Livsviktigt fakta!

Ojdå! Glömde nästan bort att informera er om vissa livsviktiga fakta! Fakta som kan göra en så glad att man hoppar ur skorna och dansar schottis kring kvarteret.


Idag ska jag nämligen få finbesök. Finaste finbesöket nånsin! Och för att fira det fina finbesöket har jag nu bakat den uppsvälldaste kakan världen skådat. En svullig kaka som finbesöket i fråga tråkigt nog inte kommer kunna smaka på, på grund av för högt ägginnehåll.

Så kan det gå.

Vaken!

Man skulle kunna tro att det är föräldrabesöken och de enormt tidiga frukostpåhälsningarna som påverkat mig till det hysteriska jag gjort idag. Ty det kan knappast vara igårkvällens nattliga tittande på gamla tragiska avsnitt av lyxfällan som bidragit. 


Ja. Jag har alltså vaknat! Pigg! Klockan åtta! Innan klockan ringde!

Hilarious!


På ett ungefär såhär såg min oppstigning ut.

Ensammen!

Nu är föräldrarna lämnade på flygplatsen och jag är lämnad ensammen kvar. Utan besök i mer än ett dygn och jag undrar så smått hur jag ska klara av det.

Vad skall jag göra? Med vem skall jag leka?
Ja, frågorna som söker svar är många.


Sören har dock hjälpt mig lite på traven och givit mig ettusensexhundra kuvert att fylla med papper, adressera och klistra igen innan morgondagens gryning.

Skönt det.


Präst på Ikea

Mitt liv som nittonåring

Hörrni! Mitt nittonde levnadsår är snart till ända. Närmare bestämt kapas det av imorgon, sisådär vid åttatiden, om jag inte minns fel. 

Det är alltså dags att se tillbaka på den tid som gått, att samla kardemummasumman och inspireras inför ett ännu fräckare tjugonde år. 

Ja. Och det hela började alltså med att jag fyllde nitton och fick muminprylar i mängd. Kan ni tänka er så festligt?
Och festligt har det fortsatt! Med ett par månaders universitetande och häng med nya fräcka tyskpluggarpolare

Och härligt batteribrudsboende
Med öppnande av skönhetsvårdande juleklappar i massor.

Och julkalas.

Och törnrosakalas.

Och bäbiskalas.

Och popkalas. 
Och sen kom julen. Julen och kulen med kakor och släkt.

Och så kom ett nytt år och jag klippte mitt hår. 

Skaffade ett jobb. 

Och ett till jobb.

Och ett till jobb.

Och ett till jobb. 

Och åkte till Berlin.
'
En batteribrud blev ersatt med en annan och jag jobbade på. 


Och hängde på ett berg. 

Kärade ner mig i en vegan.

Dansade disko. 
Gick på spontankalas och grävde ner en journalist i en hög med bark.

Var på vackraste dejten med bästaste Jempan.

Och for till Istanbul och Paris. Med finaste Jacoben. 

Levde livet i sommarsolen. Lekte med tanter och lämnade batterigatan. 

Drog till Schweizarlandet och flyttade in i vitaste rummet.
Sjöng med ungar. Fikade med au-pairer.
Skaffade vänner. For till Tyskland. Klostrade i nästanitalien. Mötte hösten och blev blek i hyn. 


Blek i hyn men solig i hjärtat.
Med hopp om framtiden. 

Så nu ska här sovas både intensivt och djupt. Och vaknas och väntas och sjungas litegrann. 

O, välkommen du tjugonde år. Välkommen!



Länge leve tonårigheten

Lusblomman är utflugen och äckligheten likaså. Och far och mor och jag har tillbringat min sista dag som tonåring på ett solstålande berg.

Jag fick litegranna storskälvan över att så snart bliva vuxen. Över att lämna tonårslivet bakom mig för att aldrig någonsin återvända. 

Far tröstade mig dock på finfint sätt. Lade sin hand på min axel och försäkrade mig om att jag säkerligen skulle vara välkommen bland ungdomarna igen när jag nådde min andra tonårstid. Om sisådär nittiotre år. 



Tydligen har de som tradition att leva länge i släkten. 

Gött! 

Löss!

Min mamma säger att mina krukväxter har fått löss. Och att lössen bajsar på bladen.

Äckligt.


