Pappan är firad med pompa och ståt. Med tårta och en finstämd födelsedagsmelodi till blockflöjt och klaver, spontanframförd av syster och jag.
Paketer har han fått också. Choklad och rött te och en skiva med musik på samt ett löfte om kommande överraskningar. Inte illa med andra ord. 

Och när jag ändå är här i trakten har jag hunnit uppdatera mig lite om läget i kommunen, samt om dess utomlandsbesökande innvånares lägen. Närmare bestämt har jag läst ett par av traktens utomordentliga lokaltidnings utlandskorrespondent Karin Älverbrandts krönikor. Hon är nämligen på plats i Indien för tillfället. Närmare bestämt är hon på ett översvämningsdrabbat barnhem i Vellatur i Andhra Pradesh. Där gör hon och hennes bundsförvant Elisabeth sitt bästa för att rädda världen från ondska och fattigdom. 

Karin är i sanning en hjältinna och faktumet att hon dessutom är min vän gör mig ypperligt stolt.

Om man vill kan man hjälpa henne att rädda världen. Då kan man skicka pengar till henne, så fixar hon biffen.
Dökäckt.


Här är en bild på Karin, vadandes i översvämmat indiskt vatten. Vem kan väl motstå en sådan tjusig madam?

Exakt hur det hela går till har jag faktiskt inte så stor koll på. Men tydligen skall hon ha rätt bra ordning på det själv. Och eftersom hon är en modern människa har hon tillgång till datamaskin. Så, om man skickar ett e-brev till damen i fråga, skall man tydligen kunna få all information man behöver. Gör det för all del. Det tänkte jag göra.
Här harni adressen: [email protected]
Och om ni inte har råd att skicka era slantar till henne kan ni ju skriva ett litet brev ändå. Vem vet, hon kanske kan agera kontaktförmedling och fixa er en trevlig indisk brevvän.