Och se. Helgen blev trots fredagens dramatik synnerligen lyckad med systerdejt, bananglassdejt, födelsedagskalas och morsdagtårta i mängd.

Bäst av allt lär dock vara gårdagens återförening med de hemkomna afrikabrudarna. Glädjetårarna sprutade från min sida och plötsligt kändes lyckan fullkomlig.


Ida, Frida och Rebecka en sommar för längesen när vi alla såg likadana ut.

I will näver let you go again, säger jag. Åtminstone inte på ettpar månader eller så.