Skönt att det där med driftighet går över ändå. Jag menar, hur hade världen sett ut om alla tog itu med allt som borde tas itu med? Då hade det ju inte funnits så mycket kvar att ta sig för efter ett tag.
Större delen av livet går väl ändå åt till att skjuta saker och ting framför sig?

Idag skjuter vi till exempel upp storhandlingen till morgondagen.
På så sätt har vi en anledning att äta kinamat till middag. 



Det skålar vi för. I kaffe utan mjölk.
Här behöver det verkligen handlas.