Härligt biobesök blev det. My var både punktlig, trevlig och snygg i sina tre-d-brills.

Och själv var jag lycklig som barnet över de danska färgämnesfyllda godisäggen, mynten och sågarna hon bjussade på.

Själva filmen var dessutom en fröjd för ögat. Ett sådant djup! Sådana färger! Och en sådan historia! Alldeles inspirerade blev vi av den vita drottningens eleganta gångstil, av hattmakarens tjusiga ögonbryn och framför allt av densammes avslutande funderwhacking dance. 


Jo. Det kan nog bli nånting, den där tre-d-grejen.