Idag är det annandagen. En annan dag alltså. En dag då man så smått börjar återgå till normalt leverne. En dag då ni börjar läsa bloggar igen.

Vad har hon egentligen gjort hela julehelgen, frågar ni er då. Vad har hon egentligen ätit? Och framför allt: var är alla bilder?

Tat lungt polare, säger jag då. Här kommer den. Hela helgen. Med bilder. Håll till godo.


På juleaftonens morgon väcktes syster och jag av sjungande föräldrar. De ville äta julefrukost med oss. Bra idé tyckte vi, så vi åt julefrukost med dom. Skinkamackor blev det. Alla tiders var det.

Sedan rullade vi iväg till morfars hem. Där sjöng vi julevisor för damer och herrar som inte hörde så mycket men var glada ändå.

Och så fikade vi kakor och kaffe. Sen ville morfar visa upp sina ballonbasketskills. Mycket imponedade blev vi allihop.

När morfar tröttnat på vårt sällskap for vi hem igen. Syster var utmattad efter sjungandet och ballongandet så hon somnade en smula.

Sedan började något underligt program på televisionen. Det handlade om leksaker som hoppade och tjurar som luktade på blommor och sånt. Intressant tyckte syster och jag. Intressant tyckte tomten och lisa.

Och under tiden vi insöp julestämningen i varsin fåtölj fixade mor och far värsta julematsbuffén. Där fanns köttebullar och prinsakorvar och en potatisgratäng utan fiskar i. Alla ropade ÅH och åt tills de storknade. Sedan åt vi lite till. På detta moment finns dessvärre inga bilder. Antagligen för att vi alla var för upptagna med själva ätandet.

När alla var uppätna och nöjda skulle det fikas och sjungas. Då bullade modern upp med godisar och kakor och godisar och kakor i mängder. Sedan bildade vi en så kallad familjeorkester och spelade så ett par julevisor. Syster på violin och fadern på gitarr, modern och mostern tog varsinn flöjt och själv plinkade jag litegranna på pianot. Det lät fantastiskt.

Och klockan tickade. Vi åt godis. Vi åt kakor. Tiden gick. Vi åt godis. Vi åt kakor...

...Sedan bestämde jag att det var dags att ta itu med den där paketöppningen. Så vi öppnade paketen. Det var en härlig stund. Superhärlig verkligen.

Och härligare blev det. Syster och jag promenerade nämligen sedan till kyrkan i sakta mak. Där avnjöt vi en välsignad midnattsmässa. Syster stod för fotograferandet. Fadern stod för ljuständandet och klockringandet och jag själv stod för lyssnandet och tittandet. Horreds kyrkokör var större och ståtligare än nånsin. Violinisten (rakel) spelade vackrare än nånsin. Till och med o helga natt avklarades utan större svårigheter.


Efter juleaftonen och julenatten kom juldagen. En glädjens dag, ty då föddes jesus kristus, världens frälsare. Men också en sorgens dag, ty det var dagen då snön smälte.

Hursomhelst så firades det hela med tjocka släkten i moster och morbror och kusins fräcka villa i varberg. Där blev den tjocka släkten ännu tjockare än vanligt, eftersom hela helgens kakor dukades upp samtidigt.

Tillsammans spelade vi spel och tog kort på det.

Och så spelade moster gitarr och så tog vi kort på det.

Sedan satte sig Vilhelm och Vilhems mor och mrmor och mormorsmor helt spontant ner i en stilig formation mitt på golvet och så tog vi kort på det.

Mycket stiligt blev det hela.

Och idag. Den andra dagen har vi återigen varit i kyrka. Där lyssnade vi till predikan kring martyrskapet och genomled ett par psalmer till gitarr och orgel. Höhö. Skämt åsido. Vackert lät det hela, ty det var far och morbroder som stod för musicerandet. Mor min läste texten och syster och jag och mormor insöp atmosfären. Värsta familjegudstjänsten skulle man kunna säga.