Tiden

Idag är det tidsomställningssöndag och det betyder sovmorgon för alla. Dessvärre förstod jag mitt i morgonvirrigheten varken om klockan gick framåt eller bakåt och fick således ligga halvvaken och vänta på de frukostsugna föräldrarnas ankomst en timme eller så. En timme under vilken jag hann filosofera kring livsviktigheter såsom vad är tid och hur lång är evigheten. Sen blev jag yr i bollen och började räkna får istället.


Hursomhelst skall jag nu skala potatisar, gå i gränder och sjunga psalmer.


Vad ska ni göra va?
Gränd.

Tillbaka!

Vi är hemma igen från den knasiga italienskspråkiga delen av landet och JA, vi har haft det gött.

Jag har fått hänga med föräldrar, konversera med nunnor (si si capritiosa!) och plåta vackra alpiska vyer. 

Dessvärre är det ingenting ni kommer få beskåda varken nu eller imorgon eller om en vecka, kära vänner.
Ty, trots att Kurt återvänt helad och glad saknar han fortfarande en del essentiella delar för att kunna sprida sina verk över internetet. 

Nåväl. Mer om det en annan gång. Tills vidare får ni helt enkelt ha lite fantasi. 

HEJ!

Inte hemma

Nu är klockan tidigt och jag befinner mig, om allt har velat sig väl, på ett tåg på väg till Lugano och didäringa nunnorna jag berättade om en annan gång. Där skall vi, likt sist, hälsa på Jesus i nunnornas kapell, fika kakor och förhoppningsvis ta oss en titt på omgivningarna, som förhoppningsvis inte kommer vara lika regndränkta som sist. 


Hursomhelst kanske denna information kan vara av värde för er, när ni senare idag klickar er in på denhäringa bloggen och besviknas över den enormt sparsamma uppdateringen.

Jag är alltså inte hemma.

Så. Spring iväg och gör nånting vettigt nu! 

Promenera hunden! Skriv en dikt! Baka en paj! Fotografera en ost!
Och framför allt, hav det ballt tills vi ses igen. 



Solstålande Zürich. Typ igår. 

Ps. Förresten. Håll ett halvt öga på datan också. När allt kommer omkring lär ju sista delen i grannresan visa sig någon gång under dagen. Och man vet aldrig nä
r.
Tchüss!

Fullärd!

Långt innan jag vaknade imorse hände något tråkigt. 

Min praoelev Elin lämnade nämligen landet. Avslutade sitt praoskap och stack hem till svea rike, så att säga. Innan hon for hann jag dock lära henne några sista bra-att-kunna-grejer. 


Ja. När min ursprungliga plan - att lära elin att dricka kaffe- gick om intet fick jag tänka om.

Tänk tänk tänk
, tänkte jag, något lättlärt måste det vara. Och vips kom jag på den excellenta idén att istället upplysa henne om tedrickandets hemlighet.

Hemligheten, viskade jag, är att använda sig av en stor kopp och mycket socker. Och elin nickade förstående till svar. Så blandade hon ihop den härliga brygden, doftade på den med en lite skeptisk min och så, knappt innan jag hann blinka, var det hela uppdrucket. 

Av bara farten lärde hon sig även vilket glas man skall nyttja vid serverandet av vilket vin (själva drickandet får hon dock vänta med några år), samt att dra fingret genom en ljuslåga. 

Och med de kunskaperna i bagaget får vi tacka henne för visat intresse och anse henne vara fullärd.
Gött! 




Nya gardiner

Vad tycks om mina nya gardiner? 

Är dom inte väldigt fashion?



Grannarna del 2 (Hennakvinnan)



Vidare i grannresan går vi till min granne som antagligen heter antingen Harmony eller Peace, lever på grönt te och ägnar dag och natt åt att  sy kläder av gamla kartonger och tomflaskor, som hon säljer dyrt i sin jasminrökelsedoftande handelsbod för att sedan ge överskottet till fonden för bekämpning av könsstympning av utrotningshotade djur. 

Som synes tvättar hon sitt midjelånga och uppenbart hennafärgade hårsvall i sparsam mängd biologiskt nedbrytbar Biokosoma Repair Shampoo. Sedan stänker hon i ett par droppar Olive Glossing Conditioner från The Body Shop, som hon fått från sin väninna Sunshine, som tack för allt hon gjort för hennes (sunshines) stackars halta vandrande pinne som dessvärre avled i förra veckan. 



Stay tuned för mer information om Harmonys granne Ursula. Ursula- den vilda sensationen!

