Kära vänner

Tro det eller ej, men imorse både vaknade jag och gick upp i tid. Hann dessutom med att laga gröt och klä på mig innan det blev dags att rusa iväg till spåris och jag är extremt stolt över min insats. Extremt stolt. Tänker därför bortse från faktumet den första delen av dagens första föreläsning spenderades i halvslumrande tillstånd. Att det hölls på en halvslumrande nivå har vi eriks/pers energiska puffar att tacka. Tack eriks/pers energiska puffar!

Nu ska här pluggas och ätas och pluggas igen. En sån dag kamrater. En sån dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0