Häromdagen var utlandskyrkans chefer på besök hos oss här i Schweiz, för att kika på körkan, se till att vi skötte oss och litegrann för att få äta lunch på europas äldsta vegetariska restaurang. En restaurang jag besökt en gång tidigare men inte riktigt fått ögonen SÅ uppspärrade för innan. 

Vi provade alltså på deras enorma, väldoftande och heltjusiga buffé och jublade i kör över vegetarianismens förträfflighet. Jag var tvungen att prova allt, och var glad att slippa betala för kalaset. 

Vad vi vid det tillfället inte visste var dock hur vår nyfunna favoritrestaurang ser ut nattetid. Det vet jag nu. Inatt for nämligen jag och mina kamrater dit för att diskodansa tills fötterna trillade av. Turligt nog satte dock den svettiga trängseln, den volymstegrande musiken och min egen trötthet stopp för det hela i tid och jag kom hem med fossingarna i behåll.