Kändis!

Nu ska jag laga mat åt en vinhandlande tv-kändis.

Det ni.


Frukost vs. Lunch

Försoven igen! Dock utan förspilld arbetstid. Snarare förspilld bloggläsningstid, och det är heller inget jag spontant jublar över.  

Idag kunde jag inte ens komma ihåg att klockan ringt och stängts av när jag vaknade tvåochenhalv timme senare än planerat. Fördelen med det hela är dock att jag slipper laga äckelgröt och helt enkelt kan hoppa direkt på lunchen=gött!

Vem var det egentligen som hittade på att man måste äta tråkiga grejer till frukost?


Fett dåligt påhitt hälsar hon som precis slängt i sig spaghettisar med osttjofs, och gillare. 







Kaffenykter präst?

Hörni? Har ni någonsin hört talas om något så konstigt som en icke-kaffedrickande-prälle (kaffenykter präst)? Det är klart att ni inte har. Inte förens idag. Präster är ju nämligen kända för att leva blott av tro och kyrkkaffe.

Nu ligger det dock till som så att jag sedan några månader tillbaka arbetar i en församling där just en av denna sällsynta art gör detsamma. En som skakar försynt på huvudet var gång någon kaffemoster börjar vifta med kaffekannan under näsan på honom och som dessutom avböjer alla sorters bakverk innan rejäl middag åtnjutits. 

Men, hur kan detta vara möjligt, tänker ni nu. Varifrån får han sin kraft och inspiration, den där? 

Well, jag har detektivat en smula och såattsäga hittat svaret i bilden nedan:


Idag

Idag har jag visat praoelin hur man försover sig med stil, samt lärt henne hur man åker spårvagn och handlar kyckling på tyska. Snart skall vi fika med damer.

Fint!


Ungefär såhär glad är inger över att ha praoelin här.


Bloggarns bästa tentamenstips

Jacob ska ha farlig tenta imorgon och nervösar sig lite inför mig. Det gör han helt rätt i tycker jag, eftersom jag ju trots min inte jättestora universitetserfarenhet är lite av en tentamensmästarinna, med nervositetshantering som främsta specialitet.

Här har ni mina bästaste tips, i viktighetsordning:

1. Måla naglarna i snygg färg. Vad som viktigt är vid kunskapsuttömmande tillfällen som dessa, är balansen mellan bekvämlighet och snygghet. Att ha något att tjusigt vila blicken vid då inspirationen sinar är minst lika viktigt som att bära ett par icke skavande braller. Nagelpiff är rätt läckerhetsnivå att lägga sig på.

2. Drick lagom mycket kaffe. Kaffe är lösningen på alla problem, utom möjligtvis sömnproblemen, och kan utplåna såväl sömnighet som leda och dåliga stämningar. Se dock till att hålla drickandet på en balanserad nivå. Framför allt innan toalettpausernas inträde, som ofta brukar ske sisådär en timme in i självaste skrivandet.

3. Ta med dig chokladbollar, förslagsvis hemmabakta, i riklig mängd. Inget löser en begynnande skrivkramp bättre än en rejäl sockerchock. Med blodsockerkurvan i uppåtgående riktning kan resultatkurvan inte göra annat än följa efter. Har du dessutom snott ihop det hela själv medan andra panikhandlat sina snickersar minutrarna innan, känner du dig dessutom litegranna förmer än dem och presterar naturligtvis därefter.



Och med denna visdom i bakfickan bör karln min ha hunnit lämna tentamenssalen i jubel innan jag ens hunnit börja snooza imorgon. Göttigt!

Guldmunnad morgonstund

Ojdå..

Jag är rädd att jag, som min ömma moder säkerligen hade uttryckt det, börjar vända på dygnet.

En grande lattekaffe på kvällskvisten kanske inte är att föredra om man vill uträtta något över huvud taget morgonen därpå, tänker jag mycket efterklokt nu när jag motsträvigt släpat mig opp ur himmelriket (sängen) och kokat mig en kopp nescafé gold deluxe. 

Menmen. Är man tonåring så är man. Sådetså. 


En andrea bäddar säng i guldmunnad morgonstund.

Ytlig problematik



Hur i hela fridan får en på sig hårnålarna på smidigt vis utan att paja nymålade piffnaglar?

KLURT!

Titta vad det blev!

Titta vad det blev! En säl. Utan ben.

Ja. Det kan va en sovsäck också.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0