Godafton mina kära.

Ikväll kan ni följa mig live från Skomakarevägen, Horred. Närmare bestämt från mitt gamla flickrum. En plats fylld av minnen från ungdomens glada dagar. Ett rum till vilket man kan dra sig tillbaka för att insupa nostalgins bitterljuva doft, stryka sitt gråsprängda hår ur sin rynkade panna och fälla en tår över förgågna tider.

Skämt åsido. Efter att ha levt livet som hemifrånflyttad i sisådär två månader känns det inte helt främmande att återvända till landsbygdens lugn. Snarare kan man likna känslan vid den som uppstår då man återvänder hem från en ganska lång resa. Fast tvärtom då. Det är ju nu jag är på semester. Semester från disk och dammsugning och från stadens brus, sus och dus. (okej, har aldrig riktigt förstått mig på detdär sista uttrycket. Men det låter ju så trevligt, så jag använder det ändå.)

Här hemma/borta är det påt ungefär som vanligt. Stämningen är relativt harmonisk. Pappan och mamman är fortfarande bra på att laga mat och som vanligt är hösten här väldigt snygg. Snyggare än i stan. Vad som dock är en smula lustigt att se, är den ovanliga ordningen på rummet mitt. Där ligger inga kläder på golvet och på fönsterbrädet ligger inget damm. Tvärtom är det nu hemskt prydligt och sparsamt inrett. På den tidigare överbelastade hyllan för litterära verk uppgår nu antalet böcker till det blygsamma... hmm. låt mig se efter... INGA! Kära hjärtanes då!