Imorgon
Ja. Ville bara säga det.
Annars då?
Ben and jerrys
Idag har jag och min jennypenny åter ställts öga mot öga, efter att ha gått om varandra och inte träffats sedan förra söndagen.
"Jahaja, vad har hänt sedan sist dårå?" frågar jag.
"Jag har ätit ben and jerrys varje dag" säger jenny.
Och jag riktigt känner hur hon saknat mig, den raringen.
Kanske var det såhär hon såg ut då hon i sorg över vårt uppbrott glassade direkt ur paketet, lyssnade på dolly partons heartbreaker och snöt sig i skjortärmen. Antagligen ja.
Hur det gick
Och nu är det alltså dags att fara till arbete och jag är laddad som aldrig tidigare. Ute skiner nämligen sola och jag har chokladägg och en sjukt fluffig lugg.
Jenny: jag stjäl jeansjacka av dig för den som inte är hemma har inget att säga te om ändå vetu!
Ovan: ida fångas på bild strax innan nysning. Dags att damma rummet kanske?
Skämsskåpet
Dags att rensa skämsskåpet under diskebänken nu och skallen min går varm över hur jag på bästa vis ska kunna ta mig ner till närbutiken för att göra mig av med kvarlevorna från hösten, vintern och vårens alla galej utan att det hela går alltför hårt åt min image.
"Se där på tjejen som kalasat hela måndagen lång" säger grannarna till varandra. Och så skakar de på huvudet åt mitt öde och förmanar sina små att passa sig så att de inte slutar på samma vis.
Så går et när en skjuter upp saker och ting.
Stora fixardagen
Kanske skulle jag kunna fixa någon typ av utbyte med denhäringa bruden.
En grej bara
Vad är det egentligen den fräckare än?
Snälla hjälp! Det här plågar hjärtat mitt.
Tappa, ägg och framgång
För övrigt får vi som är anställda på det förnämliga företag jag arbetar på gratis medlemskap i tappa.se om vi vill. Som kompensation för det där ägget då. De vill ju inte ha några tjockisar där inte.
Och för intresserade kan jag berätta att sockerchocken gjorde succé! Så pass att laget mitt vann värsta säljtävligen med tre hela poäng! Halleluja!
Nu:hollywoodfruar (montazami ska göra botox!)
Sen: dusch (hade ni sett mig hade ni förstått varför)
Gillart? ja!
ida säger "no pics" till kameran
Ägg!
Idag har vi påskägg på jobbet. Världens största påskägg. Oj oj oj.
Det blir afton i sockerhockens tecken.
Kära hjärtanes!
Ursäkta min efterhet, men alltså lönebesked. Vilken grej!
Känner mig lite som farbror joakim. Eller kanske blondinbella. Eller kungen.
Håhåjaja, det blir till att plocka fram pikétröjan och hårgelén nu då ja.
En helg, en tupp och en störd pingvin
Sedan såg vi alla på körslaget zusammen och glömde i all spänning helt och hållet bort att rädda världen och släcka lamporna och allt vad det är man skall till och göra på lördagarna nuförtiden. Som kompensation för våra miljömarodörigheter bestämde vi oss då för att mörklägga för natten, varpå vi alla somnade i frid.
Och nu är alltså hela helgen över för längesen. Bortsoven och genomslappad och historia, så att säga. Men hoppets låga om en framtid i ledighet brinner än. Nästa vecka vankas nämligen påskhögtidligheter och för att kompensera för ohusligheterna i det uteblivna kakbaket har jag plockat med mig en smula pynt till lägenheten, för att förgylla arbetsveckan som nu börjat.
Ett ståtligt stycke tupp blev det.
Och till den som tycker att den ståtliga tuppen är en smula lik den skurkaktiga pingvinen i wallace och gromitfilmerna har jag bara en sak att säga:
"Jomen visst är han det!"
Sömn och kaka
Hursomhelst är jag nu piggare och freshare än nånsin och nu ska jag och mor baka en kaka. En kaka med morötter och valnötter i. Mor har googlat receptet. Vi får se huret blir.
Hejsålänge dårå!
Reflektion
Jag skulle gärna berätta något annat festligt från de fett bloggfria gångna dagarna, men då jag tycks ha fått mig en släng av utbrändhet har jag dessvärre tappat förmågan att framföra det hela på önskvärt vis. En annan dag alltså.
Just nu nöjer jag mig med att presentera dagens, eller rättare sagt gårdagens, eller var det förrgårdagens reflektion gällande den nu gällande spårvagnshållplatsreklamen.
Jo. Vad jag ville säga var det att jag tycker att den där alpolivatjejen (som var på tapeten för ett tag sedan) kan slänga sig i väggen. Här har vi den nya tidens skräckmodell. Kära hjärtanes, en sån spöklik kvinna.
Ja. Tack för nu. Klart slut.
Överraskning
Vet ni vad jag hittade när jag gick upp alldeles nyssens?
Inte?
Jo. Jag hittade värsta välstädade köket! Typ fläckfritt, skinande, disklöst.