Därefter drack vi glögg.

Sedan åt vi en kalkon.


Ja. Jag tror att jesus kristus allt som allt är nöjd med sitt födelsedagsfirande.
Låt oss hoppas det iallafall.


PS. För att inte sno åt mig ära som jag inte förtjänar bör det tilläggas att fotografen till de flesta korten (de snyggare av dem) är systern min. Det är  hon som kan det där. Bara så ni vet.
Alltså, fotograf: Anna Bergström

Syster och jag lyssnar för tillfället på uppsala musikklassers julskiva. Vi fylls av stämning och minns den glada tid då vi själva var en del av denna härlighet. Jag minns den tid då vi sjöng om ett stackars barn som blev uppdrucket som te. 

Hiskeliga saker didär julevisorna

Hör själva kamrater.
Pour child for tea.
Fjärde versen. 
Hjälp.




  

Godmorgon och goddag.

Idag är det lördag och kalasdag. Det betyder att vi ska dricka glögg och knapra pepparkakor och fira julen och inflyttningen och jennys födelsedag. Trevligt och festligt skall det bli. Trevligast av allt är dock att Karin kommer hit. Direkt från Indiens översvämmningar och farliga frukter till vår julpyntade boning. Nästan.

Åhåhå. Alldeles glad i magen blir jag när jag tänker påt.

Halleluja Amen!

Jag är klar nu. Har plockat ihop mina första trettio högskolepoäng och känner mig synnerligen nöjd och tillfreds med min insats. 

Ja. Jag tror bestämt att den är värd sina fem pestoburkar. Insatsen alltså.

 
Och nu: Bier, stadochlad och en bunt med Klassenkameraden.

Härligt!

Undringar angående inlägget om gårdagens literaturtenta har kommit in till redaktionen.
Läsare förfäras över att vi inte läser vår kurslitteratur ordentligt.

Jag ber såklart om ursäkt för missförståndet. Självfallet läser vi vår kursliteratur. Vi till och med läser den från pärm till pärm. Vi läser kommentarsdelarna och baksidestexterna och diskuterar sedan texterna i fråga på ett djupgående vis. Alltid. Redigt.

Ängslas alltså icke, läsare. Enligt oss själva är vi väl förtjänta av våra finfina betyg. 
Sådetså.




Imorgon är för övrigt den sista dagen på terminen. Den sista dagen på kursen. Den sista dagen på mitt planerade och säkra liv. Sedan skall jag bege mig ut i arbetssökerierna och osäkerhetens dimmiga natt.

Så, om någon känner att de har lust att anställa en sådan som mig är det bara att höra av sig. Jag kan ganska mycket. Vika tvätt och översätta tyska texter och spela blockflöjt och allt möjligt.

I´m all yours liksom. Från och med imorgon.  

Jag försöker snabblära mig den tyska historien. Försöker banka in årtal och datum och namn på politiker och upprorsmän och sånt.

Inbankande är dessvärre inte min starka sida.
Inbankande ger mig huvudvärk.


Och i huset mitt är det kyligt och dant.
En sådan misär, kamrater! Misäääär!

Jag wikipediar bittenfelden konferenz.

Wikipedia föreslår at jag kanske menar bitterfelder konferenz.

Jag wikipediar bitterfelder konferenz.

Wikipedia meddelar att det inte finns något som heter bitterfelder konferenz.

Why god, why?

Vad blev det för kaka egentligen, undrar ni nu.

Jag kan stolt berätta att det blev en hel hög med chokladbollar.

Kan du inte visa nåra fräscha bilder, frågar ni då.

Jag kan vänligt men bestämt berätta att jag inte kan det. Inte för att jag inte vill vara er till lags, utan för att inte tagit någon bild på dom och redan lagt mig så bekvämt tillrätta i min säng att jag inte känner någon större lust att stiga upp och ta någon heller. Däremot kan jag berätta hur dom ser ut. Och vad dom innehåller. Om det kan vara till någon tröst.

