del kommer att lysa med sin frånvaro.
Min inre bild av kloster är nämligen tämligen internetfri. Men. Vad vetman?
Ida med fejkroadtripbrillerna på
Gå i kloster
Har ni någonsin hört talas om något så exotiskt? Det har ni antagligen. Men spännande skall det ändock bli. Planen är att jag ska dansa ikring och med gäll röst sjunga låten nedan.
Men först: tvättstädochfikdag.
The helper in the nöd
Men ändå! Fett! Bra gjort av mig ellerva?
Jag firar med nudlar.
En långväga vän
Joo, den stackars väska jag för sisådär tre veckor sedan, för att klara mig genom flygbolagets opraktiska tjugokilosgräns, skickade iväg med en trevlig schweizersvensk dam för hitfraktning. Vad jag den tidpunkten inte visste var dock att damen på intet vis planerade att fara raka vägen till min enkla bostad för avstjälpning. Tvärtom så har väskan nu farit kors och tvärs genom europa med först kvinnans dotter och därpå hennes svägerska och eventuellt också dennas mosters svärfars hund för att slutligen landa på en liten ort några mil härifrån.
Osmidigt nog orsakade också min ovetskap om detta en ganska ogenomtänkt packning, där bland annat tvål, shampoo och hårspray, samt livsviktig litteratur, snygga skor och andra nödvändigheter hamnade i den icke direktinflygna väskan som omnämnts ovan.
Nu är dock väskan framkommen och jag jublar i både kropp och själ, för nu ska här tvättas. Och läsas. Ja, framför allt läsas! Halleluja!
Bra beresta böcker.
Kurt, the cruel camera
Schysst!
Poesipensionärslunch
Idag har vi haft finaste poesipensionärslunchen. Jag hade egentligen tänkt att ära tillställningen med ett litet egendiktat poem som jag tänkte skulle börja sisådär såhär:
Godmiddag kära daglediga skara,
tänk, daglediga, det borde alla vara!
Äta vegetarisk gulasch i ett församlingshem
istället för att jobba hårt från nio till fem.
Men, så fick jag så fullt upp med dukning och brödaskärning att hela planen försvann ut i tomma intet. Dock blev sammankomsten tämligen lyckad ändå, då sexton damer och tre farbröder mer eller mindre i kör fick uppläsa sina favoritigaste dikter. Fint!
Glatt
Om min kamera inte lidit så hårt av sin epilepsi hade jag kunnat bjussa på bilder på det hela. Men ja. Istället får ni en käck godmorgonwebcambild där jag illustrerar gårdagens känsla för er.
Glad och storögd godmorgonpose
Och nu hörrni: personalfika och sisåsmåningom pensionärspoesilunch. Vilken fest!
To-do-list (att-göra-lista)
Sån här press på mig har jag inte kännt sedan kanske förraveckan (då jag fått i uppdrag att underhålla en hel församling en hel kväll genom att prata om barabara migsjälv). Därför, har jag snabbt och smidigt slängt ihop en liten sånhär to-to-list (att-göra-lista på svenska), för att ha någonting att bocka av när jag gjort nånting duktigt.
1. Handla jos
2. Hämta posten
3. Ställa in jos i kyl
4. Städa kyl
5. Städa ugn
6. Skriva en dikt
7. Planera framtiden
Såatt ni vet vad jag gör och så liksom då va.
Och nu var det dags för punkt 2,5 =dricka kaffe
Utflyktsdagen
Söndagsstängt
Okej. Vill ni höra konstigaste grejen?
Ja, det är klart att ni vill.
Här kommer den då: Här är allting stängt på söndagar. Nästan.
Så, vill man ha tillexempel en påse baconchips att söndagssvulla med, eller tillexempel en liten skvätt mjölk i sitt schweiziska morgonkaffe, då får man vackert se till att handla en extra baconchipspåse och den där lilla mjölkaskvätten innan klockan åtta på lördagen, alternativt fara till någon normbrytande söndagsöppen butik långt bort i fjärran.
Har ni hört talas om något så tokigt?
Såhär lycklig var jag en dag i somras, innan jag fick höra talas om dessa schweiziska konstigheter.
Internetkalas
Halleluja, ropar jag och firar det hela med att fara hem till emma igen för chipsning och helgigheter.
Om man vill hem till emma får man åka med en fräck linbana upp på ett högt berg där utsikten är både snygg och storslagen. Väl uppe kan det passa sig med en fotografering av vyn, som till exempel kan resultera en bild lik den ovan. Kanske blir den lite suddig, men då är det bara att säga som emma:
Jag kallar det konst.
Fredag, ledig dag, gåpåstandag
Jag förstår om ni trott att jag hux och flux blivit överkörd och numera tillbringar dagarna i de sälla jaktmarkerna, med tanke på den hädangågna skyddsängeln och mitt enochenhalvdagar långa frånvarande. Lyckligtvis kan jag lugna er och säga att fallet inte är sådant.
Jag har nämligen inte lämnat huset sedan den stora olyckan. Istället har jag strimlat bönor, sjungit sånger och legat och stirrat upp i taket. Och sörjt över internetfrånvaron som slog till igår.
Nu är det dock dags att ta steget ut i världen igen. Göra Zürich med Emma och hennes skyddsling. Kanske hitta några nya sköna stolar att plåta. Vad vet man. 
Bild på ida på stol, snodd av Emma. För att jag tycker att den är lite smickrande för min figur. Typ.
Huvudsaken
Och jag känner att det är nu det gäller att akta sig när man går över vägen.
Dålig tv
Jahaja.
Här hemma får jag nöja mig med lite halvdanna amerikanska komediserier.
Dubbade till tyska då förstås.
