Modern var så trevlig att jag följde med henne hem till skogstrakterna. Ett stycke rumskamrat med tillhörande stor bror tog jag också med mig och tillsammans begav vi oss till horreds församlings årliga missionsauktion för att få uppleva en smula hembygdsstämning. Det fanns ganska mycket av den varan och god var den också.

Ortens pensionärsförenings kör framförde ett par väl valda visor. De husliga husmödrarna gräddade våfflor i riklig mängd, av vilka vi alla blev en smula illamående, då vi alla på sedvanligt vis åt en smula för många. De rekorderliga makarna claesson skötte loppmarknadshörnet på exemplariskt vis. Den läspande farbrorn skötte auktionen på exemplariskt vis. Och lotterna gav som vanligt dålig vinst. Av fjorton inhandlade lotter gav blott en av dem utdelning. Då i form av en chokladbit, modell mindre. Men icke hängdes någon läpp för det. Tvärtom såg jag turen i oturen och antog att oturen i spel skall komma att kompenseras på andra områden. Förhoppningsvis.

Det var alltså med ett gott mod kamraterna och jag såsmåningom begav oss till den åbergska boningen för filmtittning av exklusivt slag. På sjukt stor och platt televisionsapparat med festligt runtomkringljud alltså. Jag var fascinerad och lite livrädd på samma gång. Fascinerad över lyxigheten i det hela och livrädd över den dramatiska filmen. Det var nämligen harry potters sjätte film som rullade och den var hiskelig och hemsk och tidvis ganska trevlig. Tydligen är det i den filmen min dubbelgångare gömmer sig. 

Luna heter hon och är precis som jag ganska tjusig. Inga direkta problem har jag med att acceptera vår påstådda likhet. Nejnej