Igår då. Då var jag ute och svirade igen. Den gången i fräschaste konstnärsateljén, på finaste utsiktsberget och gudstjänstade och fikade med raraste damerna.

Herr Truedsson, som herr konstnär tydligen hetat, hade som sagt haft den goda smaken att placera sitt place på ett skönt berg, från vilket man kunde skåda andra berg, en del dalar och lite annat smått och gott. Framför den utsikten dukade vi upp ett litet käckt altarbord vid vilket vi firade en liten mässa. Faktum var att jag blev så inspirerad att jag sjöng en liten folkvisa för församlingen.

Sen spanade jag på konst, kliade mig på hakan och sa "hummhumm", i ett försök att verka kulturell.

Och sedan fikade jag kakor, partybrot och rödvin med ett gäng damer, som allihop hade bott i det schweiziska riket tre gånger längre än jag levt. Typ. Jag kände mig liten och oerfaren och tog till mig alla visdomsord de yttrade.

Sen tog jag mig en liten tur runt huset och sa "Ååå, åå" och kände mig ganska tillfreds med livet.

Inte jag på bilden då nej. Men ändå.