En av de tråkigaste sakerna med att julen tar slut är att den verkligen tar slut. Ingenting av egentligt trevlighetsvärde ersätter den lycka och frid som försvunnit iockmed det nya årets början och ledigheternas slut.

Istället för glada stjärnor i fönstren och lustiga tomtar i minsta vrå pyntas nu fler och fler hem av just ingenting och då julemusten är slut och pepparkakshusen rivits tar de nyårsbantningslöftesvänliga mycket karga fikastunderna över.

Är det inte tragiskt va? Är det inte det?

Med typ tre långa och trista månader kvar till vår KRÄVS fortsatt mys och pys, om inte annat så för den själsliga överlevnaden. 

Därför bakar jag idag femtiotre nya lyssekatter att post-jul-svulla med.

Och kanske lite till morgondagens julgransplundring. Eventuellt.