Som jag tidigare nämnt tillbringades fredagens kväll, natt och lördagens dag på ett härligt kloster bland sköna nunnor. Och som tidigare också nämnts var detta kloster beläget i Lugano, alldeles intill den schweiziskitalienska gränsen. Exotiskt, tänkte jag och klädde mig därför i somrigaste sommarskorna. Möttes dock av gråmoln och hällregn och bara ett par vajande palmer.

När man sådär nästan är i Italien går det hursomhelst inte an att sitta inne och gömma sig. Promenad vid luganosjön och glassshopping var alltså obligatoriska aktiviteter på fredagens kväll, trots att en syndaflod modell mindre flöt fram längs gator och torg och gjorde de somrigaste sommarskorna blötare än nånsin. Nu har de dock torkat, sisådär tvåochenhalv dag senare.
`

Lördagen gick även den i regnet och utflykternas tecken. Med bil foro vi upp på ett fantastiskt högt berg. Så högt var det att jag ropte ojojoj var gång den serpentiniga vägen fick för sig att svänga. Och det var ett par gånger det.

Tillslut anlände vi till bergets topp. Jag poserade vackert men lite lätt nervöst för en klassisk turistutsiktsbild. Insåg dock snart att turisten (jag) syntes bra mycket bättre än utsikten, då vi i denna stund befann mig innuti ett moln.

Men det vore en lögn att säga att resan enbart bestod av regn och dramatik. Det fanns nämligen plats för en trevlig gudstjänst med långsamma psalmer och ganska hårda bänkar och en hel del mat också.

Tydligen får man då man ingår i denna klosterorder inte bara hänga väldigt mycket med sköna killen Jesus, nej man får även ägna sig åt praktiska saker såsom bakning och servering av utsökta tårtor.

Som gäst får man dessutom förmånen att välja vilken kantons vapen man vill ha på sitt sockerfodral. Jag valde Basel-Land.

Yes. Fräsigt!