Mor och far är färdiga med besökandet och på väg hem. Kvar lämade de en jospress, en upphängd kökslampa, fyra smårepiga glas och en glad känsla i magen.  

jospress

uppsatt kökslampa

fyra stycken smårepiga glas

dammig mage med glad känsla

Höhöhö höö

Och nu: arbetskamratskalas. Det blir roligt.

Idag är en sån där dag då livets otacksamhet väller över mig. En sån dag då barnen vägrar lyssna och kunderna vägrar handla. En sån dag då jag möts av mejl med innehållet "tjänsten du sökt har tillsatts av annan sökande". Ja, närmare bestämt en dag då jag får fyra identiska mejl med innehållet "tjänsten du sökt har tillsatts av annan sökande" och jag bara känner att hej, jag fattar vinken!

En sån dag ja.

För att illustrera det hela giver jag er här en bild av undertecknad då hon utklädd till rysk farbror försöker sig på att spela melankolisk visa på dragspel.  

Ikväll är jag ensam och jättemycket uttråkad. Försöker därför på ett desperat sätt att hitta passande aktivitet att sysselsätta mig med. Magnus förespråkar en tur till det lokala vattenpipekafet. Ensam.

Det hade nog varit uppskattat.

Random urval vattenpiperökande män från grannskapet.

Jahahaja. Hur har hon haft det på jobbet idag då, den där bloggbruden? undrar ni nu.

Johotack bratack, svarar jag då. Lite lagom framgångsrikt med allt som allt noll sålda prenumerationer, men än dock fantastiskt stimulerande, utmanande och förhoppningsvis även en smula utvecklande.
 
Nu: helg
Här: helgmusik

Håll till godo.

Idag är den stora brödbakardagen och jag tänkte därför ta tillfället i akt och berätta hur mycket jag gillar doften av jäst. Jättemycket alltså. Tänkte att ni nog ville veta det.

Hej

Succén fortsätter med fler fynd. Här har ni dem: dagens varor:

1. Halv rulle toalettpapper. Tjock, mjuk och härlig kvalitét. Fungerar bra för snytning, mumifiering och dylika aktiviteter. Antal: 1 

2. Halv flaska chestnutlotion. Gör dig brun på tio sekunder. Ger mer eller mindre jämnt resultat. Antal:1

Så. Sätt igång och bjud!

En av de roliga sakerna med att upplåta sitt hem för festligheter av olika slag är de lusigheter man i efterhand kan finna gömda lite här och där.

Då jag för tillfället försöker slå rekord i att ha många arbeten samtidigt tänkte jag här och nu börja min karriär som auktionsförättare genom att sammanställa ett urval av de prylar jag och frugan samlat ihop under lördagens efterföljande storstädning och så att säga bjuda ut dem till högstbjudande (alternativt dess rättmätiga ägare). 

Tillåt mig alltså att presentera: Idalinns auktionsbyrå- en garanterat bra deal!

Dagens varor:

 
1. Handske i skinn. Fin kvalitet. Lagom stor.
Antal:1 

2. Zebraöron på diadem. Passar bäst på huvuden av något mindre storlek.
Antal: 1

 
3. Voluminös afroperuk. Så gott som oanvänd.
Antal: 3


4. Sandal i naturvandrarstil. Storlek större.
Antal: 2


5. Napp i plast med fågelmotiv. Relativt fräsch.
Antal: 1

Ja. Det är bara att slå till.
Vad väntar ni på va?

Jag är hemma nu. Har i timmarna tre kastat tidningar ikring mig och sagt "gladallahjärtansdagönskarpumamedtjugoprocentsrabbat" till varenda människa jag mött. Jag har mött ganska många människor idag. Därefter har jag i timmarna sju hängt i skolan, pysslat allahjärtansdagkort och varit allmänt trevlig. Känner dock att en så här överdrivet aktiv dag minsann tär en smula på krafterna och kanske främst på koncentrationen. Som bevis på detta tänkte jag giva er en presentation av prylarna jag råkat sno med mig från jobbet den senaste veckan. Håll till godo!