Herregud, ropade jag då. Vad är det för sköningtomtar som varit uppe och gjort denna välgärning all night?
Och vem kan det vara som stylat håret mitt till skönaste morgonfrissen lagom till mitt uppvaknande?
Det är underligt vad mycket som kan hända då man inte är uppmärksam.
Mer sånt!
Fett rätt!
Kollakollakolla! En moooovieticket!
Nästa gång säljer jag så bra att jag slipper gå själv. Kanske blire DU som går med mig!
Deru!
Ny dag, nya tag
Härligt. Ses
Som ett bi (OBS! neggovibbande inlägg, känsliga läsare varnas)
Phu.
Ida i argpose i tyskland. Inte helt missvisande i nuläget, bortsett från det pimpade yttre.
Nu: sova
Sen: ny dag, nya tag
På återhörande då ja
Sverige igen
En banan, så gott som direktinflugen från femmånadersvistelse i indialand. Nu försöker jag utbilda henne lite i västerländsk kultur. Gå igenom lite snabbt vad som hänt i landet under hennes frånvaro och så. Vi börjar med svenska hollywoodfruar.
Häärligt!
Nu åker vi!
Hejsålänge!
The last ryck
Snart: Berlin!
Vackert väder
Igår fattade jag det ödesdigra beslutet att ta en promenix i vårsolen. Mellan jobb ett och jobb två. I mina nya skor. Och jag funderar så smått över hur man på snabbast möjliga vis botar ett påbörjat skavsår.
Till helgen väntas nämligen vänligt väder, och det är ju inget man vill fira med kängorna på.
Pi-dagen och musryggen
Ja. Morgonens inlägg försvann i ett ögonblick av klantighet, kan jag berätta för den som börjat fundera över det. Där stod inte så mycket hursomhelst. Att det den fjortonde mars idag, med andra ord Pi-dagen, att jag skulle tillbringa den i telefonförsäljningens tecken och sen var där en bild på en kaffekopp och en morot. Ungefär så.
Och nu är jag hemma och fetingtrött i nedre ryggen. Tror det är någon typ av ergonomiskt problem, typ som musarm fast i ryggen. Musrygg.
Ja. Godnattdå.
Festivalen, ensamheten och ett otäckt tv-program
Inte på plats då, men i en fåtölj i en kollegas boning. Förgäves försökte jag dra med mig resten av gänget på allsång i de klatchiga refrengerna men fick nöja mig med att nynna lite försynt i mitt hörn. Anna Bergendahl vann. Salem var rar. Malena Ernman och herr Lundgren skulle kunna bli ett snyggt och biffigt par.
Nu är jag dock hemma med det sista av gårdagens chirrar som enda sällskap. Värmer upp soffan för Jennys hemkomst. Jennys snara hemkomst, får vi hoppas. På tv går nämligen en inte alltför hemtrevlig kriminalserie och ute är det mörkt och kallt.
Hua!
Fika, vår och tuffa skor
Här har ni vissa andra, som hunnit chirrefrulla men som ändå unnar sig en rejäl kycklingmacka. Den var god.
Och framför allt väldigt stor.
Efter fikalunchfrukosten promenerade vi i solsken. Jag fick akut vårskohunger och köpte mig därför ett par såna. Vårskor alltså. Värsta sportiga grejerna med häftiga märken på.
Tufft!
Vårfika
För övrigt är det sju grader varmt idag och hög tid att inviga våren med att sno jennys vårjacka.
(Meddelande till mor: självfallet med tjockiströja, halsduk och värmande huvudbonad.)
Tjingpling.
Frisyren, gulaschen, Per och allmänbildningen
"Här behövs edge och kaxighet" utbrast Loui då jag klev in i salongen. "Hårspray fixar allt!" Och så lyfte han och kammade och sprayade och kammade och sprayade lite till.
Det hela slutade dock blott med en liten nätt våg i luggen. Inte illa det heller, visserligen.
Och så begav jag mig hemåt och möttes där av en glad och hungrig Per, som till min stora glädje lämnat det östra riket för att hälsa på hemlandet en smula.
Tillsammans lyssnade vi till tysk diskomusik och några goa dollypartonhits och så lagade vi en härlig gulasch, som blev smaklig men inte smakrik.
Men Per var ändå nöjd. "Tre pestoburkar av fem möjliga är inte illa" sa han, och jag höll med.
Sedan spanade vi på påspåretfinalen en stund. Per visste vad städerna hette och jag nailade musikfrågorna. Kära nån, vilket team! Och vilken kväll.
Härligt!
Håret
Extra effektivt rengöringsmedel
No freakin bacterias will survive this, I tell you!
En polare
Nu har Jenny kommit hem från shoppingtur på stan. Hon hälsar att randigt är det nya svarta, bara såatt ni vet.
Kollakollakolla!
En annons
En kaka
Jag har lärt mig av mina misstag och bakat bäbiskaka att stilla chokladcravings med.
Mycket smaklig trots mystisk smörklump i sin övre del.
