Höst? Vafalls?

Idag har jag i min ensamhet tagit mig en vandringstur i stan. Handlat lite klädmålarpennor, några kilo linser och lite annat smått och gott. Allt som allt var det en lugn och harmonisk promenix, bortsett från en lite läskig och oväntad insikt.

Det har ju blivit höst, för tuslan!
Bara sådär, och utan förvarning. Ja, här går man ikring i godan ro, och tror att dagarna ska lunka på som vanligt, och så händer något sånt här! Nej vetniva!

Tillåt mig att illustrera det hela med ett par bilder!



Förra helgen befann jag mig som bekant på en plats inte långt härifrån, där solen strålade vrålande ner på var och en, där en fika i friska luften krävde bara ben och korta ärmar för att inte bli outhärdligt het.



Men så en dag kom regnet. Det plaskade och rann ett par dar och sen slutade det.


Och så, när vattnet så sakteliga börjar torka bort är världen som förbytt. Lämnar man huset utan fullständigt höstställ finns risken att man likt ett litet höstigt löv darrar så pass av köld att man trillar av pinn.  



Hujedamig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0