Hur de ser ut:
1. De är runda
2. De är rullade i kokos (alla utom två då, eftersom jag fick lite brådis då mammas pojkar började mitt under kokosrullningsmomentet. Bra avsnitt för övrigt. Den gamle killen utan hår på skallen valde den unga bruden med blont hår. Den brunhåriga bruden blev mer ledsen över förlusten av karlns moder än över karln själv. Den skånska killen med musklerna valde bruden med kort hår som var brunt. Tjejen som inte blev vald hade en snyggare klänning. Bobby valde oväntat nog den blonda skrattande bruden som talar roligt framför den allvariga bruden med det överdimensionerade bystpartiet. Alla var förvånade. Bobbys mamma var nöjd. Hon applåderade när sonen hånglade upp bruden som pratar roligt. Och så sa hon till tjejen med det överdimensionerade bystpartiet att hon tyckte om henne. Tjejen med det överdimensionerade bystpartiet alltså. Jag tror inte att det var särskilt många som blev särskilt övertygade. Gott initiativ dock.)

Vad de innehåller:
1. Två decilitrar socker
2. Fyra matskedar kakao
3. Fem decilitrar havregryn
4. Hundra gram smör
5. Ganska många matskedar vatten (eftersom rebecka druckit upp kaffet)
6. Kokos (utanpå då)

Jag hoppas att ni är nöjda. Det är jag.
Genialisk tentamat verkligen.

Nu. Godnatt.

Det är morgon igen kamrater! Dags att ta tag i sitt liv och vakna. Klä på sig något anständigt och koka gröt och sånt. Göra sig redo inför dagen, så att säga.

Själv är jag redo och peppad som aldrig förr. Idag är det nämligen tänkt att den ljuvliga fröken Sandgren skall komma på besök. Fantastiskt exklusivt känns det. Direkt från den tyska huvudstadens fart och fläkt till batteribrudarnas smuliga köksbord kommer hon. Nästan. 

Hon skall få berätta om sitt tjusiga storstadsliv och göra mig så avundsjuk som bara en berlinare kan. Och sen ska jag tvinga henne att lyssna på mina berättelser om allt som hänt i det svenska landet sedan hon lämnade det. Jag har en känsla av att det kan komma att överstökas ganska raskt.  
Så här ser den ljuva fröken Sandgren när hon imiterar en döende svan.
In case ni undrat över det alltså

Fröken Sandgren alltså. Vilken ära!
Men först, skola.

Hav en fräsch morgon kamrater. 
Puss 

PS. Jag hoppas att också DU får en fräsch dag.

Tydligen har antagningsbeskeden till vårens universitetskurser kommit. Och tydligen har jag en fräääsch reservplan om jag mot förmodan skulle få för mig att tröttna på livet på batterigatan.

För säkerhets skull alltså.
För att hålla alla vägar öppna.
Och för att skjuta upp besluten till en annan dag.

Kära nån då

Ikväll har Jenny och jag börjat inse allvaret i våra studier. Att slutet börjar närma sig. Att det avgörande rycket bör göras. Att prepositionsuttrycken inte kommer automatisera sig på egen hand. Tyvärr. 

Så vi sitter bägge två, halvt panikslagna med kaffekopparna och laptopparna i högsta hugg, och försöker få någonting gjort. 

Det går halvbra skulle man kunna säga. 
Därav den dåliga uppdateringen. 
In case ni har reflekterat över den alltså.

Hörs. Puss!   

Idag har jag tagit hand om hela hushållets tvätt. Hängt, tumlat, vikt och sprungit uppochner för trapporna har jag gjort, nästan hela dagen lång, och det hela har varit ganska fint och harmoniskt. Mycket tid har det gett  för meditation och eftertanke och sådana saker, vilket har lett till att en del slutsatser angående livet har dragits. Här har ni dom. Slutsatserna alltså.

