Spela alphorn

Jag var i Adliswil och lunchade hemma hos Gerdan idag. Hon kom på att hon just den sjuttonde januari firar fyrtiofem år i Schweiz och bestämde därför att vi skulle slå till på stort med långpromenad på ett högt och härligt berg. 



Så vi åkte upp upp upp i en lite läskig linbana, spatserade över kullar, rötter och en och annan lerig pöl och hörde då i fjärran ett sällsamt ljud.



Några hundra meter bort stod nämligen en livs levande alphornsspelande schweizarkarl. Hej hopp, sade Gerdan då och vips hade hon blivit tjenis med tutaren i fråga som utan vidare erbjöd mig att både plåta och provspela hans instrument. 

Man kan nog utan vidare påstå att det hela såg bättre ut än vad det lät. Men vi lät oss inte nedslås utan vandrade friskt vidare, nerför hela berget och tillbaka hem. 

Och nu. Nu har jag änna lite ont i bena.

SV: Ja, vi får hoppas på det bästa :) OCH DIG VILL JAG VARA MED, såklart! Du är en sådan person som bara växer på sällsynta träd. Vi får hitta något fint ställe att åka till här i vårt nya land. Och jag måste skaffa gleis! Kram & Puss!

Åh men hur myspysigt lät inte det! Och galet snygg bild på trädet. Maffigt träd.



Förresten. Up yours. Jag mår inte illa av detoxen. Okej. Inte up yours. Tar tillbaka det. Men mår bra hittills. ;)

Hörrudu, vilka möten va!!



Vad otroligt mysigt alltihop verkar, får jag vara med?

Underbara bilder! Wunderschön! Gerdan i sitt esse, du i en viktig integrationsritual (var kommer du att befinna dig om 45 år? :)) och det finfina trädet som gärna låter sig fotograferas.

http://www.flickr.com/search/?q=baum+%C3%BCetliberg

fin blogg