 
Låt oss börja med det superfräsiga allahjärtansdagkortet jag idag tillverkat åt min Jenny. Är ganska nöjd själv och ville därför gärna visa upp det. Inte spontanknyckt alltså. Man får ta med sig sina kort hem.

Här har ni en nyckel och en legopirat som inte syns sådär överdrivet tydligt. Den sistnämnda tillhör egentligen en rar gosse i åttaårsåldern.

Här har ni en röd whiteboardpenna och dagens fräschaste fynd, ett orange rastvaktsband.

Nu ska jag och Jenny leka skola. Hadet!

Vaknade upp med en riktig störtsköning till frisyr. Hade jag haft tid att plåta det hela hade jag gärna gjort det. Det har jag dessvärre inte, så ni får lite på mitt ord, alternativt söka upp mig för personlig visning.

I will be at the korsväg, spreading the message of the alla hjärtans dag, in case ni vill mig nå. 

Yes. See you sen. 
Puss 

För er som börjat oroa er över min psykiska hälsa efter föregående inlägg kan jag berätta att jag numer börjar hantera det hela. Har hittills provat på tre taktiker och funnit dem alla framgångsrika. Tänkte därför bjussa er på en liten skola i ledsenhetshantering. Här har ni den:

Metod ett: Identifikationsmetoden, där du ser på dokumentärer om tragiskheter, förslagsvis om kraftigt överviktiga amerikaner, och inser dina egna problems litenhet. Se sedan hur tragiskheterna löses på smidigt vis, i detta fall amerikanernas övervikt med hjälp av by-pass kirurgi och sedan kirurgi av det pastiska slaget. Dra sedan slutsatsen att alla problem kan lösas med en smula vilja (eller med hjälp av läkare och kniv (eventuellt inte i mitt fall.)). 

Metod två: Utfyllnadsmetoden, där du köper någonting festligt och låter detta ta det saknades plats i ditt liv, i detta fall en fet soffa att ställa i den förlorade rumskamratens del av rummet. Eller, låt din andra lägenhetspartner köpa en soffa. Mer ekonomiskt så.

Metod tre: Förnekelsemetoden, där du ser till att hålla dig extremt sysselsatt, helst med dubbla arbetspass och storhandling och långkok. Se sedan hur alla dina göromål fyller upp din tankeverksamhet och vips, problemet är ur världen!

Bra kommer det gå det här!
Nu: sova.
Godnatt kamrater.

Till min och skolbarnens stora besvikelse tyckte bambabrudarna att det helt enkelt blev för mycket glädje till folket med både lasagne och solsken samma dag, så de beslutade sig för att istället servera soppa till lunch. Trots detta tragiska faktum har dagen varit god. Jag har exempelvis anammat systers tips och lärt ungarna att vika lådor och det gjorde succé. Stor succé! Så stor succé att jag av de små överöstes av presenter och ömhetsbetygelser. Bland annat fick jag ett fräsigt armband, tvinnat av rosa och lila tråd. 
 

Idag är det lasagnedag och fint väder. Jag peppar med peppar och kaffe och headar därefter mot stadens mer avlägsna delar. 

Bra dag idag. Yes.
Puss 

Jag är tillbaka i hemmets lugna vrå efter krävande arbetsdag. Pärlplattor och modellera alltså. Sjukt ansträngande grejer. Så nu måste jag pusta ut med apelsinläsk och meditativ musik. Tänka tillbaka på helg och ledighet och frid och ge er en hög bilder i samma veva, det ska jag göra!

Här är dom, helgpicsen. Håll till godo!

 
Här har ni en bild på Ville, killen jag hängde med i fredagskväll efter jöbet. Vi käkade mjölk och chips och jag sjöng sånger för honom och han sjöng litelitegranna för mig också (vill jag gärna tro) och så sov vi och hade det allmänt gött. Villes morsa var för övrigt också där (fötterna till höger i bild). Hon var snygg och snäll och bjussade på kaffe och allt möjligt. Härligt!

