Igår skickade jag kurt, kameran hem till sverige för lagning och eventuell vidare färd till kamerahimlen. Det var en väldigt spännande händelse som på ett lätt obehagligt sätt tvingade mig att praktisera ett par duktigt inövade tyskfraser och till min glädje förstod både jag och postdamen varandra och jag gick som planerat hem femton franken och en kamera fattigare.

Och när man som jag är alldeles kameralös är det fritt fram att sno kamraters bilder. Bara sådär och utan att ge dem mer än en liten länk i gengäld. Ja. Här har ni alltså Keelyfrånkanadas bilder från lördagens glada men inte riktigt enligtplanernagående utgång.

Ja. Självaste planen gick alltså främst ut på att hitta ett fresht och diksodunkande hak att svänga di lurviga på tills morgonen grydde.

Men, då vissa köer till vårt förtret var otrevligt lång och då en viss fröken på bilden nedan på ett osmidigt vis förlagt sin legitimation hamnade vi till sist på ett inte riktigt lika fresht och diskodunkande ställe som planerat.
 
Istället fick vi fira lördag till salsatoner i en öde bar litegranna vänster om floden. Ellerja, riktigt öde var den ju inte då den befolkades av ett par korpulenta och påstrida rosenförsäljare, en svängig bartenderska och en, som synes, lite för svettig dansfarbror i en aning för tajta braller.


Vi tillhör dock inte de damer som går ikring och klagar. Nejdå, vi gladde oss åt situationen och gjorde det bästaste av saken. Själv gjorde jag ett försök att härma emmas seriösa och fokuserade bakomkameranpose. Fint.

Och så fick jag ju se en skymt av fröken blondinbella. Bakifrån. I all sin prakt. Jag bara nästan svimmade. Nästan.