En av de tråkigaste sakerna med att julen tar slut är att den verkligen tar slut. Ingenting av egentligt trevlighetsvärde ersätter den lycka och frid som försvunnit iockmed det nya årets början och ledigheternas slut.

Istället för glada stjärnor i fönstren och lustiga tomtar i minsta vrå pyntas nu fler och fler hem av just ingenting och då julemusten är slut och pepparkakshusen rivits tar de nyårsbantningslöftesvänliga mycket karga fikastunderna över.

Är det inte tragiskt va? Är det inte det?

Med typ tre långa och trista månader kvar till vår KRÄVS fortsatt mys och pys, om inte annat så för den själsliga överlevnaden. 

Därför bakar jag idag femtiotre nya lyssekatter att post-jul-svulla med.

Och kanske lite till morgondagens julgransplundring. Eventuellt. 
 

Kom på mig själv med att ha blodapelsin i munnen samtidigt som dom åt ett männskohjärta på teven.

Ikväll ska jag och min åpärkör underhålla ikeabossarna på deras stora och seriösa personalfest.

Uppdraget är att vi ska visa de stela schweizarna hur spontana, avslappnade och härliga dagens svenska ungdomar är, genom att i den moderna svenska nationaldräkten (jeans och conversedojor) sjunga svängiga jullåtar och berätta lustiga anekdoter från barndomens julfiranden. 


Spontant och härligt va?

Jag har nu sett klart förstaste säsongen av det sanna blodets serie, true blood alltså, och ni undrar vad jag än så länge tycker.

Låt mig säga som så att jag under tittandets gång gjort ett par betraktelser.

1. Huvudpersonen heter Sookie. Det är ett konstigt namn som låter som sucky om man säger det slarvigt, vilket de sydstatliga sluddrarna ofta gör. Och då undrar jag: är det här en indikation på att även hon inom en snar framtid kommer att förvandlas till en blodssugande nattvarelse eller är det en hint från manusförfattaren i fråga som egentligen tycker att karaktären hon skapat suger?

Nu har jag sett love actually. Första gången för säsongen.

Lite sent kan man tycka.

Hur ska julestämningen hinna infinna sig på så kort tid, liksom?

Men oroa er icke! Det hela skall nog gå bra om jag bara varvar den med the holiday de åtta kvarvarande aftnarna innan jul, ska ni se. Innan ni vet ordet av så har det ur min skalle växt ut en permanent tomteluva och så får idas sida byta namn till julens skjul. Eller möjligtvis Nissen dissar. Kommer ju knappast ha tid med er när jag bytt bana och blivit anställd av han med renarna liksom. 

Ho ho, på er allesammans! Ho ho!

Idag ska jag och di små aupairerna luciatåga på svenskarnas mest älskade varuhus. Kring billysbokhyllor och förbi ektorpsoffor skall vi skrida och sprida julens glada budskap och sen ska vi köttbulla med lingon och sverigeflaggor och vara jättesvenskexotiska och nästanhemma. 



Så. Vad ska ni göra?

Idag är jag ledig hela dagen för första gången på två veckor. Det innebär egentligen att jag borde ge mig ut och göra stan i den bemärkelsen att jag i julklappshysteri shoppar upp mina surt förvärvade stålar i någon av alla stans hm-butiker, som alla innehar det rätta svenska modet, till det rätta schweiziska priset (det vill säga cirka det dubbla) och därefter handlar mig en starbucksig kaffe att avnjuta i det finfina vintervädret (det vill säga i det tvågradervarma snöslasket).

Ikväll är det dags för zürichaupairgruppens första luciatåg för säsongen.

Idag bakar jag lingonbröd och lingonrulltårta. Man skulle kunna tro att det är lingonveckan.
 
Men det är det inte! HA!


Lingon

Ikväll har vi övat lucia, jag och di små aupairflickorna. Valt lucia har vi också gjort. Vi tog en med långt hår som fastnar i kronan. Lite livin on the edge och spännande sådär.  

Idag har jag haft pyjamas (pyamas? pjamas? nattklädnad?) på mig. Hela dagen. På spårvagnen, i affären och på promenaden. Under kläderna. 


Det kallar jag ledigt det.

Hörrni! Gissa vad jag ska göra ikväll?

Eller. Förresten. Gör inte det. Jag berättar istället.


Jag ska på konsert. Folkmusiksrockenrollpunkkonsert i ett grafittigt hus nere vid flon. Och jag funderar så smått vadfören outfit som passar bäst för ett sådant event.

Ska jag plocka fram gamla folkadräkten? Måla håret i en lustig nyans eller helt enkelt anlända iklädd mitt vanliga rockenrolliga ställ?


En gång när jag var varken rockenrollig, folkmusikig eller punkig utan bara väldigt snygg och svår.

Konsertmusiken kan ni lyssna på här va!

Jacob sitter framför datan och kollar på flygresor till amerikatt. Han kommer fram till att det är dubbelt så dyrt att åka enkel väg som att fara tur&retur.

Hörni! Jag berättade igår att jag fick en klocka i födelsedagspresent. En dövacker, rosa och pastig grej som såattsäga gjorde min kväll, min vecka och förmodligen mitt år. Ja, lyckan flödade över och jag har sedan första ögonkastet burit den som ett sigill kring min arm.

Nu är det dock så att den första förälskelsen så smått börjat svalna. De rosa molnen skingras och jag har så smått börjat inse att livet med en klocka inte enbart är en dans på rosor. Att även det ljuvligaste av smycken kan besitta mindre uppskattade egenskaper.

Tickande egenskaper till exempel.

Tick tack TICK tack tick TACK tack tack tick tick tills det känns somom hela livet är på väg att ticka bort från en.

 
 

Ticketack säger klockan.

Idag har jag bestämt att jag är förkyld och sjuk. Jättesjuk. Det betyder att Jacob måste ta hand om sin kvinna. Laga pannkakor och pussa på pannan stup i kvarten.

Ganska bra tycker jag.

Efter cirka två dygns konstant samvaro börjar Jacob och jag så smått känna att det är dags för lite egentid. Egentid som visserligen inte innebär något större avstånd från varandra än cirka metern, fast med äppelapparaterna i centrum.

Frikadellen gissade rättast och är därmed fettast. Det är alltså den där veganen som det senaste dygnet och de kommande nio sådana befinner sig i ztaden med stort Z.

Och idag har vi alltså hängt med ungar, bakat bullar, vandrat byn runt och slutligen somnat ifrån vår middagslust. Det betyder att vi nu måste ge oss ut och leta upp den igen. Förslagsvis på resturangrik gata.


Önska oss lycka till va!


Veganen och jag, en gång på ett berg.

Idag bakar vi kanelbullar och plåtar det hela med en kamera utan tilldatansladd.

To bad för er va.