Kan ni tänka er va? 



O M G! The tevetittning is taking ut sin rätt på mig, tänkte jag  då och började fundera på att välja en lite mer harmlös serie att begrava mig i härnäst. 

Förslag?

Vi hade filmkväll i min säng igår, kamraterna Sofia och Kajsa och jag.

En alldeles utmärkt uppsättning kamrater just för filmkväll i säng, vill jag påstå, ty när man filkmkvällar i smalsäng är det viktigt att inte ha för många och framför allt inte för tjocka kamrater. Dessutom är det viktigt att man har en bra liggteknik där den som ligger närmst väggen med hjälp av uppstöttande kuddar ligger med baken utanför sängen i fråga. 

I Kajsas fall råkade dock baken hennes vara för liten, varpå hon missade både fotografering och antagligen halva filmen. 

Inatt drömde jag att det var sommar. Vädret var härligt och jag hade på mig kortbraller och hade långt hår som fladdrade när jag sprang på maskrosäng. Sen satte jag upp mitt härliga svall i en sån där festlig mittpåhuvetknut, bara för att jag kunde liksom.

So far so good.

Sen visade det sig att en geting flyttat in i min frisyr. En arg geting som surrade ikring och stack mig i skallen så att den svullnade upp till sin dubbla storlek och jag såg ut ganska mycket som en småtuttad Kissie .

Så. Ni kan väl ta det lite lugnt med hårtorkarna? Snälla?


Aktuell frisyr. Utan geting.

(Nu är alltså läge för er att med diverse muntra tillrop och ömma kärleksförklaringar önska mig välkommen tillbaka (bara såatt ni vet))

Igår var jag och församlingens alla damer på utflykt till Tyskland. Närmare bestämt så besökte vi en liten schwarzwaldsk by, i vilken man kunde gudstjänsta i kylig kyrka, luncha på pittoreskt värdshus samt spana på en gammal men fin synagoga. 

Utanför värdshuset i fråga fann vi nedan vädersten. En ytterst praktisk, ständigt aktiv meterolog, som så gott som aldrig har fel. Ta er en titt själva vetja!




Då stenen rör sig är det storm, och när den står stilla är det vindstilla. Är den blöt så regnar det och är den torr har man belönats med uppehållsväder.

När man inte ser stenen är det dimma och när den kastar skuggor skiner solen. Är den däremot vit så snöar det och har den trillat ner på backen har man drabbats av jordbävning.

Om stenen mot förmodan är helt och hållet borta har den med största sannolikhet blivit knyckt.

Jahapp. 



Vid vårt besök var stenen dock både blöt och lite rörlig, något som idag märks på min egen täppta näsa, tjocka skalle och nästintill igenväxta hals.

Men det är väl sånt man får ta, antar jag.

Vad är nu detta, tänker ni. Har hon gått och blitt mästerfotograf bara sådär, männskan?

Nejdå, säger jag då. Det är bara Olles kameras minneskort som såattsäga parat sig med datorn min och sedan fött fram  nedan nostalgiframkallande fotografier. 

Så. För att råda bot på denhäringa bloggens bildiga svältföddhet och för att inte överanstränga min tillfälligt självkänslesjuka skrivförmåga bjur jag här och nu på ett fasligt festligt bildkollage från den gågna veckans härliga kamratåterförening. 

Håll till godo!

Nu är de här, både Jempa och Olle. Halleluja!

Klockan halv nio imorse landade de i alplandet mitt, efter att ha tillbringat en natt på Frankfurts flygplats. Själv fick jag kliva upp, i mina mått mätt, alldeles hysteriskt tidigt för att möta dem på flygplatsen och följdaktligen ligger vi nu alla nedbäddade för välbehövlig eftermiddagslur.

Dagen än så länge har nämligen varit tämligen ansträngande med promenad i vackert väder, solning bredvid pojke i shorts invid fågelfylld sjö och dubbel matshopping. Jenny har bland annat, för att riktigt anamma den schweiziska dryckeskulturen, köpt en burk energidryck att hälla i sig när middagsluren lider mot sitt slut. 

Ikväll ska jag bjuda på ost. Jawohl!

Imorgon kommer min bästaste vän på besök. Jag spelar den här sången för att peppa. 

Dock är det tur att jag inte är någon lesbian, med tanke på att bästisens karl är medföljande sällskap. Kunde bli lite spänd stämning. 