Härligt i sjukdomshemmavarande tider.
Och lite smygreklam i bakgrunden på det.
En fattiglapp
Jennypenny sitter här och går igenom månadens räkenskaper. Påstår att jag ska betala henne en hel hög med pengar. Höhöhö, säger jag.
En frisk hals
Till min glädje har jag alltså friskförklarat mig själv. Kry kan ju alltid vara bra att va. Men då jag lite halvmedvetet planerat att vara sjuk och frånvarande under aftonens arbetspass kommer denna plötsliga friskhet lite som en besvikelse.
Nåväl. Nog om det. Idag har jag spelat spökboll och lekt pepparkakskull, målat en mask, köpt ett busskort och skaffat mig en spårvagnspolare som i sin ungdom arbetat i gruva. Han var trevlig men fick obehagliga känslor av gummistövlar.
Min dag so far så att säga.
Nu ska här sovas i cirkus trettio minuter.
Hej!
En ond hals
Blåsa bubblor?
Blanda saft?
Sen insåg jag att det mest kändes äckligt och bestämde mig för att ta det hela som en kvinna. Med lugn och en påse halstabletter. Smakligt!
Godmorgon!
En sån kvinna!
Vilken röst. Vilka bröst.
Oj oj oj
PS.
Ett meddelande till den gamla gymnasieklassen
Minns ni när vi en gång i vår ungdoms vår, med vinden i håret och pirr i våra knän skulle bege oss ut på skärmflygning, för att så att säga på praktiskt vis laborera med gravitationslagen? Minns ni att vi vid detta tillfälle var tvugna att trotsa skollagen och så att säga bidra med en slant för undervisningen? Minns ni att ni då, för att underlätta själva pengahanteringen, utsåg en viss bloggerska till pengaväxlerska? Och framför allt: har ni något minne av att någonsin ha fått tillbaka dessa växelpengar?
Nä, tänkte väl det.
Så, för att lugna era oroliga själar tänkte jag härmed berätta att ni nu, mer eller mindre frivilligt, så att säga lagt en slant i bössan och bidragit till en bättre värld.
Bildbevis: Välfylld bössa. (För att ni inte ska tro att jag är en sån där girig en)
En nalleman
Idag kör vi på helgförlängning med smågodisar och tv-shop, nalleman och jag. Han är lite sugen på en såndär swivel sweeper, säger han.
Ja.
En middag, en dans och ett hål i min tumme
Igår hände det, det som jag väntat på hela långa vintern. Efter åtskilliga fall av nästanhalkningar på oväntat glatt underlag har jag slutligen gjort det. Jag har ramlat på riktigt. Gjorde ett par försök att föreviga skadorna för att på så vis vinna en smula medlidande, men då det hela dessvärre kändes värre än vad det såg ut väljer jag att avstå från att publicera resultatet.
Med blåmärke på höger knä, skrubbsår på vänster knä, en liten spricka i huden på den högra handen och ett hål i tummen begav jag mig till flickan Mickans boning och en högst smaklig avskedsmiddag. Hon har nämligen, likt många andra i min kamratskara fått för sig att flytta till utlandet ett slag ( visserligen bra idé med tanke på halkrisken som här råder).
För att förebygga att den unga damen under sin frånvaro helt skall försvinna ur mitt minne försökte jag litegrann i smyg att fånga hennes ansikte på bild. Som vanligt lyckades jag lite lagom bra med detta och fick nöja mig med hennes ljuva hårsvall. (Inte helt illa det heller, förvisso)
Sedan spelade vi ett sånt här sjungrätttonspel och var glada och lyckliga över att det var helt och över att få vara tillsammans och sådär. 
Sofie satsade stenhårt.
Och Ida utmattades av utklassningen och blev tvungen att ta igen sig på soffan. 
Sedan dansade vi en dans till våra afrikanska vänners ära och så headade jag åter mot staden.
Yes. Det var allt. Klart slut.
Laktosfri mjölk
Himla besvärligt detdär.
En reformator
För er som undrar över resultatet kan jag berätta att jag är herr Luther.
Härlig kille detdär.
En praoelev!
Idag är dagen då jag fått mig en alldeles egen praoelev! En glad trettonårig tös som med glädje gör allt jag inte har så stor lust att göra själv. Torkar spilld mjölk på golvet. Spelar barngeni med ickeläskunniga sexåringar. En go brud helt enkelt.
Och det hela känns som ett stort steg i livet mitt. Som om jag stigit i rang. Blivit någonting. Halleluja!
En syster
Lite som om jag hade en kalender fullbokad med viktigheter, en assistent som håller ordning på mig och kanske en liten väska av skinn som hänger sådär nonchalant på handleden.
Luncha alltså! Kära nån.
En film, en karl, en spårvagn och ett chips under nageln
Sedan fick jag lära mig att en spårvagn inte alltid stannar bara för att den far förbi en hållplats.
Nu har jag fått ett litet chips under min högra ringfingernagel. Det gör ont och är lite allmänt störande.
Japp. Det var allt för nu.
God natt!