1. Angående lacktajts.
För att ett par lacktajts skall vara ett par snygga lacktajts bör de vara ett par tajta lacktajts. Otajta lacktajts är inte tajt alls. Snarare döfult. Hässlich rentutsagt.

2. Angående tidsfördriv.
Det bästa sättet att fördriva tiden det tar för en torktumlare att göra en hög lakan extra torra är inte som många tror att läsa en god tysk bok. Ack nej. Det bästa sättet att få tiden att gå är att pilla med sitt eget hår. Man kan till exempel byta bena. Från en vänsterbena till en högerbena eller från en högerbena till en mittbena. Själv har jag idag valt att satsa på det sistnämnda alternativet och förundrades då väldigt över hur fräsigt det såg ut. Dessutom kändes det hela väldigt kul i hårbottnen. Ett faktum som icke bör underskattas. 

3. Angående tvättvikning.
Själv är jag av åsikten att tvättvikning är något av det trevligaste man kan sysselsätta sig med. Ett konkretare sätt att se frukterna av sitt arbete är svårt att finna, har jag fått för mig, och då jag är ett stort fan av arbete som ger resultat kan jag sysselsätta mig med just detta i timmar. På senare tid har min glädje dock mattats av något. Jag har nämligen insett att trevligheten har en gräns. Att det finns ett undantag från trevligheten,som förstör min ordning och så att säga suger glädjen ur mig. Undantaget är de svarta strumporna.

De svarta strumporna är nämligen oändligt många, oändligt lika men samtidigt ack så olika. Mörksvarta, ljussvarta, lite smågrå, svarta med text på, svarta med grodor på och svarta utan grodor på. Det värsta av allt är dock att  dessa små svartingar dessutom tillhör tre olika damer, utan att det på något vis går att urskilja på varesig storlek eller mönster vilka som tillhör vem.  

Hemskingar är vad de är.

 
Yes. Det var allt. Slut på slutsatser.
Tack för nu.
Puss

Okej, innan jag börjar på riktigt måste jag bara få fråga

Jag upptäckte just deras dagliga photo
Jag upptäckte just deras dagliga photo
Jag upptäckte just deras dagliga photo

?

Hur tänkte de egentligen här, de här fejsboköversättarna? Vilka är de här fejsboköversättarna? Hur ser de ut? Har de någon utbildning? Börjar de närma sig pensionsåldern? Behöver de ersättas inom överskådlig framtid? Vart skickar man sin ansökan?

Jag försöker lära mig vad olika orter och städer och länder och berg och öknar och sånt heter på det tyska språket. Kan vara bra att ha koll på, om man någon gång skall bege sig ut i världen, tänker jag.

När jag någon gång beger mig ut i världen skall jag åka till sylt.
Känns som ett härligt ställe.

Vad jag önskar mig i julklapp?
Tjaa... Ett par nya strumpr kanske.

Det är nästannästan så att hoppet om en vit jul tänds inom mig.
Bra jobbat december. Bra jobbat.

God morgon

Hur det går med vuxenheten? Jotack bra. Jag tittar på Berts röjiga rockliv och inser att den den ganska store, världsvane grabben sedan jag såg honom sist har gått och blivit en pojkvasker i mina ögon.

Håhåjaja. Jag säger då det. 
Känner att det börjar bli dags för en gammal dam att krypa till kojs.
En fridefull natt önskar jag eder. Ungdomar. 

Sedan jag på biblioteket i stor koncentration och tystnad i timmar studerat den tyska passivformen har jag samlat på mig så mycket duktighet att den är på väg att svämma över. Jag behöver göra något oduktigt och jag behöver göra det snart.

Kanske kan jag tjuvöppna hela julkalendern och sedan återförsluta paketen igen, på ett diskret sätt. Like in the good old days liksom. Eventuellt.

Kollakollakolla! December börjar bra i år. Med blå himmel och grejer.

Bra jobbat december!