Slutet är nära, kamrater. Mycket nära är slutet.

Idag avslutas mitt samboskap med Jenny och det hela är nästan för tragiskt för att skriva om. Jenny flyttar alltså ifrån batteribrudarnas boende och lämnar mig ensam kvar med sextio kvadratmeter ekande tommhet.

Vi skiljs dock som vänner och inte alls på grund av någon osämja. Som tur är.

Nej, som bekant är det ju förändrade livssituationer med riktigt och jättevuxet pojke-flicka-samboskap för Jennys del och jätteläskigt jag-flyttar-till-utlandet-ensamboende för min del som försätter oss i den här situationen.

Som alltid försöker vi dock att hitta någon liten ljusglimt i det hela. Nu får vi ju användning för de där tidningarna som legat och skräpat i ett hörn de senaste månaderna, till exempel. Skönt!


Tidningar

Porslin packat i tidningar

Inte jätteglad Jenny.