Med risk för att låta väldigt ostig (cheesy) vill jag härmed proklamera att jag sannolikt har den bäste mannen Gud skapat på kroken. Eller, inte bara på kroket. Håvat in honom har jag gjort också och hade jag inte varit så mån om hans välbefinnande hade jag antagligen ätit upp honom rå också, för att fortsätta på fiskmetaforernas bana. 


Jahaja, vadan denna plötsliga känsloyttring, undras det nu, runtom i stugorna. 

Johoo, för att jag idag har fått det bästaste och mest välbehövliga en ensam flicka i ett land långt borta kan önska sig. Och det är inte en hundvalp. Inte heller en paketerad pojkvän, även om det hade varit nåt att hänga i gran. Nej, det är....badammbadamm...





...den största lösgodisfyllda påse en schweizisk svenskkyrklig volontär någonsin skådat. Ackompanjerat av en hel hög högkvalitativa teveserieskivor. Sisådär såatt jag skulle kunna sitta klistrad vid skärmen ungefär tills gentlemannen och avsändaren i fråga behagar anlända till stan den fjärde november.