Under gårdagens fikadejt kom vännerna och jag att tala om våra bästa stay-strong-and-healthy-dieter.

Ja, eftersom vi inte kommit längre än till slutet på januari ligger det ju till på så vis att stor del av befolkningen fortfarande lever i nyårslöftenas efterdyningar, där optimistiska planer på nya sunda livsstilar fortfarande florerar bland folket och konversationer av detta slag på intet vis är ovanliga. 

Hursomhelst hade det fallit sig på det viset att Emma strypt sitt kolhydratintag ungefär i samma veva som jag själv börjat vandra på den vegetariska vägen, och till råga på allt gick nu Juddan på en diet som förbjöd henne att äta sås!

Med andra ord insåg vi att det på en gemensam middag för vår del inte skulle kunna serveras mycket annat än ett par små salladsblad, att summan av kardemumman av våra dieter var anpassad för en ätstörd näringsbristlig varelse med för mycket karaktär och för lite livsnjutardrag.

En sån varelse vill väl ingen vara, tänkte jag och bestämde rätt och slätt att vi var tvugna att åka till IKEA och förhindra det hela med en rejäl semmelfrossa.   



Det hela gick dock lite lagom bra, då ikeat inte riktigt förstått att semmelsäsongen redan var i full gång. Men gräddfyllt bakverk som gräddfyllt bakverk, tänkte jag och slängde i mig det bästa subsitut jag kunde hitta. En Schwedentorte i miniatyr.