Idag har jag blivit uppringd av en telefonförsäljare. Den förste telefonförsäljare som nått mitt öra i försäljningssyfte sedan jag lämnade mitt arbete som telefonförsäljare för ettpar månader sedan.

Och käranån så spännande det var.


Jahaja, tänkte jag, presenterade han sitt företags namn med tillräcklig stolthet i rösten? Känner jag mig fångad på kroken?

AHA! En inledande positivt ledande fråga som enligt hans förhoppningar skall öka chanserna för ett rungande JATACK i slutändan. Bravo bravo.

Men. Var detdär verkligen en väl genomarbetad behovsanalys? Har han verkligen analyserat mina behov? Har han det? O. Vafalls? Går han redan på avslut? Det var det värstaste! Och jag som inget skall ha.


Och så sa jag det. Att jag inget skall ha. Och så såg jag framför mig hur herr telefonförsäljare motvilligt tryckte på nejtackknappen och med en bitter tår i ögonvrån såg sin statistiska kurva så sakteliga vridas nedåt.

Hujedamig