Hursomhelst. Kul!

Vad gör ni idag?

Till följd av detta får jag inte bara ta del av en ryslig massa tvivelaktigt tyskdubbade amerikanska komediserier och ännu mer tvivelaktiga, intedubbade tyska såpor. Nej dessutom får jag, före alla er andra, ta del av den tyska schlagerfestivallåtväljarschowen, unser song für deutschland. 

Jag har ju hört att galejet i Svea Rike redan är i full gång och känner därför att det är min plikt som bloggare att dra mitt strå till melodifestivalstacken. 

Hursomhelst så kan jag meddela att tyskarna, om ni tycker att de svenska uttagningarna är långtråkiga, tagit det hela steget längre. Här är det nämligen inte bara tre delfinaler och final och omröstning hit och dit och hej och hå som gäller, nej här är det dessutom samma tjej som sjunger alla låtarna.

Och till råga på allt är det samma tjej som förra året. 

Har ni hört talas om något så fantasilöst? Va va va?

Dessutom är tonaterna missanpassade för sångerskan. Och så är dansarna töntiga.

Häromdagen uppnådde jag till exempel själv den grad av gamlingskap det innebär att bli glad när man blir tvungen att legitimera sig för att bevisa att man uppnått den vinköpslegitima åldern av sexton år.



Så länge man blir ledsen över att se yngre ut än vad man är, har man ungdomligheten kvar. 

Så fort man dör i själen av att bli äldreförklarad är man förvisad in i vuxenvärlden. 


Jag är en tant.

..och fika på ett fint, sammetsklätt och ganska jättepörrigt konditori.

Nu ska jag ge mig själv och mina nosliga problem en ytterst tillförlitlig googlediagnos. Önska mig lyckate!

Det är dock inget som stör mig, med tanke på att jag de närmsta timmarna ändå planerat att ligga orörlig under ett täcke och vad andedräkten beträffar ändå lider brist på pusspartner att uppvisa den för.

Hursomhelst. Ni undrar vad raclette är förnågot och jag skulle vilja kalla det hela för den sofistikerade formen av svullomat. För det är ju det det är. 

Man tar alltså ett par kokta potäter, eventuellt någon skön grönsak och fett mycket peppar. Sedan skär man en sjukt tjock skiva ost och trycker in den i raclettejärnet sitt. När osten sedan uppnått önskvärt rinnigt tillstånd häller man helt enkelt hela härligheten över tidigare nämnda rotfrukt och skyndar sig sedan att stoppa allt i munnen innan alltsammans stelnar igen. 

Som sagt är det dock viktigt att försöka begränsa inmundigandet till rimliga mängder, då det annars kan orsaka paltkoma, magondska och social utstötthet till följd av munliga odörer.

För att fortsätta på gårdagens låt-oss-göra-läsarna-gröna-av-avundsjuka-tema vill jag hemskt gärna berätta att jag idag fikat chaiigt te på soligaste uteserveringen invid en plaskande flod med en strålande vän i ett doftmoln av intillfikande farbrors cigarill. 

Sen handlade jag keso och vitkål och promenerade hem genom en park, med knapplåstrasig, volymväxlande ipod i öronen.

Nu ska jag kasta mig på sängen, blunda och låtsas att jag har en balkong.

Nu ska jag iväg på picknick och jag tänker att jag kanske borde skriva det med STORA BOKSTÄVER så att grannen i fråga hör och förstår att kusten är klar för fortsatta ljudliga aktiviteter. 





en annan gång på picknick

Kära nån vilken lyckad konfirmandfröken jag är!

Nu kan alla mina tre lärjungar både hitta i bibeln, sjunga för maten och baka välsignade kakor. Välsignade med så rikliga mängder honung att en liten kaka skulle kunna mätta fyra tusen mäns, och därtill kvinnor och barns, sockerbehov. Inte illa!

Idag har vi badat i toaletten. 

Kanske var det för att jag råkat sova med öppet fönster och friskluftschockade mina stackars lungor till uppvaknande.

Hursomhelst så har ni här svaret på gårdagens gåta:

Matsäck i lågstadiestil. Det enda som fattas är saft i sirapsflaska och kexchoklad, som trots att fröken hävdar motsatsen, är mellanmål och inte godis.  

Rättgissaren vinner en självbekostad resa till Schweiz!

Yo yo! Koman!