Gaslight Anthem, Chuch Ragan och intetsägande hajar.

Se här sitter jag fortfarande hänförd och lycklig efter gårdagens konsertande, som såattsäga hoppade opp och kickade mina lagom höga förväntningar där bak. 

Ja. Det hela började iockförsig sparsamt imponerande med ett gäng mycket intetsägande brittiska hajar, men vad som följde därpå i form av rasparsång, munspelande och fiolgnidande var minsann så att man blev lycklig in i hjärteroten.

Och lyckligast blev jag över den violinspelande farbror, som med sin Hagridinspirerede look och störtsköna kroppsspråk ägde scenen. 

Det som följde därefter var minsann heller inte att leka med. Sångaren i gaslight anthem lyckades nämligen med bedriften att överglänsa både sin allt annat än nyktre, ganska ton-osäkre gitarrist och sin rampljuskåte sliskbasist med sin spelarglädje och glada energi.

Ja. Det var änna såatt jag hoppade opp och ner flera gånger och nästan glömde bort min fantasnabliska magondska. Gött!

Fett mycket snodda bilder.

hihi fantasnabliska

fint ord tycker jag.

Jag skulle precis berömma dig för dina fina bilder. Men ja. Så var de snodda. Så bidde de med de.

haah gillar headern:D

woaw vilken ball header du har!!!



Gå in på min sida och läs mitt nya inlägg om mensvärk. Och glöm inte ställa en massa frågor så jag har något att göra under tiden jag väntar ut min värk. :D :D