För er som börjat oroa er över min psykiska hälsa efter föregående inlägg kan jag berätta att jag numer börjar hantera det hela. Har hittills provat på tre taktiker och funnit dem alla framgångsrika. Tänkte därför bjussa er på en liten skola i ledsenhetshantering. Här har ni den:

Metod ett: Identifikationsmetoden, där du ser på dokumentärer om tragiskheter, förslagsvis om kraftigt överviktiga amerikaner, och inser dina egna problems litenhet. Se sedan hur tragiskheterna löses på smidigt vis, i detta fall amerikanernas övervikt med hjälp av by-pass kirurgi och sedan kirurgi av det pastiska slaget. Dra sedan slutsatsen att alla problem kan lösas med en smula vilja (eller med hjälp av läkare och kniv (eventuellt inte i mitt fall.)). 

Metod två: Utfyllnadsmetoden, där du köper någonting festligt och låter detta ta det saknades plats i ditt liv, i detta fall en fet soffa att ställa i den förlorade rumskamratens del av rummet. Eller, låt din andra lägenhetspartner köpa en soffa. Mer ekonomiskt så.

Metod tre: Förnekelsemetoden, där du ser till att hålla dig extremt sysselsatt, helst med dubbla arbetspass och storhandling och långkok. Se sedan hur alla dina göromål fyller upp din tankeverksamhet och vips, problemet är ur världen!

Bra kommer det gå det här!
Nu: sova.
Godnatt kamrater.