Idag är tre dagar kvar tills planet mot schweizernötternas hemland lyfter och jag är nervösare än nånsin. För att dämpa spänningen en smula bestämde jag mig för att idag umgås med två stabila annor.

Så jag for, efter att ha chillat en stund i Jennys hem, druckit upp hennes kaffe samt använt samtliga av hennes hudkrämer, ner mot staden och sushidejt med hon här nedan. Hon delade med sig av delar av sitt livs historia, skvallrade en aning om vänner och bekanta och lovade sedan att bli min trogna brevvän när hon i framtiden polar med nunnor på något fräckt landsbygdskloster.

Sen for jag hem till bruden nedan och det är hemma hos henne jag i skrivandets stund befinner mig och sörplar kaffe för fulla muggar. Eller. Halvfulla. Typ.



Hade jag inte ätit mig mätt på avokadosushisar innan hade jag kunnat få smaka på lite uppvärmda spagettisar med grönsaksjofs på, säger hon.

Tackmennejtack, säger jag. En slätkopp räcker såbraså.
Och då känner jag mig jättevuxen.