Sås, rappare, hamburgare
Om torsdagskvällen gick i folktomhetens tecken så blev fredagen kompensation som hette duga. Innan klockan tio på morgonen var lokalerna befolkade av förtio bäbävitalammande föräldrar och barn och det hela var ganska wajld and crejsy och gjorde mig sedan fett förtjänt av ledig helg.
Så igårkväll for jag hem till Fredrik och Alex och Keely och Emma och femtehjulade mig en smula på deras parmiddag. Det var trevligt och glatt, ty Fredriks mor hade varit och hälsat på och berikat köket med nya kryddor och Keely hade lagat en oemotståndlig sås.
Sen foro vi alla hem till Majsan, som flyttat till ny lägenhet. Där var det fint och stort och härligt. Majan i fråga hade, kvällen till ära, satt på sig sina högsta klackskor och fick på så vis alla oss andra att känna oss som satta dvärgar.
Det gjorde dock ingenting. Vi var glada ändå. Sanna som var där hade lärt sig en hel eminemlåt utantill och visade mer än gärna upp sina rappartalanger.
Sedan promenerade vi några steg till närmsta diskodansarhak. Maja tycktes känna samtliga personer där och gick ganska snart upp i rök. Mig gick det dock ingen nöd på, då jag skaffade mig nya kamrater från Hamburg. Jag frågade om dom tyckte om hamburgare och det gjorde dom. Passande nog.
Sen promenerade jag hemåt i vårnatt och allmänbildade mig till sömns med ett seginternethackande påspåret.
Fint.
Så igårkväll for jag hem till Fredrik och Alex och Keely och Emma och femtehjulade mig en smula på deras parmiddag. Det var trevligt och glatt, ty Fredriks mor hade varit och hälsat på och berikat köket med nya kryddor och Keely hade lagat en oemotståndlig sås.
Sen foro vi alla hem till Majsan, som flyttat till ny lägenhet. Där var det fint och stort och härligt. Majan i fråga hade, kvällen till ära, satt på sig sina högsta klackskor och fick på så vis alla oss andra att känna oss som satta dvärgar.
Det gjorde dock ingenting. Vi var glada ändå. Sanna som var där hade lärt sig en hel eminemlåt utantill och visade mer än gärna upp sina rappartalanger.
Sedan promenerade vi några steg till närmsta diskodansarhak. Maja tycktes känna samtliga personer där och gick ganska snart upp i rök. Mig gick det dock ingen nöd på, då jag skaffade mig nya kamrater från Hamburg. Jag frågade om dom tyckte om hamburgare och det gjorde dom. Passande nog.
Sen promenerade jag hemåt i vårnatt och allmänbildade mig till sömns med ett seginternethackande påspåret.
Fint.
Kommentarer
Trackback
