Jag förstår om ni trott att jag hux och flux blivit överkörd och numera tillbringar dagarna i de sälla jaktmarkerna, med tanke på den hädangågna skyddsängeln och mitt enochenhalvdagar långa frånvarande. Lyckligtvis kan jag lugna er och säga att fallet inte är sådant.

Jag har nämligen inte lämnat huset sedan den stora olyckan. Istället har jag strimlat bönor, sjungit sånger och legat och stirrat upp i taket. Och sörjt över internetfrånvaron som slog till igår. 

Nu är det dock dags att ta steget ut i världen igen. Göra Zürich med Emma och hennes skyddsling. Kanske hitta några nya sköna stolar att plåta. Vad vet man.


Bild på ida på stol, snodd av Emma. För att jag tycker att den är lite smickrande för min figur. Typ.