Hummhumm...
Frau Ida
Två stycken innehållande superduperkäcka tågochspårvagnskort, som gör att jag kan åka kostenlos i hela stan hela tiden och gratis i hela landet hela natten. Fantastiskt!
Jaja. Hursomhelst. Det roligaste av allt var dock nedanstående pilbelysta grej.
Frau Ida. Typ somom jag var värsta vuxna damen. Och gift dessutom.
Dethär har de allt fått om bakfoten, tänker jag och passar samtidigt på att visa upp min abnormt litna mun
Veckojubileum
Herr och fru präst fastnade för ett paket tranbärschoklad, som visserligen vid provsmakning visade sig vara ett ganska bra val. Men själv fascinerades jag aningen mer av...
ostar och schweizerknivar,
mobiltelefoner,
och verktygslådor .
Och litegrann av en påse grönsaker som såg båd nyttiga och goda ut.
Vad ska man med en kniv/ost/telefon/verktyg/grönsaksbutik till när man har en chokladbutik liksom va?
Tandkrämen
Har jag berättat om min nya tandkräm, vänner? Den som på ett utmärkt sätt är en symbol för den schweiziska less is less mentaliteten. Låt mig presentera Candida SEVEN in ONE!
Tandkräm, något ur fokus, men ändå.
Jagmenar, varför ha en tandkräm som hjälper mot ilningar eller tandahål när man kan ha en som hjälper mot:
1. Plack
2. Karies (tandahål)
3. Tandköttsproblemas
4. Tandsten
5. Mineralisering av tandsmältning (eller nåt sånt, typ, kanske, okej jag kan inte riktigt de tyska tandläkartermerna än förlåt)
6. Dålig andedräkt
7. Alla andra möjliga problem.
Är det inte fantastiskt?
Söndag, vilodag, kyrkdag
Eftersom jag känner att intressesmurfarna inom er alla hoppar högt av upphetsning tänker jag visa er en bild på min nya kyrka. Den ser ut som nedan. Lite som en båt, fast uppåner. Typ.
I kyrkan träffade jag även en härlig och göteborgsk dam som lovade att visa mig stadens shoppingutbud. Som pensionär har man mycket tid tillövers nämligen, menade hon.
Och sen träffade jag kyrkorådets ordförande. Han kom också från göteborg och gav mig en tv. Sköna männskor här va.
Wir haben gepicknickt ja!
Ja, faktum var att till och med jag hittade till mötesplatsen vid bellevue, där vuen i sanning var väldigt belle. Uppenbarligen för belle för Kurt (kamerans) smak, eftersom han vid dess åsyn bestämde sig för att strejka.
Hursomhelst kan jag för er som undrar berätta att det i stan där jag bor en vacker dag som denna kan se ut påt ungefär såhär:
Snyggt, men snett.
Jag och Emma, som förövrigt också har en fräsig hejjagboriutlandetblogg, picknickade i en park där folk möhippade och där klockor spelade konsert i ett skyltafönster. Sen tog Emma en suddig och konstnärlig bild på mig mitt i allt picknickande.
Sen hittade vi en jättestor schweizisk stol som vi provade. Den var sittbar men en smula svår att ta sig upp på.
Bra dag dåva.
Must drink the must
1. Duschen i min korridor (den jag delar med en bunt männskor jag ännu inte sett (men dock hört) skymten av) har har inget fungerande lås. Jag hoppas innerligt att dörren-är-stängd=duschen-är-upptagen-metoden skall fungera likabra. Om inte, får jag-sjunger-jättehögt-i-duschen-för-att-visa-att-jag-finns-metoden tillämpas. Om inte den fungerar. Ja, då har vi fått till en icebreaker som heter duga.
2. Det står en flaska julmust i kyrkkylen. En oöppnad. Och jag undrar just, om jag skall stilla min jullust genom att sno denna must.
3. Om cirka en timme skall jag möta en svensk någorlundaisammaåldersomjagtjej som jag på ett desperateftersällskapligt sätt bestämde träff med igårkväll. Vi ska mötas vid bellevue. Praktiskt. Dit hittar jag. Bara två hållplatser efter gamlestan. Och två hållplatser från Jacob. Jättepraktiskt!
Jag och Frida äter chokladfondue, en gång i närheten av Bellevue.
En bänk och en skatt
Dessutom har jag idag funnit en skatt. Gömd nästan längst upp i en bokhylla var den och inklämd i en hel hög med tråklitteratur. Men likväl är den funnen och min helg är räddad.
Bra!
Schwedenshop
Smacklig moooltid, sa vi till varann innan vi såattsäga högg in. Det där med fonetisk skrift har nämligen aldrig riktigt fallit på plats för mig, serni.
Smacklig mooltid
Nya kamrater
De senaste två dagarna har jag blivit härligt väckt av mina nya kamrater, byggarbetarna -ett gäng härliga killar som tycks finna nöje i att ringa på random ringklockor klockan sju på morron, kika in från sina byggiga ställningar genom båd köksfönster och badrumsfönster och under tiden spela glad godmorgonmusik.
Idag spelar de ke$ha eller ke$$a eller kessa eller vadhonnuheter. Jag låtsas inte gilla det, men jublar i hemlighet inombords. Ja. Erkänn nu. Ni gillar henne också. I smyg!
Fräck schweizisk shopping
I butiken fann vi sedan ett par underliga ting. Bland annat en inte jättepraktisk kundvagn...
..samt en tekopp i storlek lagom.
I övrigt har jag idag sjungit sånger med en liten skock små barn, spanat på en dramatisk schweizisk dramaserie, knaprat halstabletter och stoppat i mig ett gäng köttbullar. Vad har ni gjort då?
