Igår då. Härlig kväll i ledighetens tecken. Ett fireri där vi (jag) fick glömma den förgågna veckans inte alltför lyckosamma resultat på arbetsområdet. Eftersom Stephanie konstaterat att min kärlekslycka skulle hålla i sig än en dag höll vi alla ögonen extremt öppna för eventuella lystna blickar.

De enda lystna blickar som fanns att skåda sändes ut av ingen mindre än herr trubadur/ kollega själv, som sjöng smäktande kärlekssånger till sin egen madam och ett par gamla flammor. Ja. Inte till mig då alltså.

Spelningen blev hur som helst en succé pch vi kände alla behovet av att överträffa varandra i vilt jubel, tack och smicker till den framträdande.

Stephanie tog dock priset när hon introducerade en helt ny form av busvissling. Det hela gick ut på att dra i den undre läppen för att sedan blåsa inåt för allt man är värd.

Jenny försökte tappert. (Hon fick för övrigt följa med som påhäng. Trevligt)

Lars satsade likaså. 

Sedan utmanade Jenny och jag Lars och hans kvinna (Julia) på en match foosball. Vi vann. Stort. 

Och eftersom man alltid skall avsluta en afton när man är på topp for vi då hemåt igen. Här hemma hängde vi ut genom fönstret och smakade på aprilnatten ett slag. Jag fick tillfälle att visa upp min piffiga hårrosett för kameran.

Och Jenny fick tillfälle att se lite drogad ut.


Härligt!