idas sida

Så himla jobbigt när man måste glassfrossa på en måndag, bara för att det hemmabakta brödet man fått i hemlevererad present inte får plats i frysen.

Sitter med extremt konfundrerat uttryck och stirrar ner i soppskålen framför mig. Lägger märke till att potatispurjolökochlinssoppan jag tillagat föregående kväll inte innehållit en endaste lins. Där simmar potäter och där simmar små lökbitar men inte en endaste liten lins står att finna, trots att jag vid tillagandet öst i med ett helt halvt paket. 

Jag är sedan cirkus två dagar hemma. I Sverige! Resan gick bra och jag är alldeles välbehållen. Lycklig över sommarlovet och i blandad dos relaxad över hemmavaron och superstressad över allt som måste göras innan det bär av igen. (Imorgon klockan halv tolv alltså (till amerka alltså))

Jag har gjort mitt sista arbetsryck och konfirmerat klart mina tre små rara konfirmandrar. Det var så vackert och så bra trots att budorden bytte plats i redovisningen och att jag spelte lite fel på pianot och nu är mitt arbetsår här i Schweizarlandet såattsäga över.

Jag har loggat ut ur landet (sagt upp mitt arbetstillstånd då alltså), sagt upp mitt schweiziska bankkonto och av misstag blivit tvungen att vandra ikring på stan med hela min förmögenhet uttryckt i kontanter. Problemet har dock lösts, efter litegranna om och men.

Och så har jag genomgått en hel rad med farväldejter. Det har lunchats och fikats och kramats och så vidare och vidare. Och så igår, mitt i all röra, hittade jag min låtsastvilling. En skön brud som är född på exakt samma dag som jag. Kan ni tro vilken extas jag hamnade i eller? Inte ? Okej. 

Jaojao. Nu ska jag bara städa upp mitt liv, så är jag straxt (typ imorrn) påväg norrut till den svenska sommarn igen. 




Äti glass har jag gjort mä. Mövenpick. Gött.

  

Idag har jag besökt platsen jag hela mitt liv längtat till, utan att veta om det.

Platsen där jag kommer till min rätt. Där hör hemma, passar som handen i handsken, trivs som fisken i vattnet och så vidare och vidare. Det känns så rätt liksom.

Se själva!





Emma blev dock sjukt ledsen över att inte ha någon egen platz, så jag lovade att hålla ögonen öppna efter en sådan.

Ni kan väl höra av er om ni hittar nåt?

Ni undrar vart jag tatt vägen.

Relevent undran. Faktiskt.

Det ser nämligen ut som så att min arma datorladdare bestämt sig för att lämna detta jordelivet och följdaktligen har jag blivit lämnad ensam och utan tillgång till internät, bloggverktyg samt övriga möjligheter till digital underhållning.

Tragiken flödade och frustrationen likaså. Men så kom jag plötserligen på den briljanta idén att jag istället för att sörja ju kunde ta och underhålla mig själv på annat vis. Här har ni lista:


1. Jag har umgåsats rikligt med snart hemåkande kamrater. Badat, druckit kaffe samt besökt loppisar och försökt låta bli att köpa något.

2. Jag har begravt mig i en hög med böcker, som hur mycket man än trycker inte kommer få plats i resväskan min.

3. Jag har ätit upp samtliga marsipanbitar ur chokladasken jag av en vän dam presentades med vid min avtackningsgudstjänst.

4. Jag har firat nationaldag med en hel lög andra svenskar på knökfullt galleri. Poserat lycklig framför en tavla föreställande djur och kringfladdrande smycken. 

5. Jag har blivit kändisnervös och hetsat Theres att smygplåta Ernst Billgren bakifrån
 



Och det var väl typ allt.

Första juni idag och jag har med ett leende välkomnat månadens karl. Ett kortklippt muskelknippe med fräknar på axlarna.

Jag nämnde ju lite sådär i förbifarten igår att jag varit på kortvisit i det tyska landet. På den glada och lite småsvenska blommsterön Mainau, lite närmre bestämt. 

Där vandrade jag lycklig ikring i solens sken.

Jag tror jag har en fluga i ögat.

En fluga alternativt annan insekt / smula / allmänt jättestörig grej som fått mig att vifta frenetiskt med fransarna likt vindrutetorkare i spöigt regn de senaste fyra timmarna. 

Hoppas för min och kanske framför allt er skull att problemet skall lösa sig självt under natten då ögat i annat fall lever under stor amputationsrisk och antagligen kommer det hela varken att bli vackert eller behagligt. 

Jag bor alltså i Schweiz och inte på Bahamas. Även om det är lätt att tro det. 

Ja, käranån! Det är så att jag får flashbacks från förra sommarens varmaste turkresa (det finns alltså anledning att fara till badplatsbefriade Istanbul annan säsong än just densvinvarmasommarsäsongen), då jag låg i en liten, utmattad hög i skuggan och väste jag dööör, jag dööör.

Så varmt är det. 

Fönstret står vidgavlad dygnet runt, med följden att taket är prickigt av flygdjur. Kläderna mina är så svettiga att jag får hänga upp dom på tork. Och igår badade jag till och med en sväng i floden bland fiskar, hurtsimmare och ganskaså starka motströmmar. 

Vi fick plats på front row där man kunde dingla med benen och fundera över vad man skulle ta sig till om ens skor råkade halka ner i vattnet.

För konsertigheterna gick också bra!

Det var värsta häftiga hipphopparbandet från Sverige som spelade/ sjöng /rappade och det hela var så medryckande att både jag och vännerna hoppade högt i extas när det hela drog igång, trots att ingen av oss någonsin hört talas om bandet Looptroop rockers tidigare.