Kurt, the cruel camera

Jag var på stan med kameran och kompisarna igårkväll. Av förklarliga skäl står herr kamera helt separerat från ordet kompisarna, eftersom han helt enkelt inte gillar mig längre. Och varför ska jag gilla någon som inte gillar mig? Va va va?

Varje gång en fantastisk vy tornar upp sig framför mina ögon bestämmer sig herr kamera för att sabba hela grejen och shaka loss lite på egen hand. Vill jag däremot plåta exempelvis min stackars gamla byrå är han båd pigg och alert och redo för tjänst.

Galet.

Här har ni hursomhelst gårdagens "Zürich i solnedgång",

Tätt följd av "Malin och Karin på uteservering"

och som avslutning bjussar jag här poetiskt nog på "ljuset i mörkret", en hyllning till Jesus Kristus, som trots allt är den sköne kille som fixat båd solnedgången och sammanfört mig med mina nya vänner.

Schysst!

Jag måste säga att jag verkligen gillar bilderna.

Har du visat upp kameran hos någon sonyåterförsäljare? De snurriga bilderna kanske kan förklara vilket fel som uppstått!? Be Sören hjälpa dig att få ut garantin där i Schweiz innan det blir för sent. Den köptes ju den 20 oktober ca. Om de tar in den för reparation så skickar vi förstås kvittot annars måste du skicka hit kameran med det snaraste! Pusselipuss!