Idag är det annandagen. En annan dag alltså. En dag då man så smått börjar återgå till normalt leverne. En dag då ni börjar läsa bloggar igen.

Vad har hon egentligen gjort hela julehelgen, frågar ni er då. Vad har hon egentligen ätit? Och framför allt: var är alla bilder?

Tat lungt polare, säger jag då. Här kommer den. Hela helgen. Med bilder. Håll till godo.


På juleaftonens morgon väcktes syster och jag av sjungande föräldrar. De ville äta julefrukost med oss. Bra idé tyckte vi, så vi åt julefrukost med dom. Skinkamackor blev det. Alla tiders var det.

Sedan rullade vi iväg till morfars hem. Där sjöng vi julevisor för damer och herrar som inte hörde så mycket men var glada ändå.

Och så fikade vi kakor och kaffe. Sen ville morfar visa upp sina ballonbasketskills. Mycket imponedade blev vi allihop.

När morfar tröttnat på vårt sällskap for vi hem igen. Syster var utmattad efter sjungandet och ballongandet så hon somnade en smula.

Sedan började något underligt program på televisionen. Det handlade om leksaker som hoppade och tjurar som luktade på blommor och sånt. Intressant tyckte syster och jag. Intressant tyckte tomten och lisa.

Och under tiden vi insöp julestämningen i varsin fåtölj fixade mor och far värsta julematsbuffén. Där fanns köttebullar och prinsakorvar och en potatisgratäng utan fiskar i. Alla ropade ÅH och åt tills de storknade. Sedan åt vi lite till. På detta moment finns dessvärre inga bilder. Antagligen för att vi alla var för upptagna med själva ätandet.

När alla var uppätna och nöjda skulle det fikas och sjungas. Då bullade modern upp med godisar och kakor och godisar och kakor i mängder. Sedan bildade vi en så kallad familjeorkester och spelade så ett par julevisor. Syster på violin och fadern på gitarr, modern och mostern tog varsinn flöjt och själv plinkade jag litegranna på pianot. Det lät fantastiskt.

Och klockan tickade. Vi åt godis. Vi åt kakor. Tiden gick. Vi åt godis. Vi åt kakor...

...Sedan bestämde jag att det var dags att ta itu med den där paketöppningen. Så vi öppnade paketen. Det var en härlig stund. Superhärlig verkligen.

Och härligare blev det. Syster och jag promenerade nämligen sedan till kyrkan i sakta mak. Där avnjöt vi en välsignad midnattsmässa. Syster stod för fotograferandet. Fadern stod för ljuständandet och klockringandet och jag själv stod för lyssnandet och tittandet. Horreds kyrkokör var större och ståtligare än nånsin. Violinisten (rakel) spelade vackrare än nånsin. Till och med o helga natt avklarades utan större svårigheter.


Efter juleaftonen och julenatten kom juldagen. En glädjens dag, ty då föddes jesus kristus, världens frälsare. Men också en sorgens dag, ty det var dagen då snön smälte.

Hursomhelst så firades det hela med tjocka släkten i moster och morbror och kusins fräcka villa i varberg. Där blev den tjocka släkten ännu tjockare än vanligt, eftersom hela helgens kakor dukades upp samtidigt.

Tillsammans spelade vi spel och tog kort på det.

Och så spelade moster gitarr och så tog vi kort på det.

Sedan satte sig Vilhelm och Vilhems mor och mrmor och mormorsmor helt spontant ner i en stilig formation mitt på golvet och så tog vi kort på det.

Mycket stiligt blev det hela.

Och idag. Den andra dagen har vi återigen varit i kyrka. Där lyssnade vi till predikan kring martyrskapet och genomled ett par psalmer till gitarr och orgel. Höhö. Skämt åsido. Vackert lät det hela, ty det var far och morbroder som stod för musicerandet. Mor min läste texten och syster och jag och mormor insöp atmosfären. Värsta familjegudstjänsten skulle man kunna säga.

Därefter drack vi glögg.

Sedan åt vi en kalkon.


Ja. Jag tror att jesus kristus allt som allt är nöjd med sitt födelsedagsfirande.
Låt oss hoppas det iallafall.


PS. För att inte sno åt mig ära som jag inte förtjänar bör det tilläggas att fotografen till de flesta korten (de snyggare av dem) är systern min. Det är  hon som kan det där. Bara så ni vet.
Alltså, fotograf: Anna Bergström