"Här behövs edge och kaxighet" utbrast Loui då jag klev in i salongen. "Hårspray fixar allt!" Och så lyfte han och kammade och sprayade och kammade och sprayade lite till.

Det hela slutade dock blott med en liten nätt våg i luggen. Inte illa det heller, visserligen.  

Och så begav jag mig hemåt och möttes där av en glad och hungrig Per, som till min stora glädje lämnat det östra riket för att hälsa på hemlandet en smula.

Tillsammans lyssnade vi till tysk diskomusik och några goa dollypartonhits och så lagade vi en härlig gulasch, som blev smaklig men inte smakrik.


Men Per var ändå nöjd. "Tre pestoburkar av fem möjliga är inte illa" sa han, och jag höll med.


Sedan spanade vi på påspåretfinalen en stund. Per visste vad städerna hette och jag nailade musikfrågorna. Kära nån, vilket team! Och vilken kväll.

Härligt!