Efter go hemmakväll for vi alla till hembyn där vi hittade en hel hög släktisar, med vilka helgen sedan tillbringades. Där dracks kaffe och där lagades semlor. Där slöades det i soffor och där skådades melodifestival. Härligt var det. Mitt hjärta smälte för Fakirpojken och jublade vid hans framgångar. 


Sedan blev det söndag och kyndelsmässodag. "En sån fest" ropade vi då och rusade iväg till kyrkan där vi tillsammans firade det lilla jesusbarnets tilltempletframbärande.

Sedan for vi alla iväg till ett hejdundrandes sjuttionioårskalas där vi åt marsipantårtor och småkakor och sånt.
Syster och jag drämde till med våra allra lyckligaste miner och fastnade så på bild.

Mormodern fick tjusiga presenter...

..och var själv piffigare än nånsin.

Jag fick spela spel på onkel tomas fräsiga telefon.

Och onkel Erling var som vanligt vacker som en dag.

Modern och mostrarna fastnade dessvärre inte på bild, men de var där ändå. De var glada och klädda i lila. 

För första gången på veckorna tre är alla fröknar i hela stan friska som nötkärnor. Ingen Lisbet har ringt. Ingen annan har ringt heller för den delen och det betyder att ni nog blir tvugna att dras med mig idag. Jag är alltså back in bloggbusiness, så att säga. 

Kan redan nu fresta er nyfikenhet med ett löfte om kommande bildrepotage från helgen. Snart. Först frulle.
  

AHA! Er favoritbloggerska har i torsdagspresent fått sig ännu ett jobb. Ett fräscht ett. På göteborgs största morgontidning.

Som gratulation till sig själv skall hon nu baka sig en kladdekaka. En fet en.   

För ett litet tag sedan var det en helg. En ganska trevlig en om jag får säga det själv. Tänkte därför bjussa på ett gäng bilder därifrån, så att ni inte behöver känna er snuvade på konfekten.
 Håll till godo!

Såhär såg det ut när en massa tjejer samlades, klädde på sig kulturella klädnader och tog en gruppbild.
Jenny fick inte följa med, men hon var glad ändå, för hon  hade klippt sig en lugg. Det var hon som fick ta gruppbilden.

Sedan åkte brudarna spårvagn en stund. Där försökte de ta snygga kort på sig själva. Det såg ut sisådär såhär.

Och sedan anlände de på röd matta till premiärpiffig opera. "Piffigt", tänkte de. "Låt oss ta ett kort!" Kortet blev dock suddigt men flickan Mickan blev bra och det är ju huvudsaken. Hon skulle ju ändå föreställa födelsedagsbarnet. De spanade på en törnrosa som stack sig på en knarkarspruta och födde ett lila ägg. "Fantastiskt!" ropade hela operan och applåderade stående i många minutrar. Brudarna fick lov att hålla med.

Sedan begav de sig till stadens inre delar där de drack varsin tjusig drink med jordgubbar i, och de var både glada och snygga. Så glada och snygga att de kom in på en schtekig diskodansarklubb där de bekantade sig med ett gäng norrmän och en glad brud som hette Jenny och så dansade de disko tills tårna deras blev blå. 

När de till sist kom hem sov de som stenar i några timmar och vaknade till fantastisk sushifrukost. Sedan for brudarna hem. 

Lyckligtvis innebar inte detta slutet på festligheterna. Jenny och jag plockade nämligen framåt aftonen med oss vår Rebecka till en trivsam restaurant där vi proppade i henne ett helt gäng smårätter, som tack för tiden hon uthärdat ihop med oss som sambosar. 

Det hela var mycket vackert men mycket sorgligt. Så vackert och sorgligt att vi var tvugna att be en random grabb på spårvagnshållplatsen att plåta det hela. Det gjorde han lyckligtvis med glädje, och han gjorde det bra.

Goda brudar. God helg!



 

På grund av våra extremt hektiska liv fick Jenny och jag igår för oss att tjuvtvätta nattetid. Dessvärre var detta något grannarna också fått för sig, något som gjorde torkrummet synnerligen upptaget.

"Torkrum" fnyste vi då.